Förväntan.

Fick ett sånt där underbart inspirationsryck och det verkar som att jag fick till det fint med inlägg över helgen. Har tyvärr ingen ”tidinställt”-banner som Kissie har, men jag tycker ändå ni ska ägna min enorma bloggdedikation en tanke när ni läser.

Och alltså, ni fattar inte hur sanslöst lycklig jag är över att jag snart snart får träffa min älskade familj igen, om mindre än tolv timmar. Det var över ett halvår sedan nu, och då var jag ju van vid att träffa dem varenda dag. Jag ska sova tillsammans med dem på hotellet och dela säng med min lillasyster och bara vara med dem i fyra underbara dagar.

Även om det gör ont att sakna så är det underbart att känna att det finns saker som verkligen betyder något i livet. Man hör ju ofta den där klyschan om att det är bra att sakna men jag har inte riktigt begripit vad det innebär fören nu, när jag har fått sakna på riktigt.

Oseriöst strejkande.

Ah, Bryssel, strejkernas förlovade stad. Igår så bestämde sig arbetarna i kollektivtrafiken att gå ut i strejk i fyra dagar. Hela kollektivtrafiken ligger nere, det går inte en enda ersättningsbuss. Anledningen är att en kontrollant blev misshandlad såpass grovt att han blev hjärndöd och han svävar mellan liv och död, vilket såklart är fruktansvärt.

Jag hade sympatiserat med strejken till fullo om det hade funnits någon slags konkret kravbild, om det fanns en problembeskrivning som byggde på att säkerheten för arbetarna var bristande eller liknande. Men icke, det som man angett som strejkskäl är: ”vi vet inte vad vi vill, men vi vet att vi vill ha en förändring”. Och detta för en totalt blackout av all kollektivtrafik under fyra dagar!

Detta är kanske hjärtlöst. Det är såklart en tragedi att en kontrollant blivit misshandlad på detta sätt. Men jag ser det som extremt oseriöst av en fackförening för en så otroligt elementär samhällstjänst att på detta sätt strejka utan någon slags formella krav eller problembeskrivning. Krav på hundraprocentig säkerhet utan idéer om hur denna ska uppnås är inte rimligt, inte inom något yrke.

Fyra månader kvar.

Nu har jag varit här lite mer än ett halvår. Det är fyra månader kvar, sen får jag åka hem. Om tre dagar börjar ansökningsperioden till högskolan och jag vet inte vad jag ska söka. Jag vill läsa pol.kand. på Uppsala men är inte säkert på att betygen håller, jag kommer troligen behöva göra högskoleprovet och då måste jag vänta ett halvår till innan jag kan sätta igång och då måste jag ju syssla med något under den tiden. Jag har funderat på att läsa en kurs i kriminologi, journalistik eller psykologi men även foto är ett alternativ.

Jag känner mig hoppfull inför framtiden, det känns som om jag kommer få göra något jag är bra på och som jag kan lyckas med. Som att jag kanske kommer slippa ruttna bort i min egen bitterhet.

Ett halvår.

Detta är en av de första bilderna jag tog när jag kom hit, till Bryssel. Jag kommer ihåg hur sjukt nervös jag var när jag skulle flyga. För att något skulle gå fel, för att ingen skulle ta emot mig på flygplatsen och för att jag inte skulle trivas alls, bara gråta varje dag och längta hem. Nu har jag varit här ett halvår och jag är så otroligt glad att jag åkte, det är nog ett av de bästa besluten jag fattat i mitt liv. Jag har utvecklats så otroligt mycket, på så många olika sätt. Framförallt har jag blivit mycket mer öppen inför andra människor, mycket mindre elitistisk. Och jag mår så mycket bättre nu. Även om jag mår dåligt ibland så är det aldrig samma avgrundsdjupa ångest, aldrig samma självhat. Det är lätt att man glömmer det, så man måste påminna sig ibland.

Vad vi gjort i helgen.

I helgen har Hilda varit på besök och vi har gått omkring en massa på stan. Detta har vi gjort.

Kollat in Justitiepalatset som var helt folktomt.

Kollat på utsikten från Porte de namur.

Varit på en jättestor och jättestökig antikaffär.

Tänt ljus i en kyrka.

Chillat vid kyrkingången.

Kollat på gatukonst.

Kommit för sent till en marknad.

Handlat i konstiga mataffärer.

Köpt fula vykort.

Ätit en våffla tillsammans med Jonas.

Kollat drömskt i fjärran.

Varit vid grand place.

Sen har vi såklart druckit en massa öl, pratat om livet, varit på ett gäng mysiga caféer och så vidare.