Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Svar på kommunistfrågor.

Här kommer svaren på kommunistfrågorna i frågestunden här. Jag vill påpeka att jag verkligen inte är någon expert på området Marx och så vidare, så ta det jag skriver där med en nypa salt. Om du vet bättre än jag så får du gärna kommentera.

Vad är det som får dig att kalla dig kommunist? Vad i ditt tänkande gör att du identifierar dig som kommunist?

Samt:

Kan inte du skriva lite om din definition av kommunismen, när du insåg att du var kommunist och vad du ser som skillnaden mellan socialism och kommunism? Vet att det finns olika definitioner, och en del förespråkar väpnad revolution, hur ser du på det?

Jag började väl kalla mig kommunist för typ tio månader sedan, när jag kom hem från Bryssel och började hänger med gamla vänner igen som också kallade sig kommunister, läste på mer om kommunism och så vidare. Jag hade gått väldigt mycket åt vänster under tiden i Bryssel, så det kom ganska snabbt när jag väl förstod vad kommunism innebar. Till en början var det lite obehagligt, just eftersom det är något som stigmatiserats så mycket, men när jag kommit över det så kändes det rätt som fan.

Det handlar främst om att jag definierar mig som motståndare till kapitalismen, och jag ser kommunismen som det trovärdiga alternativet. Att vara emot något tycker jag är precis lika legitimt som att vara för något, speciellt när det är en så stor grej som kapitalismen som verkligen genomsyrar allt.

Kommunism och socialismen är ju typ samma sak egentligen, som jag förstått det: drömmen om ett klasslöst samhälle. Sedan tror jag att Marx menade att socialismen snarare var ett steg på vägen, och kommunismen det slutgiltiga målet. Det främsta anledningen till att jag kallar mig kommunist är att socialist snarare tolkas som typ socialdemokrat idag, vilket jag absolut inte är. Dessutom älskar jag att sätta provocerande etiketter på mig själv, och jag tror att det är viktigt att ta tillbaks ord som är såpass laddade som ”kommunist”

Anledningen till att jag kallar min kommunist är att jag vill nå det klasslösa samhället, vilket jag inte tror går med mindre än att avskaffa kapitalismen. Jag vill inte typ ”utjämna klyftor” men fortfarande verka inom ramen för det kapitalistiska systemet, utan jag vill att den ojämna fördelningen av egendom och produktionsmedel ska upphöra och att lönearbetet ska avskaffas.

Inom kommunism ryms såväl anarkism, syndikalism och så vidare, så jag ser det som ett samlingsnamn. Exakt var jag står i fråga om metoder och liknande vet jag faktiskt inte, jag ser flera olika alternativ. Jag utvecklar dock några tankar lite längre ner i frågestunden.

Hur tror du som kommunist att vägen till ett bättre samhälle ser ut?

Ofta undrar ju folk om en vill ha reformer eller revolution. Det tycker jag är en konstig fråga. För det första så är grundfrågan alltid om det finns politisk vilja eller inte för att genomdriva reformer. Det är klart att det vore schysstare att göra saker genom reformer, men det bygger ju på att det är möjligt. Jag tycker inte att en ska banga kommunismen bara för att det inte kan genomföras inom ramen för rådande politiska system. Dessutom beror det på hur en definierar revolution, personligen ser jag revolution som en omvälvande samhällsförändring, oavsett om den sker inom ramarna för rådande politiska system eller om den sker genom störtandet av det. Oavsett så kräver alla större samhällsförändringar ett hot om våld, makten kommer inte att göra eftergifter om den inte känner att det är nödvändigt för sin egen överlevnad som institution/säkerhet.

Jag är däremot säker på att kommunismen inte kan införas genom en stark centralmakt som styr och äger allt, för att sedan lämna ifrån sig makt och övergå till en ”sann” kommunism, en sådan modell tror jag så gott som oundvikligen leder till diktatur och tyranni. Jag tror att det måste bygga på att människor tar kontroll över produktionsmedlen mycket på egen hand, och därmed har makten i sina egna händer, för att sedan påverka staten i rätt riktning.

Hur ser idealsamhället ut för dig?

Det grundläggande är ju att det inte ska finnas någon mervärdesexploatering, det vill säga människor ska inte kunna tjäna på andras arbete. Sedan tänker jag mig att människor ska ha betydligt mer fritid än idag eftersom vi ska sluta producera grejer vi inte behöver och effektivisera produktionen, och att människor ska jobba tillsammans mot gemensamma mål som beslutas demokratiskt (vilket inte betyder att någon ska kunna tvingas till att utföra ett visst sorts arbete) och som tar hänsyn till miljö och andra viktiga grejer. Jag tycker att alla ska bidra till samhället efter förmåga.

Och om man ska se på historien har ju alla länder som försökt genomföra kommunismen misslyckats, om det inte är ideologin vad tror du då det beror på? och hur ska vi göra (om vi ska uppnå ett kommunistiskt samhälle) för att undvika att detta sker igen?

Både ja och nej. Det beror på vad en menar med ”misslyckas”. För det första så har ju alla olika samhällssystem hittills ”misslyckats” eftersom de inte finns kvar, de betyder inte att de var dåliga eller inte tjänade sitt syfte. Kan en säga att kapitalismen är ”lyckad”? Den fungerar ju på det viset att de fortsätter existera och breda ut sig, men är den önskvärd. Min poäng är att orden lyckad/misslyckad inte kan användas hur som helst utan måste sättas i relation till vissa mål. Jag anser kapitalismen vara sjukt misslyckad i förhållande till saker jag (och många andra) värderar. Dessutom måste en se det i sin historiska och geografiska kontext. Till exempel: uppstod problemen i Ryssland i och med kommunismen? Var Ryssland ensamma om sina problem vid den tidpunkten? Knappast. Men ja, vi vet ju att vinnaren skriver historien, och vilka som ”vann” i fallet Sovjet är ju ganska uppenbart; västmakterna och således även kapitalismen. Detta är inget jag skriver för att förringa det som skedde i Sovjet, jag menar bara att det är svårt att snacka om vad som lyckats och misslyckats.

Dessutom behöver det inte nödvändigtvis handla om att försöken är fel i sig, utan också om att det finns ett sjukt massivt motstånd mot kommunism från en massa olika håll, och då är det klart att det är svårt som fan. Att kapitalismen är ett mer mäktigt system idag betyder inte att det är bättre.

Utan att veta alltför mycket om Sovjet, Kina och så vidare så menar jag på att anledningarna till att en inte nått till den sanna kommunismen till stor del varit att centralmakten varit för stark, att partiet haft för mycket makt och genom detta bildat en slags överklass som styr och exploaterar, vilket ju går emot grundtanken med kommunismen. En kom aldrig förbi ”arbetarklassens diktatur”, utan stannade i ett system som egentligen bara var menat att vara en övergångsfas. Sedan hänvisas det ibland till att dessa länder inte var industrialiserade när det kommunistiska övertagandet skedde, vilket som jag förstått det går emot Marx uppfattning om hur samhället ska utvecklas till kommunismen (det borgerliga samhället är ett nödvändigt steg i utvecklingen till kommunismen).

På frågan om hur detta ska undvikas så hänvisar jag till resonemanget ovan om problemet med att styra samhället centralt istället för att låta makten utgå från folket.

Jag vill minnas att du tidigare har skrivit att du inte är så intresserad av att försvara diverse tidigare försök att skapa en kommunistisk stat, i form av exempelvis Sovjet, Östtyskland eller Kambodja. Jag undrar dock om du tror att det faktiskt kan ligga något i att den person som är en politiskt visionär, som drömmer om och tänker sig en bättre värld och ett bättre samhälle som vi alla skulle kunna leva i, också mycket lättare utvecklar faktiskt hat mot människor som inte når upp till vad som krävs för att nå ett sådant samhälle, och att det kan vara en bidragande orsak till varför det gick som det i dessa fall? Dvs. vad som börjar som en genuin vilja att förbättra och en djup kärlek till sina medmänniskor på så sätt förvandlas till ett fruktansvärt hat?

Ja, den risken finns absolut. Däremot ser jag den inte som unik för för samhällsomstörtande ideologier utan anser att den finns överallt. Till exempel bland folk som till varje pris försvarar den rådande ”demokratiska” och kapitalistiska ordningen för att de har det som något slags ideal. De är också blinda inför vad samhället gör med människor.

Det är bland annat på grund av detta som jag vill undvika att skapa alltför fasta utopier kring hur kommunismen ska se ut, för att jag tror att en i så fall kan riskera att missa det som sker på vägen och bara sträva mot ett mål oavsett som det är lämpligt eller inte. Dessutom är jag mån om att se det på en systemnivå, alltså resonera utifrån vad kapitalismen gör och inte utifrån vad kapitalister gör. Jag ser de som äger stora företag till viss del som ett offer för kapitalismens inneboende logik, som bygger på att en ständigt måste expandera och ta en massa risker för att inte försvinna från leken. Är ganska ointresserad av att diskutera enskilda kapitalisters ansvar och skuld i olika frågor, utan ser det mesta som oundvikliga effekter av systemet. Dessutom tror jag att sådan individfixering lätt leder till ”lösnings”förslag i stil med ”banker/företag måste ta mer ansvar” vilket är så sjukt jävla ointressant och kontraproduktivt.

Julia var inne lite på det- kommunismen! LD brukar prata om hur hon ”bryter ner” genus så att alla förstår, du skulle inte kunna göra ett någorlunda enkelt inlägg om kommunismen? Vilka ekonomiska teorier finns, och hur skulle t.ex. en kommunistisk stat lyfta landet i en lågkonjunktur?

Det är väl i princip Marx en ska läsa om en vill förstå kommunismen ekonomiskt. Jag har inte läst Kapitalet själv och det jag kan är såpass fragmentariskt och invecklat att jag inte pallar reda ut det sådär rakt på, så passar nog på den frågan. Däremot har jag numera kategorin kommunism här på bloggen, där jag planerar att dels lägga in gamla inlägg men också skriva en massa nytt, så kolla där! Som med alla ideologier går det liksom inte att redogöra för bara sådär, utan det växer långsamt fram.

Hej! Har läst dina inlägg om pengar, och jag är också tveksam till det systemet. Men jag ser verkligen inget annat system. Vad tycker du är ett alternativt bra system att ersätta pengasystemet med?

Det är nog främst dessa två inlägg som åsyftas i denna fråga, eller det är i alla fall de jag tycker en ska läsa om en vill förstå min inställning till pengar. Det här om den kapitalistiska skapelsemyten är också schysst.

Citerar lite från inlägget om att alla inte kan vara rika:

Jag tycker att det är viktigt att förstå att pengar inte bara är någon abstrakt enhet, utan att pengarnas funktionssätt är att låta människor med mer pengar ha makt över människor med mindre pengar. Det är det som är pengarnas funktion och det är också denna ojämlikhet som utgör pengarnas värde. Ju större ojämlikheten är desto mer blir pengarna värda. Ju fler olika saker som kan köpas för pengar, ju mer beroende de som saknar pengar är av pengar för sin överlevnad och ju större ojämlikheten mellan de som har och de som inte har pengar är desto större blir pengarnas makt.

Och från min twitterrant:

Det hela bygger i grund och botten på att människor är beroende av pengar. Det är skillnad på att ha ett system där pengar används för att underlätta byten och på att ha ett system där alla är djupt beroende av dem. För att människor ska vara beroende av pengar så krävs det att de inte kan klara sitt uppehälle på annat vis. Detta har historiskt skett genom fråntagande av egendom, privatiserande av allmänningar och så vidare. Innan hade vi i Sverige allmänningar, men dessa privatiserades vilket gjorde människor beroende av att ta arbete för att klara uppehället.

På detta sätt gick pengar från att vara något som underlättade byten till att vara hela grunden för många människors överlevnad. Grunden för penningsystemet är den ojämna fördelning av naturresurser, som gör att merparten är beroende av arbetsköpare för sin överlevnad. Denna snedfördelning är inget som kommit till naturligt eller fredligt, utan genom våld, tvång och fråntagande.

Problemet med pengar är inte pengar i sig, pengar i sig är endast en bytesvara. Däremot är det ett problem att pengar möjliggör för rika människor att exploatera fattiga människor. Alltså är det egentligen den ojämna fördelningen av egendom och lönearbetet, som ju bygger på att exploatera mervärde, som är problemet. Pengarnas funktion i det kapitalistiska systemet är att täcka över detta. Så i ett samhälle där folk äger sina egna produktionsmedel och det inte finns något lönearbete så ser jag inga problem med att pengar används som bytesvara.

25 kommentarer till Svar på kommunistfrågor.

  • wigwag skriver:

    Tror inte du greppat vad kapitalism är för nåt. Kapitalism är ett socioekonomiskt system som avlöste slavsamhället och bröt det stillaståemde cementerade medeltidshelvetet. Men kapitalismen har haft svåra barnsjukdomar, sk rovkapitalism, vilka bla Marx reagerade mot. Och jag har inget emot Marx och hans tankar. Man kan nästan säga att han fick rätt. Rovkapitalismen med dess smutsiga bullriga fabriksmiljöer där barn, gamla och sjuka, trasproletariatet, tvingades söka sin försöjning finns inte längre. (Det Marx såg finns inte längre och hans plågade själ ler nog nu i sin grav. Vila i frid Marx! Jag har sett och känt din smärta och jag älskar dig.) Du, Fanny, kanske inte håller med om det men det beror isf på att du inte är påläst om hur det såg ut i Sverige, England och övriga västeuropa under 1800-talets senare hälft. Befolkningsexplosionens tid. Vad som sedan hände är att ”trasproletariatet” gjorde ”revolution”, precis som Marx förutspådde, och resultatet blev fackföreningar, socialism och överhuvudtaget ett ökat demokratiskt medinflytande över allokeringen av samhällets resurser. Den moderna demokratin kan mycket väl vara det ”proletariatets diktatur” som Marx talade och drömde om.

    Förövrigt finns mycket djupa tankar kring vad kapitalism egentligen är. Skapade människan kapitalismen eller var det tvärtom är tex en sådan. Jag kan tycka att den första kapitalisten var den första människan/apmänniskan som av en sten skapade ett stenverktyg, kapital, som hen använde för att förbättra och öka sin produktion av livsförnödenheter. Och självklart fick sådana upptäckter och innovationer, varav kontrollen av eld var en annan, stor impakt på hur människans tidiga kulturer och socioekonomiska strukturer utvecklades.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Tack för dina spekulationer på ämnet. Håller inte med om ett ord.

    • Sten-Ivar skriver:

      Nej alltså du har fel. Vi lever fortfarande under det kapitalistiska produktionssättet i och med att produktivkrafterna fortfarande är organiserade enligt samma principer som på 1800-talet. Arbetare i västvärlden har förvisso kämpat till sig vissa rättigheter som vi nu får kämpa allt hårdare för att behålla. Men globalt så finns det mängder med människor som lever under miserabla förhållande. Exempelvis beräknas ca 200 miljoner barn idag, enligt ILO vara sysselsatta med barnarbete och under vidriga förhållanden givetvis.

      Dagens ”demokrati” är ett skämt. Förutom press- och yttrandefriheten.

      • wigwag skriver:

        Kan hålla med om att rovkapitalismen flyttat utomlamds till länder där demokrati och mänskliga rättigheter är satta på undantag. Problemet är dock inte kapitalismen som sådan utan att motkrafterna i dessa länder är för svaga. Produktionssättet är detsamma men dom negativa effekterna är utrotade vilka var dom som Marx reagera på. Jag har inte fel i mitt påstående att kapitalism som socioekonomiskt system höjt och förbättrat människors liv och levnadsstandard avsevärt i förhållande till slav och feodal-samhällen.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Det var väl iofs inte heller något som Marx tyckte, hen såg ju det borgerliga samhället som bättre än det feodala. Hen bara ansåg att det fortfarande var kasst.

        • adamlundqvist skriver:

          En kan kritisera och såga mycket om Karl Marx men knappast att han hade en tunnanalys av (dåtidens)kapitalism. Inte att han bara vände sig mot några särskillda ”avigsidor” inom kapitalismen och inte såg kapitalismen som helhet, om du med avigsidor inte menar saker som lönearbete, varuproduktion och privat ägande. Marx försökte förstå och analysera kapitalismen som helhet, en kapitalismen som i grund och botten består, även om saker såklart ändrats de senaste 130 åren.

          • wigwag skriver:

            Jag säger bara att Marx liksom alla andra var/är barn av sin tid. Idag finns ingen seriös nationalekonom som använder sig av Marx gamla begrepp eftersom andra skarpare tänkare smulat sönder hela ide-bygget. Det förringar dock inte arvet från Marx.

              • wigwag skriver:

                Neoklassikerna tänker jag på. Marshall o. compani i Bostonskolan som ersatte Marx gamla begrepp med sådant som jämviktspris, utbud och efterfråga, dvs sånt som lärs ut inom nationalekonomi än idag.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Hur menar du att jämviktspris t.ex. gör Marx observarioner kring mervärdersexploatering, kapitalismens inneboende motsättningar osv irrelevanta?

                  • wigwag skriver:

                    Nja snarare ersätter det Marx centrala begrepp om en varas inneboende värde, sk arbetsvärde, och visar att en varas värde, dess pris, är en effekt av utbud och efterfråga. Enligt Marx är en isglass lika mycket värd var än den säljs medan Neoklassikerna menar att den förmodligen är mer värd på en marknad i ett varmt klimat än på Grönland i nån isig obygd. Vad tror du?

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Det Marx menar är ju inte att en vara kan säljas till samma pris överallt, utan att det värde en vara har kommer sig av det arbete som utförs när den produceras. Det skulle öht inte kunna existera någon isglass om ingen hade arbetat för att producera den.

                    • wigwag skriver:

                      Och neoklassikerna menar att en varas värde utgörs av dess pris på en marknad med sk perfekt konkurrans. Något inneboende värde finns inte och det finns heller inga nationalekonomer idag som anser det.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Det där är inte ens sant. Nationalekonomer snackar visst om ”bruksvärde” och marknadsvärde, hörde det flera gånger när jag läste A-kursen förre terminen. Men oavsett så motbevisar et du säger inte Marx arbetsvärdelära, eftersom den bygger på att värdet, oavsett om det är ”objektivt” eller bestäms av marknaden, inte hade kunnat finnas om det inte var för arbetet bakom produkten.

            • adamlundqvist skriver:

              Den nutida, borgerliga ekonomin är mest intresserad av att få kapitalismen att fungera/ att själv lyckas inom kapitalismen. Vill en förstå vad kapitalismen är för något (och att det finns alternativ) är fortfarande en marxistisk analys bäst.

  • Jag har försökt sätta ihop en ideologisk och historisk kommentar till det här. Även om jag inte själv kallar mig kommunist måste jag erkänna att jag tycker det krävs mod att göra det.
    Jag väntar med att släppa den eftersom den blev toklång och stör debatten till det här inlägget. kopierar in den om ett par dagar.
    Meningen är väl mest att du själv skall kunna hitta dom infallsvinklar och göra dina egna djupdykningar i ämnet eftersom det här är så pass komplext.
    Återkommer.

  • Lo skriver:

    Jag säger mig inte veta allt om kommunism men är det inte så att det är socialism som är ett paraplybegrepp som innehåller såväl kommunister, anarkister, syndikalister och socialdemokrater (den gamla sorten som ville ha bort kapitalismen genom reformer och inte den nya socialliberala varianten). Jag tror knappast att en anarkist eller syndikalist skulle hålla med om att de låg under paraplybegreppet kommunism. Socialism är ju en av det tre stora ideologierna varav Marx är den största (mest kända) tänkaren, kommunismen är en underkategori som jag förstår det.

  • Emelie skriver:

    Socialism, kommunism med flera är förvirrande ibland. Det finns två meningar med ordet ”kommunism” och det är du inne lite på.

    Kommunism är antidemokratiskt om vi tänker på det som skedde i Sovjet och Kina, och överhuvudtaget eftersom kommunismen betonar revolution än idag (våld). Det är den ”nya” ideologin med statsbärande partier och som det står skrivet i texten är det egentligen ett steg på vägen enligt Marxs ideologi (men också motsägande eftersom Marx anser att staten är ett verktyg för förtryck). Alltså inom marxismens kommunism. Kommunism (det klasslösa samhället och avskaffandet av staten) är marxismens slutmål. Marxismen är i grunden också antidemokratisk eftersom det bygger på revolution (väpnad kamp), proletariatets diktatur.

    Splittringen inom marxismen berodde just på revolution och reform, våld och icke våld.

    Sen har vi ju demokratisk socialism och socialdemokratin. Reformvänligt och demokratiskt och vill inte avskaffa staten. Socialdemokrati är demokratisk socialism men alla reformistiska socialister (ett annat namn) är ju inte socialdemokrater. De skulle kunna vara vänsterpartister.

    För att göra det ännu snurrigare är socialism det ekonomiska systemet (utöver det politiska). Man kan ju säga att det är svar på kapitalismen.

    Jag håller väl inte riktigt med dig om att socialist refereras direkt till socialdemokratin. Tänker snarare på Vänsterpartiet. Socialdemokratin har liksom blivit en egen genre kan man säga och inom EU säger de också social democrat och inte socialist. I USA är väl allt som inte passar deras åsikter socialister, hehe…

    Men det är intressant hur man tolkar begrepp. Jag tolkar kommunist som icke demokratiskt och bör väl tillägga att jag inte är borgare eller på något sätt höger. Tänker väl att det är samma sak med feminism egentligen. En del tolkar det åt skogen (som att kvinnor vill utrota männen) medan andra ser det som jämställdhetssträvande (vilket det också är).

    Vill inte på något vis tillrättavisa och vara dryg utan bara diskutera inriktningar och ideologier eftersom jag själv är politiskt intresserad, men inte aktiv. (Slipper man benämna sig som något, hehe!)

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Hur menar du att revolution skulle vara liktydigt med väpnad kamp, och på vilket sätt är det odemokratiskt?

  • Katla skriver:

    Den här texten gillade jag mycket, många bra resonemang som jag håller med om. Mycket klokt tex om vad man bör och inte bör fokusera på. Heja!

  • Martin skriver:

    I väst idag så är inte arbetarna en förtryckande klass längre som i början och mitten av industriella revolutionen, du är född i fel tid. En socialistisk revolution är en radikal omvälvning av samhället som bara kan uppnås med hjälp av våld eftersom kapitalisterna inte kommer ge makten ifrån sig frivilligt, därför är väpnad kamp nödvändigt för att därefter införa proletariatets diktatur med förtryck och kontroll, låter det demokratiskt? Socialdemokrati är motsatsen till kommunism, att genom reformer successivt omvandla samhället till ett socialistiskt sådant vilket är en demokratiskt väg att gå. Karl Marx som du verkar se upp till så mycket var förutom filosof och författare en antisemit trots hans judiska härkomst och rasist i stora proportioner. Han må ha varit socialdarwinist efter Darwins bok Om arternas uppkomst då han misstolkade bla begreppet naturligt urval, han var en av dom första i sin tid som förespråkade utrotning av bla missanpassade och vissa slaviska folkslag, han ansåg att dom var så pass underutvecklade och efter att dom kommer sakta ner revolutionen och sänka stridsviljan i den socialistiska människan, han trodde att en revolution skulle börja i ett europeiskt industriland som Tyskland, inte ett fattigt bondesamhälle som Ryssland. Europa kunde vara glada att han inte var politiker och hade något inflytande men sen kom dessvärre efterföljare som Lenin, Stalin, Mao etc som var hängivna marxister. Brott mot mänskligheten har upprepat sig gång på gång i samtliga kommunistiska stater för det vilar på marxistisk lära, herregud tom nationalsocialism vilar på det men i media utmålas det som ett högerpolitiskt parti, det är inte sanningen. Det är smaklöst att vilja kalla sig kommunist även om du gillar att sätta provocerande etiketter på dig själv. Du skulle veta vad det har gjort och gör med folk, hur det sliter isönder familjer, hur anhöriga än idag inte får upprättelse i öst och andra postkommunistiska länder i världen för att personer som du strävar efter och ibland glorifierar kommunism, det är lika illa som förintelseförnekelsen. Det har kostat mer liv än någon annan ideologi, det har aldrig kommit något gott ur det och det kommer det aldrig att göra. Det är en vanföreställning precis som nazism som hindrar frihet och utveckling. Kolla omkommunismen.se samt kommunismensbrott.se, några av många bra källor på nätet med intervjuer med överlevande. The Soviet Story är också en bra dokumentärfilm. Internet och biblotek är full med fakta, vi lever i ett informationsamhälle, ändå väljer vissa att sträva bakåt, varför? är det pga sann övertygelse eller är det bara viljan att passa in någonstans?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv