Etikett: mens

Operera bort livmodern?

IMG_20150128_013525

IMG_20150128_123825Min mensvärk har blivit ett riktigt jävla helvete på sista tiden, kanske det senaste året. Jag har också börjat känna av min ägglossning. Inatt vaknade jag vid fyra för att det gjorde så förbannat ont. Innan så har jag löst det med att onanera men det verkar inte fungera längre.

Nå, under natten så googlade jag i alla fall och såg att en kan operera bort sin livmoder för den här typen av problem. Det verkar vara en förhållandevis enkel operation och dessutom ganska vanlig. Innan har jag trott att livmodern producerar östrogen, och varit sådär taggad på att gå omkring och ta tillskott, men det är tydligen äggstockarna som gör det.

Hur som helst en grej jag började fundera på i och med detta. Det kanske vore bra att bara ta bort fanskapet så slipper en både tänka på barn OCH en slipper hela menshelvetet. I alla fall som jag förstod det.

Jag funderar faktiskt på detta. Jag vill ju ändå inte ha barn, och det känns onödigt att ha en massa besvär relaterade till ens reproduktiva förmåga om en ändå inte har planerat att göra något av den.

Vi pratar om det som finns i våra liv.

Ibland tror människor att feminister ”gör en grej” av att prata om ”vulgära” grejer såsom typ mens, sex, onani och så vidare inför män. De vill att vi ska prata om dessa grejer på våra små syjuntor och inte plåga deras stackars ögon/öron med det hela.

Jag tänker att det finns en stor funktion med att prata om sådant öppet. När jag skriver om sådant så är det ofta för att jag vill dela med mig av kunskap eller få kunskap. Denna kunskap finns ofta inte tillgänglig för mig i andra kanaler än feministiska.

För mig att till exempel tala om menskoppar handlar inte om att göra en poäng av att jag minsann pratar om vad jag vill, utan det handlar om att menskoppen är en pryl som lett till avsevärda förbättringar i mitt liv och därför något jag önskar tala om för att ge andra möjligheten att göra samma. Eftersom det finns så få sammanhang där vi kan tala om dessa frågor och få rimlig information så måste vi skapa våra egna.

För mig, och jag tänker mig för många andra, är det viktigt att kunna prata om mens utan att det ska kännas pinsamt, inte för att bryta något tabu för sakens skull utan för att det är en viktig del av mitt liv. Det är något som händer mig ungefär en gång i månaden och som kan ge upphov till en massa olika obehag. Jag vill inte begränsa de gånger jag kan tala om detta till när män inte är närvarande.

Män inbillar sig ofta att allting handlar om dem. Om någon driver ett samtal kopplar det det till sig egen närvaro. Om de inte uppskattar samtalet antar de att det förs för att ”provocera” dem. Tanken att kvinnor talar om saker som berör dem och intresserar dem slår dem liksom inte. Visst att det kan finnas ett behov av att hävda att ett samtal är okej, att det har rätt att äga rum, men det är klart att saker och ting inte diskuteras om ingen har något intresse i det.

Jag tycker gott att män kan lyssna lite på dessa samtal. Ciskvinnors kroppsliga funktioner har länge varit höjda i dunkel, och det tycker jag är dåligt. Jag tänker mig att många som själva inte har dessa funktioner mår bra av att lyssna på oss tala om saker som är relevanta i våra liv, det kan ju alltid vara bra att veta eftersom det faktiskt är något som rör ganska många. Jag tycker att det är lämpligt att ibland ta ett steg tillbaks och lyssna lite, ta in kunskap som är av intresse för någon annan.

Dagens husmorstips.

IMG_20130417_094253

Nu har jag mens och således också mensvärk. Med anledning av detta tänkte jag dela med mig av mitt bästa husmorstips. Eftersom jag alltid glömmer att värktabletter faktiskt hjälper så brukar jag ta en först när jag ligger och kvider av smärta. Min lösning då är: onani! Onani är sjukt bra av två skäl:

  1. Under tiden jag onanerar känner jag inte värken, vilket gör att tabletterna får tid att verka utan att jag behöver ligga och gråta av smärta under tiden. Det kan vara klokt att unna sig en ordentlig stund och inte bara köra en snabbis.
  2. Onani hjälper faktiskt i sig också. Efter att jag kommit har jag alltid mindre värk oavsett om jag tagit tablett eller ej. Och det är liksom inte liten skillnad, utan kan gå från att nästan kräkas av smärta till att knappt känna av den alls.

Kanske inte funkar för alla, men för mig funkar det superbra!

Så, det var dagens husmorstips.

Feministiska framsteg.

IMG_20130417_224309

När jag gick förbi detta ”erbjudande” i mataffären så kände jag mig bara så himla glad och tacksam över att det inte längre berör mig. Jag behöver inte bry mig om rakhyvlar längre, jag behöver inte står där och överväga om jag ska köpa eller inte för ”det är ju billigt och en använder dem ju ändå någon gång”.

IMG_20130417_094253

Mensen kom för ett par dagar sedan och jag blodade ner hela sängen under natten. Vaknade i en pöl av blod, reste mig upp och det rann längst med benet och droppade på golvet. Jobbigt såklart, men tänkte inte en tanke på att det var något jag skulle skämmas över inför min partner som låg och sov bredvid. En gång i tiden, och kanske med en annan person, skulle jag ha tyckt att detta var enormt pinsamt.

Små grejer som påminner en om hur mycket framsteg en har gjort trots allt, dagar när det känns jobbigt och motigt.

Mens.

Jag tänker på min lillasyster som snart kommer att kastas in i det kaos av hormoner, kroppsvätskor, kroppsförändringar och personlighetsutveckling som är puberteten. Jag tänker på kroppshår som ändrar färg och form, på värkande bröst, på gråtattacker över allt och inget, på kärlek och ångest, på finnar och svett som börjar lukta fränt. Och så tänker jag på mens. Mensen är liksom kronan på verket i hela jävla puberteten. Det är läskigt och laddat. Dels för att det är blod, och blod har hittills betytt skada, men nu betyder det plötsligt inte bara det utan också något helt normalt, en del av livet. Blodets ändrade betydelse markerar något större: inträdet i vuxenheten. När en fått mens kan en skaffa barn, rent fysiskt alltså.

Jag tänker på hur otroligt mycket nervositet som var förknippat med det där jävla blodet. Hur det diskuterades vem som fått det och inte fått det. Hur vi lärde oss hur en använder tamponger och bindor i skolan och hur mycket det fnissades under dessa lektioner. Hur alla kollade nervöst på klasskompisarna och undrade vem som hade fått det, vem som var tidig och vem som var sen. Hur det skvallrades om att någon hade sett en binda i papperskorgen.

Jag tänker på första gången jag upptäckte blodet i mina egna trosor och hur jag högröd i ansiktet gick till mamma som hade tjejmiddag och viskade i hennes öra, och hur hon och hennes väninnor fnissade och hur otroligt pinsam hela situationen var. Obehaget jag kände inför att någon kanske skulle kunna märka vad som hade hänt. Även om alla vuxna kvinnor i min omgivning förklarade för mig att det inte var något konstigt, inget att skämmas över, så skämdes jag likförbannat. Säkert mycket för att det var nytt och ovant, såklart, så var det ju med allt som rörde kroppen då.

Och så tänker jag på hur all denna oro och skam över kroppen och dess utveckling liksom bara förvärras och fördjupas av detta satans kvinnoideal: vi ska vara hårlösa och luktfria, vi ska ha slät och len hy, vi ska vara känslomässigt ”balanserade”, vi ska hålla ”låg profil” med våra kroppsfunktioner, däribland mensen. Jag tänker att som 12-15 år gammal mötas av denna kultur i vilken det din kropp avsöndrar, som du inte kan göra något åt, ses som äckligt och beläggs med skam. Där allt det jobbiga som är förknippat med vuxenblivandet späs på av ett samhälle som säger att det där nya är något du till varje pris måste dölja och skämmas inför. Där en får lära sig att det är av yttersta vikt att mensskyddet lindas in i många många lager papper innan den slängs i toaletten, utan att det förklaras varför det är så jävla viktigt.

Jag blir ledsen när jag tänker på att min syster också kommer att få gå igenom denna skit, och att allt vad jag kan säga henne om att mens inte är äckligt eller farligt kommer väga otroligt lätt i förhållande till de normer i samhället som säger att det är något som måste döljas till varje pris. Detta stärker mig i min övertygelse om att vi behöver ta våra kroppar tillbaka. Vi behöver sluta bidra till definitioner av våra kroppar som äckliga och avdramatisera dem. Vi måste låta kvinnokroppen ta plats för vad den verkligen är, inte bara den slätstrukna och redigerade bilden av den. Vi måste låta våra kroppar vara just kroppar, inte bara för vår egen skull utan för alla dessa barn på väg in i vuxenheten som just nu inte bara behöver bära bördan av att allting förändras, utan också bördan av att det du förändras till betraktas som äckligt och fult, som något som måste täckas över och tämjas. Det handlar om att skona framtida generationers kvinnor från i alla fall en del av smärtan det innebär att växa upp.

Om mensbindan och provokationer.

Jag antar att de flesta som läser min blogg redan har stött på denna historia på andra vägar, men Lady Dahmer postade ju en bild på sin blodiga binda på instagram vilket gjorde folk provocerade, så provocerade att någon till och med anmälde bilden som ”stötande”.

Jag tycker ju först och främst att det är fascinerande att någon över huvud taget pallar bry sig om en blodig jävla binda. Jag förstår att folk har olika gränser för vad en blir äcklad av, personligen blir jag inte och har aldrig blivit äcklad av mensblod. Om en blir äcklad av det så förstår jag, däremot tycker jag att det är en orimlig hållning att förvänta sig att resten av världen ska censurera sig för att matcha ens egna behov.

Vad jag däremot tycker är mer intressant är följande argument: ”men du gör det ju för att provocera!” som brukar kastats fram av personer som tycker att det är dåligt. Detta för upp två tankar i mitt huvud.

Den första tanken är att det finns vissa saker som oundvikligen är provocerande, oavsett vem som gör det eller under vilka omständigheter. Att visa en bild på sin blodiga binda kan nog antas vara en av dessa saker. En kan antingen konstatera att detta är provocerande och sedan skylla på den som postat bilden och mena att personen ska sluta provocera, eller så kan en tänka lite längre och fundera på varför detta upplevs som en provokation. En provokation blir ju till i relation till omvärlden, och alltså så måste det vara både omvärlden och den som provocerar som bär på potentialen för att en situation ska upplevas som provocerande. Jag ser absolut inga skäl till att provocera bara för sakens skull, däremot tycker jag att en ska utmana normer som är negativa. En sådan negativ norm är, i mina ögon, idén om kvinnors kroppsfunktioner som något äckligt som måste döljas. En norm som jag inte tycker behöver utmanas är däremot att en inte använder rasistiska tillmälen mot andra, eftersom jag tycker detta är en positiv norm.

Den andra tanken är att det är fånigt att tycka att något får mindre legitimitet för att det är en medveten provokation. En kan resonera kring huruvida Lady Dahmer hade haft behov av att visa sin blodiga binda i ett samhälle där mens inte var stigmatiserat, men grejen är att vi inte kan veta hur det är med den saken eftersom mens är stigmatiserat i samhället idag. Kanske hade Fahrman och Kling bloggat ”dagens trosskydd” om det inte var så, jag har ingen jävla aning. Vad jag vet är att de otroligt starka reaktioner som kommer då någon postar en bild på en blodig binda är ett uttryck för en värdering i samhället, och denna värdering måste lyftas fram och utmanas.

Det är dock viktigt att påpeka att handlingen ”posta bild på blodig binda på instagram” uppstår i och får mening i en större samhällelig kontext. Det går inte att särskilja handlingen från denna kontext, eftersom personen som begår handlingen är medveten om kontexten. Alltså kommer en sådan handling alltid att vara en mer eller mindre medveten provokation. Det kan vara så att personen som begår handlingen inte vill att det ska vara en provokation, men icke desto mindre är det vad det är. Betyder detta att vi aldrig ska kunna posta bilder på saker som anses provocerande?

Nej, det tycker jag absolut inte. Jag tycker att det är jättebra att samhällets otroligt ansträngda relation till kvinnors kroppar lyfts fram i ljuset och att folk förstår att detta absolut inte är som vilken kroppsvätska som helst utan har en betydligt mycket mer omfattande kulturell laddning. Även för mig, som inte tycker att mens är äckligt alls, så är detta en viktig insikt eftersom det får mig att förstå att slaget knappast är vunnet bara för att jag har en avslappnad inställning till min egen kropp.

Menskopp är bäst!

Igår inleddes min andra mens med min menskopp! Dagen till ära kokade jag den för att den ska bli steriliserad. Nu har jag alltså använt min kopp under det dygn då min mens normalt är som rikligast och det har gått alldeles utmärkt. Jag sov med den i och på morgonen var koppen ungefär halvfull, jag som annars brukar behöva springa till toaletten för att det inte ska läcka blod på golvet (något jag för det mesta dessutom misslyckas med). Det har under dagen inte läckt en droppe, vilket det annars nästan alltid gör under de första dagarna av min mens.

Kontentan är alltså att menskopp är bäst!

Kan folk sluta antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall?

Nu när jag skrivit så mycket om detta med mens så läste jag Hanapees inlägg om tamponger med ett plaströr som man ska skjuta upp tampongen med. Jag har stött på detta själv innan i Sverige, tampongmärket heter tampax och det funkar såhär:

Nu vet jag inte om det var just dessa om Hanapee stött på men jaja.

Syftet med detta är väl dels att skydda fittan från bakterier, men jag tror också att det handlar om att många känner sig obekväma med att röra sitt kön. Kanske för att man tror att det kan leda till sjukdomar att ha sina fingrar där.

Hur som helst tycker jag att det är sorgligt att vi antas behöva ha platsgrejer för att vi inte kan röra våra egna kön. Jag menar, hur ska man då kunna onanera, ha sex och så vidare? Måste allt man har i närheten av fittan vara bakteriesäkrat?

Seriöst. Fittor är inte farligt. Inte heller är det ett superduperkänsligt område på kroppen. Man kan ha fingrar där, även om det kan vara vettigt att tvätta händerna först. Gud, kan folk sluta antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall? Detta är orimligt.

Blanda inte ihop vad som är hygieniskt med dina personliga preferenser.

Ofta hör man folk motivera allt från tamponganvändning till rakning av kön till att det är mer hygieniskt. Vad som är hygieniskt och inte är absolut inte samma sak som att ha åsikter om vad som är äckligt och inte. Hygien rör sig om något som ger effekter på hälsan, till exempel om man inte duschar regelbundet eller tvättar händerna efter toalettbesök, där kan vi snacka om vanor som faktiskt har en effekt på spridning av bakterier och sjukdomar. Men när det gäller till exempel rakning av kön så finns det inga belägg för att det skulle vara hälsovådligt att inte raka könet, snarare tvärtom eftersom bakterier som annars skulle fastna i könshåret åker upp i fittan om man rakar den.

Samma sak med mensblod. Du kan tycka att det är äckligt och så vidare, men det är inte ohygieniskt att få det på fingrarna och hälla ut det i vasken så länge du tvättar händerna efteråt (som man väl ändå gör efter att ha bytt tampong eller binda). Vad fan, du sköljer ju ur vasken efteråt precis som alltid när man häller i något som syns och luktar, typ en flaska gammalt vin. Det är ju inte som att du ska slicka bort mensresterna några dagar senare.

Sluta blanda ihop vad som är hygieniskt med dina personliga preferenser om vad som är fräscht och inte, det är inte samma sak. Du kan inte få sjukdomar av att äta pasta som kokats i samma kastrull som en menskopp, inte heller av att ha en ren menskopp i munnen. Du kan tycka att tanken känns motbjudande eftersom du har blivit matad med budskapet att men är något äckligt och vidrigt som ska gömmas sedan du var ett barn, men det är inte samma sak som att det faktiskt är skadligt.

Fan alltså. Jag är så trött på att höra att mina kroppsfunktioner inte bara är ofräscha utan rentav ohygieniska, en orenhet så allvarlig att den sätter folks hälsa i riskzonen. Inte hör man det om killars runkpapper. Det är på sin höjd äckligt, men ingen behandlar det som om det vore farligt.