Amsterdam och ”reseguider”.

På fredag åker jag till Amsterdam med denna brud. Ni fattar inte hur peppad jag är!

Ett litet moln på min himmel dock: läste en resegudie om Amsterdam i den eminenta tidningen Elle författad av Elsa Billgren. Jag blir så fascinerad av vissa människors extremt konstiga perspektiv på andra människors privatekonomi. Jag menar, detta är ju en reseguide och då kan man tycka att det är på sin plats med till exempel prisupplysningar, men icke!

Blir så trött på dessa ursäkter till att vältra sig is in goda smak och lyckade liv som kallas reportage.

Gamla tidningar.

En av mina favoritgrejer att handla second hand är fototidningar och glossiga livsstilsmagasin. Dels för att det är billigt (fem spänn jämfört med 50-100 vilket brukar vara priset annars). Då kanske nån tycker att man inte kan ersätta nya tidningar med gamla, men se där har ni fel, det går alldeles utmärkt när det rör sig om tjejtidningar eftersom det ändå är samma material som loopas år ut och år in. Om man läser tjejtidningar för moderapporteringen funkar det kanske inte, men det är väl fan bara galna människor som tycker att cosmopolitan är bra när det gäller trender.

Men framförallt är det jävligt skoj att ha mycket tidningar med fint bildmaterial hemma. Därför köper jag ofta BON second hand, för fotojobben är ju liksom lika bra efter fem år. Kläderna kanske inte är aktuella, men här handlar det om att jag vill se fina bilder. Och om man hittar riktigt gamla tidningar är det ju en skoj sak i sig, det är kul att se lite hur modet förändras. Jag har bland annat en Elle-tidning från början av 00-talet (10 år är väl kanske inte ”riktigt gammalt”, men ganska gammalt i modevärlden) som innehåller ett modereportage som är sådär otroligt fult att man baxnar. Då känns det skönt att leva nu, när modet i alla fall är något snyggare.

Tidningarna på bilden var ett asbra köp, för när jag bläddrade i dem hittade jag ett fotojobb jag länge har velat ta mig en närmare titt på, jag kan visa upp det lite senare. Men jag hade aldrig betalat 65 spänn för en tidning på engelska, eftersom jag är alldeles för slö för att läsa språket.

Helt jävla fantastiskt.

Modetidningen Elle hade i sitt senaste nummer med en fotosession med en normalviktig/knubbig/mullig/kurvig/valfri passande omskrivning av ordet tjock i modesammanhang, vilket är lite av en sensation i sig då Elle knappast är en tidning som gjort anspråk på att representera någon form av sunda ideal. Men vad som är det mest uppseendeväckande är att det inte står ett ord om modellens avvikande kroppshydda, vilket är otroligt.

Det är nämligen en oskriven regel att alla som släpper in en modell något större än idealet, om det så bara handlar om fem kilo, så ska det vara i ett reportage om tjockismode eller kläder för kurviga tjejer. Det ska helt enkelt påpekas in i absurdum att tidningen står för så fräscha och uppdaterade ideal och minsann kämpar emot modeanorexian som råder, vilket ju i sig är kontraproduktivt, då det ständiga påpekandet av avvikande kroppar rimligtvis bara gör det hela ännu värre.

Hur som helst var reportaget jävligt fräscht och snyggt, även om alla kläder var heltäckande. Man kan ju förvisso inte förvänta sig att de ska langa en ickeanorektiskt bikinimodell, jag tycker Elle har gjort nog bara genom att låta den här modellen passera utan att dra extra uppmärksamhet till hennes kroppshydda.