Etikett: svält

Face it: knark är najs!

Candy har skrivit ett bra inlägg om hur folk ljuger kring att svältdieter inte fungerar.

Det hon beskriver är att många säger att svält inte funkar, vilket är en lögn. Man går ner i vikt av att svälta sig själv, det är förvisso inte hälsosamt, men det funkar. Jag håller helt med Candy om att det är onödigt att ljuga om det, jag har stört mig på det flera gånger själv.

Det jag tänker på, rent spontant, är drogdebatten. Man får ofta höra att droger är det hemskaste som finns, på massa olika sätt. Och visst stämmer det att många (långt ifrån alla) droger är skadliga, men det misstag antidrogpropagandaorgan begår är att inte tala om det positiva med droger över huvud taget.

För såhär är det: knark är najs! Det är roligt, spännande, ger nya och stundtals helt fantastiska upplevelser och kan dessutom vara givande på ett plan bortom den direkta verklighetsflykten eller längtan efter något nytt. Man måste erkänna det för att kunna ha en seriös debatt om droger. För om man inte erkänner drogernas tjusning så kommer kampanjer mot droger att framstå som just propaganda: lögn eller i alla fall grovt missvisande.

I förlängningen gör det att alla som pratar om drogers skadlighet framstår som icke tillförlitliga, eftersom de sabbar sitt förtroende genom att vara helt onyanserade i sin beskrivning av det. Det som testar droger, eller kommer i kontakt med folk som gör ”det”, kommer förr eller senare att fatta att mycket av det man lärde sig i skolan eller av sina föräldrar är rent bullshit (bland annat den där klichén om att ”hasch är en inkörsport till tyngre droger”. Ungefär som att de flesta som kör heroin röker cigg).

Det finns farligt knark och det finns knark som inte är så farligt, allt knark kan brukas på olika sätt, där vissa sätt är skadliga men andra är helt okej. Detta på samma sätt som du kan dricka alkohol utan att vara alkoholist. Det finns ingen anledning att mygla med detta, det är snarare kontraproduktivt. Jag skulle vilja se en seriös drogundervisning som lyfte fram både det bra och dåliga med droger och var inriktad på att driva en schysst debatt kring det.

För att ljuga kommer man då ingenstans med.

Biggest loser och bättre tjockistv.

Idag kollade jag lite på det svenska ”biggest loser” på webben (hehe, ”webben” är ett så jävla töntigt uttryck). Först trodda jag att konceptet gick ut på att ett gäng bantade i en månad, och att den som gått ner mest vann. Men det är tydligen även så att två personer (dvs ett ”lag”) ska röstas ut varje vecka. Utröstningen sker mellan de par vars gemensamma viktminskning är lägst.

De som förlorade hade gemensamt förlorat 6,3 kilo på en vecka. Det är ca 3 kg per person och vecka. Att förlora mer än så är verkligen inte hälsosamt. Visst, jag fattar att man är ute efter effekt och mest vill att folk ska titta på skiten, men det känns så himla orimligt att någon ska betraktas som sämst när man förlorat mer i vikt än vad de flesta gör när de inte äter alls. Och dessutom försöker de ju få det att framstå som nån jävla hälsogrej. FY!

Jag borde verkligen älska tv-program som handlar om tjockisar, träning och hälsa och sånt då jag är ett jävla hälsofreak som dessutom älskar lyteskomik, men alla såna program handlar om alldeles för tjocka tjockisar för att det ska vara kul. Det är liksom inte skojigt att se en 300 kg tjock kvinna äta, det är så jävla fjärran från min vardag att det bara blir konstigt. Och om det handlar om mindre tjocka tjockisar så är det alltid folk som ska banta och då får man inte se när de äter, vilket ju är hela poängen. Jag vill ha ett program som är typ ”mitt liv som ganska tjock” som handlar om en inte överdrivet tjock tjockis som är lat och äter mat, helst ska personen sura lite också och bråka om den inte får godis. Det skulle vara bra TV.