Normkritik handlar om att njuta mer, inte att välja bort njutning.

En såndär grej som ofta återkommer i feministiska sammanhang är ett visst tal om sexuella preferenser. Många gör sig till exempel lustiga över att de eller andra minsann tänder på att bli dominerade i sängen fast de är feminister och så vidare.

Jag tänker att sexualiteten precis som det mesta är en social konstruktion. Det finns såklart en anledning till att många kvinnor uppskattar att bli dominerade i sängen, och jag tror inte heller att det är något som är ”fast”, utan helt möjligt att lära om. Jag ser inte varför sexualiteten skulle vara mer fast i sten än något annat här i livet.

Att ge uttryck för den typen av tankar kan vara upprörande. Jag tror att det är så att människor uppfattar det som att en möjlighet att göra annorlunda också innebär en plikt att göra annorlunda, om något är patriarkalt betingat. Att det likasom handlar om att tvinga in sig själv i ett annat beteendemönster, inte av lust utan av plikt. Det är klart att många upplever detta som olustigt, vi har ju redan levt våra liv för att tillfredsställa andra, ska vi nu även tillfredsställa de feministiska ideal som ju var menade att frigöra oss?

Jag tänker att de flesta har en mängd olika skäl för att göra olika saker, och att ett av dessa skäl väldigt ofta är att det är något vi blivit lärda på grund av patriarkala strukturer. Det betyder inte att det är det enda skälet (uppenbarligen eftersom alla inte är precis likadana), men som feminist så tycker jag att det är det mest intressanta. Människor är mångfacetterade och vi styrs inte helt och fullt av en enda struktur, däremot är det orimligt att förvänta sig att en ska diskutera alla möjliga olika skäl till att vissa gör saker varje gång en diskuterar ett fenomen.

När jag funderar på hur könsmaktsordningen påverkar mitt agerande så tänker jag snarare i termer av för- och nackdelar. För mig är den en självklarhet att könsmaktsordningen är ständigt närvarande i mitt liv, det är ingenting jag kan fly ifrån. Däremot kan jag lära mig att hantera den på ett sätt som fungerar för mig. Vissa saker VET jag är patriarkalt betingade men sysslar med ändå eftersom jag upplever att det är värt det.

Om en nu tycker om att ha sex på ett visst sätt så tycker jag att en ska ha det. Jag brukar till exempel ha omslutande sex fast jag vet att penetrationsnormen är patriarkal. Däremot kan en vara medveten om att det kanske finns andra sätt att ha sex på som kan vara intressanta att utforska. Det handlar inte om att stänga dörrar, det handlar om att snegla bort från ett invant mönster och kanske hitta andra.

För mig är feminism och normkritik inte en fråga om att sätta upp begränsningar utan om att hitta nya möjligheter, nya sätt att förhålla sig till sig själv, sin sexualitet och så vidare. Att ifrågasätta olika normer handlar inte om att förbjuda vissa normativa beteenden utan om att försöka se att det finns andra skäl till att vi gör som vi gör än att det bara råkar vara det allra bästa. Detta kan i sin tur leda till att vi kan utforska och komma fram till saker som är ännu bättre! Att komma ifrån den normativa slentrian en lever i, helt enkelt.

För mig har normkritik inte framförallt lett till att jag slutat helt med vissa saker (typ heterorelationer), däremot har det gett mig verktyg för att förstå vad det är som sker i dem. Att förstå att mitt behov av att få kärlek från en man inte bara handlar om att det är soft att vara älskad utan också om att jag lever i ett samhälle där heterokärlek anses vara något av det viktigaste som finns har gett mig ett betydligt mer avslappnat förhållningssätt till fenomenet. Jag ingår fortfarande i heterorelationer, men jag har lärt mig förstå att det inte är det vackraste eller för den delen det enda i mitt liv. Detta har varit viktigt för att jag ska kunna få mer njutning i mitt liv, för att jag ska kunna välja de delar som jag uppskattar tillräckligt mycket för att stå ut med vissa problem, och förkasta de delar som inte är värda besväret.

På samma sätt kan du se på ditt sexliv: du behöver inte sluta med något bara för att det finns patriarkala orsaker till att du sysslar med det, men att se dessa kanske kan hjälpa dig att värdera saker och ting annorlunda. det kan hjälpa dig att dra skiljelinjen mellan vad du vill och behöver och mellan vad patriarkatet tvingat in dig i. Och det kommer troligen att leda till betydligt mycket mer njutning i slutänden.

16 reaktioner till “Normkritik handlar om att njuta mer, inte att välja bort njutning.”

  1. Det kan grunda sig i många saker. Behöver inte bero på patriarkala strukturer, tror däremot det kan vara bra att som du skriver, tänka på vad man verkligen vill. Och framförallt, ha en partner som är lyhörd och är intresserad av att ge en njutning. En man som bara vill vara dominant och inte ge något känns inte som något att ha i längden.
    Något som jag ofta har noterat, om än det är ett sidospår är hur detta påverkar männen. Vet en hel del män som är undergivna, men som tycker det är skämmigt eller svårt att leva ut. Män förväntas överlag vara dominanta, i många sammanhang och vill någon motsatsen är det penibelt av någon anledning.
    Överhuvudtaget är det fortfarande en del tabun kring sexualitet, som kvinna, undergiven och gillar rapeplay är det svårt att få acceptans för det utanför BDSM-sfären. Att tända på det även fast det är rollspel (med regler) ses som tabu.
    Och jag är inte den som är den, utan väljer att ha en öppen syn på min egen sexualitet. Jag ser det inte som en omöjlighet att kunna ”switcha” någon gång, med rätt person och under rätt omständigheter såklart.Sexuella prefenser kan ju utvecklas eller förändras med tiden, vilket jag tror läggning också kan göra för en del.

  2. Att få ett mer avslappnat förhållande till hetro-relationer låter hälsosamt. Då behöver det inte vara jordens undergång om ett förhållande tar slut. Som att få ett mer avslappnat förhållande till träning/sport. Om man slutar pressa sig själv jämt och alltid måste göra allting rätt, prestera bättre, alltid tänka på återhämtningen, äta perfekt, osv… Om man släpper det och bara tränar för att man vill, för njutnings skull, då blir nog träningen en mer positiv del i ens liv.

    1. Man är ju olika, men för mig är det svårt att ha en avslappnad förhållande till träning och kost. Jag måste tvinga mig själv till att träna ibland, annars lägger jag av helt. Visst, jag varvar med sådant jag tycker är lite roligare också, annars orkar jag inte. Men jag tröttnar lätt och lägger av väldigt snabbt.
      När det gäller kost måste jag var lite strikt, jag kan annars vräka i mig hur mycket som helst av fel saker. Jag saknar helt enkelt någon spärr där. Men visst är det viktigt att försöka ha en avslappnat förhållande till saker, men vi är alla olika i vilken mån vi kan och bör göra det.

      1. Kanske du kan testa en annan sorts träning? Finns ju hur mycket som helst att välja bland! Klättring, balett, bollsporter, poledance, kroppsviktsträning. Måste ju inte vara just ”klassisk” gym eller konditionsträning.

        Kosten är väldigt svår… Det är lätt att bli för strikt eller för slarvig. När man väl fått börjat tänka och bry sig om kosten är det svårt att bara glömma det och äta avslappnat igen.

        Tycker att det verkar som att det flesta inte har ett avslappnat förhållande till träning och kost, i alla fall inte dem som bloggar om det. Oftast finns det något viktigt mål med i bilden, som att lyfta tyngre, springa längre, bli biffigare/smalare. Jag har aldrig läst en träningsblogg som endast handlar om att träna för att må bra och för att det är kul. Många låtsas dock som att de tränar för att må bra, men när de samtidigt snackar om att äta x gram protein och kolhydrater, har ett perfektionistiskt förhållningssätt till uppladdning och återhämtning, då tycker i alla fall inte jag att det handlar om hälsa. Jag har själv väldigt svårt för att endast träna för att må bra och ha kul. Det är en konst jag inte behärskar, men jag har bättrat mig betydligt. Och det har gjort mig otroligt mycket mer avslappnad. Känns nästan som att jag äger mitt liv igen, dock inte riktigt.

  3. Jag tycker mig ha testat mycket genom åren. Dans, kampsport, gym, simning, skidor, skridskor m.m. Ingenting har känts ”åh men det här var ju jättekul” utan ofta rätt tråkigt. Jag ogillade alltid skolidrotten när jag var yngre med. Jag är helt enkelt inte något större fan av motion, om än det finns ett fåtal som funkar okej och som är roligt ibland (utomhuslöpning, tennis och badminton). Och ja, idag som en av många dagar tvingade jag mig till gymmet, och det kändes väl sådär, men efteråt kändes det riktigt bra. Så tyvärr är tvång viktigt för mig för att jag ska fortsätta motionera.
    Motion är viktigt för hälsan, både psykiskt och fysiskt.

    Kosten är nog nästan jobbigast. Jag vet vad du menar med för strikt eller för slarvig. Sedan skulle jag nog också göra klokast i att inte äta sötsaker alls, saknar allt vad spärr heter där. Men då är det alltid någon som bjuder, det ser så gott ut och man vill inte vara ofin och tacka nej. Och så är man nere i sockerträsket igen.

    Det är väl dom mest nitiska som har det som stort intresse som bloggar. Dom som gör det då och då för hälsan kanske inte har samma driv att skriva om det, resultatet är inte så lätt att visa upp heller.

  4. Ja motion är bra för den mentala och fysiska hälsan. Men motion måste inte vara gym. Att regelbundet tvinga sig själv till något vad gör det för den mentala hälsan? Jag tycker det är märkligt med personer som gymmar fem dagar i veckan och säger att det är så bra för hälsan. Man behöver inte träna så ofta för att må bra. Det känns som att hälsan används för att rättfärdiga det hela, istället för att tala om den verkliga anledningen; typ bli biffigare/starkare/tunnare. Behöver man ens hänga på gym över huvud taget för att må bra? Det tror inte jag. Att promenera är motion. Att sätta på en låt hemma som man gillar och dansa som en tok är också motion. Finns jättemånga styrkeövningar som går att göra utan redskap, t.ex. armhävningar som tar ordentligt på bröst, framsida axlar, rygg och mage. Knäböj, enbensböj, Den ända anledningen jag kan se att gå på gym , om det endast ska handla om att må bättre och ej bli starkare/biffigare/annat är om man har någon skada och behöver rehabilitering. T.ex. ont i knät. Då kanske inte knäböj är det bästa, utan en maskin som belastar på ett snällare sätt. Visst är det kul att göra knäböj på gymmet där det finns en skivstång som man kan lassa på vikter. Men det är inget nödvändigt för att kroppen ska må bra. Självklart är det annorlunda för dem som har ett fysiskt krävande jobb. Då kanske man blir tvungen att träna hård styrketräning för att inte slita ut sin kropp, men annars ser jag inte att det behövs.

    Det kan vara svårt det där, att unna sig en bit kladdkaka utan att det blir tre bitar. Tror det krävs mycket övning om man har svårt med det. Viktigast är nog att inte straffa sig själv och tänka ”nu har jag ätit så många kakor så kan lika gärna äta hela paketet”. Det är bara att börja om.

    1. Sen mår ju olika personer bra av olika saker. Precis som inte gym passar för alla så finns det de som bara blir nöjda med sin träning om de går på just gym

  5. Det är jag fullt medveten om. Vet att det finns en mängd träningsformer. Jag märker ju att träningen påverkar den mentala hälsan och fysiska hälsan positivt, så därför gör jag det. Tappar stinget lite nu när det är mörkt ute och då blir den motionen viktig för mig.
    Helt enkelt är jag en lat människa många gånger som hellre sitter hemma och äter onyttigheter än att träna, om jag får välja. Men kanske man börjar uppskatta något mer om man kommer igång med det. Kör samma träningsform ett flertal gånger. Jag har iaf märkt att det gör en viss skillnad.
    Alla är vi olika när det kommer till motion och kost, det gäller att hitta något som funkar för en själv. Och försöka sträva mot någon form av balans.
    Det är väldigt bra om man kan hitta en motionsform man trivs med, som man tycker är rolig. Men det är det nog inte alla som kan göra så lätt.

    Jag har nästan ett missbrukarbeteende när det kommer till sötsaker, jag kan inte sätta gränser. Så även med övning är det ytterst tveksamt att det skulle hjälpa, så bäst skulle nog vara att lägga av helt med sådant. Jag vet att jag inte är ensam om det här beteendet, sett det hos andra människor också. Kanske en del människor gör klokast i att försöka undvika sötsaker helt. På samma sätt som att en del inte bör dricka alkohol alls.

    1. Om det handlar om att tvinga iväg sig själv för att träna en gång i veckan går det väll bra antar jag. Men blir det fyra gånger i veckan så tror jag inte att det är bra längre. Jag vet ju inte hur mycket du tränar. Tycker att man ska fundera över varför man tränar. Är det för att det är kul och/eller hälsosamt, eller är det för utseendets skull.

      En vän till mig slutade att äta sötsaker för några år sedan. För den personen verkar det funka väldigt bra. Du kan alltid testa och se hur det känns. Själv vill jag inte sluta.

      1. Det där beror lite på. Har man en vardag då man rör mycket på sig behöver man inte träna lika ofta. Men då jag är arbetssökande blir det att jag fastnar mycket hemma, så jag brukar väl motionera sisådär 4 gånger i veckan ungefär, men det behöver inte innebära gymträning varje gång, eller ens samma träning på gymmet. Jag märker att jag känner mig starkare, har bättre kondition samt bättre kroppshållning. Ingen av dom sakerna skulle jag ha om jag satt hemma istället.

        Jag har gått i tankarna att sluta med sötsaker, men att sluta är jobbigt, så därför skjuter jag lätt på det. Men då jag lyckats sluta helt tidigare vet jag att det är lätt när man väl slutat.
        Om man känner att man mår bra och kan kontrollera sitt intag av sötsaker ser jag ingen anledning att sluta (om det inte finns medicinska skäl), viktigt tror jag är att folk respekterar andras livsval och stöttar dom.

      2. Finns väl ingen motsättning i att träna både för utseendet, nöjets och hälsans skull ? Det är ju lättebra om man både kan få en kropp man vill ha och ha kul på samma gång.

  6. fördeerar att dominera kvinnor och är kvinna och fascineras av bdsm, ser inget fel med det utan tycker att alla ska utforska och leka loss ordentligt, det finns så mycket spännande därute att göra och sätt att uttrycka sig sexuellt, med män eller kvinnor eller med sig själv, vilket som. sen självklart finns det inlärda beteenden men när man lär sig bryta dem och blir så fri som det går att bli(aldrig helt fri alltså) så känns det så skönt. att hitta rätt.

  7. Har aldrig riktigt fattat varför tex reklambilder där kvinnor blir dominerade ofta pekas ut av folk som hemska exempel på patriarkatet och sedan försvarar samma människor att kvinnor blir fastbundna nakna i en bur och behandlade som skit med argumentet ”kvinnorna gör det ju frivilligt” (som att inte fotomodellerna ofta är frivilliga + statistiskt sett är det ju rätt saftigt många kvinnor i porr och den privata bdsm världen som inte alls är så satans frivilliga)
    Tycker rent allmänt att det kan bli ett djävla liv så fort sex eller porr kritiseras som att det har blivit en helig ko som inte får röras pga då är en dålig feminist som skammar.
    Är det någonstans kritik och eftertanke verkligen behövs så är det just inom sex (se nya trenden strypsex och antalet människor som dött pga av det tex), och allra särskilt bdsm, våldtäcksfantasier, age play etc.

    1. Självklart får man kritisera och ifrågasätta i båda avseenden tycker jag, däremot ska man respektera dom som är intresserade av bdsm. Tyvärr har märkt att det finns en del människor som kan vara ganska så häcklande och nedlåtande mot dom som har det intresset.

      Sedan jag började intressera mig för bdsm har jag lärt känna många trevliga människor inom bdsm-sfären, och jag har märkt att många där har en nolltolerans mot dominanta som utnyttjar undergivna. Många gånger brukar jag träffa folk från den sfären på fika och dylikt, och många är väldigt måna om varandra.
      Bland människor dom inom bdsm jag lärt känna, har jag aldrig lärt känna någon ofrivillig.
      Är det någon som är oseriös eller bara allmänt respektlös brukar denne ganska så snabbt uteslutas. Många gånger händer det också att en del erfarna fångar upp dom med mindre erfarenhet och vägleder dom. Jag brukar själv omedvetet vägleda många oerfarna, tipsa dom om bdsm-föreningar osv.
      Visst, jag förnekar inte att det finns rötägg inom bdsm, rötägg finns överallt. Däremot bör man inte låta alla inom bdsm klä skott för det rötäggen gör.

Lämna ett svar till Egon A Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *