debatten – Fanny Åström

Vem jag tar debatten med.

Så ofta det händer, att olika personer bli förbannade för att jag inte vill ”ta debatten” med dem. De diktar upp någon jävla historia om att jag inte släpper igenom några kritiska kommentarer och gud vet allt. Detta är såklart lögn, jag har många människor här som kommenterar kritiskt och som jag svarar på. Gemensamt för alla dessa är dock två saker:

De behandlar mig inte som en idiot. Detta är verkligen asviktigt för att jag ska orka snacka med någon. Jag blir så jävla trött på människor som går in med ingångspunkten att jag typ har ”missförstått” något eller att jag helt enkelt bara är korkad. Det är klart att jag inte vill diskutera på de premisserna, vem vill det?
De tar sig tid för att förstår mina utgångspunkter, mina åsikter och resonemang. Det är fan omöjligt att diskutera med folk som går in med en speciell tanke om vad jag tycker och sedan vägrar släppa den. Gemensamt för dessa är att de brukar anklaga mig för olika saker. Jag fattar inte hur en kan tro att jag skulle vilja ”diskutera” med någon som bara spottar ur sig massa anklagelser.

Jag tycker att det är väldigt konstigt att människor förväntar sig att de ska kunna bete sig hur som helst och ändå bli väl bemötta. Jag är ledsen, men det funkar inte så. Jag kan tycka att det är uppfriskande med diskussioner och olika perspektiv, men jag tycker inte att det är ”uppfriskande” att bli knäppt på nosen eller mästrad, vilket jag inte tycker borde vara någon större överraskning för någon. Vem vill ha det så?

Varför ska en förklara igen och igen för människor som inte vill förstå?

Läser kommentarerna till ett inlägg hos Pk-maffian om det offentliga rummets vithet. I inlägget skriver hen om hur svårt det är att hitta foundation om en är mörkhyad.

Det är ingen mänsklig rättighet att hitta en foundation som passar. Det är ingen mänsklig rättighet att köpa en foundation över huvud taget. Det är ett jävla ilandsproblem för rik och bortskämda medelklassbrudar.

Detta är så talande för hur mycket av ”debatten” kring såväl feminism som antirasism ser ut idag. Den som vill motsätta sig plockar ut någon ytterpytteliten detalj, blåser upp den till enorma proportioner och låtsas att hela frågan egentligen bara handlade om detta. Som om Problemet™ för mörkhyade vore att de inte kan hitta en passande fundation, och inte att de ständigt utesluts från det så kallat ”etablerade samhället” och osynliggörs.

Att inte kunna hitta foundation är ett symptom på något större, och det är i denna kontext det blir intressant. Den som vill kan helt ignorera sammanhanget och haka upp sig på att just det faktiskt inte är en mänsklig rättighet, men är detta något som för samtalet framåt? Snarare handlar det om att hindra diskussionen från att fortskrida genom att ständigt skapa ”diskussion” kring detaljer, skitsaker som egentligen gör varken till eller från i det stora hela.

Detta är enligt mig ett av de största problemen med ”ta debatten”-retoriken. Om en ”tar debatten” om samma jävla saker igen och igen kommer en liksom aldrig vidare. Det kommer alltid finnas någon idiot som vill diskutera om just foundation i rätt färg är en mänsklig rättighet eller inte, helt utan att försöka se till helheten. Ska en då berätta igen och igen att det är helheten det handlar om, inte just den specifika foundationen? Tror någon egentligen att dessa personer kommer lyssna? I mina ögon är det ganska uppenbart att det inte rör sig om människor som försöker nå förståelse utan snarare om personer som hakar upp sig på skitsaker just för att slippa förstå.

För grejen är att den som läser utan att försöka hitta fel, den personen begriper att Pk-maffians inlägg inte handlar om just specifikt hens rätt att kunna ha en passande foundation, utan om hur vithetsnormen tar sig uttryck i samhället, där bristen på foundation bara är ett exempel av många. Varför ska en hålla på och förklara och förklara, igen och igen, för människor som ändå inte vill förstå?

Se mig ta debatten!

Nu är jag inget större fan av att ”ta debatten” som ni kanske vet, men för den som ändå vill se mig göra detta på fullaste allvar kan kolla på min och ”Jontes” ordväxling om Skönhetsmyten och lite annat smått och gott för att se lite schyssta exempel på hur en kan läsa en text utan att fatta något av den över huvud taget. Den inleds med denna charmerande fråga, från ”Jontes” sida då:

Ärlig fråga. Tycker du att jag trakasserar fula kvinnor enbart genom att tycka att dom är oattraktiva och därmed oliggbara?

Det kan en ju fundera på i förhållande till hur en kan ställa frågor på olika sätt, vilket jag skrivit om här.

Nu har ”Jonte” förresten gjort mig aspeppad på att läsa Skönhetsmyten. Det verkar ju vara en fantastisk bok.