Jag är helt ointresserad om Jimmie Åkesson som människa.
Fotbollsfrun har skrivit ett inlägg om att hon träffade Jimmie Åkesson och att hon var snäll mot honom genom att bjuda in honom i gemenskapen. Man ska förstå att han är mänsklig, antar jag. Bloggkommentatorerna gillar hennes inlägg, det tycker att det är bra att man visar på ”hela människan”.
Ärligt talat: jag är helt ointresserad av Jimmie Åkesson som ”människa”, jag är intresserad av hans politiska åsikter. Jag bryr mig inte ett skit om hans uppväxt, hans hemförhållanden, hans relation med sin flickvän eller hans psykologiska profil. Allt jag vet och bryr mig om är att han bedriver en politik jag finner djupt osympatisk.
Det talas ofta om att man ska se människan bakom åsikterna eller handlingarna. Speciellt när det snackas SD så ska man ”förstå” vad som driver dem till det dem tycker. Man ska ständigt söka identifikation, förståelse och acceptans. Och man ska analysera, alltid dessa analyser av ”onda” personer. Alltid denna jakt på bakomliggande orsaker.
För det första tycker jag att detta ständiga analyserande av personer med ”avvikande” åsikter är kränkande. Mina meningsmotståndare får gärna vara arga och tycka att jag har fel men jag vill inte att de ska passa in mig i en psykologisk profil och analysera varför jag har mina åsikter. Det är att underkänna mig som tänkande individ. Det är intellektuellt korrupt att börja analysera personen istället för argumenten.
För det andra så ogillar jag denna strävan efter förståelse för det som är fel. Acceptans i all ära, man ska inte gå omkring och hata bara för sakens skull. Men ibland tror jag att det blir för mycket. När man tjatar om att acceptera och tolerera och förstå så försvinner fokuset från det viktiga: vilka åsikter är fel och varför? En åsikt är inte fel för att en osympatisk person har den, en åsikt är fel för att den är fel.
Därför är det helt ovidkommande varför människor tycker som dem gör när man tar politiska diskussioner. Det viktiga är att övertyga folk om att det aktuella ställningstagandet är fel. Tänk om man skulle analysera varför t.ex. Mona Sahlin är sosse. Hur hennes uppväxt varit, till exempel? Är det verkligen relevant? Alla personer har varit med om saker som format dem, så också deras politiska åsikter. Men detta ska alltid tas upp så fort vi pratar om ”extrema” åsikter.
Om man nu kommer fram till att Jimmie Åkesson är en ganska trevlig prick som bara haft en dålig uppväxt, vad händer då? Är hans åsikter plötsligt okej då, eftersom han är okej? Eller ska vi sätta honom i psykoanalys så att han kan komma ut som en ”ren” och psykiskt frisk människa med normala åsikter?
Malin Wollin igen.
Återigen. Oj vad arg jag blev över det här inlägget.
För det första: 14-åringar är fan inte ”barn” i den här bemärkelsen. 14-åringar är individer som för det mesta hunnit uppnå könsmognad (åldergränsen på 15 år för sexuellt självbestämmande är gammal och inaktuell om man ser till den nuvarande genomsnittliga könsmognaden, men det är ändå inte relevant när det gäller enligt lag tillåtet konsensuellt sex mellan två personer under 15).
För det andra: alla mår inte dåligt av p-piller och det är dessutom en välkänd sanning man per praxis blir informerad om när man börjar med p-piller att man kan få hormonrubbningar. Vissa har jättemycket problem, men för dem flesta är det ganska lugnt efter invänjningsfasen. Dessutom finns det många olika typer av piller anpassade för olika behov. Och så kan jag lova att en abort tar rätt mycket känslomässig kraft det med, där kan man snacka hormonbergochdalbana.
För det tredje: detta jävla tjat om kondomer. Gu va bra det är med kondomer, tycker alla, känns inte alls annorlunda med kondom, och det sabbar inte alls stämningen. Nog för att man ska använda kondom vid tillfälliga kontakter, men jag ser inget skäl att använda kondom i en långvarig relation (om det inte är så att inget annat funkar, men det är ganska ovanligt).
- Visst att det är okej om man kör lite skönt vaniljsex med lite skönt förspel, på med kondom, penetration och sedan ”mys”. Men om man byter ställning flera gånger eller varvar petting, oralsex och penetrationssex så suger det att ha kondom, för den sitter fan aldrig fast ordentligt (kan bero på att jag aldrig gått nån ”trä på kondomen”-kurs, men det ska väl banne mig inte vara nödvändigt).
- Ibland sägs det att det blir bättre om man sätter kondomen över pungen. Jag kan väl bara säga att jag aldrig skulle ha gjort det mot mitt kön om jag var man.
- Det är dyrt. En kondom kostar fan i snitt 10 spänn, till skillnad från p-piller som kostar 60 spänn för ett halvårs obegränsat knullande.
För det fjärde: jag fattar inte hur hon får detta till en fråga om feminism eller inte. Jag vet ingen som tycker att p-piller är guds gåva till kvinnan, däremot en del som tycker det är rätt praktiskt att slippa trassla med dessa kondomer. Lite trist att det inte finns p-piller för män kanske.
Orkar inte tänka på att Malin inte använder preventivmedel själv. Förhoppningsvis har hon hamnat i klimakteriet, annars så kanske hon skaffar ytterligare ett barn att ”älska” sönder och samman. Fy.
Och så ett tips: när jag började med p-piller så blev jag också lite deppy, så jag började istället med sk vaginalringar, som ni kan se några av i plastpåsen till vänster i min header. Det är en ring man kör upp i fittan och byter ut en gång i månaden, som ligger där och utsöndrar sköna hormoner. Den utsöndrar samma saker som i p-piller, men mycket mindre, eftersom det går direkt upp i slemhinnan i fitty och slipper ta omvägen runt i hela kroppen. Snällt för fiskarna och snällt för dig! Den heter typ nuvaring eller nåt.
Så för er som mår dåligt av era piller, kör på dessa istället. Man slipper komma ihåg att ta dem samma tid varje dag dessutom. Och de kostar som vanliga p-piller.
(tack BK)
Men kör upp era jävla barn i röven.
Bloggkommentatorerna skriver om Malin Wollins och Linda Skugges inte helt oväntade moralpanik över att Maria Sveland har gått ut med att hon tycker det är skönt att barnen är hos sin far varannan vecka och att fler borde överväga att göra någon slags uppdelning över tiden med barnen för att lättare frigöra tid för sig själva. Dessutom lackas det över Lena Andersson som i en krönika i DN ifrågasätter normen att avla fram barn stup i kvarten. Det som är upphovet till deras ilska är som jag förstår det följande citat, som kommer från intervju med Maria Sveland i SvD:
–Jag tror inte att det är bra att vara gift längre än så.
På ett sätt är skilsmässa en lösning på bitterfittelivet, medger hon. Hon går i gång, som Sara skulle ha kunnat göra i Bitterfittan om hon hade skilt sig:
–Alla undersökningar visar att frånskilda känner mindre tidspress, men det förutsätter ju att man har delat ansvar och har barnen lika mycket. Nu är jag lite nyfrälst men det frigör så otroligt mycket energi att skilja sig. Varannan vecka kan jag skriva hur och när jag vill, träffa kompisar, gå och träna…
Så sätter hon ned tekoppen på köksbordet:
–Men att skilja sig är inte enda lösningen. Man kan önska att fler som är kära och vill fortsätta leva ihop vågade tänka lite nytt, som att ha liknande uppdelningar som när man är skild, kanske till och med ha varsin lägenhet och hjälpas åt med barnen…
Visserligen kan jag förstå varför det är provocerande med någon som går ut med att de inte tycker att deras barn är den enda meningen med livet när man själv ägnar varje dag åt att skriva menlösa blogginlägg om ens barns olika små projekt och bryderier, men alltså, fotbollsfrun och Linda Skugge och deras jävla glorifierade av barn och mödraskapet är fan absurt, inget annat är sjukt.
Jag förstår inte varför dessa mammaaktivister håller på, vad önskar de åstadkomma med sitt tjat om att barn är den vackraste gåvan man kan få och att livet blir så tomt och tråkigt utan barn. Ibland försöker de till och med utmåla valet att inte skaffa barn som egoistiskt, som om det vore egoistiskt att inte sätta ett nytt liv till jorden, som om den enda meningen med hela vår existens vore att vi skull yngla av oss för att… vadå? Ibland känns det verkligen som att deras eviga tjat om familjelyckan är någon slags försök att hela tiden trycka undan en oro eller en längtan som finns där, att rättfärdiga att de brutit mot gamla karriärdrömmar eller livsmål på grund av sina älskade barn.
Jag vågar påstå att synen att livets mening är att föra sina gener vidare är en aning utdaterad: för det första är det knappast säker att världen mår bättre av dina barn och dessutom kan man göra avtryck på sin omvärld på jävligt många andra sätt än att avla fram ytterliggare en generation människor som även de troligen kommer leva i nåt sunkigt radhus och avla fram ännu fler barn. Vad är meningen med det? När det dessutom, precis som Lena Andersson påpekar, drabbar miljön och drar slut på våra inte oändliga naturresurser så borde man kanske ifrågasätta hur vettigt det egentligen är att vi har en så stark kult kring barnafödande. Att vi ser barn som det enda som i slutänden kan berika våra liv, som Malin Wollin uppenbarligen gör:
Hur älskar du villkorslöst hela livet utan barn? Hur ska du på ålderns höst ”älska och leva” när din man är död och vännerna är dementa och ingen kommer och hälsar på och ingen vill veta var du köpt din kofta?
Att skaffa barn(ja man får säga ”skaffa” för i helvete) är en överlevnadsstrategi Lena.
Och det är ett helvete att vara förälder. Men det är ett härligt helvete. Jag älskar mitt härliga helvete som jag har skapat. Och fifan för att sitta i en lägenhet fylld av ”energi” och ”egentid” där jag bara skulle undra vad barnen gör.
Det som förvånar mig mest med allt detta är egentligen att feministikonen Linda Skugge har intagit en så konservativ roll i frågan. Visserligen var det länge sedan hon gick över till att vara en rabiat bullmamma, men bara för att man skaffar barn behöver man inte tycka att de och bara de är livets mening, då har man verkligen frångått alla sina gamla ideal om att som kvinna odla någon slags självständighet från normer. Klart som fan man får älska sina barn och ägna all sin vakna tid åt dem, men att tycka att alla andra ska göra detsamma är en ganska orimlig inställning. För det första är det inte bara kvantiteten som räknas, utan även kvaliteten. Jag tycker att det låter optimalt att ha sina barn varannan vecka och kunna ge dem ordentligt med uppmärksamhet då istället för att ha det som vanliga familjer: en stressig vardag där barnen ofta åsidosätts eftersom de tas för givna.
Givetvis har inte alla familjer det så och Malin Wollin ägnar säkert all sin vakna tid åt att gulla med sina barn men alla människor ser inte sina barn som det enda som har en mening i deras torftiga liv och framförallt sätter de kanske inte så överdrivet mycket prestige i att vara den perfekta ständigt självuppoffrande morsan. Vissa tycker kanske att det är helt okej att kidsen inte alltid är med en, för de sätter ett värde på andra saker i livet också. Som sina vänner, sin hälsa, att ha kul och annat trivialt. Att ägna tid åt olika saker man vill göra berikar ens liv och jag tror att de bästa föräldrarna är de som ibland sätter sig själva i första rummet, som inte offrar allt sitt sociala liv för ens barn, för annars leder det lätt till martyrskap och osjälvständighet, och det finns fan få saker som är så jobbiga som föräldrar som inte har ett eget liv och kräver sina barn på ständig bekräftelse på att de är bra nog och på att de är önskvärda. För den person som endast lever för sina barn tvingar i slutänden sitt barn att leva endast för henom.
Men i slutändan handlar det hela egentligen bara om något så simpelt som att folk är olika, har olika behov och således gör olika prioriteringar. Konstigare än så är det inte. För övrigt har jag svårt att förstå på vilket sätt det skulle vara mer positivt för barnen eller för en själv att låta en fyraåring och en åttaåring stanna ensamma hemma en halv arbetsdag när man nu utför sina bestyr:
Och jag säger samma sak som till Lena Andersson, det är en så försvinnande kort tid barnen är små. Klarar man inte lägga den tiden på barnen då så undrar man ju lite.
Dessutom kan barnen från ung ålder börja passa varandra. Syskon på 8 och 4 kan dessutom vara hemma själva kortare stunder (typ en halv arbetsdag).
Märklig åsikt.
Meningen med livet!!11!!!11!!1!1!!!1!
Kommentarer.