Etikett: propaganda

Ett reklamfritt samhälle.

Sveriges Annonsörer kör Nordkoreakortet i sin renaste form och tävlar ut en resa dit för den som langar bäst motivering till varför hen vill slippa reklam. Tydligen är reklam en viktigt byggsten i samhället, vilket man ska begripa när man förstår att helvetet på jorden (Nordkorea) är en reklamfri plats.

Texten till kampanjen är nog något av det mest idiotiska jag läst. Bland annat menar de att saker och ting skulle bli dyrare utan reklam. Jag kan förvisso tänka mig att företag som säljer onödiga produkter skulle bli tvungna att höja priserna på grund av minskad konsumtion, men har en aning svårt att se detta som ett problem. Annars säger det väl sig självt att mer arbetskraft kostar mer pengar? Vidare så tycker de att ingen reklam skulle leda till mindre diversitet bland produkterna. Det må vara sant att märkena skulle kunna bli färre, men jag tänker mig också att produkter kanske skulle behöva skilja sig från mängden i något mer än slogan om reklamen minskade.

Jag är ingen ekonom, reklamvetare eller liknande. Jag vet inte vad jag pratar om ”egentligen”, i termer av statistik. Allt jag vet är att de dagar jag vistas mycket där det finns reklam, i shoppingcentrum, framför tv:n eller liknande, så mår jag fan dåligt. Jag slutar värdera saker som på riktigt får mig att må bra och börjar istället romantisera, drömma mig bort i någon slags kapitalistisk förströelse. Jag tänker mig en reklamfri stad, ett offentligt rum där inte varje yta var täckt utav annonser utan där det istället fanns plats för egna uttryck. Jag tänker på när jag var i Amsterdam och tunnelbanorna var klädda invändigt med målningar, och jag desperat letade med blicken efter varumärket det var reklam för. Tanken att något fanns till bara för att vara fint för mig föreföll fullständigt orimlig.

Jag kan rent intuitivt inte begripa hur detta skulle kunna vara något positivt för samhället. Detta som drar in mig i en spiral och självhat och onödigt konsumtion. Konsumtion som tär på mig och på planeten. Vore det inte bättre om produkter sålde sig själva istället för att vi blev pepprade med konsumtionspropaganda. Jag tänker mig att en schysst tidning, bok, klädmärke eller dator i regel är något människor får nys om utan att se reklam för det.

Jag deltog själv i tävlingen med denna motivering:

Men om man tycker så vill man väl ha det som i Nordkorea, får man anta.

Antiprostitutionsreklam.

Kolla på hela denna video, den är verkligen så otroligt smart gjord att jag får rysningar av att se den.

Att på detta sätt först få något att framstå som något slags spex och sedan trycka på folk budskapet är ett otroligt smart sätt att skapa uppmärksamhet kring frågan. Älskar reaktionerna på åskådarna när syftet går upp för dem.

Jag tänker mig att många personer instinktivt trycker ifrån sig budskap de kan uppfatta som ”moraliserande” och därför tycker jag att det är så snyggt att fånga uppmärksamheten med något helt annat. När budskapet väl kommer går det liksom inte att trycka bort det, chockeffekten blir för stor.

Inför organisationsdagar.

Rörande diskussionen om huruvida politiska partier ska få bli insläppta på skolor om religiösa grupper blir det så tycker jag att det faller sig ganska naturligt att svara nej på båda. Visst kan det vara roligt för de ungdomar som är intresserade av politik eller religion att få träffa personer som kan berätta mer om sådant men samtidigt tycker jag inte att skolmiljön ska användas som någon slags reklambas för olika organisationer. Speciellt relevant är det att varken religiösa grupper eller partier får ta upp undervisningstid med att sprida sin propaganda vilket jag inbillar mig sker titt som tätt när organisationer inte bara släpps in i skolan utan även i klassrummen, men jag kan såklart ha fel.

Samtidigt ser jag värdet i att ungdomar engagerar sig inte bara i partier utan i olika sakfrågeorganisationer. Även om man får en vinklad bild av verkligheten i sådana sammanhang så kan det vara en av få möjligheter till något slags intellektuellt utbyte och att gräva ner sig i frågor man är intresserad av. Sådant tror jag är bra för alla ungdomar.

Jag skulle tycka att det var en bra lösning om skolorna kunde införa vissa dagar då olika organisationer kan komma och genomföra workshops, seminarium och så vidare. Då skulle man under kanske två dagar om året släppa in en mängd olika organisationer så att de elever som är intresserade av föreningsliv kan välja och vraka. Däremot att låta skolans dörrar stå öppna för organisationer hela tiden tar en massa energi från undervisningen och gör det dessutom svårare för eleverna att värja sig mot budskapen, då är det mycket bättre att man i förväg vet att det kommer komma en mängd organisationer och göra reklam för sig själva. Det hela skulle kunna sammanfalla med någon slags övning i kritiskt tänkande så att eleverna uppmanas till att fundera mer på vad som sagts och vilka syften personerna har med det och inte bara svälja allt med hull och hår.

Rörande problematiken kring huruvida man kan släppa in till exempel ung pirat eftersom man då förbinder sig till att släppa in andra politiska ungdomsförbund som kanske har en mindre trevlig agenda så ser jag absolut inga hinder för att ha olika värderingskrav på de förbund man släpper in så länge de inte är för hårt ställda. Jag tycker till exempel att man kan kräva att en organisation som kommer och tar upp utrymme och tid på skolan ska vara demokratisk i både sin uppbyggnad och sina värderingar. Att dra gränsen vid vilken karaktär organisationen har, alltså om den är politisk eller religiös och så vidare, känns knappast som den enda uppdelningen som kan och bör göras.

Att godtyckligt släppa in organisationer i skolan och kanske rentav i klassrummen utan att på något vis förbereda eleverna på vad som komma skall tycker jag bara känns orimligt, däremot att sammanföra det hela med utbildningen och erbjuda en bredd på organisationerna tycker jag känns som ett bra projekt som jag inte skulle ha något emot om skolor började syssla med.

Feminism del tre, den kvinnliga orgasmen.

Det talas mycket om kvinnor och deras orgasmer. Om g-punktorgasmer och klitorisstimulans och att den kvinnliga orgasmen borde ses som lika självklar som den manliga.

Jag var tvungen att vara sexuellt aktiv i flera år innan jag kunde komma och det är fortfarande bara under vissa mycket specifika omständigheter jag kan göra det. Det kräver en viss ställning, en viss sorts sex och så vidare. Vad jag tror gör mig lite speciell är att jag har lättare att få orgasm via penetration, utan stimulans på klitoris. Framförallt är det skönare.

I varenda tjejtidning kan man läsa om hur man ska gå tillväga för att få orgasm. Om en massa olika spännande orgasmer som tydligen ska vara lite extra sköna. Jag kan bli otroligt trött på detta orgasmtjat. Jag trodde att det var fel på mig för att jag inte kunde komma. Jag fejkade och hade mig. Jag hade till och med dåligt samvete för att jag inte förmådde njuta ordentligt. När jag väl lyckades få orgasm så blev det plötsligt otroligt viktigt och sexet kändes ”ofärdigt” utan den, så är det fortfarande.

Det är tråkigt att det enda sex ska handla om är att och hur man får orgasm. Missförstå mig inte nu: orgasm är skönt och en viktigt komponent i mitt sexliv. Jag skulle tycka det var trist att aldrig få orgasm eller att få det väldigt sällan. Men samtidigt kan jag fundera på om denna jakt på orgasm inte begränsar mig lite för mycket i mitt sexliv också. Ganska ofta kan jag känna att jag inte orkar med sex helt enkelt för att jag inte orkar med hela proceduren som krävs för att komma, men att jag kanske skulle ha orkat litegrann, så att det ändå kunde vara skönt. Eller att jag inte ids testa nya saker eftersom jag vet hur jag kan komma, och inte intresserar mig för att ta sexet till en nivå utöver det.

Många får nog mest prestationsångest av denna eviga orgasmpropaganda vi utsätts för i våra liv. Vi blir ju verkligen matade med tjat om hur man ska uppnå den bästa orgasmen, hur man ska få flest orgasmer, vilka hjälpmedel man ska använda för att få orgasm och så vidare. Men inget av dessa tips har någonsin hjälpt mig. Vad som har hjälpt är att experimentera våga testa nytt och våga köra på det man faktiskt gillar. Om man har sex ofta och inte är rädd för att testa nya grejer så kommer nog orgasmen förr eller senare, och dessutom har man det skönt på vägen.

Faktum kvarstår dock att den manliga orgasmen ses mer som en självklarhet i samhället. När killen har kommit är sexet för det mesta slut, och annars fortsätter de flesta nog tills killen kommer. Killar som inte får orgasm så enkelt tycker i regel att det är jobbigt och tjejer känner sig misslyckade om de inte lyckas få killen att komma. Kvinnlig orgasm ses inte alls på på samma sätt, det är mer så att killen ”lyckas” eller är ”snäll” om tjejen faktiskt kommer, men om hon inte gör det hör det till det normala. Detta trots att många tjejer säkert skulle kunna komma med ganska enkla medel.

Jag tror inte att lösningen på detta är att utropa orgasm som någon slag kvinnlig rättighet. Tvärtom tror jag att man måste sänka orgasmfixeringen i samhället överlag, både för män och kvinnor. Vara nöjd med sexet om det var skönt även om man inte nådde hela vägen fram och sluta se den manliga orgasmen som slutpunkten i ett samlag. För att börja fokusera mer på orgasmer i allmänhet kommer nog inte att resultera i något gott för de flesta. Det kommer att ta fokus från allt annat trevligt som finns i sex. Och faktiskt så tror jag att orgasmkvoten i samhället kommer höjas markant om folk istället för att läsa orgasmtips i Cosmopolitan istället började ha sex ofta och själva försökte ta reda på vad de gillar och inte gillar.

Face it: knark är najs!

Candy har skrivit ett bra inlägg om hur folk ljuger kring att svältdieter inte fungerar.

Det hon beskriver är att många säger att svält inte funkar, vilket är en lögn. Man går ner i vikt av att svälta sig själv, det är förvisso inte hälsosamt, men det funkar. Jag håller helt med Candy om att det är onödigt att ljuga om det, jag har stört mig på det flera gånger själv.

Det jag tänker på, rent spontant, är drogdebatten. Man får ofta höra att droger är det hemskaste som finns, på massa olika sätt. Och visst stämmer det att många (långt ifrån alla) droger är skadliga, men det misstag antidrogpropagandaorgan begår är att inte tala om det positiva med droger över huvud taget.

För såhär är det: knark är najs! Det är roligt, spännande, ger nya och stundtals helt fantastiska upplevelser och kan dessutom vara givande på ett plan bortom den direkta verklighetsflykten eller längtan efter något nytt. Man måste erkänna det för att kunna ha en seriös debatt om droger. För om man inte erkänner drogernas tjusning så kommer kampanjer mot droger att framstå som just propaganda: lögn eller i alla fall grovt missvisande.

I förlängningen gör det att alla som pratar om drogers skadlighet framstår som icke tillförlitliga, eftersom de sabbar sitt förtroende genom att vara helt onyanserade i sin beskrivning av det. Det som testar droger, eller kommer i kontakt med folk som gör ”det”, kommer förr eller senare att fatta att mycket av det man lärde sig i skolan eller av sina föräldrar är rent bullshit (bland annat den där klichén om att ”hasch är en inkörsport till tyngre droger”. Ungefär som att de flesta som kör heroin röker cigg).

Det finns farligt knark och det finns knark som inte är så farligt, allt knark kan brukas på olika sätt, där vissa sätt är skadliga men andra är helt okej. Detta på samma sätt som du kan dricka alkohol utan att vara alkoholist. Det finns ingen anledning att mygla med detta, det är snarare kontraproduktivt. Jag skulle vilja se en seriös drogundervisning som lyfte fram både det bra och dåliga med droger och var inriktad på att driva en schysst debatt kring det.

För att ljuga kommer man då ingenstans med.

Arbete ger frihet.

Jag minns att någon slags rasistiskt grupp (jag tror sd, men om någon vet så berätta gärna) en gång gjorde en kampanj som handlade om att svenskar behöver livsrum, inte moskeér. Detta var innan jag läste om nazistisk propaganda i tyskland på 40-talet, då man talade mycket om såkallat ”lebensraum”, det vill säga livsrum.

Hur fan vågar man, som rasistiskt parti, bedriva en kampanj där man använder samma begrepp som under judeförföljelsen. Visst att man använder samma retorik och hela köret, men det här är liksom verkligen samma användning av samma ord som man använde för att motivera ett av de mest omfattande folkmorden ever. Snart börjas det väl snackas om dolkstötar, herrefolk och undermänniskor också.

Jag tycker det är extremt obehagligt att de inte ens försöker dölja sitt arv och än mer obehagligt att de flesta säkert inte ens vet vilken historia det ordet har.

Apropå bilden: Hilda skickade den till mig och jag tyckte den passade in så himla fint. Är det någon som vet om det är fejk, eller om detta faktiskt var en ogenomtänkt (nu troligen borttagen) del av moderaternas kampanj. Det hade verkligen kunnat vara det, för allt moderaterna snackar om är ju hur jävla fint det är att arbeta men jag har å andra sidan svårt att tänka mig att någon som är engagerad inom politik skulle ha kunnat missa att ”arbecht macht frei” var precis vad som stod vid ingången till Auschwitz. För skämtets skull tror jag nog dock på det senare tills motsatsen bevisad.