Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att ta känslomässigt ansvar och att gömma sig bakom sin passivitet.

IMG_20140730_131835En kommentar jag har fått många gånger när jag skrivit om känslomässigt arbete är att mannen ju inte ville att den andra parten skulle göra mer känslomässigt arbete så därför har han inget ansvar för att det blev så. Den andra personen bara gjorde en massa arbete utan att han bad om det. Stackars mannen!

Denna inställning tyder på brutalt bristande insikt i hur relationer fungerar. För att en relation ska fungera så krävs det att visst arbete utförs, och om inte båda tar ansvar för att detta arbete utförs så kommer den som tar mer ansvar också att utföra mer arbete.

Jämför med två människor som delar hushåll. Den ena är helt passiv inför hushållsarbetet och den andra tar initiativ. Detta leder såklart till att den som tar mer initiativ också gör mer. Även om själva arbetsuppgifterna delas helt lika så är det den som tar initiativ som tar ansvar, det vill säga ser till att det händer. Men troligen delar inte uppgifterna helt lika, utan den som tar ansvar kommer troligen att göra mer eftersom det är så satans jobbigt att alltid tjata på någon annan om att göra det ena och det andra.

Givetvis kan den som inte tar ansvar hävda att den minsann inte alls har tvingat den andra att göra det, och det är förvisso sant, men en sådan inställning hjälper föga mot att den verkliga arbetsfördelningen ser ut som så att en person gör betydligt mycket mer av det gemensamma nödvändiga arbetet.

Detta hänger också ihop med den rättegångsmentalitet många män har, det vill säga att göra alla frågor till en fråga om att bevisa någons skuld eller oskuld. ”Eftersom jag inte hade något uppsåt att det skulle bli på det här sättet/eftersom jag inte tvingade någon att göra min del av det känslomässiga arbetet så saknar jag skuld i frågan”, tänker mannen, och pustar sedan ut. Han är ju trots allt en rimlig person! Gud vad skönt!

Om en har en relation med en annan människa så borde en vara intresserad av att behandla denna väl, och i detta ingår att ta ansvar för det arbete som måste utföras i en relation. Är en inte beredd att göra detta borde en inte ingå i en relation. Att ignorera det faktum att det behöver utföras arbete i en relation och därmed låta den andra parten ta hand om allt är att lassa över ansvar. Det ansvar en själv inte tar kommer någon annan att behöva ta, eller så kommer det leda till att relationen inte fungerar.

Män gömmer sig gärna bakom sin passivitet. De kan gå omkring och vara bekvämt omedvetna om det arbete som utförs i relationen, eftersom någon annan gör det åt dem. Men att inte ta sitt ansvar för relationer är att tvinga in någon annan i att göra det åt en, och jag förstår inte varför en skulle vilja behandla någon en säger sig tycka om på det viset.

10 kommentarer till Att ta känslomässigt ansvar och att gömma sig bakom sin passivitet.

  • Kalasbrallor skriver:

    Hej. Exakt vad betyder ”känslomässigt arbete”, du skriver rätt ofta om det men har inte riktigt fattat vad du menar, orkar du förklara eller är jag dum i huvudet som inte förstår?

        • Fanny skriver:

          Är väl mer att jag nämnt termen i många inlägg. Om det är något som inte framgår får du gärna fråga, men tror det mesta finns med där. Sen är det ju så med vissa begrepp att en inte kan definiera dem så enkelt, utan att en måste se dem i bruk så att säga.

  • Ylva skriver:

    ”…och jag förstår inte varför en skulle vilja behandla någon en säger sig tycka om på det viset.” För att man tycker om sig själv mer.

  • Enemma skriver:

    Huvudet på spiken! I en relation har en även ansvar för det man tillåter/tvingar den andra parten att göra i ens ställe.

  • Emilio skriver:

    Klockrent!

    En grej med din blogg: om jag skulle hamna i en diskussion med en Dudebro som inte fattar vad han gör fel kan jag ju typ använda dina etiketter och dra fram ett relevant inlägg som kan fungera lite som ett flash card. Sjukt bra skrivet och alltid koncist! Nu när jag tänker på det har ditt sätt att uttrycka dig på smittat av sig lite och gjort mig mer pedagogisk (har jag fått höra, faktiskt).

    Så dubbeltack för att du delar av dig själv och all din insikt och gör världen till en bättre plats :)!

  • Alltså dina bilder är alltid så otroligt klockrena! Och dina texter också, hur bra som helst! Varje gång jag undrar/är arg över något kan jag hitta vad jag ”söker” någonstans på din blogg!

Lämna ett svar till Ann-Cathrin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv