På grund av allmän stress och deppighet så hinner jag inte fixa någon lucka idag.
Därför vill jag be er: kom med egna tips! Jag vet att en massa av er har vettiga saker att säga kring hur en kan agera feministiskt. Skriv gärna om detta i kommentarsfältet.
Återkommer förhoppningsvis med ny kraft imorgon.
Lucka tolv: Lär känna din kropp
Det har varit mycket prat om relationer, men än har det inte tagits upp något om den sexuella biten. Tyvärr som det ser ut nu så är det ofta tjejen (särskilt unga kan jag tänka mig) som är den som är sexuellt otillfredsställd i ett heterosexuellt förhållande, och jag tror det beror mycket på hur sex framställs på ett så ensidigt sätt i populärkulturen (penetrerande samlag med mannen som kommer som avslut), samt att kvinnlig sexualitet är så skambelagd.
Jag säger; ta tillbaka din kropp och din sexualitet! Läs på om kvinnlig njutning och lär känna din kropp, utan skam (glöm inte, klitoris är din bästa vän). Börja berätta för din partner hur DU vill ha det och vad DU tycker är skönt. Jag tror att många kvinnor även har svårt att ge sig hän för att de konstant känner en press att vara sexuellt attraktiva. Börja vara mer självisk och sluta tänka på om han kanske kommer att se dig ur en osmickrande vinkel och vad han skulle tycka om det. Och låt honom aldrig pressa dig till att ha sex, ingen har rätt att ta sig friheter till någon annans kropp på deras bekostnad.
För mig har det tagit år att njuta av sex på mina villkor, eftersom jag aldrig fick någon bra information om ämnet (samt kroppskomplex). En viktig sak att hålla i åtanke är att det är enbart du, och inte någon man, som vet hur du vill ha det (vissa killar tror t.ex. på allvar att det räcker med penetration för att en kvinna ska komma, vilket i många fall INTE stämmer).
Och behöver jag ens ta upp om slut-shaming? Ner med det i soporna på en gång, sluta tala skit om andra kvinnor som njuter av sin sexualitet genast! Och börja försvara kvinnor om du hör någon annan göra det.
Mycket bra tips! Jag är förlossningsnörd och doula och dessutom ganska sexuell av mig. Jag lär mig hela tiden nya saker om kvinnokroppen. Både genom att läsa och genom att själv utforska min kropp. Jag försöker verkligen uppmuntra andra kvinnor att lära känna sin egen kropp. Titta på snippan i spegel, känn på din livmodertapp, undersök ditt slidsekret och lär dig var i din menstruationscykel du befinner dig. Läs på om Billingemetoden. Känn efter vad du tycker är skönt och lär dig lita på din kropp. Detta är SÅ viktigt, inte minst när det kommer till att föda barn. Det finns unga tjejer som inte ens vågar stoppa in sitt eget finger i slidan och det finns höggravida kvinnor som kommer till förlossningen utan att veta ett smack om vad som händer i kroppen när en föder eller att deras kroppar är helt fantastiska och fullt kapabla till att föda. Allt för många ser ner på sig själva och förlitar sig på att sjukhusexpertisen ska förlösa dom. Jag älskar att se när det går upp ett ljus för de gravida mammorna jag träffar när dom inser att dom äger sin kropp, deras kroppar kan och att dom själva bestämmer.
Feministiska tips jag vill ge:
1. Vårda dina egna intressen. Och då menar jag inte att en inte ska skita i alla andra och vara osolidariskt på klassiskt liberalt ”satsa på dig själv” vis, utan att i heterosexuella relationer så förväntas kvinnan ofta vara den som backar upp partens intressen, karriär osv så att han kan göra det han vill och komma dit han vill. Mer konkret menar jag att man ska fundera på vad man själv vill göra och vilka drömmar man har både när det gäller fritidssysselsättningar och framtida karriärval, och sen göra det man vill utan att tänka för mycket på hur det kommer påverka relationen eller på att ni inte kommer hinna träffas så mycket och så vidare. Har han tre olika fritidsintressen och du inga? Men då får väl han ge upp ett så du också får tid, eller så får ni vänja er vid att inte umgås lika ofta.
2. Skaffa ett fuck you-kapital. Lever man i en samborelation där den ena partnern tjänar mer (som det ofta är i heterosexuella relationer) är det lätt att luta sig lite tillbaka, kanske gå ner i tid och låta honom (om det nu är så att han tjänar mer) stå för de stora utgifterna, ni lever ju ändå tillsammans. Men tänk efter, är det han som står på bostaden? Vad händer om det tar slut? Var ska du bo och klarar du dig ekonomiskt? Många tänker nog sällan på vad som händer om det tar slut för det är inget man vill tänka på så länge relationen är bra, men det är viktigt och alla (som kan givetvis, är en klassfråga jag vet) borde ha ett sparat fuck you-kapital på banken om det skulle skita sig.
3. Hitta dig själv. Låter klyschigt, jag vet. Men allt för många kvinnor identifierar sig efter sina relationer. Hur många kvinnor kallar sig inte ”Peters fru” eller ”Kevins mamma” på olika communitys och liknande? Hur många män skulle heta ”Karins man” t.ex.? Jag säger inte att det ”typiskt manliga” alltid är bättre än det ”typiskt kvinnliga” men anser att allt för många kvinnor går upp för mycket i sina relationer så att när de tar slut vet de inte längre vilka de är.
4: Våga var ensam. Jag har kvinnliga vänner som aldrig nånsin bott själva då de flyttade direkt från föräldrahemmet in till en äldre pojkvän och flera av dem mår dåligt så fort de är ensamma bara några timmar. Jag tror det är bra att ha erfarenhet av att bo själv, nu menar jag inte att man ska lämna sin sambo om man aldrig bott ensam, men öva på att vara ensam längre perioder genom att inte ringa någon så fort du är ensam hemma. Gör saker själv och hitta vem du är när du bara är du.
5. Gör saker själv som du inte trodde att du kunde. Fråga inte din partner om hjälp med att göra något du inte kan på datorn eller med verktygslådan, be om hjälp om du verkligen inte vet hur men låt enbart den som hjälper dig instruera och inget annat så du lär dig och kan göra det själv nästa gång. Eller testa dig fram.
Jag vet vem jag är när jag är ensam. Då är jag ”fröken uttråkad” 😉
Men det är en vanesak! Det finns massor av roliga och intressanta saker man kan göra ensam. Läs en bok, se Film eller serie. Skriv, måla eller fundera kring livet. Sen är det givetvis så att det beror på hur stort behov man har av socialt umgänge men alla bör klara att vara ensamma några timmar nån gång ibland anser jag.
Bra text Nina!
Jättebra punkter från dig Lo!
Roligt att läsa!
Jag kan inte uttrycka mig lika väl som alla föregående talare, men jag försöker själv att medvetet kämpa emot kvinnoföraktet inom kvinnosläktet, alltså hur kvinnor lär sig att döma och konkurrera med andra kvinnor.
Det är något som tas upp nästan alltid, men jag försöker hela tiden tänka på det eftersom jag är skyldig själv – det här med att känna mig hotad av eller irriterad på andra kvinnor, endast baserat på deras utseende. Man skäms lite, men så är det för mig åtminstone.
Sluta banta. Fundera på hur du mår, fysiskt och psykiskt, när du äter på ett visst sätt och motionerar på ett visst sätt. Blir du irriterad och grinig om det går för lång tid mellan två måltider? Får du svårt att sova om du inte tränat som vanligt? Blir du snabbt hungrig igen om du äter en viss mat? Våga lita på din kropp och försök göra det som får dig att må bäst.
Helt grymma tips ifrån både Nina och Lo! Jättekul att läsa. 🙂
Jag vill tipsa om att mycket av det som Fanny nämner om att sluta ta ansvar i relationer ofta är applicerbart, inte bara på andra typer av ex vänskapsrelationer, men även på arbetsplatser etc.
Jag, som jobbar i kök+servering i en saluhall, märker hela tiden att vi tjejer städar, plockar undan, sköter all disk, etc. Medan killarna lämnar allting smutsigt (det trollas ju magiskt bort av en tjej som tillslut tröttnar på oredan) och fokuserar på att grilla kött och snacka skit med kunderna.
(De utbildade kockarna som jobbar hos oss gör INTE detta (kockar i allmänhet är extremt ordningsamma på jobb) men annars är det helt löjligt.)
Min kvinnliga kollega spenderade hela lunchen med att städa upp vår manliga kollegas skit, hon hann inte ens hjälpa kunder. Jag hjälpte till, och detta är inte bara en person som är dålig på sitt jobb – det är ett mönster.
Det som gör det hela ännu värre är att vi tjejer anses pedantiska, gnälliga, sura, att vi klagar hela tiden osv. Efter en paus i jobbet (då jag studerade) så kom jag tillbaka och en ny tjej hade börjat jobba där. Det första hon gjorde var att be om ursäkt för att hon var så pedantisk och sa att hon inte alls var så hemma. Det enda jag ville göra var att krama henne, det var första gången jag kom till jobbet och det inte såg ut som skit – eftersom hon hade städat ordentligt.
Vet inte hur många som råkar ut för detta, tror mest att jag behövde skriva av mig, efter flera månader av att jobba med killar som vägrar städa och tjejer som ber om ursäkt för att de gör det. Imorgon är vi bara tjejer (för första gången) så jag tänkte ta ett rejält snack med dem om hur vi ska göra!!
Jag undviker att falla in i allmänna hatkören om kvinnors utseenden som något sorts tillägg till deras eventuella dåliga egenskaper. Det är extremt vanligt! ”och så är hon så jävla ful också!” Ja, exakt så låter det inte i min bekantskapskrets, de snackar inte skit på det sättet men det är så vanligt att folk lägger in värderingar kring utseendet samtidigt som de kritiserar kvinnors handlingar. Det är viktigt för mig. Även om jag självklart deltagit i det själv flera gånger innan jag förstod bättre.
Bra poäng där Janetweiss!
Är bara tyst, alternativt ifrågasätter rakt ut varför någon tycker att det är viktigt att lägga till den iakttagelsen i diskussionen.
Ett tips jag kom på som har med samma sak att göra: Byt ämne! Försök driva bort vissa samtalsämnen när de uppstår bland kvinnor du är bekant med. Jag vet att det för många kanske ses som någon slags isbrytar-identitetsgrej att börja prata om vad-fin-du-är-i-håret, sin odugliga man, smink och kläder osv om en befinner sig i en grupp kvinnor en inte känner hemskt väl. I såna situationer brukar jag försöka, på ett så smidigt sätt som möjligt leda in samtalsämnena på något annat. Det kan handla om att inte tacka översvallande och ”ge tillbaks” en utseendekomplimang, inte uppmuntra till vidare diskussion kring sånt som anses typiskt kvinnligt och bara ställa en motfråga som har med något annat att göra.
Självklart behöver jag inte sätta mig över andra och säga nåt i stil med att ”ja men JAG sminkar mig i allafall inte!”, för då dör ju hela diskussionen. Prata om sådant, visst, men glid gärna över till annat att småprata om UTÖVER det.