Vad jag menar med individualism.

Idag fick jag min första ”nu slutar jag läsa din blogg”-kommentar under det här inlägget om framtidens Sverige.

OK, nu slutar jag läsa din blogg. Jag trodde att du var vettig men ack så fel jag hade. Självklart har individualismen främjats de senaste åren – och det är bland det bästa som någonsin har hänt i Sverige. Äntligen kan man se till individernas behov och önskemål, snarare än att tro att alla är lika, och sätta ett vansinnigt skattetryck som ska jämna ut så att ingen kan ha mer än någon annan….

…Vilket är bäst? Att låta var och en välja fritt och ha större möjligheter, eller att tvinga alla att göra på samma sätt? Lyckligtvis är du i en ganska liten minoritet, som bara blir mindre och mindre.

Det är problemet med vänstern, att man tror att man vet bäst – men att alla andra bara inte har fattat det. Hej då, nu ska jag aldrig mer läsa din blogg.

I min text gick jag hårt på individualismen. När jag talar om individualism så menar jag denna övertro till individens förmåga som ofta kommer från högern. Detta tar sig bland annat uttryck i ett förnekande av strukturella olikheter i samhället eftersom ”individer måste få välja själva”. Individualismen sätter käppar i hjulet för den som försöker identifiera ett samhällsproblem och lösa det på strukturell nivå, till exempel genom individuell föräldraförsäkring (ironiskt nog är det från individualistiskt håll man hör argumenten emot just den individuella föräldraförsäkringen).

Det finns gott om strukturella orättvisor som förstör vissa människors möjligheter och för att alla ska kunna leva ut som individer så borde ju dessa i någon mån bekämpas. Därför tycker jag att det är rätt att till viss del lägga sig i hur folk lever sina liv. Jag tycker inte att någon ska få sitt kön stympat eller behöva bära vissa plagg för att deras familjer tillhör en speciell kultur, jag tycker inte att vissa människor ska få barn för tidigt för att de inte har råd med preventivmedel om inte staten subventionerar, jag tycker inte att vissa människor ska behöva begränsa sig till ett mycket litet geografiskt område för att kollektivtrafiken är för dyr och jag tycker inte att bara människor som kan betala eller bor i rätt område ska få tillgång till bra utbildning.

Visst tycker jag att folk ska få välja själva, men för att det ska finnas utrymme för alla att välja själva så måste man ha en stark välfärd. Annars är valfriheten något som kommer endast för den som har pengar eller är rysligt begåvad. Och i mina ögon är det inte en sann valfrihet, det är en valfrihet som är begränsad för vissa människor, medan det stora flertalet saknar valfrihet i egentlig mening. Att ha en stark stat behöver inte innebära att man tvingar alla att göra lika. Man kan ha ett samhälle med en stor acceptans för diversiteter även om sjukvården, kollektivtrafik, skolan och en massa andra saker finansieras gemensamt.

Jag vill ha ett samhälle som accepterar olikheter och låter människor bestämma mycket över sitt eget liv. Jag vill att människor ska kunna utbilda sig till vad de vill utan att begränsas av sin ekonomi, jag vill att människor ska få gå fritt, jag vill att man ska kunna träffas och dansa utan att behöva ha speciella tillstånd, jag vill att man ska få byta kroppslig könsidentitet utan att behöva sterilisera sig. Jag tycker inte om förmynderi, men jag tycker om iden på ett samhälle där alla, oavsett ekonomisk och social bakgrund, kan få möjligheten att följa sina drömmar. För att kunna uppnå detta så måste vi ha en stark välfärd.

Individualism för mig är iden om människan som en isolerad ö, opåverkad av andra människor och samhället vi lever i. Kollektivism handlar inte om att alla ska vara lika, bara om att acceptera att kollektivet spelar en stor stor roll i våra liv, framförallt för våra möjligheter att utvecklas som individer.

6 reaktioner till “Vad jag menar med individualism.”

  1. Jag har då aldrig slutat läsa en blogg för att jag inte hållit med om allt. :O Folk får väl göra som de vill, men jag kan ändå inte låta bli att tänka: överreaktion och extrema problem med oliktänkande! Visst, om en blogg plötsligt utvecklas till att frångå mina intressen och ideal VÄLDIGT mycket, då slutar jag läsa den helt enkelt för att det inte är intressant längre, men om en blogg bara ibland skriver vissa saker jag inte håller med om, bryr jag mig inte. Jag tycker det är viktigare hur personen uttrycker sig angående sin åsikt samt bemöter icke medhållande kommentarer, än åsikten i sig. Om du t.ex. var sjukt otrevlig mot alla de som kommenterade icke medhållande på dina inlägg, skulle jag överväga att sluta läsa (har slutat läsa vissa bloggar p.g.a. den anledningen), men inte för avvikande åsikter enbart.

    Hur som helst, så tycker jag att detta är bra skrivet och det förra inlägget om ämnet var det likaså! Jag önskar att jag kunde uttrycka mig lika bra som du angående saken, men speciellt muntligt är jag dålig på det så när någon frågar mig om min liberala inriktning betyder att jag är en individualist som vill att alla ska få välja själva, vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag sympatiserar ju inte med den typen av liberalism där allt blir superindividualistiskt. Visst tycker jag att man ska få välja själv, jag gillar liksom frihet, men jag tycker också att samhället ska stödja en om man inte kan hantera den här valfriheten och att en gemensam välfärd ska backa upp de fria valen man gör. Svårt för mig att förklara det muntligt dock. :/

  2. Varför förespråka masstillströmning av individer som omfattar kulturella fenomen som man inte gillar? Liberal logik i all sin prydno.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *