Nu har regeringsfrågan tydligen diskuterats Mp och alliansen emellan. Mp har tydligen inte erbjudits några ministerposter då många i alliansen är emot ett sådant samarbete (jag kan verkligen tänka mig att Maud Olofsson inte vill ha Mp i riksdagen) och Mp vill inte vara ett stödparti och det kan man ju verkligen förstå, jag skulle inte heller vilja svika min ofta röda väljare och bara sitta och hålla med alliansen.
Man säger att man har en överenskommelse om asyl- och integrationspolitik där man som jag förstått det hade tänkt fortsätta och utöka något slags redan befintligt samarbete, då kommer inte Sd kunna ställa krav på alliansen där, menar man. För det första är ju det inte ens sant att det kommer minska Sd:s inflytande, för det kan fortfarande vara så att det finns andra frågor där alliansen behöver Sd:s röst, och alliansen kan fortfarande välja vems linje de ska gå på, inte sant? De har världens lägga att spela ut Mp och Sd mot varandra i till synes oviktiga frågor, såsom burkaförbud och språktest, ja allt som inte rör handikappade barn eller koncentrationsläger. För det är ju så att gränsen för vad som kan kallas rasistiskt flyttas fram hela tiden och att det blåser tydliga främlingsfientliga vindar i hela regeringen.
Den stora risken ligger enligt mig inte i att Sd direkt får gå in och styra av invandringen, jag tror inte att något riksdagsparti skulle våga låta Sd ha det inflytandet, inte direkt i alla fall. Risken ligger däremot i att Sd:s politik långsamt accepteras som ett seriöst alternativ, något inte bara för misslyckade killar utan som finns där som ett alternativ för alla som tycker att midsommarstångar är fina och kor ska bevaras. Detta har skett på många ställen i resten av Europa, i Danmark till exempel, så varför skulle Sverige vara skonat.
Om målet nu är att hålla Sd utanför så måste man komma fram till en blocköverskridande regeringslösning, det måste finnas en majoritetsregering, annars kommer detta förr eller senare att hända. Man kommer glatt börja med att införa burkaförbud och språktest och sedan ta sig ut i alltmer grumliga vatten. Och det vet vi ju alla att när förslagen inte längre kommer från entydigt främlingsfientligt håll, när det motiveras med att det är att bry sig att ställa krav och inte med att Islam är den nya nazismen, då är det plötsligt okej. Man ser inte skogen för alla träd, man ser inte de faktiska förslagen för den snåriga retorik som ligger som ett filter över allt. Men vem bryr sig om varför den genomfördes när politiken väl är genomförd, vad spelar det för roll för Fatima som måste flytta hem till kvinnoförtryck och andra hemskheter för att hon inte fixade språktestet, om det infördes för att värna om hennes möjligheter till integration eller för att bevarar ”det svenska”. Ingen.
Mp måste belysa det faktum att det rör sig om dem eller Sd och att de kräver platser i riksdagen för att vilja samarbeta med alliansen, då tror jag fortfarande att de kan få igenom ett mycket bättre förslag till samarbete. Om regeringen står fast vid sin sak så är det klart: de ger hellre Sd inflytande än att ha en majoritetsregering tillsammans med Mp. För Sd kommer att få inflytande, vad ni än försöker påstå. Men det kanske inte ni i alliansen har något emot, ni är ju trots allt redan för hårdare tag mot invandrare.
Sååå… Ska du bli journalist Fanny? Det du skriver är mer nyanserat än någonting jag läst i de ledande dagstidningar på mycket länge. Och du är klok också (det svider bara liiite grann när folk är smartare än en själv).
(Ang pojken, och stå nu ut med att jag svarar i ditt kommentarsfält, du frågade faktiskt en fråga & jag vill svara på den; Om någon tycker om mig, ja kanske rent av är kär i mig, måste han också prioritera mig. Att vara ett alternativ är inte okej & tills han kommer på att han inte kan leva utan mig (ack så dramatiskt) kommer jag inte att göra några försök att vinna hans hjärta. Om du undrar om jag tycker om honom? Ja, det gör jag. Men det är ingen ursäkt att låta sig själv komma på andra plats.)
Journalistik är inget jag hade tänkt slå mig in på, är mer inne på statsvetenskap för tillfället (bara för att min pojkväns mamma, som är journalist, skrev en lång kommentar om att jag skulle göra mig själv en otjänst om jag inte försökte). Journalisters arbetsmarknad är lite för osäker för att jag skulle kunna tänka man att satsa fem år av mitt liv på en sådan utbildning. Men tack för smickret, det är hemskt trevligt med sånt.
(Jag brukar faktiskt kolla ditt kommentarsfält efter svar. Jag håller med dig, jag tycker din inställning är helt rimlig. Jag skulle nog gjort eller i alla fall velat göra detsamma i din sits. Dessutom tror jag att relationer som kommer av att nån lämnar sin partner för en annan på uppgörelse ofta kan bli jobbiga, dels för att den nya kanske blri misstänksam för att hen ska utsättas för samma öde, dels för att man känner ett krav på att roppa den förra partnerns alla egenskaper. )