Kategori: Politik

Miss Travel.

Herregud. Blev upplyst om denna helt sjuka sida kalla Miss Travel där snygga personer som inte har råd att resa kan hitta rika personer som kan betala för att resa med dem. Ett otroligt osmakligt upplägg. Det är ju ganska uppenbart vad det hela är förväntat att leda till, så att säga. Dessutom förenat med en jävla massa risker att åka bort med en person du aldrig träffat tidigare och som du mött i ett sådant sammanhang.

Organisationen Realstars har gjort ett svar på Miss Travels lilla reklamfilm:

Nu tänker jag förvisso att de flesta som nyttjar sidan inte är i närheten av samma situation som traffickingoffer ekonomiskt utan mest bara är ute efter att ha lite ”kul” men det finns onekligen ett drag av prostitutionsvänlighet i allt detta, för att underdriva en aning. Jag undrar hur många av de som betalar resor som inte förväntar sig sex i utbyte. Även om det inte blir just sex så är det fortfarande en slags eskortverksamhet.

Miss Travel skriver ”Escorts Are Not Allowed” på sin hemsida. Jag undrar om de tror på det själva? Jag menar, även om man inte säger ”mitt sällskap kostar x kronor per kväll” så är det ju per definition att sälja sitt sällskap om man säger ”jag reser gärna med dig och umgås med dig om du betalar”. Om det är själva bevekelsegrunden för kontakten så är det ju eskort, även om man inte kör upp en prislista i någons ansikte.

Jag tycker att denna glamourisering av prostitution, eller att vara attraktiv och därför få någon att betala saker åt en i utbyte mot sällskap/sex, är beklaglig.

Varför näthat är viktigt.

Hamnade i en diskussion på Facebook angående bloggen Feministhora. En person tyckte såhär:

Om feminism är att tillrättavisa personligt riktade glåpord så ja då har det verkligen gått för långt.

Nåja. Först om främst är det knappast på det viset att feminism är det. Det är absolut en feministisk blogg och syftar till att belysa ett problem relaterat till könsmaktsordningen. Men det är typ en liten liten droppe i havet i förhållande till alla andra saker feminister gör. Jag menar, bloggen innehåll har ju genererats av kommentarer jag och andra fått på feministiska texter. Bara en sån sak. Jag bad personen att förtydliga sig och hen skrev:

Det är inte en feministisk fråga, det är personliga hot (inte glåpord! fel av mig) som du tyvärr mottagit. Men det finns ju ingen som tolkar de nästintill maniska inläggen med dagisgrammatik som legitim kritik mot feminism. Personen som skrivit inläggen kanske är 12-13 år med tanke på ordvalen. Det är jättetråkigt att du blir hotad, men använd det inte som argument för en samhällsreform. (Om det nu var det du gjorde med titeln ”Feminismen har verkligen gått för långt va?” [titeln på länken när den låg uppe på Kränkta vita män])
Jag argumenterade emot att det skulle vara et isolerat problem såhär:
Du har uppenbarligen aldrig drivit en feministisk blogg. Vi får utstå extremt mycket hot, spott och spe. Min tolkning beror troligen på att det fortfarande finns ett extremt utbrett kvinnoförakt. Det är ju inte som att hoten slår urskillningslöst, mot vem som helst som råkar driva en blogg.
Detta står jag såklart fast vid. Grejen är att tjejer som bloggar om politik, och då främst feminism, får utstå väldigt mycket misogyni. Vi blir kallade horor, slampor, fittor och så vidare. Vi blir förminskade och ogiltigförklarade. Alla dessa skällsord och metoder har sin grund i patriarkala strukturer och könsroller, där kvinnor förvänta svara på ett visst sätt och ta illa upp av vissa saker.
Jag fick svar från en annan person som löd såhär:
Tillmälen används mot alla som tar ståndpunkt för något (och som i många modebloggares fall, människor som absolut inte har någon ståndpunkt överhuvudtaget), det har förekommit sedan antiken och ju mindre social konsekvens det har för eventuella användare av tillmälen, desto oftare lär de förekomma. Feminister är ljusår från att vara isolerade mål för dylikt. […] Sedan undrar jag över slutsatsen också; menar du på att ett finit antal internetanvändare som söker sig till bloggar och är tillräckligt engagerade och frustrerade för att skriva tillmälen representerar resterande befolkning?

Det är sant att tillmälen alltid kommer att användas mot meningsmotståndare. Jag hade inte gjort någon stor grej av att någon kallade mig typ idiot. Däremot gör jag en grej av att någon kallar mig saker som baserar sig på patriarkala strukturer. Även hot som riktas mot modebloggar gör ofta det, för de är ofta kvinnor.

Sedan vill jag lite motsätta mig detta att alla som uttrycker sig skulle vara lika vanliga måltavlor. Det är sant att sånt här riktas mot folk i allmänhet på internet men det är ganska mycket vanligare mot folk som belyser maktstrukturer. Typ antirasistiska och feministiska bloggar. Då kryper de fram, dessa otroligt ihärdiga personer som liksom inte har någon gräns på vad de skriver, hur långt de skriver eller hur många medvetna misstolkningar de gör. Som återkommer gång på gång. Detta är skillnad mot någon grinig fjortis som typ skriver ”du är ful” i Kissies kommentarsfält. Detta är inte bara elakheter för sakens skull, utan är menat att trycka ner just personer med dessa specifika åsikter. De använder olika namn för att framstå som fler och så vidare.

Visst är det också värt att jobba för ett bättre nätklimat i största allmänhet, men man måste också kunna se varför vissa hot riktas mot vissa personer som företräder vissa ståndpunkter. Jag tycker också att det är viktigt att belysa hur detta ser olika ut beroende på vem som är mottagaren, för i folks val av förolämpningar döljer sig mycket.

Syftet med bloggen är dels att visa att den här typen av hat finns och att det inte är okej. Det är också ett sätt (för mig i alla fall) att samla bevismaterial om det skulle behövas i framtiden. Vidare så är det ofta skönt att se att många andra feminister utsätts för samma saker ungefär samtidigt, för då kan man ofta dra slutsatsen att det är samma person som härjar runt.

Nej, dessa personer är inte representativa för allmänheten lika lite som män som slår sina fruar, importerar hälften så gamla fruar som de utnyttjar eller våldtar är det. Icke desto mindre är det symptom på könsmaktsordningen. Det viktigaste är att denna typ av hat inte accepteras eller ignoreras för att det bara är ”några få”. Just därför ska dessa få inte få påverka mycket.

Sedan är det knappast den viktigaste feministiska frågan eller aktiviteten. Men vad är det, egentligen?

Feministhora.

Just det! Hannah har dragit ihop en blogg kallad Feministhora där hon publicerar vidriga kommentarer som riktas mot feminister. Jag själv har två kommentarer riktad emot mig uppe. Läs och förundras över människors grovhet! Om du själv får en vidrig kommentar eller hittar någon någon annanstans så tycker jag att du ska skicka in den till mejlen: feministhora@gmail.com, helst även med ip-adress. Syftet är att visa hur mycket hat som riktas mot en bara för att man skriver om feminism.

Att tala om ekonomi.

Hela diskussionen kring att bjuda och bli bjuden fick mig att tänka på en grej som jag tror ändrar min syn på det ganska mycket. Jag skrev ju att jag såklart anser att allt detta beror på de inblandades privata ekonomi, och man kan såklart inte förvänta sig generositet av en person som vänder på slantarna. Däremot så är det ju långt ifrån givet i alla relationer att alla vet hur de står till med varandra ekonomi.

Jag tar detta mycket för givet i mina relationer. Jag och mina vänner pratar om pengar, det är inte tabubelagt på något vis. Så har nog inte alla det, vilket såklart komplicerar väldigt mycket i frågor om vem som ska bjuda vem och hur mycket det är okej att ”höfta” på en nota och så vidare.

Jag står ändå fast vid det jag skrev och tycker att det vore en bra grej överlag om folk vågade tala mer om pengar med varandra. Många som kommer från en privilegierad bakgrund, som jag själv, kan ha svårt att förstå hur det är att inte ha pengar men så är det i alla fall för mig att jag visar förståelse och respekt om jag får reda på att det är så.

Kanske är det många som drar sig för att berätta om sina ekonomiska bekymmer för andra och väljer att hålla god min fast de egentligen tycker att det är skitjobbigt när man ska köpa nån present till en vän gemensamt eller vad det nu kan vara. Jag har hört att det i vissa sammanhang leder till social uteslutning, vilket ju är djupt tragiskt. Men jag tänker att om man i högre grad talade om ekonomi så skulle detta stigma kanske minska.

Dejta någon annan då.

Alltså, jag fattar ju också att det finns social press på killar att ta notan vid en dejt. Vad jag däremot inte begriper är det satans gnället. Om det var så att folk började sprida ut rykten om killar som inte tog notan eller om främmande kom fram till en på stan och ba ”såg att du ej tog notan, du är ingen riktig man” så skulle jag fatta att det var störigt, men så är det väl ändå inte?

Om vi jämför med smink för tjejer då. Jag antar att många killar förväntar sig att man som tjej ska sminka sig och göra sig fin, kanske raka benen, om man dejtar. Om jag inte hade velat göra detta hade jag inte  gjort det, och om killen hade dumpat mig för den sakens skull hade jag tyckt han var ett arsle. Men jag vet att det finns andra killar som inte är så dumma i huvudet.

Många människor är idioter som beter sig både rasistisk och sexistiskt. Många skulle nog förvänta sig att du betalade notan. Men då tycker jag att du ska säga: ”nej, tyvärr, jag tänker inte betala notan bara för att det förväntas av mig på grund av mitt kön” och helt enkelt skita i det och skita i tjejen, om du tycker det är en så stor grej. På samma sätt som jag inte passivt hade accepterat om nån snubbe höll på och tjatade om att jag skulle sminka mig och så och sen ändå gnällde om det. Man väljer vilka människor man umgås med och det är absolut inte så att alla kvinnor kräver att killen ska betala notan, och då får du helt enkelt dejta någon av dem.

Åtgärdslandet.

Läser just nu denna bok som är helt otroligt jävla deppig läsning om arbetslöshet, arbetsförmedlingen och tja… arbete helt enkelt. Tyvärr är den inte helt lättläst ibland, och det på grund av vissa språkmissar, men överlag jävligt informativ och ibland rent horribel läsning om Sveriges arbetsmarknadspolitik historiskt. Den är deppig som fan, men inger ändå visst hopp om att många samhällsproblem går att lösa bara den politiska viljan finns, vilket känns bra. Jag kan rekommendera den i vilket fall. Den kostar 86 riksdaler på bokus.

Det här med att bjuda.

Ett argument som hörs skitofta är att feminister minsann vill ha jämställdhet, men ändå vill att män ska betala på dejten. Detta gör mig så sanslöst trött. Kanske inte framförallt för att det är osant (vilket det är) utan för att det är så jävla snålt.

I mitt liv har jag bjudit folk på en massa saker. Framförallt när jag hade pojkvän, medan han knappt bjöd mig på något. Detta är dels för att jag lärt mig att vara generös av mina underbara föräldrar, som alltid har varit otroligt välkomnande och generösa mot alla mina vänner och fått mig att förstå värdet i det. Det är också för att jag alltid haft gott om pengar dels på grund av att jag är privilegierad men också för att jag inte har särskilt dyra vanor.

Jag klarar mig alldeles utmärkt ekonomiskt utan att folk bjuder mig på saker och ting. För det mesta handlar det typ om en öl eller en kopp kaffe, vilket är ganska små utgifter. Jag har således inget behov av att bli bjuden och skulle aldrig kräva det av någon, men jag tycker ändå att det är väldigt trevligt att bli bjuden. Varför? Jo, för att det är ett tecken på uppskattning och generositet som jag tycker är trevligt att få.

Det är för mig bekvämt att vara i sällskap där jag känner att det inte är hela jävla världen om det blir lite ojämnt, men där man generellt har en generös attityd gentemot varandra. Om någon har det sämre ställt ekonomiskt än jag så tycker jag att det är vettigt att jag bjuder, och vice versa. Om alla tänker så så jämnar det ju oftast ut sig i längden, eller så är det den som har mer pengar som betalar mer vilket är rimligt. Däremot är det extremt irriterande när folk räknar varenda liten krona och ba: ”jag bjöd dig på en öl förut när du var pank, nu ska jag ha den tillbaks” eller är helt besatta vid att dela notan exakt lika på kronan. Herregud, man höftar väl lite?

Jag tycker att det är så intressant detta, folks inställning till att bjuda på saker. Att bjuda är något jag gör för att visa uppskattning eller för att möjliggöra för vänner som inte har så mycket pengar att göra något trevligt, inte för att få något tillbaks eller bevisa något. Man kan tycka att den som inte vill bjuda sin dejt skulle kunna strunta i att göra det och typ dela notan men man ska också vet att de allra flesta tycker att det är väldigt trevligt att bli bjudna. Om du vill visa din uppskattning för en person så är det ett effektivt sätt att göra det, helt enkelt, och det gäller både män och kvinnor.

De snålaste personerna jag stiftat bekantskap med har alla varit män. Och nu talar jag alltså inte om personer som saknar pengar, utan som aldrig är villiga att spendera pengar på andra människor än sig själva eller som gör värsta grejen av det när de gjort det och vill ha någon slags kompensation för det. Genuint generösa personer skulle aldrig börja gnälla om att andra inte ger dem något tillbaka när de typ bjudit på en öl utan skulle tänka att de har visat sin uppskattning och att den andra parten får göra vad hen vill med det. Om du känner att du inte kan bjuda någon på saker förutsättningslöst så tycker jag inte heller att du ska bjuda. Om du vet med dig att du inte kan hantera att din ”gåva” får ett annat utfall än du vill så är den inget värd, tyvärr.

Kampen för lika rättigheter angår oss alla.

Fan va jag stör mig på Ronnie Sandahls krönika om Anja Pärson, som när hon kom ut som homosexuell också sa att hon inte ville vara en företrädare för hela Pride-rörelsen. Han tycker att hon liksom måste betala tillbaka någon slags skuld till Pride-rörelsen nu när hon kommit ut, eftersom det är denna rörelse som gett henne möjligheten till att leva öppet som homosexuell.

Såhär. Jag tycker att man ska vara medveten om varför man har de rättigheter man har men jag tycker att hela det här resonemanget kring tacksamhetsskuld är så märkligt. Jag tycker till exempel inte att kvinnor ska vara feminister bara för att feminismen har gett dem rättigheter historiskt.

Det finns andra viktiga rättigheter också som homosexuell faktiskt inte har fått än. En av dem är rättigheten att kunna ha vilken sexualitet som helst utan att för den sakens skull behöva symbolisera alla andra med samma sexualitet. Detta är en rättighet som heterosexuella har helt naturligt, ingen skulle någonsin tycka att en heterosexuell liksom ska eller ens kan tala för alla andra heterosexuella. Men homosexuella har den tyvärr inte.

Jag vet inte om någon någonsin har krävt av Ronnie Sandahl att tala för en hel grupp på grund av sin sexualitet, klasstillhörighet, hudfärg eller sitt kön. Jag tror inte det. Jag skulle önska att han kunde fundera lite på hur det skulle kännas och varför han inte har ålagts att göra det (om jag nu har rätt i mitt antagande).

Låt Pärson vara homosexuell utan att bli en talesperson för alla homosexuella. Det är såklart utmärkt om hon tar ställning, på samma sätt som det även vore utmärkt om Sandahl i egenskap av semikändis och krönikör gjorde det. Men man har ingen större skyldighet att göra det för att man själv är homosexuell, kampen för lika rättigheter angår oss alla och är allas vår skyldighet att driva efter bästa förmåga.

Skrattretande argumentation från genuskritiker.

Haha. Hittade ett så jävla skrattretande argument under denna debattartikel. Jag bara måste raljera lite över det.

Om den s k genusforskningen nu hade ägt relevans, hur kommer det sig i så fall att så få människor tycks identifiera sig med vad som där påstås?

Okej. Nu applicerar vi denna logik historiskt.

Om den s k genusforskningen evolutionsteorin nu hade ägt relevans, hur kommer det sig i så fall att så få människor tycks identifiera sig med vad som där påstås?

Om den s k genusforskningen idén om att jorden inte är mittpunkten i solsystemet nu hade ägt relevans, hur kommer det sig i så fall att så få människor tycks identifiera sig med vad som där påstås?

Om den s k genusforskningen teorin om att allt är uppbyggt av atomer nu hade ägt relevans, hur kommer det sig i så fall att så få människor tycks identifiera sig med vad som där påstås?

Jadu. Varför över huvud taget forska på saker? Varför inte bara låta alla människor själv känna efter vilken världsbild de känner igen sig i och sedan bara köra på det?

Twittrade även lite om detta.