Återigen detta inlägg hos Bloggkommentatorerna om modekritik. Under så har en tjej vid namn Hanna skrivit följande.
Jag tycker att det roligaste med alla de här modebloggarna är liksom att de tar sig själva och det de gör på sådant jävla stort allvar, som om det vore något viktigt liksom?
Ursäkta, men det är väl klart som fan man tar sitt jobb och sina intressen på allvar. Hur ska man annars göra? Skriva: ”tihi, detta är ju egentligen inte viktigt och lilla jag är ju bara en dum oviktig modebloggerska men jag tyckte denna tröja var ganska så fin”. Ständigt förminska sig själv, sina inkomst och sina intressen?
Jag hatar detta förakt mot typiskt kvinnliga intressen. Ingen skulle skriva samma sak om en snubbe som bloggade om typ datorer eller spel, men så fort det kommer till traditionellt kvinnliga intressen så ska det ständigt nedvärderas. Det är så jävla idiotiskt att jag inte blir klok.
En av anledningarna till att jag bloggar dagens outfit är att jag vägrar se ner på mina egna intressen. Jag vägrar anpassa innehållet i den här bloggen efter vad som är coolt och rätt. Av samma anledning myglar jag inte med att jag ser på Gossip Girl och Desperate Housewifes.
Jag vägrar ta avstånd från kvinnlighet för att skaffa mig respekt i manssamhället. Verkligen vägrar. På ett sätt är det en av de bästa sakerna man kan göra som feminist (och som människa): att stå för sig själv och ens intressen, oavsett vilket kön attributen ”tillhör”.
För övrigt så blir jag i allmänhet så irriterad på folk som måste klargöra hur oviktiga folks intressen är. Jaha, tänker jag. Vad fan ska jag använda informationen att det jag bryr mig om är oviktigt till? Tackar ödmjukast för att du berättar för mig att mitt engagemang är helt oviktigt.
Jag får överlag intrycket att det handlar om människor som inte själva gitter ta sig något för och därför måste ägna sig åt att kategoriskt dissa alla som uträttar något. Lätt sätt att slippa undan tvånget att aktivera sig, att tycka att alla som gör det suger på ett eller annat sätt.
Sen kan man ju fundera på hur jävla relevant och viktigt det är att sitta och dissa folk i Bloggkommentatorernas kommentarsfält också. Kom tillbaka när du uträttat något för världen själv.
Det är verkligen irriterande när det gnälls på det sättet det görs på modebloggare. Okej, jag tycker inte att rena modebloggar (eller shoppingbloggar, skall nog de flesta kallas) är särskilt intressanta för mig & flera av dem skriver dessutom ganska dåligt. Samtidigt går ju deras bloggar ut på att främst visa upp kläde etc.r; då kanske det inte är så konstigt att själva texten får mindre fokus. Och bara för att jag inte gillar de renodlade mode/shopping-bloggarna, betyder ju inte det att de ÄR helt ointressanta ur ett mer allmänt perspektiv, att det är oviktigt & att de gör ett dåligt jobb eller något sådant.
Jag lever heller inte i tron på att modebloggare specifikt tar sig själva på ett alldeles för stort allvar. Det finns det ju liksom folk inom alla kategorier av bloggar som gör, men då handlar det ju inte om själva grejen att man bloggar om sitt intresse (precis som du säger, varför förminska sig själv & sina intressen?) utan kanske snarare sättet man uttrycker sig på samt reagerar på andras kritik.
Och jag hatar också när folk snackar om att ens intressen är oviktiga. Eller bara dissar ens intressen på något annat sätt. Det är fullkomligt okej att inte gilla samma saker som jag, det är även okej att säga att man inte delar mitt intresse, men man kan göra det på ett respektfullt sätt. ”hur kan du vara intresserad av foto, det är ju totalt oviktigt!” är bara tråkigt & onödigt.
Jamen det är ju verkligen skillnad på att vara ointresserad personligen och på att döma ut hela intresset som sådant. Jag läser inte sportbloggar, men jag dömer inte ut sport som ointressant så fort jag får chansen.
Om Elin Kling jämförde sin handling för världen med typ Barack Obama hade jag väl också tyckt att hon tog i, men det gör hon ju inte.
Tack som fan för detta inlägg! Jag blir så sjukt irriterad på att det är så okej att hela tiden klanka ner på mode som intresse/hobby. Eller ännu värre, ifrågasätter ens intresse för mode för att det inte ”kan” gå ihop med att man är feminist. Huh?! ”Näe alltså jag gillar mode så därför kan jag inte tycka att kvinnor och män bör värderas lika…”
åh tack för detta inlägg! när min pojkvän och vår gemensamma kompis diskutera upproren i tunisien och kompisen säger ”ja, det är ju lett av bloggare har jag hört. det är ju inte riiiktigt det lovisa bloggar om”.
NÄHÄ, men blogga om det själv då om nån växjöbo måste göra det och sluta förminska min blogg bara för jag kanske tycker det är lättare att skriva om mat, musik och second hand-fynd än om ben ali. suck.
Men eller hur. Om de nu vill ha en svensk blogg om upproret i Tunisien kan de väl starta en? Som alla de som gnäller på Pride-festivalen och vill ha en festival enbart för straighta. MEN STARTA EN DÅ??
Stående ovationer. Du är bra. (Jag skriver så kort och så tråkig kommentar-igt för att jag är så trött idag på allt jag borde göra, men ändå vill säga att det här är en bra text och jag håller med. Och jag tycker att du är klok.)
Tack så mycket!
Någonstans handlar det väl om att man är tillräckligt desillusionerad för att inse att det som tilldrar sig inom den svårt exhibitionistiska och motbjudande modesfären kanske inte bör tillmätas fullt så stor betydelse som ändå görs i den samtida offentligheten, eventuellt i kombination med att man lika lite ser sig själv som speciellt betydelsefull i jämmerdalen. Det handlar förstås om perspektiv.
Fast vad är egentligen syftet med att gå omkring och whina om hur meninglöst det är. Den som inte bryr sig kan väl engagera sig i något hen bryr sig om så blir alla glada?
Nu framgår det ju inte av vad någon skriver t.ex. här vad vederbörande ägnar sig åt i övrigt, eller hur? 😉
Jag är arbetslös. Brukar å andra sidan inte klaga på att folk gör meningslösa saker.
Mycket är en fråga om ordval. ”Klaga” kallar jag i detta sammanhang ”upplysa”! 😉
Upplysa om vadå? Om att någon är keff? Jag har fortfarande svårt att begripa syftet med det. Jag ”upplyser” folk om när de gör direkt destruktiva saker men inte om att det dem gör inte intresserar mig, det är lite det jag har svårt att begripa meningen med.
Och ”upplysning” är ju för övrigt ett av samtidens favvo-ord, inte sant? 😀
Tycker att ”trygghet” är lite värre när det kommer till samtidsord.
”Trygghet” är ännu ett typexempel, bra där.
Tja, helt enkelt upplysa dem om att deras perspektiv inte överensstämmer med det egna. Det är ju detta som det fria ordet syftar till. Motsatsen är närmast vad jag betraktar som ”destruktivt”.
Fast jag har fortfarande svårt att begripa vad dem, du eller världen skulle tjäna på att veta att du inte finner deras intressen intressanta. Klart man ska kritisera det man tror är fel eller skadligt, men jag har svårt att se nyttan i kritik som bygger på att det finns ”viktigare” saker att bry sig om. Det är ju ett resonemang som ofta dyker upp kring bland annat feminism, att det är ”fel” att vara feminist, inte för att det är fel egentligen utan för att det finns folk som lider mer pga andra saker och att man istället borde bry sig om det. Med den inställningen blir ju allt engagemang väldigt svårt, för det finns alltid något viktigare. Bättre då att bara låtar folk bry sig om vad dem vill och själv engagera sig i det man tycker är viktigt.
Dessutom är det ofta så att de som klagar på att typ en blogg är ointressant själva sällan engagerar sig i något alls. Att man tycker att ickeengagemang är ”finare” än att råka engagera sig i ngt oviktigt.
Bara ett litet förtydligande: det kan således möjligen diskuteras (samt kontempleras av den ”förminskade”) var gränsen går mellan att å ena sidan ”förminska” någonting, samt ge det en något mer proportionerlig betydelse i ett lite större sammanhang.
Jag läste en gång någon kommentar där vederbörande förlöjligade de bloggare som ursäktar att de inte bloggat på några dagar ”som om någon skulle bry sig”.
Väldigt nedlåtande var det.
Klart att man ska satsa på det man gillar att göra och jag tror lite skön självdistans i kombination med att ta sina egna nöjen och värderingar på stort allvar är oslagbart gött!
det här inlägget kändes väldigt ”underbaraclara”. Men jag antar att det inte kan sägas för många gånger!
Ja, så är det säkert. Och? Vem avgör vad som är viktigt i ditt liv, du eller alla andra… Vad som ”egentligen” är ”viktigt” på jordskorpan år 2011 reder vi kanske inte ut här tillsammans. 🙂
Troligen inte. Men det är ju det som är min poäng: vad som egentligen är viktigt är inget man ska gå omkring och orera kring.
Där intar vi sannerligen diametralt skilda ståndpunkter, du och jag. Men det vilar ändå en härligt uppfriskande air av nattsvart cynism över det uttalandet, det måste jag ändå tillstå! 😀
det bästa jag läst på länge!