Kategori: Politik

Det är inte bara könen som begränsas.

Lego blir mer och mer könat precis som allt här i världen. Men när det gäller Lego så tror jag att det absolut största misstaget inte är själv köningen utan begränsningen va barnens fantasi. Legokonceptet bygget ju från början på att man ska bygga ihop saker och ting själv. Visst har det väl alltid funnits grundmodeller av olika slag men fokuset har ändå legat på att barnen använder sin egen fantasi och ombildar. Med åren har det blivit mer och mer specialanpassat Lego. Byggsatserna har blivit betydligt mycket svårare att sammanfoga med varandra och mer och mer fokus har hamnat på de olika karaktärerna i lådorna och diverse specialbitar på bekostan av de flexibla bitarna som man utan problem kan använda i nya byggen. I samma veva har det blivit mer och mer könat och numera finns det speciellt tjejlego. Lego liknar mer och mer helt vanliga dockhus eller miljöer som man får montera själv, både för killar och tjejer. Det är inte meningen att man ska blanda och bygga nytt och det är ju såklart något Lego tjänar på eftersom behovet av att ständigt köpa nytt då ökar.

Jag tänker att könandet och begränsandet av övriga möjligheter är starkt sammanflätade. Ju mer specifika olika leksaker blir, ju mer de antar skepnaden av ett redan färdigt rollspel, desto större blir behovet av att skapa flera olika nischer. Jag hade inte sett något problem i att man kompletterade Legoutbudet med lite tjejigare lådor. Kanske andra färger och mer tjejgubbar i kartongen. Kanske affärer och blommor istället för de så dominerande bilarna. Så länge det var gjort för att blandas med varandra som Lego ju från början var. Jag ser inget fel med att variera utbudet, däremot med att desperat försöka separera världarna med hjälp av annan design på gubbarna och annat namn på produkten som med all tydlighet signalerar att de absolut inte ska blandas.

Könande hänger ihop med en mer allmän begränsning av barnens fantasi. Leksakerna blir inte bara könsspecifika, de får mer specifika användningsområden på alla punkter. Jag tror absolut att även andra möjligheter för barnen har strypts i samma veva som leksakerna har könats och tycker att Lego är ett väldigt tydligt exempel på det. Att det inte bara handlar om att vissa saker och rosa och andra blå utan om ett generellt begränsande.

Jag tror bara att Lego kommer förlora på att de gått bort från sitt grundkoncept till den grad de faktiskt har. Lego är inte speciellt längre, det är bara en otroligt begränsad leksak med det roliga tillägget att man monterar den själv. Utöver det lever företaget på sitt märke och en ide om vad Lago är som inte är korrekt längre. När folk inser detta kommer de troligen sluta köpa skiten.

Rekord i visionslöshet.

Moderaterna har då kommit med en fin debattartikel där den lanserar sina nya visioner. Bara det var ju roligt. Förutom att de har kvar sina gamla visioner som full sysselsättning och världens bästa skola som de ju redan lovat men inte lyckats införa eller ens kommit en bit på vägen med så har de kommit med denna nya i sannings mycket fantasifulla vision:

”Bekämpa alla brott” ska förnya och förstärka Moderaternas politik för trygghet, både vad avser kraftfulla insatser mot kriminaliteten och mot dess orsaker.

Herregud jag avlider. Moderaterna ska alltså införa någon slags nolltolerans mot kriminalitet. Det är i alla fall så jag tolkar den mycket ambitiösa vision, eller ska jag kanske kalla det absurt science fiction-scenario?

Jag tycker så fruktansvärt illa om den här tendensen att ha en massa fåniga planer på att utrota diverse företeelser politiskt. Det är inte seriös politik på något sätt eftersom det över huvud taget inte är genomförbart. Vi kommer aldrig att ha en perfekt brottsbekämpning, speciellt inte när en sådan sak som att ha narkotika i blodet räknas som ett brott (även om det intagits utomlands, som jag uppfattat det).

De har i alla fall lagt in en brasklapp om att dessa mål ska kunna ändras om man upptäcker att de är ogenomförbara eller för högt satta. Tur det. Synd bara att man inte kollade upp detta innan man lovade något. Istället för att faktiskt ta fram en politik för att nå dessa mål så skriver Moderaterna en artikel om att deras mål för partiet Moderaterna är att ha en politik för dessa visioner.

Moderaterna har alltså skrivit en debattartikel där de lovar att försöka skapa dessa visioner, dock med reservation för att det kanske kommer visa sig omöjligt. Men för helvete! Antingen har man väl en vision eller så har man inte det. Man kan inte skriva en jävla debattartikel där man lovar att se över möjligheten att i framtiden lova något.

Moderaterna har nu slagit absolut rekord i politisk visionslöshet när de inte ens med säkerhet kan lova att i framtiden ha vissa visioner. Det enda de kan lova är att se över möjligheten att i framtiden ha vissa visioner.

Varifrån kommer den här uppfattningen?

Det finns ju en massa olika typer av ”hen”-användare som är mer eller mindre extrema. Jag tillhör dem som använder det när jag talar i allmänna termer eller när jag inte vet könet. Jag ser det mer som ett praktiskt ord än något revolutionerande ur feministiskt perspektiv. Att ”hen” skulle vara något slags slagträ som vi kan riva ner könsbarriärer med tror jag helt enkelt inte, däremot har det hjälpt till att dra igång en intressant debatt.

Det ryktas ju om folk som använder ”hen” fast de vet könet på personen ifråga. Jag har dock ingen aning om vilka dessa personer skulle vara. Alla jag snackat med eller hört talats om tycker typ som jag: det är ett praktiskt ord i sammanhang där könet är okänt men när man vet könet kan man lika gärna säga hon eller han.

Varför har folk den här uppfattningen om ”hen”? Handlar det bara om det där genusdagiset eller?

Europeisk vår.

Putins tårar alltså. Är det något slags försök att få honom att framstå som lite mer mjuk och sympatisk detta att det har blåsts upp så till den milda jävla grad. Jag skiter väl i om han grät dock bryr jag mig om att han svindlat ryska folket på rent perversa pengasummor.

Det är fan en tragedi att Putin återigen har valfuskat hem valsegern. Men hans lyckotårar över möjligheten att suga ut Ryssland kommer nog inte vara länge för folk är fan sura nu. Jag ser med skräck blandad förtjusning fram emot att betrakta utvecklingen av det här och i andra oroshärdar såsom Grekland och Ukraina. Kanske kommer det även en Europeisk vår i sinom tid?

Spermadonation.

Många menar nu att inte heller spermadonation och äggdonation är jämförbar. Må så vara, oavsett så tycker jag att det är en bra mycket rimligare jämförelse än surrogatmödraskap och spermadonation. Jag vill påpeka att jag inte tycker att någon ska känna en skyldighet att donera varken ägg eller sperma till någon annan lika lite som någon har skyldighet att donera organ eller blod. I diskussionen känns det ofta som att vissa antar att män skulel anses ha någon slags donationskyldighet vilket ju absolut inte är fallet. Donation är något man ska göra av egen fri vilja, inte för att man är nödgad ekonomiskt eller för att man känner något slags socialt tvång till det (lite skillnad när det gäller närstående som blivit akut sjuka såklart).

Har för övrigt diskuterat detta men insemination av singlar med Emanuel idag och kommit fram till ett för mig hållbart ställningstagande. Är inte längre lika säker på att regeringens beslut är vettigt. Kommer med inlägg om det snart!

Nordiska Modellen™.

Att man ens tillåts varumärkesskyda ett begrepp som Nordiska Modellen™ är fan ett mysterium. Det är liksom ett begrepp som används ständigt inom svensk politisk debatt, att en enskild part skulle kunna hävda någon slag ensamrätt till det är i mina ögon väldigt konstigt. Man får väl ändå inte varumärka begrepp som är för allmänna? Jag fattar över huvud taget inte varför man har lov att varumärka begrepp som inte är typ ens företagsnamn eller produktnamn. Jag antar att man betraktar Nordiska Modellen™ som en slags slogan för en produkt, alltså politiken. Jag tycker att det är ett ganska vidrigt sätt att se på saken.

Jag vet inte exakt vad skyddet innebär i praktiken. Jag tror att det framförallt handlar om att man inte får använda sig av begreppet i marknadsföring, inte att man inte skulle få använda ordet i en politisk debatt eller liknande. På samma sätt som varumärkningen av Nike eller TV4 inte hindrar oss från att diskutera dessa företag så borde inte heller varumärkningen av den Nordiska Modellen™ hindra oss från att tala om den. Skillnaden blir alltså kanske i realiteten inte så stor men det bekymrar mig ändå att partier bryr sig mer om att varumärkesskydda begreppen som de använder i sin politik än att faktiskt utveckla den.

På det stora hela tycker jag inte att ett politiskt parti ska ägna sig åt att varumärkesskydda ord som man använt sig av i sin marknadsföring. Hela den här historien säger dock mycket om det politiska läget idag, att det är så otroligt mycket viktigare att jobba in begrepp och bilder istället för att tala om och utveckla idéer. Och dte tycker jag är mycket beklagligt.

Jobben är inte viktigast.

Moderaterna har dragit igång en ny kampanj som handlar om att arbetslinjen är bra. ”Jobben är viktigast” heter den. Jag tycker att ni sa läsa Alliansfritt Sveriges utmärkta artikel om regeringens jobbpolitik.

Denna slogan ”Jobben är viktigast” ringar väl in typ allt jag ogillar med Alliansens politik. För mig är människor viktigast, inte jobb. Att a en låg arbetslöshet betyder ingenting om arbetet som utförs inte tillför något mervärde till samhället och människorna i det och dessutom är utslitande och själadödande för de som utför dem.

Det räcker inte med att säga att man ska ha fler jobb utan att tala om vad dessa jobb ska bestå i och hur det ska skapa mervärde för samhället. Arbetsreligionen måste upphöra!

Bara för att det finns sämre blir inte dåligt bra.

Mycket ofta när man klagar på något beslut Alliansen fattat så kommer någon jävel och ba: ”men sossarna är väl inte bättre? De har ju ingen politik”. Jag vill påpeka att bara för att de finns sämre blir inte dåligt bra, det vill säga att bara för att socialdemokraterna är jävligt kassa just nu betyder inte det att regeringens politik är berättigad eller bra. Det är en såndär grej som jag önskar att folk kunde lära sig när det gäller alla diskussioner.

Sedan så är politik inte så enkelt som att det finns två alternativ och allt man kan göra som medborgare är att välja. Att uttrycka sin åsikt och skapa opinion kring vissa frågor ska få politikerna att lyssna. Politikerna ska jag faktiskt tjäna folket och folket inkluderar inte bara deras väljare utan hela Sveriges befolkning. Därför ska man absolut bedriva opinion emot regeringens politik även om den inte är alliansanhängare från första början.

Bara för att jag är emot Alliansen är jag inte för socialdemokraterna, absolut inte. Den här bilden av att det bara finns två alternativ och att man nödvändigtvis måste välja mellan dem och därmed köpa hela paketet gynnar verkligen bara politikerna och gör folk mindre benägna att bedriva opinionsbildning på egen hand.

Svar på frågor, del 1.

Här kommer svaren på några av frågorna i frågestunden (som man fortfarande gärna får skriva i om man vill, älskar att få frågor om hur jag tar ställning i olika politiska frågor så jag får tänka till lite). Några frågor tänkte jag ta upp i egna inlägg också. Håll till godo.

Jag undrar hur du tänker kring din egen roll och aupair-rollen i stort ur ett feministiskt perspektiv?

Jag har nog inte tänkt på det så mycket. Jag försöker att vara genusmedveten i hur jag är mot barnen. Det finns några manliga aupairer från Sverige och det skämtas då och då om att de skulle vara pedofiler vilket jag tycker är både osmakligt och väldigt tråkigt ur ett feministiskt perspektiv.

Jag undrar hur du tycker att man ska gå tillväga för att män ska ta 50% av föräldraledighet och vab? Är det något som bör hanteras på individ- eller strukturnivå?

Jag tycker detta är en svår fråga. Eftersom jag även vill lösa upp kärnfamiljsnormer så skulle jag önska att det fanns en större öppenhet för att t.ex. någon av föräldrarnas bror eller förälder skulle kunna ta ledigt för att ta hand om ett barn, men det är ju något som förutsätter att föräldrapengen är betydligt mycket friare än den är nu vilket nog i majoriteten av fall skulle komma att bli ett jämställdhetsproblem eftersom männen i högre grad skulle kunna lasta över ansvaret på kvinnor. Så det är nog inte en så bra ide nu men lite av en utopi för mig.

Det man först och främst ska göra är att sätta föräldraersättningen utifrån familjeinkomst hos registrerade par så att familjen som helhet får lika mycket oavsett vem som är hemma med barnet. Då skulle man inte längre kunna argumentera med att mannen har högre inkomst och att den faktiskt behövs.

Vad gäller delad föräldraförsäkring är jag lite kluven. Jag tycker att utgångspunkten ska vara att man delar lika men att det ska finnas möjlighet för förändringar. Exakt hur det sa vara utformat är jag dock lite osäker på.

Jag undrar också vad du vill göra när din tid som aupair är över?

Började läsa din blogg för någon månad sedan och gillar den skarpt! Keep up the good work!

Tack! När min tid här är över så ska jag troligen läsa in en pol.kand vilket är ett treårigt program i nationalekonomi och statsvetenskap. Förhoppningsvis blir det en massa politiskt engagemang också, om jag inte hunnit bli alltför cynisk.

1 Först en skumfråga, Har du gett blod någon gång? :)

Nej. Jag vill göra det men är för slö.

2 Hur är du med din familj då det gäller genus och feminism? Frågar de dig? Ett problem med min familj är att om jag tar upp genus eller feminism när vi ser på tv eller gör något annat vardagligt, så skriker de alltid att jag ska vara tyst. För de orkar helt enkelt inte höra? Är det här något du mött hos din familj?

Utgår från att du menar min biologiska familj och inte den jag aupairar hos. Jag diskuterar sällan sådant med mina föräldrar. Varför vet jag inte, för de är båda vettiga och samhällsintresserade människor. Det har väl inte blivit så helt enkelt. Jag diskuterar istället med mina vänner och här på bloggen. Ibland kan jag vara lite ledsen över att mina föräldrar aldrig varit pushiga i mitt samhällsengagemang. Men å andra sidan: om de varit det så hade jag kanske tröttnat för länge sedan. På ett sätt är jag glad att jag fått upptäcka så mycket själv.

3 Hur tänker du kring kött? Har du någon gång övervägt en vegetarisk kost? Eller du kanske är det utan att jag vet det? :) Alltså vegetarian.

Jag har varit vegetarian, dock mest för att jag ville gå ner i vikt. Numera äter jag kött. Ju mer medveten jag blivit om problemen med köttindustrin desto mer har jag börjat tänka att jag ska sluta. Nu är dock inte en bra tid eftersom det inte är jag som står för matinköpen i familjen, så det lär väl bli när jag flyttar hem igen. Jag kommer nog aldrig bli så renlärig att jag inte äter kött när jag blir bjuden, däremot kommer jag försöka undvika det när jag bestämmer själv.

När det gäller mat och politik/miljö så tror jag att jag framförallt kommer börja hålla mig mer till kost efter säsong när jag kommer hem och äta mer typ linser och bönor som ju torkas in och därmed inte utgör någon större miljöpåfrestning (i alla fall inget emot växthusodlade tomater på vintern). Det är inte bara en fråga om miljö utan även om min aversion emot detta ”måste-ha-precis-denna-vara-i-denna-stund”-samhälle som jag lever i.

har du några bra boktips om feminism osv? typ lite nybörjarlitteratur, kanske.
skulle nog kalla mig feminist, men behöver läsa på lite känner jag :D

Jag läser pinsamt lite och är absolut inte bevandrad inom feministisk litteratur. Jag kan rekommendera Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman som handlar om prostitution och surrogatmödraskap. Om du även läser Petra Östergrens Porr, horor och feminister i samma veva så tror jag att det kommer ge att bra perspektiv på två olika typer av feministiska synsätt: vänsterfeminismen respektive den liberala. Båda böckerna behandlar samma fråga men kommer fram till helt olika slutsatser, båda ur ett feministiskt perspektiv.

Den generella uppfattningen jag kan få och tolka utifrån vårt samhälles nuvarande struktur är att feminism- och genusfrågor fått större utymme och vikt både i media och även i politik.
Jag vet inte om du håller med om detta, men vad jag undrar är vad du anser har kommit i skymundan i feministiska diskussioner i mediala och politiska sammanhang?

Ett stort problem med den feministiska samhällsdiskussionen idag är i mina ögon att man har ett enormt fokus på dels Unga tjejer™ och framgångsrika företags- och entreprenörskvinnor. Diskussionen kring Unga tjejer™ skapar en enorm offerstämpel som få ungdomar relaterar till och det tycker jag är olyckligt. Istället för att göra någon slags relevant feministisk analys och sträva efter att förbättra samhället så ska Unga tjejer™ gå kurser i hur man undviker depression och läsa tjejtidningar om hur man förbättrar sitt självförtroende.

De framgångsrika kvinnorna ser jag som andra sidan av detta mynt. Det är dess kvinnor som står som förebild för de Unga tjejerna™. För att luta vara en stackars Unga tjej™ ska man istället bli någon slags Blondinbellatyp som jobbar arslet av sig och ägnar sig åt manikyr som någon slags ”egentid” och ”intresse”.

Jag tycker att en feministiska debatten är alltför fokuserad kring att individuella kvinnor ska ”peppas” till att göra sig en karriär, vara självständiga (dvs fria från djupa känslomässiga band samt barn) och tjäna mycket pengar. I skymundan hamnar arbetarklassens kvinnor och de kvinnor som inte är intresserade av att göra sig en strålande karriär utan värderar annat, vilket råkar vara en stor merpart. Ett fåtal solskenshistorier om kvinnliga kvinnor som lyckats göra sig framgångsrika på manliga områden dominerar, och plötsligt ska alla bli som dem.

Själv tänker jag att det talas ganska sporadiskt om jämställdhet och feminism bland äldre. Vad tror du?

Hoppas jag inte uttryckte mig för rörigt nu.

Jag vet inte riktigt vilken åldergrupp du menar med äldre men jag tänker mig att det rör sig om folk mellan 50-60? Jag tror att dessa grupper generellt diskuterar ideologiska frågor mindre än vad ungdomar gör och därmed också feminism. Jag tror även att behovet av feminismen har blossat upp mycket får vår generation i och med de enorma förändring som har kommit när det kommer till utseendeideal. Den feminism som fanns för dessa generationer var ju den typiska 70-talsfeminismen som också gjorde enorma framsteg när det begav sig, så kanske betraktar man till viss del slaget som vunnet, alternativt är jävligt trött på hela skiten.