Elsa skriver om komplexiteten i att döma och frågar sig om man ska ge vård eller fängelse som påföljd. För att kunna få vård så antar jag att man måste ha någon slags sjukdom som har stat en i vanmakt över sitt eget handlande. Det är väl ändå det som hela iden med vård istället för fängelse bygger på, att den som har varit såpass bortom sina sinnens fulla bruk vid brottet att hen inte kan ansvara för sin handlingar inte ska bli formellt straffad, men ändå få hjälp bort från beteendet. Det är helt enkelt, som jag uppfattat det, en fråga om huruvida man kan utmäta något ansvar för handlingen eller om gärningsmannen varit vanmäktig.
När ett stort antal psykologer gjorde utredningar på Fritzl så kom man fram till en för många förbluffande slutsats: han var frisk! Han hade inte sjukligt nedsatt förmåga till empati eller någon annan personlighetsstörning. Detta är svårt att acceptera, hur kan en människa som begår sådana handlingar helt utan inflytande från andra vara normal. Beteendet frångår ju allt vad vi förknippar med normalitet. Men det var ändå den slutsatsen man kom fram till.
Alla har sina trauman och för de flesta som begår brotts så finns det förklaringar i uppväxt, social status eller liknande. Det finns inget sådant som en människa som är fri från sådan påverkan. Men psykisk sjukdom är något annat, det måste röra sig om att sjukdomen påverkar en så starkt att ”jaget”, eller vad man nu ska kalla det, inte kan styra. Därför menar jag att svaret på Elsas funderingar är att personen ska få fängelse och inte vård, för oavsett hemskheter i uppväxten så har han troligen förmåga att styra över sitt handlande, och då kan man utmäta ansvar.
Däremot tycker jag att uppdelningen mellan vård och fängelse är djupt olycklig. För att återgå till Fritzl: visserligen kunde man inte vederlägga psykisk sjukdom men en person som handlar såsom han gjorde har ändå ett behov av vård, om inte annat så för samhällets skull. Även om man inte är psykiskt sjuk så kan man få hjälp med att ändra beteenden och inställningar till saker och ting. Därför borde man öka fokuset på att ge vård även i fängelset, för även om man kan utmäta ansvar för en handling så betyder inte det att man inte kan hitta alternativa vägar till en attitydförändring. Det ligger i allas intresse att gärningsmän inte begår brott igen och därför ska man använda alla metoder för att undvika det.
Jag skulle vilja se en ny syn på psykisk sjukdom och rehabilitering inom rättssystemet. Det viktiga är inte att folk fruktar fängelset utan att det faktiskt motverkar brottslighet i längden, vilket måste inkludera att gärningsmän erbjuds hjälp att förändra sitt beteende.
En yxa i skallen är vad de ska ha. Det kan jag tänka mig att bistå med. Varken mer eller mindre.
Det är nog första gången jag blivit taggad tillsammans med Fritzl i ett inlägg. I’m honoured.
Naturligtvis tycker jag också att det bästa vore en kombination av vård och straff, det är endast ett straff allena som jag sätter mig emot – när det rör sig om grövre brott så begås de per se inte av ”fullt friska” människor, och därmed borde vård presumeras. Däremot vet jag inte om man egentligen kan säga att fängelse fyller en annan funktion än någon slags upprättelse för brottsoffret, eftersom de preventiva effekterna inte alls är bevisade. Fängelsestraff avskräcker helt enkelt inte människor från att begå brott. Lagar stiftas utifrån folkopinion som i sin tur bygger på moraliska uppfattningar kring vad som är accepterat och inte i ett samhälle. Bara för att fängelsestraffen ex. sänks så kommer det inte betyda att människor begår fler brott. Vice versa om de höjs. Den delen av befolkningen som begår brott kommer ändå fortsätta begå brott, om de inte får någon slags vård, för att uttrycka det hela krasst.
I dagens läge är ribban väldigt hög för att man ska dömas till rättspsykiatrisk vård i stället för fängelse. Det har hårdnat under Alliansens styre. Det krävs i princip att man ska ha varit svårt psykiskt sjuk när man begått brottet för att man ska tilldömas rättspsykiatrisk vård, och är man inte tillräckligt fucked up finns det ofta ingen garanti för vård under fängelsevistelsen.
Jag håller helt med dig om att den strikta uppdelningen mellan fängelse och vård är olycklig. Ett grovt brott bör helt enkelt alltid innebära inte bara obligatorisk fängelsevistelse utan också tillhörande och adekvat vård. Att göra allt för att förhindra att gärningsmannen begår brott igen tjänar alla på. Att resonera utifrån någon slags ”öga för öga, tand för tand”-princip för att ex. höja straffen visar bara på okunskap och passar knappast i ett samhälle som påstår sig vara en rättsstat. Att vissa människor tycker sig ha rätten att propagera för orimligt hårda straff och sämre fängelsemat och all skit vad det nu är gör mig sjukt irriterad. Bara för att människor har begått ett brott betyder det aldrig att man har rätten att ta deras grundläggande rättigheter och kanske framförallt deras värdighet ifrån dem. Men det är en annan diskussion.
Jag är verkligen ingen anhängare av hårdare straff, däremot kräver ju rättspsyk att det finns en sjukdom man kan botas från formellt. Att döma ut en viss tid i fängelse och sedan utnyttja denna tid för vård tror jag är ett bra sätt att komma åt alla dem som inte har regelrätta psykiska sjukdomar som de kan bli botade från. För om man inte kan bli botad så blir ju rättspsyk i praktiken livstid.
Ja, precis. Man borde kunna tilldömas ex. visst antal terapitimmar som inte syftar till att behandla någon exakt störning men som är anpassade för att hjälpa individen.
”…visserligen kunde man inte vederlägga psykisk sjukdom men en person som handlar såsom han gjorde har ändå ett behov av vård, om inte annat så för samhällets skull…”
Nej, en sådan person har förbrukat sitt människovärde, ett nackskott är det enda rätta.
…om inte annat så för samhällets skull.
Jag har en mer humanistisk människosyn. Jag tycker inte att människovärdet kan förbrukas.
Ett tips för framtida skrivande: normalt betyder ”vederlägga p” detsamma som att visa att icke-p. Du använder det på motsatt sätt, om det du menar är att han hade behov av vård fast man inte kunde visa att han var psykiskt sjuk.