Fick frågan om varför jag, och många med mig, väljer att håna personer som Pär Ström och Pelle Billing istället för att bemöta deras argument. Tja, jag brukar för det mesta varken läsa Ström eller Billings blogg eftersom jag bara blir frustrerad, men när det väl händer så brukar jag reagera med att håna dem. Anledningen är, kort och gott, att jag saknar orken för att göra något annat.
När det kommer människor som drar de där argumenten man hört tusentals gånger förut, som försöker ”motbevisa” en genom att ta upp helt irrelevanta saker, som lägger ord i ens mun, som tar upp försyndelser som enskilda feminister gjorde sig skyldiga till för typ tio år sedan och som man aldrig uttryckt sitt stöd för och tycker att man ska ”erkänna” att det finns förtryck även mot män så pallar man helt enkelt inte. Det är för jävla tröttsamt att bemöta, det ger mig inget. Jag tror att ni alla har varit i situationen när någon har gett uttryck för en så idiotisk åsikt att ni inte ens vet hur ni ska bemöta den. Lite som att argumentera mot någon som på riktigt tycker att folk med vissa hudfärger är mindre värda och presenterar det som någon slags fakta, tycker man ska läsa någon jävla rapport, bok eller se någon youtubefilm så att man kan ”inse” sanningen. Det är liksom så idiotiskt att man inte orkar. Dessutom så brukar de flesta av detta virke inte vara intresserade av att verkligen ompröva sina åsikter.
Men det kan ändå kännas skönt att veta att man inte är ensam, utan söka stöd hos andra. Därför så kan jag ibland ta till hån mot meningsmotståndare, för att det är jävligt skönt att få bevis på att det finns en massa vettiga människor också, människor som precis som jag förstår idiotin i vissa resonemang och som jag inte behöver göra införstådda i något.
Och tja, om någon annan skulle göra motsvarande mot mig så skulle jag inte bli särskilt upprörd. Jag förstår att man ibland inte orkar vara saklig utan bara vill känna stöd för sina åsikter. Jag tänker att det inte är dessa dogmatiska antifeminister som är intressant att nå, utan människor omkring som kanske velar. Och många av dem kan lätt förstå det absurda i vissa uttalanden och argumentationer, såsom det som visas upp på Vita kränkta män. Det är inte de vita kränkta männen man vill åt och få att förändra sitt beteende, det man vill åt är att få andra att se det absurda i den typen av inställning som många där står för. Jag hyser inget hopp om inbitna antifeminister, men jag tror att många som kanske velar ser varför det är fel om man pekar på det. Ofta behövs inte argument, utan de talar ganska bra för min poäng alldeles själva.
Tja, det här kan man ju tycka är dåligt och intellektuellt ohederligt, men det är i alla fall så jag agerar. Jag orkar inte diskutera med vissa personer om och om igen, så jag väljer att håna dem. För att få bevis på att det faktiskt finns gott om människor som inte resonerar så. Sånt behövs ibland, för att man ska orka.
”Man ska välja sina strider”, sa en kvinnojourskvinna en gång till mig. Så de inbitna antifeministerna gör man bäst i att strunta i. Och om en drypande sarkastisk kommentar råkar trilla ur ens mun, ja vad är det att uppröras över?
Precis så. Inte direkt människor jag prioriterar att visa respekt.
Jag brukar inte hålla någon koll alls på vad den antifeministiska rörelsen har för sig, utöver vad jag får veta från feministiska bloggar. Självklart är det bra att det finns feminister som gör det och som orkar bemöta vad som påstås, men fan, jag tycker inte att jag har någon skyldighet att bemöta allt dumt som sägs. Det finns saker jag tycker är viktigare och grupper som jag ser större potential att nå ut till än folk som bestämt sig för att feminister är ondskan förkroppsligad.
Inte jag heller, kollade genusnytt bara för att jag ville veta om de skrivit ngt om cimons utspel om manliga bloggare.
Pär Ström skriver mest för att förminska kvinnor känns det som. I mitt huvud är Pär Ström och flashback samma sak och ingetdera är värt att lägga energi på.
Jag trollar och hånar for the lulz. :3
Som andra gör med mig. Meh.
Ja, men jag fattar inte hur folk orkar lacka på att jag hånar dem pga jag blir ju inte arg om jag utsätt för detsamma (om det inte är sjukt sexistiskt, men då är det ju sexismen som upprör mig snarare än att den är riktad mot mig).
Det är orimligt att förvänats bemöta allt skit som sprids där ute med motargument. Då skulle en inte få göra annat 24/7. Däremot så är det viktigt att bemöta folk som tex ingår i en och samma politiska riktning på ett kamratligt och sakligt sätt. Jag vet av egen erfarenhet av politiskt arbete hur viktigt samtalsklimatet är inom en organisation. Men nu var det ju Per Ström och Pelle Billing som du pratade om. Med det sagt: Stå på dig.
Ja, det är sant. Jag brukar vara noggrann med det, men ibland orkar jag inte just på bloggen. Diskuterar gärna sakligt med människor när deras utgångspunkt är att de vill förstå något, men när de bara vill bråka så orkar jag inte vara den bättre parten.
Jag tror inte att Pär Ström eller Pelle Billing ens vet att din blogg finns.
Men du vet att de finns.
2-0 till dom.
Nå, det tror jag nog visst att de gör. Har för övrigt svårt att se det som en framgångstecken att vara känd för att vara ett idiotnav.
Jag tror inte att Anders Breivik vet att du finns, men du vet ju att HAN finns! 1-0 till honom! (??)
Tramslogiken i sitt esse.
Det är bara det att hån väldigt ofta uppfattas som en brist på motargument och kunskap. Och väldigt ofta är den uppfattningen helt korrekt. Hån kommer väldigt ofta som ett brev på posten så fort någon vågar yttra sig om den där hemska evolutionens möjliga inverkan på våra hjärnor, och när dom hånen kommer så är det nästan alltid av personer med noll kunskaper i ämnet.
Sen så kanske du är okänslig för hån men det gäller knappast flertalet feminister. Räknas inte hån som en härskarteknik?
Det gör det absolut, men jag förklarar ju varför jag använder det i texten. Angående evolutionen så handlar det inte om att jag förnekar möjligheten, bara om att jag inte finner den relevant eftersom det enbart är spekulation.
Jonte: Du kan inte på allvar mena att hån av meningsmotståndaren är något som är utmärkande för feminister (eller andra personer som tycker att det finns färre givna skillnader mellan könen än du gör)? Jag vågar påstå att det förekommer i ALLA läger, ibland bara internt, ibland (oftare) både internt och offentligt. Lyssna/titta t.ex på random partiledardebatt och förvånas.
Jag försvarar inte bruket, men jag tycker att det är orimligt att påstå att en enskild grupp är ensam om att göra det, eller att en enskild grupp inte skulle få göra det när alla andra får.
Har jag sagt att bara feminister använder hån? Däremot är det feminister som alltid pratar om och fördömer härskartekniker i debatter och då kanske man inte borde använda dom själva.
Blir lite hyckleri över det hela då.
Mjaha. Och hån kommer ännu oftare som ett brev på posten så fort någon vågar yttra sig, att det kanske inte är så stor skillnad på kvinnor och män. Inte så stor att den förklarar diskriminering, misshandel/våldäkt och allmänt kvinnohat utifrån biologiska skillnader. Det finns ingen gen som tvingar mig som man att arbeta med typisk ”maskulina saker” Eller för den delen föredra blått. Eller för att ta ett ytterlighets exempel att våldta någon för att hon har en kort kjol.
Där kom standardmotargumentet 🙂 Om man erkänner att de generella biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män även kan sträcka sig till hjärnan så har man per automatik legitimerat våldtäkt, kvinnohat och diskriminering. Ni har rätt att det finns argument som är för dumma för att ens svara på. Ovanstående är ett klockrent exempel på ett sådant.
Sen är det ju så att man kan faktiskt tro att biologi och kultur samverkar. Bara för att man tror på det ena betyder det inte att man förnekar det andra. Dom flesta människor kan hålla två saker i huvudet samtidigt.
Ja, standardmotargumentet på att jamen-vi-har-olika-hjärnor är just att det inte spelar roll. Är det så konstigt..? O_o
Och om du nu inte menar att hjärnskillnaderna ska förklara diskriminering, misshandel/våldtäkt, allmänt kvinnohat, att föredra färgen blå som kille, arbeta med typiska ”maskulina saker” – vad är det då det är tänkt att förklara?
Erkänn för all del att det finns skillnader i hur hjärnan ser ut mellan kön – men att dessa skillnader är större mellan individer – men om du själv menar att dessa skillnader inte gör någon skillnad förstår jag inte riktigt viftandet med den ”kunskapen”?
Du får jättegärna förklara dock.
Men för diskussionens skull. Förklara görna vilka skillnader du anser vara biologiskt betingade så att vi har något att gå efter.
Det är förstås inte snyggt att håna meningsmotståndare. Å andra sidan tror jag att det är orimligt att ställa kravet på människor – en själv inräknad – att de alltid skall bete sig snyggt. Genom någon ventil måste känslorna få pysa ut. För mig är inte det viktiga att aldrig hemfalla åt den sortens beteende (jag tror inte att det är möjligt) utan att hålla det inom rimliga gränser, samt att inte ha alltför olika gränser för vad man tycker är rillåtet för andra och vad man tycker är tillåtet för en själv.
Om det är ett standardmotargumet så är det för att det behöver sägas. Märk väl att jag inte påstod att du står för sådana åsikter. Jag raljerade bara över hur vissa personer i debattartiklaroch ännu oftare i kommentatorsfält tenderar att komma med biologistiska floskler så fort någon feminist ifrågasätter Föreställnigar om naturgivna egenskaper.