Kategori: Politik

Om att läsa kamptexter.

Då jag skrev att jag tyckte om SCUM-manifestet blev mången läsare upprörda, vilket knappast kom som en överraskning. Nu har jag även läst kommunistiska manifestet och uppskattade även det.Jag antar att detta kommer göra mig ganska opopulär i vissa kretsar. En våldsbejakande radikalfeministkommunist!

Jag tycker att man måste begripa att då man läser politiska kamptexter så kommer uppskattningen sällan från att man håller med om vartenda ord som skrivs i texten. Det finns mycket jag tycker är korkat, naivt och felaktigt i de båda texterna. Men de fyller mig med en energi och glöd som stammar från det faktum att det finns en igenkänningsfaktor, från att något av det som står i texten träffar mig, att jag upplever det som sant och äkta.

Jag vill inte att SCUM ska upphöjas till allmän lag, jag vill inte att Solanas utopi ska realiseras, men jag tycker att den har något viktigt att säga om samhälle vi lever i. Idag är vi otroligt långt ifrån ett scenario där den utopin skulle kunna bli verklighet, så det är över huvud taget inte relevant att tala i de termerna. Däremot kan kompromisslösheten och glöden vara otroligt häftig att ta del av. Och jag lovar, om Solanas och jag mötte varandra så skulle jag inte storögt nicka instämmande i vad hon sa, jag skulle såklart säga emot! Precis som jag alltid gör när jag anser att någon går för långt, även inom ideologier jag tillkännager mig.

Att läsa en text och tycka att den både innehåller poänger, kraft och är välskriven och samtidigt tycka att andra saker i den är helt uppåt väggarna är ju inge konstigt, så gör nog alla. Så bara ta det lite lugnt och förstå att en människa inte är vad hen läser.

Om svårbegripliga kvinnor.

Fan vad det alltid ska talas om hur otroligt otydliga kvinnor är. Män kommunicerar liksom med raka besked, man fattar vad de menar, medan kvinnor irrar omkring i snårskogar av liknelser och betänkanden, otydligheter och så vidare. Gud vad jag inte kan känna igen mig i denna beskrivning av könen! Jag tycker att de flesta människor är ganska dåliga på att tala klarspråk, men jag upplever att kvinnor och män är ganska jämspelta.

Min teori om detta är följande: vissa män spelar förståndshandikappade i relationer eftersom de inte har lust att bry sig om vad tjejen tycker och vill. De är som föräldrar som inte vill inse att deras barn röker, de ignorerar aktivt det som för varje människa står i öppen dager. De tycker att tjejen måste säga rakt ut när hon är i behov av lite närhet, kärlek eller stöd. De lägger ansvaret på att kommunikationen i förhållandet fungerar på kvinnan, som måste uttrycka sig som om hon talade med ett barn. Detta förklaras med att tjejer är så himla svåra att förstå sig på, men det är ständigt hans uppfattning av vad som är god kommunikation som får styra. Alternativet att han borde bli mer uppmärksam diskuteras inte.

Visst finns det personer som förutsätter att folk ska läsa mer mellan raderna än vad som är brukligt, men det finns även de som struntar i att försöka förstå saker som borde vara helt jävla uppenbara. Fundera lite på det nästa gång.

Vad spelar den sexuella makten för roll när manssamhället gjort allt för att kringskära den?

Lite mer apropå detta med vem som har ”tillgång” till sex och inte. Hela poängen med det uttalandet är ju inte att kvinnor har lättare att ligga, för det brukar ju snarare dyka upp när man diskuterar vilka fördelar män och kvinnor har i samhället i stort, i någon slags maktordning. Om grejen var att kvinnor hade lättare att ligga så hade det varit ett enkelt konstaterande, precis som jag kan konstatera att det är enklare för killar att lyfta tunga saker eftersom de i regel har mer muskelmassa. Nej, det det handlar om är ju att hävda att kvinnor har någon slags ”sexuell makt”, eftersom vi sitter på detta ”sex” som tydligen är livsviktigt (utöver i reproduktionssyften då, men det verkar ju inte vara ett problem idag).

Visst finns det kvinnor som skaffar sig eller har sexuell makt. För att anskaffa denna sexuella makt krävs det dock mer än att bara vara brud, det krävs att man spenderar en jävla massa tid på att göra sig knullbar både utseende- och personlighetsmässigt, plus att man väl i regel behöver ha rätt grunder. Vidare så måste man ta den sociala smällen som kommer i form av horstigmat. Den sexuella makten är inte något man har automatiskt som kvinna, det är något man får skaffa sig. De kvinnor jag träffat med någon slags ”sexuell makt” har alla varit väldigt väldigt medvetna och måna om denna. De har i regel offrat både rykte och vänskaper för att kunna upprätthålla den och de har dessutom själva varit extremt aktiva i sitt raggande, om än inte på samma uppenbara sätt som män är det. Om man har begränsad makt på ett givet område och dessutom för att man gjort uppoffringar i annat så tycker inte jag att det är något privilegium.

Om det nu vore så att kvinnor faktiskt har en sexuell makt så ha ju patriarkatet verkligen gjort sitt för att göra denna makt verkningslös. Kvinnor som anspelar på sin sexualitet tenderar ju att bli otroligt utsatta för olika typer av påhopp. De blir kallade slampor och horor, lössläppta och så vidare och så vidare. Kvinnor som väljer att inte ligga med män kan bli utsatta för detsamma, eller så är de surfittor som inte vill släppa till, vilket inte heller är en så trevlig stämpel. Det finns helt enkelt extremt mycket stigmatisering förknippad med kvinnor och sex som inte finns till män och sex. Detta är enligt min mening något som brutalt kringskär kvinnors (hypotetiska) sexuella makt.

Vidare så är ju både våldtäkt och prostitution ett sätt att kringskära denna sexuella makt. Genom att göra lusten hos kvinnan till något oviktigt, antingen genom faktiskt fysiskt tvång eller genom ekonomiskt nödtvång så är det ju mannen som tar makten över sexet, och därmed fråntar kvinnan en (hypotetisk) sexuell makt. Inte bara är det den sexuell makt kvinnan har över andra som försvinner, utan även makten hon har över sig själv.

Så om man nu tänker sig ett slags idylliskt urstadium, där folk knullar konsensuellt endast och där kvinnor har en lägre sexdrift än män, då kan jag absolut köpa att det finns en slags sexuell makt. Detta är såklart fortfarande rent hypotetiskt. I alla fall: denna makt, i den mån den över huvud taget funnits, är idag jämnad men marken av manssamhället. Kvinnor har inte alltid makt över ens sina egna kroppar och sexualiteter, hur skulle vi då kunna ha makt över andras?

På grund av detta tycker jag att kvinnors sexuella makt är helt jävla ointressant att diskutera. Det kan absolut hända att kvinnor har lägre sexdrift än män, och utifrån detta kan man väl tänka sig att kvinnor kan utnyttja det för att få fördelar. Men denna eventuella makt är så kringskuren och så kontrollerad att den inte är värt ett skit. Lika lite som det är värt något att vara riktigt stark eller snabb om du är kedjad i bojor, eller riktigt intelligent och välformulerad om du hindras från att uttrycka det.

Om Os och stater som springer företagens intressen.

Min förhoppning med den enorma övervakning och reglering som sker av Os i Storbritannien, som ju är typ det mest extrema Eu-landet när det kommer till vad staten gör för att säkra sin makt, är att ”vanligt folk” ska få upp ögonen för problematiken i detta. Jag tänker mig att det kan bli en ögonöppnare för vissa när man ser hur otroligt glädjedödande denna kontrolliver är, och när den dessutom genomförs i företags intresse så blir det extra sjukt.

Det är tydligen som så att en speciell vaktstyrka på 300 man ska patrullera för att se till att sponsorreglerna efterföljs. I reglerna ingår till exempel att ingen annan är McDonalds får servera pommes inne på området, sponsorerna har ensamrätt på ord som ”olympisk”, ”sommar” (!?) och ”guld” i sin annonsering och detta gäller i hela landet, de har fått igenom ett förbud mot spridning av information om Os på sociala medier och så vidare. Jag har även hört det ryktas om förbud mot förpackningar med loggor för företag som inte är sponsorer på läktarna.

Idrott är något som är otroligt viktigt för många människor, och folk tycker verkligen inte om att få sitt roliga förstört. Jag tänker mig folk som lagt stor pengar på Os, som verkligen sett fram emot det, och som får sin upplevelse förstörd av efterblivna sponsoravtal och övervakning.

När en stat är villig att införa en jävla vaktstyrka för att verkställa sponsorföretags helt överdriva krav så är det ju något som är skevt. Det borde alla med lite vett i skallen fatta. Och när människor ser saker de uppskattar och värderar förstöras av dessa intressen så blir de förhoppningsvis, och troligen, arga.

Så jävla gött är det inte att vara kvinna.

Ett av mina hustroll levererade lite ”tips” om vad jag kan göra för att bli mer knullbar apropå inlägget om kvinnors tillgång till sex. Nå, det förstår väl jag också att om jag rakade benen, tränade upp en schysst rumpa, sminkade mig och dessutom anlade en lite mer knullvänlig personlighet, alltså inte satte mig på tvären när folk uttalade eller betedde sig sexistiskt, inte diskuterade politik så fort jag fick chansen och så vidare så skulle jag få betydligt mycket mer ligg. Jag är inte dum i huvudet, jag förstår att folk tänder på könsroller och det finns inte heller något beklagande i mitt konstaterande att det minsann inte är världens enklaste sak att få ligga bara för att jag är kvinna. Det sitter ju bevisligen, enligt detta resonemang, inte i vad jag har mellan benen utan i mitt uppträdande och den tid jag lägger ner på mitt utseende.

Jag tycker inte att det är att ha det lätt för sig att lägga timmar i veckan på utseendet för att få ligga, och eftersom män dessutom generellt lägger mindre tid på utsidan så blir ju konklusionen här att kvinnor och män har det ungefär lika svårt (om man utgår från att män betalar drinkar, står för själva uppraggandet och så vidare). Skillnaden är bara den att detta arbete är något som även de kvinnor som inte vill ligga förväntas utföra, och att det därför är så inbäddat i vår vardag att vi inte tänker på det.

Vidare har det dykt upp en diskussion om att kvinnor är mer kräsna sexuellt än vad män är. Jag tror absolut att det kan vara så, det stämmer dessutom in med mina observationer. Om det är biologiskt betingat eller har med könsroller att göra, eller båda delarna, låter jag vara osagt. Jag är inte den som vägrar erkänna att det kan finnas biologiska skillnader i sexdrift, däremot tror jag att de sociala är större.

Min poäng är inte att män och kvinnor är helt jämställda på ”könsmarknaden”. Så är det bevisligen inte, det vore bara fånigt av mig att hävda. Det jag irritera mig på är påståendet att kvinnor skulle sitta på ”all tillgång” till sex. Så är det helt enkelt inte. Kvinnor kan också vilja ligga utan att få till det, kvinnor kan också ragga och få nobben. Och vad mer: det finns även män som använder sin attraktionskraft för att vinna fördelar. Vissa antifeminister verkar helt enkelt ha en felaktig bild av att en kvinnas liv är en jävla fest, att vi alltid blir burna som några slags sexgudinnor av trånande män, att vi kan välja och vraka och muta till oss vad fan som helst om vi ens antyder att det kan bli knulle av och så vidare. Jag är ledsen att göra er besvikna, men så jävla gött är det inte att vara kvinna.

Kvinnors ”tillgång till sex”.

Jag tycker att det är så jävla intressant, denna uppfattning många antifeminister går omkring med att kvinnor skulle sitta på någon slags ”tillgång” till sex. Kan någon vänligen förklara var detta ”sex” finns, och vad jag ska göra för att nyttja det?

Är det så att ni tror att man som kvinna går omkring i ett jävla hav av män som vill knulla med en, att det bara är att gå på stan och haffa någon jävel? Så är det kanske för vissa, men garanterat inte för alla. Merparten av kvinnor jag träffat, mig själv inkluderad, får absolut inte ligga bara för att vi vill det. Den som varit i en heterosexuell relation eller talat med bekanta om deras sexliv i relationen känner nog till att det inte alltid är mannen som står för all sexdrift, jag har flertalet gånger hört kvinnor beklaga sig över att deras partner inte vill ligga och män beklaga sig över att de saknar sexlust.

Sedan vet jag inte hur drivna av era könsorgan ni är, men jag vill i alla fall inte ligga med personer jag uppfattar som oattraktiva eller framförallt respektlösa. Jag har ingen lust att ligga med en person jag inte känner mig trygg med, som jag inte kan lite på kommer respektera ett eventuellt nej från min sida och så vidare. Är det så konstigt? Det handlar inte om att jag är omåttligt kräsen och bara vill ha sex med ”de bästa”, det handlar om att det är jävligt otrevligt att knulla med någon man inte känner attraktion eller tillit till. Skulle du göra det själv?

Alla de kvinnor jag träffat som har fått ligga mycket har själva varit aktiva i raggandet genom kroppsspråk, kontaktsökande och så vidare. Det är inte så att de bara suttit helt passiva och att män flockats kring dem. Om det ska vara så så ska man nog vara fruktansvärt jävla snygg, och då gäller det faktiskt båda vägarna, det vill säga att även löjligt snygga killar får ragg utan att behöva lyfta ett finger. Men det är väl inte löjligt snygga människor vi pratar om här?

Grundpremissen här är att kvinnor vill ligga och att kvinnor faktiskt också behöver anstränga sig för att få till det, precis som alla andra människor. Skillnaden är väl att kvinnor som inte får ligga inte gör värsta numret av det.

Vi måste kunna diskutera alternativ.

Ofta så hävdas det från marknadsliberalt håll att vi har gått mot en utveckling där färre och färre människor är fattiga, och detta på grund av marknadsekonomi och kapitalism. Länder lyfts ur fattigdom för att företag köper billig arbetskraft där, på detta sätt så sipprar rikedomen ner. Detta må vara sant, även om jag tror att det är en sanning med modifikation. Sant är också att det aldrig tidigare i historien funnits så mycket rikedom, som i dagens system är ekvivalent med makt, samlat i så få människors händer. Denna rikedom är byggd i mångt och mycket på 1. exploaterande av naturresurser och 2. andra människors arbete. Visst kan det tyckas omoraliskt att argumentera emot ett system som dragit många människor ur absolut fattigdom med att säga att man rent principiellt är emot klassklyftor. Samtidigt tycker jag att man måste fråga sig om det inte skulle kunna finnas bättre system inom vilket denna rikedom skulle kunna bli jämnare fördelad.

Jag tycker att det är intressant hur det inom vissa kretsar kan uppfattas som extremt radikalt att säga att rådande system (alltså marknadsekonomi) kanske inte av nödvändighet är det bästa ekonomiska systemet eller peka ut brister som finns inom rådande ekonomiska system. Man förväntas leverera en färdig lösning på hur ens ekonomiska drömsystem borde vara utformat, som dessutom ska vara fritt från brister. Som om något system någonsin levererats färdigt utan att innan behöva prövas.

Sanningen är att jag inte vet. Jag är inte ekonom, jag är blott 20 år gammal och har aldrig läst på universitet eller ens läst en jävla bok om ekonomi. Men jag tycker ändå att man kan tillstå att det system vi har idag knappast fungerar optimalt. Med all den rikedom och makt som samlas på hög i några få personers händer, företag som är rikare och mer inflytelserika än länder, med ett enormt förstörande och exploaterande av både jordens resurser och människor och dessutom en massa massa människor som står utanför både möjligheter för att arbeta och konsumera. Är detta det bäste ekonomiska system vi vet idag? I så fall tycker jag att någon borde tänka till lite och försöka utforma något nytt.

Det är ett problem när en ekonomisk modell tas för det enda rätta, visserligen med utrymme för modifikationer, men fortfarande som någon slags universell sanning om hur samhällen bör vara utformade. Människor som inte delar denna övertygelse om kapitalismens och marknadsekonomins förträfflighet ses som några slags galningar. Så talar bara företrädare för en ideologi som fått alltför lite kritik, accepterats alltför mycket som allenarådande sanning.

Gud, jag vet inte ens om jag själv tycker att kapitalism och marknadsekonomi är något dåligt. Däremot vet jag att denna konsensus kring ett samhällssystem, som dessutom gynnar vissa givna grupper mer än andra, aldrig kan vara särskilt nyttigt. Denna konsensus kring kapitalismens och marknadsekonomins förträfflighet måste brytas, vi måste börja tillåtas diskutera alternativ.

Rädslan för institutionaliserad själadöd.

En sak som ger mig sån fruktansvärd jävla ångest är hotet om arbetslöshet. Jag tänker mig att nuvarande arbetslöshetssystem finns kvar om några år när jag gått ut skolan, och så tänker jag att jag inte lyckas skaffa något jobb och att jag sedan kommer bli inskuffad i någon jävla ”söka jobb”-kurs och sedan in i fas3. Tänk er ångesten i att behöva ägna era jävla dagar åt sådan skit, det är så otroligt beklämmande och sådant oerhört slöseri med människoliv.

Jag tror mig till och med ha läst att de som inte är i någon åtgärd i fas3 har större chans att få jobb än de som hamnar i en, även om chansen i båda fallen är minimal. Det är fan endast förvaring det rör sig om, förvaring av människor.

Denna institutionaliserade själadöd får mig att tappa hoppet om samhället. Tanken på vad alla dessa människor hade kunnat göra istället för att sitta där och ruttna bort. Jag menar, bara att göra något som de personligen mår bra av är ju långt mer värt än att de ska sitta där och må skit.

Nåja. Det enda viktiga för mig just nu är att aldrig någonsin hamna i den situationen själv. Jag orkar inte ens fundera kring det politiskt, jag bara vet att jag inte vill att det ska hända mig. Egoistiskt kanske? Jag vet inte om jag orkar bry mig. Jag vet bara att denna ordning vi har idag fyller mig med en sådan förlamande jävla oro.

Om vikten av nätaktivism.

För ett par dagar sedan trendade hashtaggen #hängutmigmed på twitter med anledning av att ett par 17-åringar hade blivit uthängda på rasistiska forum när de planerat en motdemonstration. Som alltid när människor ägnar sig åt twitteraktivism så var det några som tyckte att detta minsann inte gör någon skillnad i världen, och att folk ska gå ut och ”göra något” istället för att använda en given hashtag.

Jag kan förvisso hålla med om att hela den världsförändrarstämning som ibland kan uppstå då folk ägnar sig åt detta är lite överdriven och ibland rentav kontraproduktiv, men jag tror verkligen att det finns en mening med denna typ av tilltag. Jag tänker på när jag skrev min debattartikel på aftonbladet vilket, helt väntat, ledde till en jävla hatstorm från antifeministisk håll. Om jag inte hade fått det stöd jag fick i kommentarsfältet då så hade det känts väldigt väldigt dåligt. Även om jag vet att antifeministerna har fel så börjar man lätt tvivla när väldigt många personer skriver samma jävla sak och hejar på varandra. Och när det dessutom sker genom uthängningar på nätet så blir man givetvis även rädd.

Om du har ordnat en demonstration, skrivit en text eller liknande så kollar du i regel reaktioner. Det enklaste sättet att göra det på är på nätet. Om det, när man googlar, endast dyker upp negativa och rentav hotfulla responser så känner man sig lätt jävligt liten. Därför betyder det något att man istället möts av en massa människor som tycker att det man gör är bra.

Det är fantastiskt att folk tar initiativ till att protestera mot främlingsfientlighet, sexism och så vidare, men på internet kan motståndet ibland tyckas övermänskligt. Detta beror på att många av dessa grupper bedriver sin primära kamp på internet, genom att använda olika konton på facebook, kommentera som besatta under olika namn eller bara väldigt många gånger så skapar de intrycket av att vara så många fler, när de troligen bara är en liten klick. Därför är det faktiskt, på riktigt, viktigt att man visar ett motstånd även här. För det kan ge kraft och mod för att visa motstånd som räknas på riktigt.

Hur kan du tycka att det är jag som begränsar folks frihet?

Alltid lika jävla fantastiskt när folk ba: ”men vem är du att bestämma vad andra ska göra/tycka/tänka/köpa”. Du har kanske inte märkt det, men precis alla politiska falanger ägnar sig åt att ha åsikter om just detta, de bara täcker upp det olika och använder olika argument. Och om de inte själva har en åsikt om det så har de en åsikt om vem ska låtas styra över det. Ibland täcks det upp i ”frihet” vilket alltsom oftast innebär frihet för den som har kapital att föra ut sin åsikt om vad folk ska köpa.

”Varför är dina preferenser viktigare än andras?” undrar folk retoriskt och får det att låta som om mitt problem var att folk köpte mobilskal i en enligt mig ful färg.

Politiker bestämmer alltid, alltså verkligen alltid, om vad folk ska göra med sina liv. Ibland direkt, genom att införa förbud. Ibland indirekt genom att införa miljöskatter som gör viss produktion dyrare. Ibland bestämmer de att de istället ska låta kapitalet bestämma mer, men nog fan är det någon jävel som har makt över din vardag!

Ursäkta mig, men du som när en idé om att det finns någon slags ”frihet” i denna värld bara för att nuvarande regering inte har uttalat att de hyser en värdering kring människor konsumtion är endast jävligt naiv. Tror du själv, alltså på fullaste allvar, att det inte finns någon slags politisk agenda kring dina konsumtionsvanor idag? Tror du själv att ditt liv inte påverkas av de politiska beslut som fattas? Tror du själv att denna samhällsordning, alltså kapitalismen och konsumtionssamhället, är något som människor 1. valt att ingå i 2. kan välja att utgå ur? Tror du själv att människor, i ett samhälle där pengar är makt, är precis lika kapabla att skapa sina egna liv oavsett ekonomisk situation? Tror ni att politiken står opåverkad inför den kraft det utgör att ha riktigt riktigt mycket pengar (vissa företag har mer pengar än länder)?

Idag är till exempel inrikesflyg jävligt subventionerat och mycket av den internationella flygtrafiken undslipper bensinskatt (någon slags eu-lagstiftning). Vissa tycker att detta ska tas bort för att flyg är sjukt jävla skadligt för miljön, pengarna skulle istället kunna subventionera tågtrafiken. Vem är det egentligen som försöker påverka folks konsumtion mest här? Jag tycker det förefaller fullständigt jävla ekvivalent, bara det att en av regleringarna vore positiv för miljön och den andra är direkt skadlig. Det kan man ju kalla moralism om man vill, eller så kan man kalla det typ vett och sans och värnande om det gemensamma. Man väljer väl själv sina egna begrepp, men jag tycker nog man ska fundera en smula på var moralism faktiskt innebär innan man kastar ur sig ordet om alla åsikter som inte är typ… att kapital ska få färdas fritt.

Men jag kan bara inte begripa hur detta att jag skriver en åsikt om människors konsumtionsvanor på min blogg kan verka som mer av en påtryckning på ”folks liv” än vad det är att väldigt många exponeras inför idéer om hur de ska vara och vad de ska köpa flera gånger varje jävla dag. Tror ni att man går opåverkad från reklamen? Tror ni att reklamen görs i ert intresse?

Jaja, ha den där politiska åsikten då. Men att på fullaste allvar försvara den med att det skulle leda till något större mått av ”frihet” för individen, alltså i praktiken och inte i någon slags ideologisk mening, att kunna välja mellan fler tandkrämer och få ”information” om dessa helt oombett på vägen till jobbet, då måste jag nog tyvärr säga att frihet inte låter så jävla fett trots allt. Då prioriterar jag nog andra saker, till exempel miljön och att min närmiljö inte är fullständigt invarderad av kommersiella budskap.

Och ja, detta är för guds skull min ”preferens” och nej jag kommer för guds skull inte ”tvinga” dig att tycka som jag (hur det nu ens skulle vara möjligt). Men jag kommer att försöka sprida min åsikt, eller göra reklam, som du ju älskar, för den. Precis som en massa betydligt mer kapitalstarka intressen gör reklam för sina preferenser, åsikter och så vidare varje jävla dag, genom ”informationsfilmer”, reklampelare och lobbyister. Om du tycker att det är jag som är problemet i allt detta, att det är jag som prackar på folk saker, då borde du fan gå om dagis.