En sak jag tycker är himla märklig är att folk verkligen säger ”vad stor du blivit, sist jag såg dig var du såhääär liten!”. Men det värsta är ju när man kommer på sig själv med att tänka så. Jag hoppas att jag aldrig kommer till stadiet där jag verkligen säger det.
Kategori: Vardag
Dagen.
Frulle.
Träffade Sonia.
En and i motljus.
En blomma jag tyckte var fin.
Sonia i charmig pop-porträttering.
Can jobbar på sin tan.
Clintons galna min.
David.
Sen gick jag hem.
Ett beklämmande problem.
På skype så kan man ju se när personen man chattar med skriver respektive suddar. Det jobbigaste är när någon sitter och skriver skitlänge och man ba peppar/oroar sig inför ett långt och uttömmande inlägg, och sen så suddar personen ifråga och skriver inte på typ fem minuter. Vad gör man då? Det är ju töntigt å ba: ”vad var det du skrev?” och avslöja att man satt och spanade hela tiden.
Gårdagen.
Fikade med Emil på citykonditoriet som drivs av citykyrkan. Bara kristna där, men billigt kaffe.
Sen drog vi till Vitan med ”folk”.
En trevlig tjej jag inte minns namnet på.
Clinton.
Jag. Den trevliga tjejen tog bilden.
Martin snyggröker och pratar om den fria marknadens perfekta urverk.
En glad tjej.
Sen åkte jag hem.
Nervositet.
Nu ska jag snickra ihop en fotoportfolio och känner mig plötsligt så osäker. Hur ska jag göra? Tänk om alla bilder jag tagit någonsin är ren och skär skit som ingen någonsin kommer tycka är fina? Här är i alla fall några av dem bilder jag tänkte ha med. Vad tror ni?
Är detta någon slags standard?
Jag vet inte om det är jag som har konstiga kontakter men folk som beklagar sig över alla falska människor i sina Facebookstatusar är ett sånt där fenomen jag stöter på jävligt ofta. Alltid följt av en massa ”men inte jag väl” och sedan klubb för inbördes beundran. Borde inte de flesta ha kommit ifrån ett sådant beteende efter fjorton fyllda? Är detta vanligt även hos er?
Driftig ung tjej.
Har en eventuell praktikplats på g, har precis varit ute och joggat, ätit fräsch sallad och rakat bena för fräsch vårkänsla. Ska möta Emanuel och investera lite kvalitetstid i mitt förhållande. Känner mig alltså som en riktigt driftig ung tjej a lá blondinbella.
Unna mig lite.
Det verkar som om jobbet inte behagar ringa, men det är denna stund som är den jobbigaste. Det kan fortfarande hända att de ringer nu, så jag sitter endast och räknar minuter till halv tio, då det i princip är för sent.
Igår tänkte jag ungefär såhär: nu ska jag unna mig lite och strunta i att ställa väckarklockan, så att jag får sova ut ordentligt. Ni fattar inte vilket tungt beslut detta var!
Hela natten drömde jag mardrömmar om att jag sov så långt som till, hemska tanke, tjugo över nio. Fatta antiklimaxet när jag vaknande kvart över sju, alltså, en kvart senare än jag brukar ställa väckarklockan.
För övrigt har jag sökt till en sommarkurs i praktisk retorik. Kursen har ”våga tala”-inriktning vilket jag knappast känner ett behov av, då tala är i princip det enda jag vågar göra här i livet. Men det var vad som fanns tillgängligt då jag som vanligt var sent ute och jag ser ändå fram emot att eventuellt vässa min språkförmåga.
Hur man än gör blir det dåligt.
Sitter här och hoppas hoppas på att de inte ska ringa från förmedlingen så jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte jobbar. Jag orkar inte åka ut till Huddinge eller liknande och ta hand om barn idag. Jag befarar det ögonblick då ringsignalen skär genom tystnaden och jag säkert inte kommer palla tacka nej då jag är en viljelös fjolla.
Men etter värre är egentligen om de inte ringer, för då tror jag att de inte vill ha med mig att göra. Och trots att jag inte heller vill ha med dem att göra så lägger jag orimligt stort värde i alla möjliga människors åsikter om mig.
Dagens förehavanden.
Nu har jag skrivit en debattartikel som svar till Blondinbella. Det känns inte troligt att denna kommer bli publicerad eftersom jag inte kommer med så mycket nytt, men jag hoppas att den är tillräckligt arg och aktuell för att ha en chans. Om inte annat så kommer jag givetvis att publicera här och då hoppas jag att den får spridning så i alla fall *obs: hint*.
När jag började skriva igår så var jag så jävla arg och frustrerad att hela jag skakade men jag lyssnade på arg musik och lyckades knåpa ihop något ändå. Det trista är väl att den är så socialistisk att jag inte kommer kunna signa den ung liberal om det skulle komma till den punkten. Jag hatar när ens intressen går isär.
