Etikett: upprörd

Vägrar tagga ner.

Diskuterade droger lite under det här inlägget hos Bloggkommentatorerna. Skrev kanske fyra kommentarer eller något sådant som mest gick ut på att försöka få folk att fatta att droger inte är lika med döden och att folk kan bruka på ett vettigt sätt. Fick sedan denna tillsägelse från någon som kallar sin Sandra som tyckte att jag ska ”tagga ner”:

Fanny: Det var väl väldigt vad du kände dej ansvarig att svara på att kommentarer under detta inlägget? Det känns mest fjantigt att du ska försöka visa hur ”insatt” du är. Tagga ner, herregud..

Tycker att det är så lustigt vissa människors sätt att förlöjliga människor som är engagerade i en fråga. Okej om det typ är någon som kommenterar precis allt som skrivs på ett ämne med samma radda så är det såklart irriterande, men detta rör sig alltså om att jag gått in och kommenterat när folk yttrat oegentligheter i kommentarsfältet om ett ämne jag tycker är sjukt viktigt, nämligen drogpolitik och folks inställning till droger.

Och man ba: förlåt förlåt för att jag debatterar ett ämne jag är engagerad i där folk har väldigt märklig åsikter som ofta är grundade på ingenting eller väldigt lösa grunder. Förlåt att jag bli upprörd i diskussioner där folk går omkring och yttrar sig utan att ha något som helst belägg och där dessa uppfattningar dessutom styr en politik som styr extremt många människors liv.

Blir så trött på denna ”tagga ner”-kultur som jag skådar ganska ofta på det så kallade nätet. Man får absolut inte göra en stor grej av något eller vara engagerad i något för då ska man minsann tagga ner. Tagga ner tagga ner i all jävla oändlighet. ”Sluta vara så upprörd, gå en promenad i det vackra vårvädret istället!” säger någon hurtig jävel och man ba: ”men jag vill för helvete inte tagga ner och ta någon jävla promenad, jag är upprörd över detta och ska så förbli!”.

Det är lätt att vara djup och smart när du omges av ytliga idioter.

Det här tyckte jag var lite lustigt. Det är få som missat Cimon, Paradise Hotel-killen med det mest sneeky leendet. Han har tydligen gjort succé efter paradise hotel, dels genom att vara en ”mjukis” som tipsar tjejer om hur de ska få bättre självförtroende (vem gör inte, liksom) och dels genom att vara en riktig tänkare som ”grubblar” innan han säger saker.

Och jag tänker dels att det är lätt att förvåna med djupa insikter om alla förväntar sig att du ska vara en lismande stureplansbrat, dels att han inte har så jävla mycket att komma med egentligen. För vem tycker inte att det är dåligt att ”unga tjejer” har låg självkänsla, vem tycker inte att Kissie verkar vara ute på lite hal is när hon påstår sig ha två personligheter, en i bloggen och en ”riktig”.

Vissa människor har liksom en förmåga att få allt dem säger att verka vettigt och djupt. De har en förmåga att verka kloka, helt enkelt. Kanske för att de rör sig i kretsar där minsta lilla insikt om något är en sensation, kanske för att de vet hur man ska vårda sitt personliga varumärke.

Jag vill inte dissa Cimon, han har sällan fel och det är bra att det finns människor som dels fungerar som ikoner för allt som är coolt och som dels kan få in lite vettiga tankar i folk huvuden. Men det han berättar, det han upprörs över, är varken nytt eller speciellt, det är självklara insikter som jag tycker att alla borde kommit till då man är 16 år fyllda.

Det jag undrar är väl egentligen: varför i helvete tycker folk att han är så himla bra? Tycker de på allvar att han upplyser dem om saker och ting, handlar det om att man tror att alla andra är så infantila att den här typen av information behövs när den egentligen inte gör det eller handlar det om att det känns bra att känna igen sig, att se att en person som lyckas och befinner sig på en helt annan plats i livet har samma bryderier som en själv. Men jag tror tyvärr att det är så att folk har jävligt låga krav på den de kallar smart och upplyst och om det är det som gäller så tror jag faktiskt att jag förlorar mitt hopp om mänskligheten.