Den här jävla reklamen. Jag antar att jag inte är den enda som stört mig på den. Jag fattade ingenting först men insåg sedan att ”spritt” syftar på att det spritter.
Och sen ba: ”chilliga rålisparken :)”. Jag fattar att folk vill bara lite moderna och ungdomliga men det finns fan gränser!
Jag tänkte försöka hitta praktikplats (dvs oavlönat arbete) antingen på en tidning eller hos en fotograf i sommar. Det börjar bli jävligt god tid att ta tag i det nu, men jag har ingen jävla aning om vad jag ska börja.
Har någon här gjort det själv eller kan tipsa om något ställe där jag kan söka? Det vore skönt att ha något litet att gå på så att jag får tummen ur någon gång.
Jag tackade dumt nog ja till ett jävla uppdrag på andra sidan stan. Detta innebär att jag kommer behöva gå upp klockan halv sex imorgon. Kul. Och allt detta för att vikariera i en årskurs trea, som är den typ i särklass jobbigaste åldersgruppen.
Jag måste fan lära mig att tacka nej till saker och ting utan att ha dåligt samvete efter för detta håller inte.
Igår köpte jag ny mobil. Eller snarare: jag tecknade ett 24-månader långt kontrakt där mobilen ingick. Som tur var var Emanuel med som moraliskt stöd, annars hade jag aldrig orkat.
För gick jag till The phone house och snackade med en försäljare i en timme. Sedan gick vi ca tio meter till ett sånt där mobilstånd fick efter mycket om och men samma mobil och abonnemang fast till ett mycket bättre pris där.
Det jobbiga var att jag fick så jävla dåligt samvete för att jag upptagit så mycket av The phone house-försäljarens tid. Jag tröstade mig med att ståndförsäljaren troligen har mer provisionsbaserad lön, men det dåliga samvetet gnade ändå i mig när jag gick hem med min flashiga mobil.
Bilder från Sl-demonstrationen. Givetvis var det en massa personer som delade ut chips, lite väl ”höhö” för min smak kanske.
Igår så drack jag sprit för att fira att jag numera kan lägga till epitetet ”samhällsdebattör” på mitt fiktiva visitkort. På tunnelbanan så stötte vi ihop med en kille som tyckte att vi skulle göra honom sällskap.
Denna snubbe hade tatuerat in en hitlermustach på fingret så att han skulle kunna sätta fingret under nästan och heila samtidigt. Men han hade gjort ett fatalt misstag, nämligen att tatuera in mustaschen på högerhanden. Som bekant så heilar man ju med högern och då går det ju inte att både ha mustasch och heila samtidigt.
Jag tycker bara att det är så otroligt festligt att han tatuerade sig bara för att kunna göra detta men misslyckas även med det. Resultatet är alltså att han kommer gå omkring med en liten konstig fyrkant på fingret hela sitt liv. Hoho.
Jag hoppas ingen tar illa upp över bilden nu, han gör det ju trots allt fel.
Igår skickade jag in mig första debattartikel någonsin till SVT och Aftonbladet. Håll tummarna för mig nu! Om inte annat så publicerar jag på bloggen eller newsmill.
Kände mig för övrigt ovanligt pepp och ba: jaaaaa, debattera. Gu va kul! Kände att det här vill jag ägna mig åt, oavsett om debattartikeln kommer med eller ej.
Hade även gått ner två kilo utan ansträngning. Helt okej det också.
Ibland är livet inte så hemskt, var väl min poäng.
Tänker mig hur föräldrarna till dessa barn röstar på moderaterna och är sjukt stolta över att ungarna redan är fullfjädrade entreprenörer.
Idag känner jag att det är hög tid att damma av det gamla ”våga vägra verkligheten” som jag hade skrivit på min jeansjacka när jag var en ung arg och hatisk punkare. Det vore så skönt med lite hederlig gammal vägran, att peka finger åt ”systemet”.
Men på senare år har jag blivit en sån fjolla. Fogar mig ryggradslöst efter folks förväntningar och drömmer om entreprenörsskap och karriär, att få vara smal och vältränad och ha en snygg maxiklänning.
Idag har jag hatat livet. Dagen började härligt med att jag spydde och låg i fosterställning omväxlande i cirka en timme. Hängde med Emil och vårt umgänge gick i princip ut på att hata livet och regeringen på grund av det ständiga och obevekliga isärplockandet av allt vad arbetarrätt och socialt skyddsnät heter.
Sedan så försökte jag umgås med folk och kolla på Quarnevalen (studetspextåg som går var tredje/fjärde år eller så) men blev bara upprörd. Speciellt upprörd blev jag över handelshögskolans ekipage där det stod ”när vi blir chefer kommer vi sänka era löner”. Jag ba: ”sånt skämtar man inte om!”. Omoget månne, men jag har fan blivit brutalt humorbefriad på sista tiden, jag blir nästan upprörd av folk som skämtar på andra sätt än att göra politisk satir. Jag fattar inte människors ständiga behov av att skämta om saker och lätta upp stämningar hit och dit. Fan vad trött jag är på allt flams och trams hit och dit. Jag vill ju för helvete bara att folk ska fatta vad som är så förbannat fel i det här samhället och unisont kräva alla jävla politikers avgång.
När jag insett att jag var totalt omöjlig i alla sociala sammanhang så åkte jag hem och grät en skvätt. Jag känner en sån jävla hopplöshet inför allt i min omgivning: mitt jobb, samhället, min bombnedslagsinredning men framförallt så är jag så jävla trött på mig själv. Jag har aldrig innan känt mig såhär maktlös. Maktlös inför mitt eget liv och inför det som sker omkring mig. Maktlös inför mina känslor och orden som kommer ur min käft.
Jag har så många idéer om vad jag vill göra men saknar ork och lust för att genomföra en enda av dem. Min kraft har fullständigt runnit ur mig och just nu vill jag bara inte leva.