Etikett: fp

Varför det är helt rätt att Luf utesluts från Pride.

Luf får inte vara med i Uppsala Pride. Stackare. De är såklart ledsna och kränkta på grund av detta. Pride ”måste” tydligen vara partipolitiskt obundet, verkar de tycka. Nåja, Uppsala Pride har en tydligen och uttalad vision som de har som övergripande riktlinje för arrangemanget, den går att läsa på deras hemsida och lyder enligt följande:

Uppsala Pride är en organisation som bygger på en socialistisk och queerfeministisk värdegrund. Uppsala Pride vill vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring. Uppsala Pride vill upplösa all diskriminering och förtryck baserade på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionalitet, ålder och sexualitet.

Luf ställer sig alldeles säkert bakom att HBT-personer ska ha samma rättigheter som heterosexuella, men uppenbarligen har man i Uppsala Pride velat ta ställning för resten av det tänkta budskapet, det vill säga för ett i allmänhet internationalistiskt och maktkritiskt perspektiv. Vad jag har förstått så har Fp och Luf alltså uttalat sig aktivt emot Uppsala Prides vision när de offentliggjorde den. Det handlar alltså inte bara om att de inte jobbar för den utan om att de motarbetar den och vill att HBT-frågan ska ses som helt frikopplad från andra frågor rörande makt. Well, inte konstigt att de blir uteslutna om de aktivt motarbetar budskapet i festivalen.

Fick invändningen mot detta med att Fp och Luf bara velat ha en ”politisk diskussion” och att jag gör fel i att kalla det för att bråka, men jag tycker inte att det är konstigt att man som arrangör av ett evenemang är intresserad av att de som deltar inte aktivt ska motarbeta ens agenda. Det är tvärtom en mycket rimlig förutsättning i sammanhanget. Sedan kan man såklart ha en diskussion om rimligheten i denna agenda, men då får man också tåla att man kan komma att bli utesluten.

Egentligen tycker jag att det vore rimligt av Uppsala Pride att även kräva att man ska ställa sig bakom agendan. Man behöver inte hålla med om varje detalj, men att ha ett i stort maktstrukturkritiskt och internationalistiskt perspektiv tycker jag verkar som en rimligt förutsättning för deltagande i ett arrangemang med den uttrycklig agendan.

Nu har Fp tydligen bestämt sig för att anordna en liberal Prideparad, eller en Prideparad för ”alla”, alltså även de personer som ser HBT-frågan som helt isolerad och helst inte vill ta ställning emot andra maktstrukturer såsom ras och klass i samma veva. Det är väl bra att även detta urvattnade perspektiv får en parad, för alla som vill säga en totalt ickekontroversiell självklarhet. Jag tycker i alla fall att det är utmärkt att Uppsala Pride som helhet går mot ett politiskt perspektiv bortom de ickekontroversiella självklarheter som andra nöjer sig med att konstatera när det kommer till Pride. På detta sätt kan Pride föra ut ett mer kontroversiellt och djupgående politiskt budskap.

Vissa verkar tycka att Pride inte ska vara politiskt (som ofta verkar innebära partipolitiskt), det vill säga ta ställning för något utöver HBT-frågor. Det behöver det givetvis inte vara, men jag tycker att det är bra att arrangörer av vissa specifika Pridefestivaler väljer att ta ställning emot förtryck och maktstrukturer utöver HBT-frågan. Inget säger att Pride måste se ut på ett visst sätt, att arrangemanget inte får ta ställning utöver HBT. Det är naturligt att ett arrangemang utvecklas med tiden, och nu när HBT-frågor blir allt mer ickekontroversiella och självklara i de flesta politiska läger så är det kanske läge att  kampen vidare. Att även inkludera andra strukturellt förtryckta gruppers rättigheter i kampen.

Luf vill att Pride ska vara så okontroversiellt som möjligt. De vill avgränsa arrangemanget till att röra sig om ”sakfrågan”, alltså HBT-personers rättigheter. Andra förtryckta gruppers rättigheter bryr de sig inte om, uppenbarligen. De vill ha ett slätstruket budskap som fungerar i den liberala ideologin, en ide om att HBT-frågan är en isolerad fråga. Det kan man såklart tycka, men alla tycker inte det och för detta vill Uppsala Pride ta ställning. För det andra perspektivet, det som bygger på en generell ide om strukturer som förtrycker. Detta är såklart jobbigt för den som inte är intresserad av att bekämpa några andra strukturer än de som rör HBT-personer, men det är icke desto mindre ett fullständigt legitimt syfte.

Den som inte ställer upp på det kan anordna sin egen Pridefestival som inte tar ställning för något mer än att HBT-personer är okej. Visserligen ett legitimt syfte det med, men en annan analys som inte går i samklang med den man har på Uppsala Pride.

Demonstrera gärna, men kan ni snälla byta namn.

Imorgon ska det hållas en demonstration emot Sd vilket jag i sig tycker är helt i sin ordning. Även om man inte kan ändra den demokratiska processen medelst demonstrationer och få ut Sd ur riksdagen på det viset så finns det en stor poäng i att markera att slaget inte är över: Sd sitter förvisso där de sitter men vilket inflytande de får och om de får sitta på samma platser nästa val avgörs delvis av vad som sker nu. Det är viktigt att Sd och deras retorik inte normaliseras, vilket är den stora risken vi står inför. Därför tycker jag att den som kan borde vara med och samlas i kungsträdgården klockan 12 i morgon.

Vad jag däremot har otroligt svårt för är den retorik som kampanjen förs under, den om att ”vi är 94 procent”. Det ska åsyfta de personer som inte röstade på Sverigedemokraterna, som ju som känt fick 5,7 % i valet.

För det fösta så är det liksom inte sant. Denna grupp människor representerar inte alla som inte röstade på Sd. Jag förstår att det är ett retoriskt grepp men jag tycker inte att det spelar någon roll. När man demonstrerar, driver en kampanj eller liknande så ska man aldrig säga sig företräda en grupp som man inte företräder. Det sänker trovärdigheten.

Men det största problemet med retoriken som jag ser det är att man reducerar frågan om ”rasism” till att handla om Sd eller inte. Jag vill påpeka att vi har minst två främlingsfientliga partier i vår riksdag, dels Sd men också Folkpartiet som driver förslag om burkaförbud och språktest för invandrare. Inget parti utom möjligen vänsterpartiet är riktigt invandrarvänligt, jag har till exempel aldrig hört någon föreslå att vi ska höja antalet kvotflyktingar (människor från krigshärdar som får uppehållstillstånd redan innan de anländer) som ändå är ganska lågt.

Rasism fanns redan innan Sd kom med i riksdagen. Visserligen blåser det extra mycket högervindar nu, men det är liksom inte Sd ensamt skyldiga för utan det handlar om att den mentaliteten har fått ett uppsving i hela Europa.

Antirasiströrelsen måste sluta handla om att mest bara hacka på Sd och börja handla om att åskådliggöra rasismen även på andra ställen i samhället och att erbjuda alternativ till en missnöjd befolkning. Sedan ska man såklart påminna folk om vad Sd är för ett parti så att de inte blir rumsrena, men ett ensidigt fokus på ett parti kan riskera att leda till att annan rasism blir rumsren istället. Att vissa åsikter och partier inte ifrågasätts för att de i alla fall inte är Sd.

Så demonstrera gärna, men kan ni snälla byta namn.

Bravo.

Jag trodde aldrig att jag skulle kläcka ur mig detta men förslaget som folkpartiet kommer med här är fan vettigt, och framförallt otroligt aktuellt och nödvändigt. Förutom att de som vanligt fått in lite irrelevant blaj om att det är viktigt med goda skolresultat så skriver de en debattartikel om att kraven på HVB-hem borde skärpas, alltså de ställen där unga i stort behov av psykisk vård hamnar.

Det finns tre konkreta förslag. Dels det menlösa förslaget ”högre krav” på HVB-hem (det är såklart jättebra om det genomförs men ”högre krav” är lite väl diffust för att jag ska ta det på allvar). Sedan att det ska finnas bättre undervisning på HVB-hemmen. Men det jag verkligen gillar är följande:

Ett placerat barn ska ges rätt till en egen socialsekreterare som besöker barnet minst fyra gånger varje år.

Det är ett otroligt vettigt förslag. Något som troligen är ett stort problem på HVB-hem är att miljön blir på tok för isolerad, eftersom de som finns där är personal och ”patienter”. Ofta ligger ställena dessutom väldigt isolerade rent geografiskt. Detta gör att personalen får en väldigt stor makt som ofta missbrukas och i en situation där den inlagda klagar så är dess trovärdighet kringskuren i och med att hen faktiskt är psykiskt sjuk.

Därför behövs det en person som tar den sjukes parti. Att i en situation där man mår otroligt dåligt och kanske inte har ork att ta tag i sin situation ha en person som har i uppgift att alltid värna om ens bästa vore ett stort framsteg. Dessutom skulle det funka som en slags inspektion, eftersom alla ungdomar som bodde på ett HVB-hem skulle ha sina och besöken därför skulle bli ganska frekventa.

Så genomför nu för guds skull detta och se även till att socialsekreteraren och ungdomen ifråga kommer bra överens, annars är hela förslaget verkningslöst.

Smygrasisterna Fp.

Jag har ju innan skrivit om vilket jävla smårasistiskt skitparti folkpartiet är. Nu har det fastslagits att deras förbud mot niqab strider mot diskrimineringslagstiftningen, vilket man väl hade kunnat räkna ut innan istället för att se över lagstiftningen nu.

Detta lär väl bara ytterligare understryka min poäng. Ni vet förslaget om lärarlegitimation som Fp har lagt? Det går i korthet ut på att lärare efter utbildning och en viss tids praktisk ska få en lärarlegitimation, som sedan ska kunna berättiga till löneförhöjningar. Grejen är bara den att hemspråkslärarna inte ingår i det här systemet, vilket i praktiken innebär att de inte får samma möjlighet till högre betalning i och med kompetens som alla andra lärare får.

Vi har en lag i Sverige som säger att alla barn har rätt till sitt lands kultur, vilket i praktiken innebär att de har rätt till hemspråksundervisning, men det här är en solklar särbehandling av hemspråk som ämne, och av både lärare och elever.

Det lustiga med det här är att Fp inte ens lär vinna några sd-röster på det eftersom det inte är en tillräckligt stor grej för att generera massa uppmärksamhet, som ju burka&niqab-förbudet ändå var. Detta är helt enkelt endast smygrasistiskt, och inget annat. Satan vad arg jag blir.

Bort med blockpolitiken!

Vad skönt att det rödgröna samarbetet är över (för det är väl ingen som tror att det kommer återtas senare?). Inte för att jag tycker det är kul att se dem ge upp, utan för att jag hatar det tvåpartisystem vi börjar röra oss mot. Innan så hade vi i alla fall olika partier, även om blocktillhörigheten var ganska satt, men nu har (eller hade) vi verkligen två block som agerar som partier, det vill säga har ett gemensamt manifest och så vidare.

Jag hoppas att alliansen också splittras. Det troligaste scenariot är väl att Moderaterna börjar ta för mycket plats och att Fp börjar flirta för mycket med främlingsfientliga. Det skulle vara otroligt skönt om politiken kunde gå tillbaks till att handla om ideologi där varje parti får utforma sitt eget, istället för att som nu bara handla om saker som är så generella för högern eller vänstern att alla partier i de respektive blocken kan enas om det.

Dessutom så är det helt absurt att tycka att det är rimligt att miljöpartiet och vänstern ska samarbeta. De ligger fan väldigt långt ifrån varandra, då Vänsterpartiet är typ kommunister och miljöpartiet är någon slags surdegs-/hornstullsliberaler. Partierna i det blå blocket ligger varandra betydligt mycket närmre ideologiskt, eller i alla fall i den politik de säger sig vilja utföra.

Det rödgröna samarbetet kan nog ha en framtid om vänstern försvinner. Jag förstår inte vad de har att göra där, speciellt då många har uttalat att de struntade i att rösta rödgrönt eftersom de inte vill se vänstern i regeringen. Vänsterpartiet känns för tillfället mest bara oseriöst och opragmatiskt och stoppar nog dessutom upp den förnyelse Socialdemokraterna säger sig vilja genomföra. Det kommer liksom inte gå att modernisera socialdemokratin om man envisas med att samarbeta med kommunister.

Vi ska inte utradera något jävla kulturarv.

Björklund har också fått kritik för att förslaget är en flirt med främlingsfientliga krafter. Men han tror att mer kristendom ska göra Sverige öppnare.

– Att vi ska utradera vårt eget kulturarv på grund av invandringen det tror jag är fel tänkt. Sverige kommer vara ett mer öppet och välkomnande land om de som växer upp här känner sig trygga i sitt eget kulturarv, säger Jan Björklund i TV4.

Detta handlar inte om att något kulturarv ska utraderas, det handlar om att kristendomen som religion inte borde ha särställning. Jag håller med om att vi inte ska utradera vårt kulturarv, jag tror få av Björklunds kritiker gör det. Jag firar jul, midsommar, påsk och valborg, jag läser Selma Lagerlöf och Strindberg, det är väl vår kulturarv? Om man tror att kristendomen är en så jävla väsentlig del av vårt kulturarv så borde man tänka om.

Att Björklund hävdar att anledningen till att vi firar jul är att jesusbarnet föddes då är i det närmaste genant. Alla som har minsta lilla koll på svensk historia vet att högtiden jul härstammar från midvinterblotet. Det är en högtid som har sitt ursprung i naturdyrkan som man sedan har gjort kristen för att lättare kunna smyga in i den vidriga religionen i vårt land.

Vårt kulturarv är minst lika mycket hedniskt som kristet. Midsommar, nyår eller valborg, som ändå är två av våra största högtider, har absolut ingenting med kristendomen att göra. Som jag sade innan är julen inte heller ursprungligen kristen och jag har också hört nämnas att påsken har sina asatrosanor, men vet inte vilka dessa skulle bestå i.

På det stora hela är inget i vare sig vår kultur eller lagstiftning särskilt kristet. De flesta lagar skulle kunna härledas från andra politiska ideologier eller helt enkelt bara utifrån det som funkar bäst, utom såklart de morallagar vi har gällande sex, men det fattar jag inte varför vi är intresserade av att behålla. Det är hursomhelst knappast så att våran samhällsmoral skulle krackelera om vi tog bort det kristna inflytandet, som vissa verkar vilja göra gällande.

Om vi läser svensk historia i skolan så kommer det kristna inflytandet att lyftas fram automatiskt, men då har man också en plattform för att berätta om allt det som Sverige är vid sidan om kristendomen. Att känna sin kultur handlar inte bara om att känna sin folkreligion, utan om att känna hela sin historia, sin geografi och vilka värderingar som genom tiden varit gällande: socialdemokrati, sexualmoral, asatro, naturdyrkan och kristendom. Det ska också finnas ett fokus på att lokalisera de här värderingarna i vårt moderna samhälle och givetvis att ifrågasätta dem. Att läsa bibeltexter är däremot inget annat än trams som inte hör hemma i skolmiljö. Vi ska inte ge kristendomen ”äran” för något som är urgamla hedniska traditioner.

Avskaffa religion som skolämne till att börja med.

Angående det här med kristendomens särställning i undervisningen: varför i helvete ska man ens ha ämnet religion i skolan? Man borde istället ah ämnet livsåskådningar.

En ide jag stöter på ofta ”ute på fältet” är att folk tycker att man ska ”hitta sin tro”, alltså att man ska välja vilken fullkomligt irrationell ide man tycker ”känns rätt”. Att tron är det enda sättet att nå andlighet och harmoni i sitt liv, att det är det enda sättet man kan skaffa sig ett rättesnöre, en moral att leva efter.

Men världen är full av livsåskådningar, olika filosofier kring hur man ska leva som alla kan erbjuda andlighet i någon form. Eller ett rättesnöre, om man så vill. Jag ogillar iden om att religion har någon slags särställning bland andra livsåskådningar som verkligen är fullständigt oberättigad, dels när det gäller innehållet som sådant men också historiskt inflytande. Som om religion vore det enda som påverka människors sätt att tänka.

Kristendomen har påverkat Sverige, men inte mer än asatro eller naturdyrkan (som i mångt och mycket är samma sak), så varför tas det aldrig eller i varje fall mycket sällan upp?

Jag vill se ämnet religion avskaffas och ersättas med ämnet livsåskådningar. Där kommer det givetvis att falla sig naturligt att ta upp de ledande religionerna, men man kommer också ta upp filosofisk synsätt såsom existentialism och säkert också politiska. Då kanske människor förstår att det finns mer att hämta från livsåskådningar än bara troende eller ateist, det finns så mycket att välja och vraka på utan att man för den sakens skulle behöver hänge sig åt någon irrationell dogm, vilket dels skulle leda till att folk skulle göra ett mer upplyst val när det gäller att ”hitta sin tro” och dels att religionens särställning skulle försvagas.

För varför ska något som i princip bara bygger på irrationella antaganden och vidskeplighet och som dessutom leder till så mycket elände få vara viktigare än filosofiska teorier när det gäller vägval i livet? Varför ska religionen få ha patent på att predika vad som är rätt och fel? Ungefär som om irrationalitet vore något fint, något som berättigar en åskådning ett större utrymme.

Den religion har haft inflytande i våran historia får ju automatiskt en särställning, så varför ytterliggare förstärka denna?

Förutom att Björklunds syn på att kristendomen borde ha en specialplats inom religionsundervisningen är helt förkastlig av jämlikhetsskäl så fattar jag inte hans argument om att den borde lyftas fram för att den har haft mycket inflytande.

Om den haft så stor inflytande så märks ju det ändå när man läser svensk historia? Vi behöver väl inte särbehandla kristendomen i religionsundervisningen också, det räcker med att vi berättar hur vårt land har byggts upp med alla faktorer som påverkat oss, alltså även kristendomens intåg.

Jag anser i alla fall att jag har fått ta del av tillräckligt mycket lärdom om kristendomen under min skoltid. Vad som däremot verkligen borde införas i undervisningen är religionskritik. Herregud vad fint det hade varit med lite sköna lektioner om varför religion suger trots allt. Lite föreläsningar om kristendomens brott mot mänskligheten, lite föreläsningar om kopplingen mellan tro och folkmord/terror. Och då kommer man ju liksom per automatik läsa ganska mycket om kristendomen, eftersom det är en religion med ett väldigt blodigt förflutet. Och så får både jag och Jan Björklund som vi vill.

Sd kommer att kunna påverka om ni inte finner en majoritetslösning.

Nu har regeringsfrågan tydligen diskuterats Mp och alliansen emellan. Mp har tydligen inte erbjudits några ministerposter då många i alliansen är emot ett sådant samarbete (jag kan verkligen tänka mig att Maud Olofsson inte vill ha Mp i riksdagen) och Mp vill inte vara ett stödparti och det kan man ju verkligen förstå, jag skulle inte heller vilja svika min ofta röda väljare och bara sitta och hålla med alliansen.

Man säger att man har en överenskommelse om asyl- och integrationspolitik där man som jag förstått det hade tänkt fortsätta och utöka något slags redan befintligt samarbete, då kommer inte Sd kunna ställa krav på alliansen där, menar man. För det första är ju det inte ens sant att det kommer minska Sd:s inflytande, för det kan fortfarande vara så att det finns andra frågor där alliansen behöver Sd:s röst, och alliansen kan fortfarande välja vems linje de ska gå på, inte sant? De har världens lägga att spela ut Mp och Sd mot varandra i till synes oviktiga frågor, såsom burkaförbud och språktest, ja allt som inte rör handikappade barn eller koncentrationsläger. För det är ju så att gränsen för vad som kan kallas rasistiskt flyttas fram hela tiden och att det blåser tydliga främlingsfientliga vindar i hela regeringen.

Den stora risken ligger enligt mig inte i att Sd direkt får gå in och styra av invandringen, jag tror inte att något riksdagsparti skulle våga låta Sd ha det inflytandet, inte direkt i alla fall. Risken ligger däremot i att Sd:s politik långsamt accepteras som ett seriöst alternativ, något inte bara för misslyckade killar utan som finns där som ett alternativ för alla som tycker att midsommarstångar är fina och kor ska bevaras. Detta har skett på många ställen i resten av Europa, i Danmark till exempel, så varför skulle Sverige vara skonat.

Om målet nu är att hålla Sd utanför så måste man komma fram till en blocköverskridande regeringslösning, det måste finnas en majoritetsregering, annars kommer detta förr eller senare att hända. Man kommer glatt börja med att införa burkaförbud och språktest och sedan ta sig ut i alltmer grumliga vatten. Och det vet vi ju alla att när förslagen inte längre kommer från entydigt främlingsfientligt håll, när det motiveras med att det är att bry sig att ställa krav och inte med att Islam är den nya nazismen, då är det plötsligt okej. Man ser inte skogen för alla träd, man ser inte de faktiska förslagen för den snåriga retorik som ligger som ett filter över allt. Men vem bryr sig om varför den genomfördes när politiken väl är genomförd, vad spelar det för roll för Fatima som måste flytta hem till kvinnoförtryck och andra hemskheter för att hon inte fixade språktestet, om det infördes för att värna om hennes möjligheter till integration eller för att bevarar ”det svenska”. Ingen.

Mp måste belysa det faktum att det rör sig om dem eller Sd och att de kräver platser i riksdagen för att vilja samarbeta med alliansen, då tror jag fortfarande att de kan få igenom ett mycket bättre förslag till samarbete. Om regeringen står fast vid sin sak så är det klart: de ger hellre Sd inflytande än att ha en majoritetsregering tillsammans med Mp. För Sd kommer att få inflytande, vad ni än försöker påstå. Men det kanske inte ni i alliansen har något emot, ni är ju trots allt redan för hårdare tag mot invandrare.

Vi hade ett främligsfientligt parti i regeringen redan innan Sd.

Ojsan hoppsan. Nu har Sd fått 5,7 procent av rösterna och det är jävligt många människor som tycker det är jävligt jobbigt att vi, fina öppna Sverige, har fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.

Jag undrar bara varför ingen belyser det faktum att vi redan hade ett främlingsfientligt parti inne innan, nämligen folkpartiet. Folkpartiet ”liberalerna” som vill ha burkaförbud på skolan och  språktest för invandrare, liberalt (frihetligt) så det förslår!

När jag påpekar detta så säger folk att det kan man ju förstå att lärarna vill kunna se sina elevers ansikten och att bor man i Sverige ska man tala svenska. Ja, det kan man förstå. Man kan också förstå att det sticker i folks ögon att människor som inte har bott eller jobbat i det här landet får en massa bidrag, fri skolgång och sånt samtidigt som det dras ner på pensionerna.

När det gäller burkaförbudet så fattar jag väl att det kan känna ”läskigt” att inte se en persons ansikte men det är verkligen ett resonemang på sandlådenivå, ungefär som när killarna i klassen var arga för att den muslimska tjejen fick ha slöja fast de inte fick ha keps. I en demokrati måste man kunna göra avkall på sina preferenser gällande hur mycket man kan se av någons ansikte för att upprätthålla en viss acceptans. Dessutom så kommer det bara leda till att burkabärande kvinnor skippar att gå i skola, inte att de tar av sig burkan.

När det gäller språktestet så tycker jag bara det är inhumant att tvinga människor som kanske har blivit tvingade att fly från sitt land att vänta flera år på besked om huruvida de får asyl eller inte, för att de måste lära sig det svenska språket. Det är inte humant att låta människor stå ovissa om vad som kommer hända med dem så länge.

Detta är enligt mig främlingsfientlighet. Det är regler som gör det svårare för invandrare, det vill säga främlingar, att komma in , trivas och utöva sin kultur i vårt land. Så sluta stirra er blinda på Sd och se att de här tendenserna finns hos andra partier också, även om det inte är deras enda fokus. Att låta ett enda parti stå symbol för all främlingsfientlig politik är inte sunt, det kommer göra att man tappar fokus på andra främlingsfientliga tendenser.

Sd kommer förhoppningsvis inte påverka så mycket men de kommer med stor säkerhet att hjälpa till att få de här förslagen från Fp att bli verklighet, fast det hade säkert hänt i vilket fall. Jag vill att folk slutar bry sig om från vilket exakt parti ett förslag kommer ifrån och istället fokuserar mer på förslaget som sådant. För i slutänden så är det som spelar roll vad folk säger, inte vem som säger det.