Läste ett inlägg hos Suhinina om det här med att bloggande försvinner alltmer till förmån för typ twitter (något jag för övrigt håller med hen helt om). I kommentarsfältet fann jag denna:
Twitter läser jag inte just pga av att jag inte kan kommentera och skriva precis på pricken varför någon har fel med mina 2000 tecken. Så bloggar är bättre, men tyvärr är bloggandet i sverige väldigt segt. Ingen vill debattera. Säger man något som inte håller med bloggens tema så blir man blockad snabbare än ett smart argument på Hanna L:s blogg.
Twitter är bara till för att få sina ryggdunkningar av liktänkande personer, det handlar också mer om politik än att ha roligt och vara rolig.
Den här kommentaren säger så mycket om mentaliteten hos vissa kommentarstroll. ”Debatt” är att ”skriva precis på pricken varför någon har fel”. För mig känns det som ett ganska… tråkigt och menlöst utbyte, om det ens kan kallas för utbyte. Jag är mycket mer intresserad av utvecklande av idéer. Någon som kanske håller med i vissa saker men har något att lägga till eller ifrågasätta, eller någon som är intresserad av att djupare förstå mina ståndpunkter.
Det är verkligen inte intressant att ha ”dialog” med sådana människor, det är som att snacka med en vägg som då och då öppnar sig och skriker okvädningsord. Det är i bästa fall otroligt tråkigt och i värsta fall kränkande och direkt obehagligt. Varför skulle jag vilja lägga mig tid på sånt? Varför skulle jag vilja upplåta utrymme åt sånt?
Om ens idé av att ha dialog med andra är att en ska skriva exakt varför de har fel så borde en inte bli särskilt förvånad när folk blockar en från sina bloggar. Det kan ju faktiskt vara så att en borde tänka över sig egen inställning till saker och ting, och inte bara klaga på att andra är mesar som inte vill släppa igenom eller besvara ens kommentarer. En liten tanke bara.
Hahaha, så otroligt sant! Har tidigare när du diskuterat typ att svara på kommentarer och god ton och så vidare uppskattat din ståndpunkt men känt ”fast hallå, vi ska ju ändå vara snälla mot varandra!!!” , där jag med snäll menar löjligt trevlig för artighetens skull. Men det här sätter verkligen fingret på varför det inte är nödvändigt. Haha, på ett så roligt och uppenbart sätt. Gud alltså.
Jag har valt att låta mina ”troll” prata och jag börjar ångra det väldigt mycket, då det har haft en direkt negativ inverkan på mina annars väldigt pratande läsare. Jag har dessutom bemött mina kommenterare som är av HELT skild åsikt från min egen ställningstagande. Jag håller med dig Fanny. Det är inte givande, för det är inte en debatt där någon är villig att ta emot, det handlar bara om vem som skriker högst. Ytters icke-produktivt
Det hände ju Hannah Lemoine, när hon bjöd in antifeministerna till dialog så slutade det med att hennes vanliga kommentatorer slutade kommentera för att tonen blev så hätsk. Det är liksom ingen idé.
Jag har haft precis samma bekymmer på min blogg och löste det med att lägga vissa särskilda personer i modereringskö automatiskt. Visst släpper jag igenom nästan allt till slut, men problemet är ju inte bara att de rackar ner på precis varenda mening man skriver (och gör det en mening i taget) utan att de skriver så in i h-vete snabbt och mycket att man drunknar. Har man tre sådana på bloggen så har de lätt kommenterat sisådär 14 A4 worth of kommentarer på bara någon timme. Shit you not.
Därför skiter jag i att släpa igenom dem helt, för det blir så jobbigt att besvara allt och jag vill inte bara låta det stå där obesvarat. Släpper hellre igenom korta och väldigt otrevliga kommenterar än de där jävla ordväggarna, eftersom sådana i lägre grad liksom dränker hela kommentarsfältet. Det är just det där ”dränkandet” jag ser som det största problemet, det sabbar så jävla mycket diskussion men fantastiska feminister.
Ja, känner själv att det är trist att kommentera där sedan hen gjorde så. Det blir liksom en så stor grej av allting.
Jamen usch, sluta med det. Gjorde det under sjukt lång tid och allt blev så himla mycket roligare när jag slutade med det.
Haha, gud!
Jag får själv väldigt lite sådana kommentatorer, men min favvogenre är att ta vilket ämne som helst och få in det på vad vissa feminister säger (inte jag, om ett annat ämne).
Jamen verkligen. Den kommentatorn är så sjukt vanlig.
Håller helt med. Skrev en uttalad kommentarspolicy för att folk skulle sluta undra varför deras kommentarer inte gick igenom min ”anti-demokratiska censur”, som någon kallade det. (http://hej.blekk.se/2013/05/24/angaende-bloggens-kommentarspolicy) Det är bra med bloggar som är till för feministisk diskussion.
Bra! Jag fattar inte det där med folk som tycker att de har ”rätt att kommentera”. Nej, faktiskt inte. Om jag inte vill prata med dig så behöver jag inte göra det, JAG har rätt att välja vem som kommer till tals på min blogg.
Hahahaha åh jag vet så väl vem han är också, 10 000 kronor på att det är Linköpingskillen! Tror också det är han som varit på Hanna P också och är en av hennes 15 blockade. Det är synd att en enda person får så himla mycket uppmärksamhet bara.