SCUM.

Verkar finnas intresse för SCUM-cirkeln! Jag vill först och främst säga att det finns delar i SCUM som jag anser problematiska, bland annat den otroligt biologistiska syn Solanas har på män och kvinnor. Hen beskriver mäns problem som främst biologiska, något jag såklart inte ställer upp på eftersom jag anser att kön främst konstrueras socialt.

Boken innehåller också en hel del transfobi, något som i hög grad följer från just biologismen.

Sedan brukar ju folk tycka att en ska ”ta ställning” till att Solanas vill förstöra det manliga könet. Jag tycker att manssamhället och den patriarkalt konstruerade manligheten ska utrotas, jag tror däremot inte att det är nödvändigt att döda alla individuella män för den sakens skull. Jag läser Solanas text som en uppgörelse med patriarkatet, inte med alla individuella män, och läst som så tycker jag att den har mycket att säga om verkligheten. Om du inte tolkar det så, visst, men jag är inte intresserad av din klagosång över att det är så taskigt och våldsamt skrivet.

Jag anser att boken bjuder på bra insikter om manssamhället och den socialt konstruerade manligheten. Den är befriande att läsa eftersom den är så arg och kompromisslös och uteslutande vänder sig till kvinnor, betraktar kvinnor som starka och kapabla att förändra sina liv. Det märks verkligen att den är skriven med glödande ilska mot patriarkatet, en ilska en också kan känna och sympatisera med när en läser. Jag tycker också om hur den uteslutande riktar in sig på de privilegierade skikten i samhället, alltså medelklassen, och beskriver patriarkatet som väldigt mycket en produkt från detta. Detta är för det första en beskrivning jag håller med om, för det andra är det en kul kontrast eftersom det är så vanligt att det är fattigare människor, icke-vita och så vidare som får stå modell för det ”riktiga” kvinnoförtrycket.

Jag lägger upp första delen av läsanteckningarna senare idag. Den som vill läsa boken kan kolla på den här bloggen där den finns, det finns också ett långt förord skrivet av översättaren Stridsberg som jag rekommenderar er att läsa.

Solanas om barnafödande.

IMG_20130818_192236

Jag deltar för närvarande i en kvinnoseparatistisk SCUM-cirkel, vilket är fantastiskt på många vis (tänkte återkomma till detta ämne sedan). Jag gillar verkligen det här stycket om barnafödande. Och ja, jag håller med. Jag tror verkligen att den ideologi som omgärdar barnproduktionen ofta kastar kvinnor tillbaks till något slags primitivt stadie, helt enkelt för att det är vad som uppmuntras.

SCUM.

Investerade lite i mig själv och köpte den orimligt dyra, men även mycket snygga och otroligt bra, boken SCUM-manifestet på Projektil. Jag var och såg pjäsen i helgen, och måste säga att det var väldigt ögonöppnande. Det var underhållande med otroligt rappa och sanna iakttagelser av manssamhället, samtidigt som det var sorgligt (jag började till och med gråta en gång, men det har nog även en del att göra med min blödiga natur).

Pjäsen sätts upp på Stockholms Stadsteater nu snart, och jag rekommenderar alla som inte redan gjort det och som bor i eller har vägarna förbi Stockholm att gå och se den. Var ute i god tid med att boka biljetter, speciellt kvinnobiljetterna tar sluta snabbt.

Jag gillar Scum-manifestet.

Läste Scum-manifestet (eller början av det) för första gången idag och måste säga att jag blev meddragen. Det är en otroligt stark text, och jag uppskattar den kompromisslösa uppkäftigheten som finns i den.

Jag läser det som om det stod manligheten/manssamhället istället för män. Det tycker jag är den enda rimliga tolkningen. Jag tolkar den absolut inte som ironisk eller skämtsam på något vis, som vissa försöker får det till när de vill försvara texten.

Jag fascineras av den kraft som finns i texten. Jag blir liksom svept med den. Och vad mer: jag kan verkligen känna hennes vrede även i mig. Inte vrede mot alla män, men vrede mot det samhälle vi lever i. Vrede över det förtryck som kvinnor utsätts för bara på grund av sitt kön. Jag kan känna hur det bubblar inom mig. Och det ger mig kraft.

Nej. Jag kommer inte ”skära upp” några män. Nej, jag håller inte med Solanas om än hälften av det hon skriver. Men den frenesi och den ilska som sprudlar i texten, den kan jag verkligen begripa. Och den ger mig vilja och kraft att förändra.

Så tja. Jag gillar Scum-manifestet. Jag tycker att det är en grym text. Bara hopp på mig nu, alla mänsrättsaktivister.