Gamla tidningar.

En av mina favoritgrejer att handla second hand är fototidningar och glossiga livsstilsmagasin. Dels för att det är billigt (fem spänn jämfört med 50-100 vilket brukar vara priset annars). Då kanske nån tycker att man inte kan ersätta nya tidningar med gamla, men se där har ni fel, det går alldeles utmärkt när det rör sig om tjejtidningar eftersom det ändå är samma material som loopas år ut och år in. Om man läser tjejtidningar för moderapporteringen funkar det kanske inte, men det är väl fan bara galna människor som tycker att cosmopolitan är bra när det gäller trender.

Men framförallt är det jävligt skoj att ha mycket tidningar med fint bildmaterial hemma. Därför köper jag ofta BON second hand, för fotojobben är ju liksom lika bra efter fem år. Kläderna kanske inte är aktuella, men här handlar det om att jag vill se fina bilder. Och om man hittar riktigt gamla tidningar är det ju en skoj sak i sig, det är kul att se lite hur modet förändras. Jag har bland annat en Elle-tidning från början av 00-talet (10 år är väl kanske inte ”riktigt gammalt”, men ganska gammalt i modevärlden) som innehåller ett modereportage som är sådär otroligt fult att man baxnar. Då känns det skönt att leva nu, när modet i alla fall är något snyggare.

Tidningarna på bilden var ett asbra köp, för när jag bläddrade i dem hittade jag ett fotojobb jag länge har velat ta mig en närmare titt på, jag kan visa upp det lite senare. Men jag hade aldrig betalat 65 spänn för en tidning på engelska, eftersom jag är alldeles för slö för att läsa språket.

Kärringjävlar.

En typ av människa jag tycker sjukt illa om är den tvättäkta kärringen/moraltanten. Jag stötte på en sådan idag när jag åkte tvärbana. Eftersom det var få människor på tåget och hela min kupé var tom så satte jag min träningsväska på sätet bredvid mig. Typ två stationer senare kliver den här människan på. Istället för att sätta sig på någon av de lediga platserna mitt emot mig eller någon annanstans i tåget så ber hon mig flytta på väskan och sätter sig bredvid mig. Jag pallade inte riktigt bry mig utan fnissade lite för mig själv och fortsatte läsa min tidning (vilket för övrigt var ett flera år gammalt nummer av BON med intervjuer som sex, så jag tänkte väl att det hade varit lustigt om hon upprörde sig över det).

Efter ett tag, när jag läst min tidning helt normalt, så tycker hon att den ”skär in” i hennes arm. Alltså, för det första hör det till saken i kollektivtrafiken att saker och ting stöter in i varandra och det var knappast som att tidningen skadade henne eller ens var obehaglig. För det andra så är det fan oförskämt att välja platsen bredvid mig när så många andra är upptagna och dessutom kräva att jag inte ska ha någon kroppskontakt med henne. Jag flyttade hursomhelst till sätet mitt emot henne och lade demonstrativt ner träningsväskan bredvid mig vilket gjorde att hon kastade hatiska blickar på mig hela resan. Hemska ungdomar som bara tar plats tyckte hon säkert. Hemska kärringar som måste statuera exempel på hur de tycker man ska bete sig när det verkligen inte är nödvändigt, som på ett nästan tomt tåg.