Det har funnits män i mitt liv som har påstått att de älskar mig, men gång på gång i sitt agerande påvisat motsatsen. De har sagt att de älskat mig men de har inte behandlat mig på ett kärleksfullt sätt.
Vad är kärlek? Enligt mig är det en praktik. Kärlek är något en gör, inte en känsla en känner.
Att strö ord och löften som en inte kan hålla omkring sig tolkas ofta som kärlek. Ju större orden är, desto större är kärleken, oavsett om det finns någon förmåga att leva upp till orden eller inte.
När jag träffat människor som jag haft något speciellt med så har jag snarare känt ett behov av att vara försiktig i relation till dem. Jag har inte velat lova saker jag inte kan hålla, inte velat skapa falska förhoppningar, för jag vet att människor är sköra och att relationer är sköra. Jag har snarare velat visa kärlek genom mina handlingar; att finnas där, att ställa upp, att lyssna och ta till sig av vad de har att säga och hur de vill forma vår relation.
När jag konfronterat vissa med den uppenbara bristen på kärleksfullhet i deras sätt att förhålla sig till mig så har de kunnat svara med att istället övertyga mig om att de visst älskar mig ännu mer. Jag har tyvärr köpt det här många gånger, troligen för att jag själv gärna har velat att det ska vara sant. Som om dessa starka känslor i sig skulle kunna få mig att må bra och växa, som om det inte var deras praktik som var det verkligt värdefulla.
Idén om att det finns en massa känslor som liksom har egen kraft, som betyder någonting i sig, är en romantisk idé. Det är idén om att kärleken övervinner alla hinder, och som får människor att stanna i uppenbart destruktiva relationer eftersom de tror och vill tro att deras kärlek är stark nog för att övervinna problemen. Att möta problem i en relation med att bedyra sin kärlek är att reproducera denna idé, och att binda en människa till sig. Det är som att kärleksförklaringen blir ett löfte om en framtida utdelning; lid dig igenom dessa problem så kommer du att få en kärleksfull behandling senare. Relationen handlar om att sträva efter att låsa upp denna känslomässiga skatt som är kärlek, men den som inte är kapabel att ge dig kärlek nu kommer troligen inte att bli det senare heller.
Jag önskar att män som inte varit kapabla att ge mig kärlek inte hade sagt att de älskade mig, för det fick mig att tro att det fanns något där bakom som jag ville kämpa för att få. De trodde att deras ”kärlek” var nog för att få relationen att funka, att de inte behövde fundera på hur de agerande gentemot mig, och de fick mig att också tro detta.
Jag tycker inte att den som betett sig okärleksfullt mot mig har någon rätt att säga att den älskat mig. För mig är det inte kärlek om en inte är kapabel att behandla mig med respekt, det är snarare objektifiering och ägandebehov som ligger till grund för den känsla som i folkmun kallas för ”kärlek”.
Numera är jag mycket försiktig med kärleksförklaringar, både att ge och ta emot. Jag vill att kärleken främst ska synas genom handlingar, inte lovas genom tomma ord. Sådant binder människor till varandra och ritualiserar lögnen som en del i relationen.
”det är snarare objektifiering och ägandebehov som ligger till grund för den känsla som i folkmun kallas för ”kärlek”.”
Den biten skrev jag genast upp.Tror dock inte att det finns någon direkt ”vacker” kärlek. Kärlek bidrar enligt vad jag tror alltid till ett ägandebehov och en vilja att kontrollera en annan. Även om kontrollen består i att kontrollera personens hälsa så att den inte ska ”dö ifrån en”, att den inte ska ligga med någon annan, eller börja tycka saker som starkt strider emot ens egna åsikter.
Jag vet inte om jag tycker att kärlek är dåligt för det. Jag tycker bara inte att det är något ”fint”, vad det än är för kärlek.
kärlek enligt mig är att vilja jobba för en människas fria utveckling, och imo är det motsatsen till ägandebehov. Men det är ju bara en definition. i detta samhälle är mycket av det som kallas ”kärlek” inte alls det jag menar med ordet.
Det var en fin definition. Jag undrar om den är möjlig i praktiken. Alla de kärleksrelationer jag kan komma på (där dte också finns en sexuell attraktion) är mellan personer som har något gemensamt, och jag undrar om de fortfarande skulle kunna älska varandra om någon av dem plötsligt skulle börja bete sig/anta vissa åsikter som starkt strider emot den andres. Det känns väldigt motsägelsefullt tycker jag. Den sexuella attraktionen kan förstås finnas kvar, men den är ju inte nödvändig för att det ska vara tal om kärlek.
Att dekonstruera ”kärlek” är inte gjort i en bloggkommentar (märkte jag nu efter att ha raderat en mindre roman här).
I vilket fall tror jag du är något viktigt på spåret här. Oavsett vad kärlek egentligen är, eller om det inte finns någon relevans med ordet, så används det i relationer ofta för att med ord skyla över det man inte gjort i handling. Det blir possessivt och kvävande, manipulativt och krävande. Vad kärlek än är så uttrycks det inte i kvävande och krävande praktik.
”De trodde att deras ”kärlek” var nog för att få relationen att funka, att de inte behövde fundera på hur de agerande gentemot mig, och de fick mig att också tro detta.”
ville bara säga WOW! Du slog huvudet på spiken där. Denna mening träffade mig verkligen och gav mig en tydligare syn på mina egna tidigare förhållanden. Du har en sån förmåga att resonera på ett sätt som verkligen får mig att se saker klarare. Ville bara säga det 😀
Det där behövde jag verkligen läsa just nu. Trots att jag redan tänker rätt mycket likadant. Jag ÄR i sitsen där jag ber någon sluta säga att han älskar mig (ett ex), för han behandlar mig som skit. Och ändå bedyrar att han älskar mig. Jag vill inte ha den sortens kärlek. Jag vill ha den som är precis det du skriver om, den som visar respekt, den som inte bara är stora ord och tomma löften och ”Jag ÖNSKAR att jag kunde visa dig men jag vet inte hur.”…. suck.. : (
Rekommenderar varmt ”Kärlekens konst” (ignorera exceptionellt töntig titel) av den tyska psykoanalytikern Eric Fromm, som redan på 40-talet precis diskuterar/kritiserar den västerländska synen på kärlek som en nostalgisk emotion snarare än ett handlande människor emellan. Misstänker att du kommer känna igen mkt av din resonemang. Boken har betytt mkt för mig. Tack för bra inlägg.