Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Jag är helt ointresserad om Jimmie Åkesson som människa.

Fotbollsfrun har skrivit ett inlägg om att hon träffade Jimmie Åkesson och att hon var snäll mot honom genom att bjuda in honom i gemenskapen. Man ska förstå att han är mänsklig, antar jag. Bloggkommentatorerna gillar hennes inlägg, det tycker att det är bra att man visar på ”hela människan”.

Ärligt talat: jag är helt ointresserad av Jimmie Åkesson som ”människa”, jag är intresserad av hans politiska åsikter. Jag bryr mig inte ett skit om hans uppväxt, hans hemförhållanden, hans relation med sin flickvän eller hans psykologiska profil. Allt jag vet och bryr mig om är att han bedriver en politik jag finner djupt osympatisk.

Det talas ofta om att man ska se människan bakom åsikterna eller handlingarna. Speciellt när det snackas SD så ska man ”förstå” vad som driver dem till det dem tycker. Man ska ständigt söka identifikation, förståelse och acceptans. Och man ska analysera, alltid dessa analyser av ”onda” personer. Alltid denna jakt på bakomliggande orsaker.

För det första tycker jag att detta ständiga analyserande av personer med ”avvikande” åsikter är kränkande. Mina meningsmotståndare får gärna vara arga och tycka att jag har fel men jag vill inte att de ska passa in mig i en psykologisk profil och analysera varför jag har mina åsikter. Det är att underkänna mig som tänkande individ. Det är intellektuellt korrupt att börja analysera personen istället för argumenten.

För det andra så ogillar jag denna strävan efter förståelse för det som är fel. Acceptans i all ära, man ska inte gå omkring och hata bara för sakens skull. Men ibland tror jag att det blir för mycket. När man tjatar om att acceptera och tolerera och förstå så försvinner fokuset från det viktiga: vilka åsikter är fel och varför? En åsikt är inte fel för att en osympatisk person har den, en åsikt är fel för att den är fel.

Därför är det helt ovidkommande varför människor tycker som dem gör när man tar politiska diskussioner. Det viktiga är att övertyga folk om att det aktuella ställningstagandet är fel. Tänk om man skulle analysera varför t.ex. Mona Sahlin är sosse. Hur hennes uppväxt varit, till exempel? Är det verkligen relevant? Alla personer har varit med om saker som format dem, så också deras politiska åsikter. Men detta ska alltid tas upp så fort vi pratar om ”extrema” åsikter.

Om man nu kommer fram till att Jimmie Åkesson är en ganska trevlig prick som bara haft en dålig uppväxt, vad händer då? Är hans åsikter plötsligt okej då, eftersom han är okej? Eller ska vi sätta honom i psykoanalys så att han kan komma ut som en ”ren” och psykiskt frisk människa med normala åsikter?

34 kommentarer till Jag är helt ointresserad om Jimmie Åkesson som människa.

  • Lisa skriver:

    …då kommer vi för eller senare komma in på det här med Hitler.
    Kan en vuxen människa hävda att någon är ond och nöja sig med det? När man berättar sagor för barn finns det alltid en häxa/ett moster/ett troll/något annat otrevligt och någon som är god, prinsen/prinsessan/det oskyldiga barnet, men världen ser inte ut så. Ingen är bara ond eller bara god (nej, inte ens Hitler).
    Du frågar dig om det verkligen spelar någon roll vad man har för bakgrund eller varför man har en viss typ av åsikt (”fel” åsikt) och det är väl klart det är.

    1. Det bästa sättet att få en människa att ändra sin uppfattning om något är att förstå sig på den människan och presentera sanningen (det ”rätta”) på ett sätt som de kan förstå. Kanske tycker du inte att man ska behöva ta sig ner på deras nivå, de borde ju veta vad som är rätt och fel annars är de skit, men jag skulle inte ha något emot att förändra någon till det bättre (bli mer tolerant), det är faktiskt något väldigt fint.

    Vill man bara göra mos av någon:

    2. Förstår man varför någon säger/tycker/gör något kan man lättare spräcka deras argument. Know thy enemy.

  • Lisa skriver:

    Låt oss säga att JÅ växte upp i ett invandrartät område och blev mobbad av de utländska barnen (har ingen aning om vad han haft för uppväxt), det ger honom en anledning, man förstår VARFÖR. Varför ursäktar inte hans beteende, varför ger honom inte mer rätt att tycka något men det förklarar hur man kan få honom att ändra åsikt. Det berättar var utveckling stannade och varför han är så trångsynt. Förstår man dessa saker kan man påbörja arbetet med att förändra någon.
    JÅ i sig är ju inte det stora problemet, det är alla de andra som håller med som är det riktigt farliga. Om vi ställer oss frågan varför så många är intoleranta och främlingsfientliga kan vi förändra de sakerna.
    Är det för att så många svenskar saknar jobb? Är det för att det finns en invandrarfientlig kultur i Sverige? Är det för att invandrarna inte får den chans de förtjänar i samhället och därför blir utåtagerande? Är det för att vi inte har tillräckligt bra undervisning i skolorna om vad som är rätt och vad som är fel?

    Ska man verkligen nöja sig med att JÅ är en idiot med idiotiska åsikter? Hur skulle du tackla hans argument om ni träffades? Skulle du presentera fakta och tycka att det är tillräckligt?

    Låt oss återvända till Hitler; anledningen till att människor facineras av WW2 är ju för att de vill förstå varför och hur man kan förhindra att det händer igen. Om vi förstår oss på JÅ och SD anhängarna kanske vi kan förstå oss på hur vi kan hindra andra från att fastna i deras infatila världsbild där invandrare är onda och kommer hit för att förstöra vårt vackra land.

    • Fanny skriver:

      Om min avsikt var att förändra jimmieboys åsikter skulle jag hålla med dig. Nu rör det sig dock om politisk debatt, vilket är en annorlunda grej. Då duger det inte med att sitta och psykoanalysera, då måste man slå åsikt mot åsikt.

      • Lisa skriver:

        Fast att diskutera med Jimmiepojkarna brukar vara ungefär lika givande som att smälla in huvudet i en tegelvägg upprepade gånger.

        • Tove skriver:

          Att ha för avsikt att förändra en persons åsikter luktar manipulation och känns väldigt osolidariskt. Då har man ju inställlningen att människor är oförmögna att tänka rationellt, vilket jag tycker är en rätt trist människosyn. Att ta en debatt med person åsikt mot åsikt genom argument, som Fanny säger, känns som det enda sättet man kan mötas på lika nivå.

  • Tove skriver:

    Med det sagt menar jag inte att man ska tycka att Åkesson är en vettig person (personligen tycker jag han har väldigt äckliga åsikter), MEN jag kan inte bestämma vad som rätt/fel och sanning, hur mycket jag än tror på mina åsikterna. Att försöka manipulera människor till att tycka som mig tar också ifrån dom ansvaret för konsekvenserna av deras åsikter. Jag tror på att man ska ge alla människor en chans till att argumentera, men jag tror man måste skilja på person och handling/åsikt. Annars tycker jag att man tar bort både människors ansvar och rätt till egna åsikter. Det blir rätt så obehagligt.

  • Moa skriver:

    Jag håller inte med. Har man förståelse för varför en människa tycker som de tycker är det lättare att åstadkomma en förändring och förhindra att fler tycker de extrema åsikterna. Om man förstår att Hitler hade en jobbig uppväxt förstår man var roten av ondska finns och får oss att sluta demonisera de ”onda”.

    • Fanny skriver:

      Jag tycker illa om demonisering jag också. jag tycker bara inte att politisk debatt ska kretsa kring att förstå varför ens motståndare har de åsikter de har. Jag ägnar mig dock rätt lite åt demonisering själv, och tycker att man ska sammanblanda person och sak så lite som möjligt.

  • Svalin skriver:

    Att försöka förändra åsikter är en del av politiken så jag ser inte det som ett problem rent personligen. Utan det skulle politiken inte ha någon mening.

    • Fanny skriver:

      Skillnaden är väl att få försöker övertyga jimmie själv, de flesta försöker bara övertyga de som ser debatten om att jimmie har fel.

  • Lisa skriver:

    Om jag kan få en människa att bli mer tolerant och i det långa loppet få dem att må bättre (ingen mår bra av att hata) är jag villig att ta kritik om att det skulle vara manipulation. J & co sitter på en massa missriktad ilska, kan man verkligen möta dem på ett bra sätt i en diskussion? Att möta dem åsikt mot åsikt vad kommer det att göra för skillnad?

  • Lisa skriver:

    Påverkar inte människor varandra varje gång man samtalar? Det händer att jag förändrar mitt sätt att se på något efter att jag pratat med någon och fått nytt perspektiv. Att vara öppen för nya åsikter och tankar är viktigt för ens personliga utveckling och jag tror det är just det SD-anhängarna behöver, att utvecklas.

  • Lisa skriver:

    (Jag har funderat över din kommentar medan jag diskat kantiner och kommit fram till följande: De människor jag känner som sympatiserar med just SD är starka personligheter som inte drar sig för att använda härskartekniker för att vinna en diskussion. Det betyder inte att alla är sådana, säkerligen är många sådana som påverkats av människor som dem. För så är det, det finns många som följer efter andra och tar efter deras åsikter. Sen så finns det de som reflekterar och på egen hand kommer fram till vad de tycker. Men det är inte den sortens människor jag tänkte på. Hade åsikt mot åsikt varit möjligt hade det självklart vara att föredra. Hur ska jag beskriva den typen av människa jag menar? Åkesson är väl en sådan, en stark retoriker som inte mosas av någon. För att få någon som Åkesson att lyssna kan det vara nödvändigt att ”manipulera” dem, och det kommer de också att göra. Manipulera alltså. Detta är ingen vacker egenskap, inte alls, att påverka människor är farligt och jag undviker det så gott det går med undantag för härskartekniksexperter, de behöver faktiskt sättas på plats ibland. Särskilt när de hävdar att kvinnor hör hemma i köket eller att Sverige största problem är invandringen.)

    • Fanny skriver:

      Jag står fast vid att man ska hålla sig borta från psykoanalys i politisk debatt. Rent generellt ser jag inte fel i manipulation som sådan, man manipulerar ju folk för det mesta och det kan vara svårt att komma ifrån. Dock tycker jag inte att man ska langa kortet: du tycker bara som du gör för att din morsa slog dig. Det är för lågt.

      • Lisa skriver:

        Det är jävligt lågt och hör inte hemma i en debatt.
        Men visst kan du hålla med om att det är bra att man talar om ”människan” Åkesson i media så att folk inte får för sig att lyncha honom? (Ungefär så höga tankar har jag om gruppmentalitet och intoleransen hos ”toleranta” SD-hatare)

    • Tove skriver:

      Jag står ändå fast vid vad jag sagt tidigare. Jag tror att även om en person inte säger rakt ut att man har gett hen nya perspektiv i en diskussion, så tror jag att man ändå ofta kan ha planterat nya tankar och perspektiv hos personer som gör att de ändå börjar omvärdera. Och jag tror att försöka psykologisera och manipulera människor till att tycka som mig kan slå tillbaka mot en själv. Det är iallafall hur jag har reagerat när jag har upptäckt att jag har blivit utsatt för sånt. Jag har blivit arg och blivit än mer anti istället. Det finns en stor risk att man känner sig rätt kränkt.

      Jag tycker att de värsta att disuktera med är riktigt vässade manipulativa retoriker. Dom går in i en diskussion med ett enda mål oh tar till alla nödvändiga medel för att nå dit. Medans med en vässad retoriker kan man med tillräcklig kunskap faktiskt ha en bra disukssion, där en eller båda parter lär sig ngt.

      • Fanny skriver:

        Jag tror att projektet att övertyga Jimmie Åkesson är dödsdömt. Hela hans liv bygger ju på hans åsikter. Hans inkomst kommer ifrån att han är partiledare för SD och jag tror även att han riskerar sitt liv om han skulle ändra sig. Klart man inte kan andra sig då.

        • Tove skriver:

          Ja, jag håller med (kom nog ifrån Jimmie-ämnet en del). Jag gjorde en generalisering som självfallet har undantag.

          • Lisa skriver:

            Det är så svårt när man generaliserar (vilket jag ju också gör).

            När tjejen i slöja i bänken brevid påstår att svenska tjejer får skylla sig själva att de blir våldtagna för att de klär sig utmanande och att om de bar mindre avslöjande kläder och slöja skulle det aldrig hända snedtänder jag och häver ur mig att tjejer i Iran minnsann bär slöja men de blir våldtagna ändå. Jag antar att detta skulle falla in i kategorin ”åsikt mot åsikt” och jag tror hon funderade en hel del på just den kommentaren efteråt. Hon har burit slöja för att någon fått henne att tro att det ska skydda henne. Någon har ljugit. Någon har manipulerat henne. Hon upplevde nog just det där du beskrev.

            När den katoliska killen säger att han inte tror på evolutionen börjar jag rabbla bevis. Men nej. Människor kan inte vara apor, nej nej nej. När jag frågar varför har han inget svar, det bara är så att Gud skapat människan skild från djuren. Punkt. Då snedtänder jag inte men jag gör det där man inte ska göra. Jag säger men tänk om Gud skapat människan men använt apan som mall. Säger tänk om Gud inte skapade jorden på sex dagar och vilade på den sjunde utan att en dag för honom är miljontals år för oss? (Den tanken fungerar faktiskt ganska bra, först fanns det ingenting och sedan fanns det ljus osv.) Jag gör detta för att vidga hans världsbild. Han ska väl kunna tro på Gud och ändå tro på evolutionen och Big Bang? Jag ser det som att jag sår ett frö inte att jag tvingar på någon sanningar. Jag vill bara att de ska ifrågasätta och själva komma fram till saker genom att säga det på ett sätt som de förstår och kan ta emot. Att prata celler och arternas uppkomst fungerar inte. Alla bevis slås bort med att Gud säger att det inte är så och jag tjänar ingenting på att säga att Gud inte finns eller att Bibeln inte är fakta.

            När någon har rasistiska eller intoleranta åsikter är det oftast så att de inte lyssnar på fakta eller vettiga argument. De är övertygade om att de har rätt. Är det fel att försöka vidga deras vyer?

            • Fanny skriver:

              Jag tycker att det är fel att vidga deras vyer via att psykoanalysera dem. Klart man ska argumentera emot, men det är rätt fult med folk som kommer och ba: du tycker sådär för att dina morsa är dum! Då går man över gränsen rörande vad som är okej i en sansad diskussion.

              • Lisa skriver:

                Fast Fanny, en människa skulle väl inte ta åt sig ny information om man attackerar dem (din mamma var dum mot dig). Det handlar väl snarare om att se hur begränsad deras världsbild är och sedan försöka öppna den lite grann?
                Man säger ju som sagt inte till Carola att Jesus använde torkat vinpulver (det fanns faktiskt på det tiden) för att förvandla vattnet. Man får börja lite mjukare än så.

                • Fanny skriver:

                  Där håller jag med dig, man får ta till en massa metoder för att få folk att ändra åsikt, det är ju för bövelen det politik handlar om! Vissa tycker jag att man ska visa oändligt mycket ”respekt” för andras åsikter genom att aldrig argumentera mot dem. Det jag skrivit är att jag tycker det är fult att psykoanalysera folk i debatter, och jag tror vi glidit ifrån ämnet litegrann.

                  • Lisa skriver:

                    Det har du rätt i, om vi ska tala om att psykoanalysera folk så kan jag väl bara säga detta: om man förstår varför någon tycker på ett visst sätt är det lättare att acceptera att någon har en annan åsikt och att inte häva ur sig någonting i stil med ”men det där kan du väl inte tro på?” Nu så kanske du inte gör så men jag vet att jag ibland gör det. Sist jag gjorde det var det en blivande socialassistent som ville ta hand om barn som hade det svårt men så fort barnen blivit vuxna och gjorde illa andra pga att de inte blivit omhändertagna på rätt sätt tyckte hon att man skulle låsa in dem och kasta bort nyckeln. När någon anser att ett barn är mer värt att rädda en vuxen blir jag upprörd och jag gillar inte att bli upprörd och jag gillar inte att skrika att någon är stängd och oempatisk som bara kan värdera de som är små, söta och oskyldiga. Det är inte ok. Hade jag kanske förstått varför hon tänkte så hade jag kunnat reagera på ett lite mognare och mer konstruktivt sätt.

  • Patria skriver:

    Det är ändå något befängt över det du skriver. Självklart kan varje tänkande individ göra skillnad mellan sak och person, de människor som inte förmår göra den distinktionen kanske man inte behöver ägna så stor uppmärksamhet, åtminstone inte i intellektuella sammanhang.

    Samtidigt tar du tydlig ställning rörande SD, men jag undrar om du egentligen håller sträck. Varför skulle Åkessons och SD:s åsikter inte kunna vara ”normala”, trots att inte DU håller med? Att försöka ”övertyga” Åkesson om att ”han har fel” är lika befängt som att ”försöka övertyga” påven om att krisendom är en fiktion. Meningslöst. Det man måste göra är att förhålla sig till politiken, precis som du iofs. också är lite inne på. Redogöra för sina utgångspunkter. Varken Åkesson eller du kan förändra någon, ömsesidigt sett.

    Inse att SD är inne i riksdagen för att de behövs. Den våta vidriga PK-kulturkoftefilten inte bara ”måste” avlägsnas, det kommer att ske och det har delvis redan skett. Frågan är bara hur nedsvinat detta samhälle skall behöva bli dessförinnan. Bjäbb om att ”Åkesson kanske blev mobbad” är bara så jävla patetiskt.

    Du hör ju bara hur ”Lisa” (ovan) resonerar; ngt mer självrättfärdigt och infantil-arrogant får man ju fan leta efter. Hon skapar ju idealtypen för hur PK-svineriet i samhället är uppbyggt. ”Jag är tolerant, du har fel och jag ska lära dig vad som är rätt”. Stort grattis.

    • Fanny skriver:

      Det finns ingen motsättning i att ta tydlig ställning och göra skillnad på sak och person. Jag tycker att SD har fel, det är givetvis min personliga åsikt och inget annat. Klart man inte kan veta objektivt att det är så.

      Vad vill du egentligen ha sagt? Jag är väl knappast n del av denna pk-elit du talar om? Pk-elit för mig betyder ngt mer än att man bara är antirasist, utan typ att man tar alla sd:s förslag för rasistiska bara för att dem kommer från SD. Jag kan bli lite trött på folk som ska komma och tjata om att man är PK bara för att man inte diggar SD.

    • Lisa skriver:

      Snarare ”Din världsbild är väldigt begränsad om du på allvar håller med om det SD säger (kvinnosyn samt invandrarfrågor) och den behöver vidgas.” Det är skrämmande när unga människor har åsikterna mina döda morföräldrar hade och som fick mig att förfäras redan då (de var inte rasister, nej nej, de tyckte bara att det var konstigt att min lillebror ville leka med den där ”negerpojken”). Vi har väl gått framåt, har vi inte det?

      Ibland vill jag bara överlämna ett ex av Kellys konstruktionsteori till alla som lever på 1930-talet.

  • Patria skriver:

    Givetvis är man inte automatiskt ”PK” bara för att man inte gillar SD:s politik även om man omedelbart ligger sämre till. Men premisserna måste givetvis vara exaktare.

    Att du förmår skilja mellan sak och person är givetvis ett friskhetstecken. All denna infantila personfixering inom t.ex. politiken är givetvis bisarr och något som skapat inom dagens moderna kärringhäntiveckan-medialandskap.

    Kväkandet om ”antirasism” får mig vid det här laget dock att osäkra revolvern tämligen omgående och reflexmässigt.

    • Fanny skriver:

      Jag har så jävla svårt att fatta denna antipk-rörelse som växer. Jag håller inte med sd, på vilket sätt är det pk och hur är pk i sådana fall något dåligt. Pk för mig innebär att man är en ängslig person som inte vågar säga vad man tycker för att man är rädd för att det ska vara fel.

      Jag är feminist och jag är antirasist. Det är åsikter jag har för att jag tycker dem är rimliga och korrekta. Om jag hade varit pk hade jag tyckt så för att jag var en konflikträdd fjolla. Det är stor skillnad på det.

      • Patria skriver:

        Som jag sa är du inte automatiskt och per definition PK bara för att du ogillar SD:s politik.

        Men att vara PK är inte främst att ängsligt omfamna åsikter som man innerst inne inte har, bara för att man inte vågar annat. Självklart KAN man vara PK samtidigt som åsikterna faktiskt är uppriktiga, som t.ex. i ditt fall. PK är snarare att på ett drygt, fegt och opportunistiskt sett skuldbelägga och försöka stigmatisera andra bara för att de har åsikter som inte är certifierade av hegemonin i form av etablerade institutioner i samhället som t.ex. media, utbildningsväsende, riksdag, regering.

        Jag påstår alltså inte att du är PK, men det skulle ändå inte förvåna mej.

        • Fanny skriver:

          Ahapp. Jamen dåså. Den beskrivningen stämmer inte in på mig då jag hyser gott om åsikter som inte är ”certifierade av hegemonin”. Bland annat att knark är najs och att 14-åringar ska få knulla med 19-åringar.

          Just psykologiserandet folk ofta ägnar sig åt rörande Jimmie och SD är vad jag ser som stigmatiserande. Man möter inte sin motpart på ett politiskt värdigt sätt utan tar till fulknep.

          • Patria skriver:

            Ja, ”psykologiserandet” ser jag som en del av det daltande beskäftiga kärringvälde som tyvärr styr offentligheten idag i alldeles för stor utsträckning.

            Att ”knark är bajs” är ju dock en ganska grund infallsvinkel, visst behöver du inte gilla knark för egen del men det finns ju andra som gör. Så det säger inte så mycket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Ge mig pengar!
Arkiv