Kategori: Vardag

Söndag.

Gick till stranden. Hatar att alla stränder är belamrade med en massa parasoll. Tänker ungefär såhär: allemansrätten är det finaste och svenskaste vi har.

Drack turkiskt kaffe.

Solade och läste ”gilla läget” av Barbara Ehrenreich. Utmärkt bok som kritiserar kulten kring positivt tänkande.

Fikade på ett mysigt och kitschigt café.

Detta är min pappa.

Kitschigt, som sagt.

Sen skulle vi äta middag,

Min bror.

Min mamma.

Sen gick vi hem.

Semesterångest.

Till slut kom vi iväg fast planet blev tolv (!) timmar försenat. Dessutom hade de ingen mat på planet.

Det är en lättnad att det finns internet här för annars hade jag nog inte klarat mig. Det är så turistigt att jag blir galen. Jag växlar mellan dåligt samvete och hat mot alla påstridiga försäljare. Jag funderar på att helt enkelt gå ner mig i svenneträsket, börja morgonen med en öl och sedan vara berusad resten av dagen. Köpa keffa souvernirer och skamlöst fotografera lokalbefolkningen.

Men det var då själva…

Nu sitter jag alltså och chillar på flygplatsen.

Flyget är tydligen försenat på grund av att det saknas en del som tydligen finns i London. Det finns dock en stor humor i detta: tjejen som ropade ut informationen frågade i slutet ”finns det någon som vill höra den här informationen på engelska?”. Hur fan tänker man när man frågar om någon vill höra information på engelska på svenska?

Äckliga matvanor.

Igår så käkade min syster en jävla glasstrut som hon bredde smör i till efterrätt. Grejen var att hon lämnade sin mat på tallriken med motivationen att hon ”inte var hungrig” och så går hon direkt och äter denna vidriga skapelse. Mina föräldrar bara skrattade och jag var bestört.

Jag tänker på när jag själv var ett barn och knubbig som få (min syster är också lite knubbig) för att jag åt så jävla mycket. Min lillasyster äter lika mycket som jag gjorde men hon äter mer godis. Själv åt jag mest mat.

Det som oroar mig är dels att det suger att ha dåliga matvanor från barndomen, dels att hon ska bli fet och hata sin kropp lika mycket som jag gjorde när jag var ett barn. Man ska ju inte skapa för mycket känslor kring mat för barn men det är väl fan inte rimligt att strunta i att käka för att man är mätt och sedan käka en jävla glasstrut med smör på?

En jävligt pissig morgon.

Jag har precis färgat håret och känner mig som en misslyckad gothare. Det är typ vinrött, nästan lila, och ser ut som en ful peruk vilket det alltid gör när det är precis nyfärgat. För övrigt har jag sovit sex timmar för att jag tänkte att det ju inte är så farligt men det var det tydligen, för jag känner mig sjukt miserabel. Jag tror inte ens att ett livsstilsmagasin kan rädda dagen, men jag ska köpa ett ändå.

Nu ska jag gå till kuratorn på ungdomsmottagningen. Pratade med henne i telefon och hon lät fett vän och snäll. Jag som är så elak kommer säkert bara skrämma upp henne med mina onda tankar, tänkte jag. Hur som helst är jag fett nervös. Hur fan kan man vara nervös inför att träffa en psykolog (nu är hon ju ”bara” kurator förvisso, men fyller samma roll i sammanhanget), det är ju fullständigt orimligt. Vad är jag orolig för, att jag inte ska må tillräckligt dåligt för att hon ska tycka att jag är berättigad någon hjälp?

Måndag.

Jag var vacker som en dag.

Hängde med Hilda i ungefär en timme.

En katt.

Chillade i trädgården.

Åt sjukt bra lax som jag lagat själv.

Var ambitiös och lagade spenatpaj på all fetaost som höll på att bli dålig. Kan lägga upp recept sedan.

Gick över till mina kusiner för att fira Hampus 12-årsdag (han sitter två från vänster).

Min kusin Erik.

Min kusin Linnea.

Min kusin Sofi.

Min kusin Julia.

Jag drack kaffe. Tyvärr ser mina ögonbryn ut som skit =(.

Sen kom Emil förbi. Och Clinton, fast honom fick jag ingen bild på.

Sen åkte vi hem och surade över varsin serietidning.