Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att anpassa feminismen efter mäns intressen går emot feminismens idé.

En sak jag har noterat bland mina medfeminister är att det verkar vara närmast kutym att säga något om vad män får ut av feminismen. Så fort en diskuterar ett feministiskt område så ska det sägas att män minsann också får ut något av jämställdhet, som ett argument för att de faktiskt också ska engagera sig. Jag ser det som ganska uppenbart att en som man förlorar något på feminism, nämligen makt. Det säger ju sig självt alldeles utmärkt: vi har idag en snedfördelning av makt till mäns fördel, det är detta som kallas patriarkatet eller könsmaktsordningen och som utgör en grundläggande pelare inom allt feministisk idébygge. Om denna snedfördelning upphör så kommer det såklart leda till att män får mindre makt. Ur det perspektivet så förlorar män helt klart på feminismen.

Det finns en massa skäl att sälla sig till en politisk rörelse. En kan göra det för att det tjänar ens intressen, en kan göra det för att en tycker att rörelsen har en med sanningen överensstämmande verklighetsbeskrivning och ett mål för samhället en uppfattar som eftersträvansvärt, en kan göra det för att en kortsiktigt ”tjänar” på det och så vidare. Personligen så är jag till exempel antirasist för att jag tror att ett samhälle fritt från rasism vore ett bättre samhälle på det stora hela, även om jag personligen kanske inte tjänar på det utan snarare förlorar eftersom det kräver att jag bryter min egen överordning som vit. Även om jag förlorar i termer av makt så tänker jag mig dock att jag skull må bättre av att leva i ett mer egalitärt samhälle. På samma sätt tror jag att män som är feministiska får ut något av det på ett känslomässigt plan, jag tror till exempel att mellanmänskliga relationer generellt blir bättre om en försöker motarbeta uttryck för könsmaktsordningen inom dem. Jag ser det dock som märkligt att välja ideologi utefter vad en tjänar på, utan tycker såklart en ska välja utifrån vad en tror leder till det bästa samhället.

Ibland tycker människor att feminismen borde vara mer ”öppen” för män, vilket för det mesta betyder att den ska vara bättre på att se till mäns behov. Detta motiveras med att vi behöver ”locka män” in i den feministiska rörelsen. Jag är helt med på att det är bra om så många som möjligt engagerar sig, men om sättet detta uppnås på är att radera ut det subversiva innehållet i feminismen och bara göra det till ett ord som en kan iklä sig så är ingenting vunnet, även om så alla skulle börja kalla sig feminister. Det har helt enkelt ingen mening om det inte utgör någon slags motkraft till rådande samhällsordning, och det skulle feminismen inte göra om den anpassade sitt innehåll så att det skulle anses acceptabel inom rådande samhällsordning. En subversiv rörelse kan per definition inte vara bekväm om omtyckt av alla, speciellt inte dem den försöker ta ner från sin privilegierade position.

Även om jag tror att merparten av alla människor skulle må bättre i ett samhälle fritt från förtryck så tycker jag att det är väldigt viktigt att feminismen inte anpassar sitt innehåll för att vinna över män till ”sin sida”. Feminismen är ändå främst en kamp emot kvinnoförtryck, därför utgår den också från kvinnors upplevelser och behov. De män som är intresserade av feminism får gärna vara med för min del, men jag tänker inte ändra min definition av feminism för att locka in män i den. Det vore ju att anpassa mig till manssamhället, och i egenskap av feminism är jag såklart emot ett sådant förfarande.

Det finns någon slags idé om att feminismen som rörelse på något sätt skulle behöva medhåll och godkännande från manligt håll för att kunna ge resultat. För de som tror det så ber jag er överväga det faktum att hälften av jorden befolkning består av kvinnor, att det är kvinnor och endast kvinnor som kan föda barn, att kvinnor utför en merpart av hemarbetet och det omvårdande arbetet. Till exempel skapandet av nya människor är helt och hållet beroende av att det finns kvinnor som är intresserade av att föda och fostra barn. Kvinnor är helt enkelt en mycket stor och nödvändig grupp i samhället, rentav helt avgörande för att något ska fungera över huvud taget. Att vi behövs betyder också att vi har makt. Anledningen till att kvinnor har de rättigheter de har idag är inte att män har varit ”snälla” utan resultatet av en, av kvinnor för, lång och idog kamp för våra rättigheter.

Så om du börjar vrida och vända på feminismen för att hitta hur män ska platsa in, var mäns intressen kommer in, fundera också på om det behövs. Visst kan det finnas ett värde i att diskutera vad män kan få ut av feminism, på samma sätt som det finns ett värde i att diskutera alla sätt jorden kan göras till en bättre plats på. Däremot så är det inte det som är eller ska vara grunden eller fokuset i den feministiska rörelsen. Feminismen är framförallt en kamp för kvinnors rättigheter, emot den samhällsordning som kallas patriarkatet. Mäns perspektiv kan absolut inkluderas och vara en del av en feministiska analysen när det lämpar sig, men det får aldrig aldrig bli så att feminismen förändrar sig för att släppa in män. Det kommer i längden bara att vara skadligt för feminismen, eftersom det vore att låta män styra och ställa även inom den politiska ideologi som ska föreställa stå i opposition mot den samhällsordningen.

Att låta förtryckarna omstöpa en ideologi emot förtryck för att de ska ”få ut” något av den faller ju på sin egen orimlighet, det går ju emot hela det grundläggande konceptet med feminism och gör det till något annat. Vi får aldrig släppa in det manliga tolkningsföreträdet inom feminismen, ty då kommer det inte längre vara feminism. Vi får aldrig försvaga vår analys, göra innehållet tandlöst, för att tillfredsställa den makt som det är meningen att vi ska kämpa emot.

35 kommentarer till Att anpassa feminismen efter mäns intressen går emot feminismens idé.

  • Självklart har du rätt. Feminismen skall inte göras om för att den skall passa männens önskemål. Feminismen handlar ju om att se att allting redan är anpassat efter mäns önskemål och om att göra någonting åt det.

    Arbetarrörelsen kunde i sin ungdom (och kan väl till viss del ännu) demonisera sin fiende, tydliggöra konflikten och sedan köra över de privilegierade. Man gjorde detta med ett latent hot om revolution i kulissen. Visst, i Sverige var det socialdemokraterna som reformvägen och så småningom i motvilligt samförstånd med kapitalet genomförde förändringarna. Men jag tror faktiskt inte att det hade gått att göra så oblodigt om hotet om våld inte funnits i bakgrunden.

    Kvinnor har kanske inte riktigt samma möjligheter. Striden står inte mot en privilegierad klass man aldrig träffar, och inte har någon som helst anledning att tycka om. Striden står mot männen. Fäder, makar, älskare, vänner, söner och bröder. Det är mycket svårare att mobilisera en bred demonisering av dessa människor som står oss så nära.

    Jag skrev i något sammanhang att; ”Att inte välja jämställdheten är att välja ensamheten.” Jag tror att det på sikt kommer att bli mer och mer sant. Kvinnor behöver inte män. Kvinnor kan välja att umgås med män, på olika sätt och i olika relationer, men de behöver inte göra det. Jag tror att det är detta ”hot” som på något sätt måste medvetandegöras i mäns hjärnor. Vi män ”måste” inte sluta se på kvinnor med könsstereotypa glasögon, men de måste inte heller ha med oss att göra.

    Ytterst kommer det att bli nödvändigt att tvinga män in i jämställdheten. Men i den kampen behövs alla goda krafter, även män. Exakt i vilken form vi kan bidra, det får ni bestämma. Det är ytterst er kamp, men jag tror att vi är ganska många som vill lära oss mer om vad vi kan, skall och bör göra för att underlätta och hjälpa till.

    Jag har två döttrar. Jag har en syster. Jag har systerdöttrar, kvinnliga vänner och kamrater. Om inte det är skäl nog att ansluta sig till kampen för ett bättre samhälle för dem, eller om det är min roll att åtminstone inte stå i vägen för förändringarna, då känns det ganska självklart.

    Därmed inte sagt att det är lätt. Att i vardagen lämna ifrån sig privilegiet att vara den folk lyssnar på, att få lite mer betalt för samma arbete, att inte var den det tittas snett på när det inte är städat hemma eller när det finns fel vantar på dagis, det gör sig inte självt. Det kräver medvetenhet, tydliggörande och ständig vaksamhet på hur man beter sig.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Har inget mer att tillägga förutom att jag instämmer i allt och tack för en trevlig kommentar =)

  • Andrea skriver:

    Jag håller med om allt du säger. Däremot skulle jag gärna vilja förmedla till män att det är fullt möjligt att stödja både feminismen och arbete mot jämställdhetsproblem som drabbar män. Många tycks anse att för att kalla sig feminist måste en förneka att det finns jämställdhetsproblem som drabbar män eftersom en könsmaktsordning som gynnar män ofta åberopas, men det resonemanget håller inte. Jag blundar inte för att de problemen finns. Jag tycker t ex. att det är hemskt när män blir diskriminerad i vårdnadstvister och jag skulle ge mitt fulla stöd till de män som arbetar för en förbättring, men det är inte min strid. Jag kan inte som kvinna tala för vad alla män vill ha eftersom jag inte har det perspektivet eller den erfarenheten. Jag önskar att de som är för jämställdhet, men emot feminismen skulle kunna se feminismen som en inriktning inom en bredare jämställdhetsideologi där det definitivt finns utrymme för grupper som uteslutande arbetar med mansproblem. Oftast skulle det finnas en gemensam grund (en jämn fördelning av föräldraledighet skulle ge kvinnan chansen till en karriär och mannen chansen att visa att han är fullt kapabel som förälder, vilket skulle gynna honom i en eventuell vårdnadstvist) och samarbete skulle därför underlätta. Det skulle kanske kunna jämföras med ett läkarteam under en operation: narkosläkaren och kirurgen har olika uppgifter, men båda har patientens tillfrisknande som mål. Så nej, alla män som är för jämställdhet måste inte vara aktiva feminister, men att ge sitt medgivande till feminismen istället för att se den som en ond kraft skulle göra jämställdhetsarbetet enklare.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja, det är en viktig poäng. Sedan finns det ju även inom feminismen utrymme för att bekämpa mkt av den ojämställdhet som drabbar män, mest i barnfrågor eftersom en stor del av mäns mindre rätt till sina barn beror på värderingar om kvinnan som den mest lämpade att ta hand om barn.

  • svalin skriver:

    Jag skulle vilja att feminister mer började använda sig av Connells modell om manlighetens hierarkisering där män inom den hegemoniska kategorin är normen i samhället. Hens modell har en relationell syn på makt i stället för den endimensionella som är så vanlig för feminister idag. Alla män lever inte upp till den hegemoniska maskuliniteten som kräver just maskulinitet och heterosexualitet. Därmed inte sagt att de männen som bryter mot den hegemoniska maskuliniteten inte kan ha vissa fördelar.
    Feminismen kommer inte befria och vara till nytta för alla män, särskilt inte de som befinner sig inom kategorin hegemoniska maskulinitet, men däremot för de som bryter mot den. Feminismen är trots allt inte till för att ge alla allt de vill ha.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Vettigt idébygge. Har inte kommit i kontakt med det innan men det verkar värt att läsa mer om.

  • Marielle skriver:

    Tycker att det är självklart att påpeka att män får ut någonting av feminismen eftersom dessa är så bortglömda i ‘vad tjänar jag på det?-debatten. För att kvinnan ska vara jämställd mannen krävs att mannen är jämställd kvinnan & då tycker jag att en även bör tala om det från perspektivet ‘mannen jämställs kvinnan’ & inte bara ‘kvinnan jämställd mannen’.

    Jag anser att det finns många olika former av makt & att mannen absolut inte är ledande i alla dessa former & att feminism innebär att män förlorar makt inom vissa områden men vinner makt inom andra, precis som att kvinnan både förlorar & vinner makt.

    När mannen ex. inte kan meddelar huruvida han är barnets pappa eller anses ha lika stor rätt till barnet som mamman har han inte makt men feminismen kan ge honom makt inom dessa områden, ex.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Just barnfrågor är ju redan som det är ett område där feminismen är aktiv, t.ex. med individualisering av föräldraförsäkringen. Dock rörande mannens rätt att få veta om han fått ett barn så tkr jag att kvinnans rätt till bestämmande över sin kropp är viktigare. Vi lever ändå i ett samhälle där kvinnor blir förföljda och misshandlade av sina män, och då tycker jag inte en ska tvingas till det.

      • Marielle skriver:

        Barnet är ju dock inte kvinnans kropp – i synnerhet inte då det har fötts – så jag förstår inte vad kvinnans rätt till sin kropp har med saken att göra. Barnet är både kvinnan & mannen, men framförallt är barnet sitt eget. Både för barnet & sagda pappan är det viktigt att fastställa vem fadern är, de är på tok för stora risker med sådana lögner, för att förbise.

        Anser du att kvinnan ska ha rätt att ljuga om vem som är pappan för att risken finns att bli förföljd & misshandlad?

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Fast vaddå? Det görs ju faderskapstest om det föreligger oklarhet. Och nej, jag tycker inte att kvinnan ska tvingas redovisa sina sexuella kontakter vid födseln.

          • Marielle skriver:

            Fast det tycks ju inte räcka till så som det idag fungerar med ‘oklarhet’ då på tok för många barns riktiga pappa är en hemlis. Inte behöver ju kvinnan redovisa sina sexuella kontakter vid födseln, nödvändigtvis. Visar det sig att den man hon menar är biologiska fadern ÄR det så är ju allt prima. Om inte ska den mannen få veta att han inte är det, barnet ska veta att han inte är det & man ska försöka ta reda på VEM som är pappan.

          • A. J skriver:

            Jag tror det som Marielle menar är att om en man tror att han kan vara fader så ska han har rätten att få de kontrollerat genom faderskapstest utan moders tillstånd. Så som det är idag så har jag förstår det som att modern alltid ska godkänna faderskapstest och vill hon inte behöver man ett beslut ifrån domstolen.
            Och jo många kvinnor och barn flyr undan våld från fäder men det betyder inte att alla pappor misshandlar sina barn och att mammor inte misshandlar sina barn. Enligt Brå så står kvinnor för ca 35% av våld mot barn i åldrarna 0-6 år. (källa: http://bra.se/bra/brott–statistik/barnmisshandel.html)
            Jag säger inte att män kan begära faderskapstest hur som helst eller att kvinnor ska behöva redovisa vilka partners de har haft, men man kan behöva se över den lagstiftning som vi har idag.
            Sen så även om jag är för förändringar i föräldraförsäkringen som möjliggör för pappor att få bättre relationer med sina barn så tror jag att det inte är den ända saken som kan vara viktig att ändra. Vi har t.ex. att mödrar automatisk blir ensam vårdnadshavare och får ensam vårdnad om hon och faddern inte är gifta oavsett vilken av föräldrarna som är lämpligast att vara vårdnadshavare. Detta gör att man riskerar att osynliggöra de barn som faller offer för mödrar som misshandlar och missköter dem. Hanna gick in på detta väldigt bra här: http://www.onewaycommunication.co/?p=3071 så jag säger inte mer om det. Behöver inte göra inlägget längre än det redan är :-)
            En lösning skulle kanske vara att det gjordes en utredning under graviditetens gång ifall föräldrarna i fråga är lämpliga vårdnadshavare eller inte (vet inte ifall detta görs idag). Vilket givetvis kan leda till problem det också.
            Och ja kvinnan bestämmer helt över sin kropp före och efter graviditeten, barnet dock är sin egen individ så när den väl är ute så har den egna rättigheter och behov. Jag tänker inte säga att den har rätt till sin mamma och pappa eftersom bortser från att det finns samkönade föräldrar. Så det som jag brukar säga barnet har rätt till båda sina föräldrar, såvida inte hen löper någon form av risk från ena eller båda föräldrarna. Däremot är det viktigt att få bort synen av att pappor är någon slags andrahands föräldrar per automatik.

  • Micke C skriver:

    Det låter ju jättebra att flera av tjejerna som skrivit svar här verkar vara ute efter jämställdhet och ser att på åtskilliga områden så är det kvinnan som har den största makten. Det är dock inte en bild som feminismen ger enligt min erfarenhet utan jag skulle snarare kalla er ”att vara för jämställdhet” (jämställdister vet jag inte definitionen på och bryr mig inte om heller, jag är för jämställdhet, likhet inför lagen m.m.) än feminister då det är allmänt accepterat inom feminismen att förminska, negligera och/eller förlöjliga männen som påtalar orättvisor mot män just för att de är män. Det har hänt åtskilliga gånger på den här bloggen med bland annat av Fanny (som jag ser som en relativt sansad feminist) och det är inte ovanligt att hon blivit ivrigt påhejjad av andra feminister.

    Jag är för jämställdhet, därför kan jag omöjligt vara feminist.

    Ps. Det vore i mina ögon bättre om feministerna skulle kunna se jämställdhetsförespråkare som en inriktning inom en bredare jämställdhetsideologi där det definitivt finns utrymme för grupper som uteslutande arbetar med mansproblem. Inom feminismen finns INTE det utrymmet, feminismen är enligt min erfarenhet en uteslutande kvinnosaksrörelse med ett ofta uttalat budskap att är man inte med dem är man emot dem.

      • Micke C skriver:

        Tja, läst om en hel del som du skrivit och jag börjar fundera på om jag ska omvärdera min åsikt om dig, nu när du ändå inte håller med om att du är sansad för att vara feminist så får jag ge dig rätt.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Om du med ”sansad” menar att jag har perspektiv du tycker är rimligt så kanske jag inte ät det, men det är inte heller någon större förlust. Sluta tro att du kan komma in här och definiera vem jag är.

    • Ivar skriver:

      För att citera blogginlägget: ”Feminismen är framförallt en kamp för kvinnors rättigheter, emot den samhällsordning som kallas patriarkatet.” Det hindrar ju inte att feminister även är för jämställdhet i övrigt. Jag tycker inte det stämmer att feminister generellt förminskar, negligerar och/eller förlöjligar män för att de är män. Det sker säkert i vissa kretsar, men inte bland feminister i stort. Däremot finns det en viss tendens att använda dessa härskartekniker mot meningsmotståndare (och många motståndare till feminismen är män), men det är knappast unikt för feminismen. Det är tråkigt, men det sker inom alla ideologier.

  • Blixa skriver:

    Jag håller med Marielle här uppe – det finns definitvt olika sorters makt. Det jag tänkt mest på senaste tiden är att undvika att använda ett språk och en terminologi som helt osynliggör män och deras problem. Som när t ex män blir utsatta för våld i hemmet av någon de har en nära relation med – då är det rätt olyckligt i mina ögon att broschyren (en av dem) som ska informera om detta heter ”Han var ju inte alltid så snäll…”

    Sen är jag helt övertygad om att det behövs en självständig mansrörelse men visst finns det plats och mycket att vinna för män inom feminismen.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det finns nog mkt att vinna för män, men poängen är att innehållet inte ska anpassas efter män.

  • När det gäller ekonomisk jämställdhet på arbetsmarknaden så får man inte glömma bort att det är kvinnor som är de som äger majoriteten av aktier inom industrin, varav man kan dra slutsatsen att kvinnor föredrar män på ledande poster och även på så sätt ger männen bättre löner. (lönegapet ca 7000 kr för likvärdiga jobb). Inom sjukvården(ej den privata) så råder ett mycket jämnare löneläge, vilket kan bero på att kvinnor inte har samma ägarmaktställning som i det privata näringslivet.

    Vad gäller skrivningen ”Vi lever ändå i ett samhälle där kvinnor blir förföljda och misshandlade av sina män” så bår den ändras till ” ett fåtal kvinnor blir …”

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Kan du källhänvisa den uppgiften? Btw så innebär aktieinnehav inte att en har makt. Viktigare vem som sitter i styrelsen.

  • Jens skriver:

    Det du skriver överensstämmer inte särskilt väl med den historiska verkligheten. Feminismen har ingenting att hämta utan mäns samtycke. Framtidens utmaningar kräver hög grad av enighet mellan könen, annars kommer det inte gå väl.

  • Anonym skriver:

    Feminism har inget med jämställdhet att göra utan dess syfte är att byta ut patriarkat mot matriarkat. Det som feminister pekat på som felaktigt tas över av feminister och görs politiskt korrekt. Feminismen är i grunden ute efter makt men inte att dela den med männen utan att ge igen för det förtryck som likt bensin får propellrar att snurra i den politiskt korrekta luften.
    Men vi är många som kommer fortsätta att strida emot feminismen i Pelle Billing och Pär Ströms:s anda tills vi ligger i kyrkan och hissen för oss ned till förbränning.

    Det var nån som skrev att Fanny:s blogg är sansad ur feministisk synvinkel.
    Jag ser det inte så alls. Den är mycket dogmatisk. Ds.

    • ”Feminism har inget med jämställdhet att göra utan dess syfte är att byta ut patriarkat mot matriarkat” – en gång för alla NEJ DU HAR MISSUPPFATTAT EN HEL IDEOLOGI. Om du nu vill lägga din tid och din energi på nåt kan du väl åtminstone göra det utifrån rätt grunder? Det du gör nu är typ som att hata Vänsterpartiet för att de vill ha vinst i välfärden, dvs helt felaktigt.

  • FumikoFem skriver:

    Generellt så har feminism redan gjorts om efter manligheten. Dom mer radikala tankegångarna från 70-80-talet är mer eller mindre borta. Det är inte kvinnor som hjälps mest av att kritiken mot porr och prostitution tystnar allt mer.Däremot män då det varit och är fortfarande just män som konsumerar dessa två. Även dom det snackas om jämställd porr så konsumerar kvinnor och män porr som baserar sig på könens isärhållande och maktobalans, det är det som kittlar så många. Det finns väldigt lite porr där männen är sexobjekten, den som finns är framför till för homosexuella män.

    Generellt så har feminism blivit allt snällare och gulligare mot män jämfört mot förr. Inget konstigt, kvinnor fostras att passa upp män så även feminism har börja ta denna väg allt mer. För mig börjar feminism blir mer poänglös rörelse som en dag mest kommer handla om att slicka mansröv.

    Självklart skriver jag utifrån ett mer svartvitt perspektiv nu, men denna känsla får jag av feminism idag då och då. Den kan ibland lika gärna kallas mansism…

    Då är anti-rasism och HBTQ-rörelsen lite bättre på att hålla fast i en förändring, radikala förändringar. Men även där så ska det ibland slickas vitas, heterosexuella cis-personers rövar.

    En vill inte göra för mycket oväsen av sig. Det gäller att hålla hårt i smulorna som makten kastar åt en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv