Kategori: Politik

Det är ni som måste ändra på er, inte jag.

Det här med kroppsbehåring då. Vi feminister blir ständig anklagade för att göra en ”stor grej” av vårat kroppshår. Vi blir anklagade för att göra något som är ”privat” till något offentligt.

På ett sätt tycker jag att det påminner mycket om alla människor som anklagar homosexuella för att göra en ”stor grej” av sin sexualitet i och med pride. Dessa människor tycker ofta att man ”får vara bög” men att man inte behöver ”spöka ut sig”. På samma sätt tycker många att man ”får ha hår under armarna” men att man inte ”behöver visa upp det”.

Om det hade varit allmänt accepterat att göra vad man vill med sin hårväxt hade det troligen inte heller upplevts som ett ”uppvisande” om man t.ex. råkade visa sina håriga ben eller sin håriga armhåla på bild. Då hade folk snarare tänkt ”jaha, där är en helt vanlig bild på en helt vanlig tjej”, inte: ”åh nej, en hårig armhåla”. På samma sätt hade man inte upplevt det som något slags ”uppvisande” av sin homosexualitet när två personer av samma kön hånglade om det inte var för att homosexualitet är stigmatiserat. Då hade man tänkt: ”där sitter ett kärlekspar och hånglar” och inte: ”åh nej! Två homosexuella som måste trycka sin sexualitet i ansiktet på mig”.

Det som för mig är den naturligaste sak i världen, att inte aktivt dölja mig bara för att jag inte rakat mig under armarna eller på benen, upplevs av någon annan som att jag visar upp det. Att jag ”gör en grej av det”. På samma sätt som två individers helt naturliga uppvisande av kärlek för varandra av vissa personer ses som något slags statement; ett äckligt exponerande av vad som egentligen borde ske bakom lykta dörrar och aldrig läcka ut i offentligheten.

Sen är det såklart så att man ibland ”visar upp” det med mening. Men grejen är att det inte hade funnits något behov av att visa upp det om det inte var för att så många finner det så oerhört provocerande. Om folk inte hade brytt sig om hårväxt från första början hade inte jag heller brytt mig om min rätt att göra vad jag vill med den, för då hade det varit en ickefråga. Men nu är det inte en ickefråga, det är ett högst aktuellt problem att kvinnor inte får ha vilken hårväxt de vill utan att vissa ska ta sig rätten att ha åsikter om det, sno deras bilder och kalla dem äckliga.

Och på precis samma sätt hade man inte behövt ha någon prideparad om det inte var för att homo- bi- och transsexuellas rättigheter faktiskt inte är precis samma som heterosexuellas. Om det inte var för att vi faktiskt behöver påminnas om att alla människor har samma rätt till sin sexualitet och sitt privatliv oavsett vilket kön man tänder på eller hur man definierar sin egen könstillhörighet.

De som behöver ändra på sig här är inte personerna som anser sig ha rätten att göra vad de vill med sina egna kroppar, ta bilder på oss själva och publicera eller ha baraxlat trots att vi inte rakat oss under armarna. De som behöver ändra på sig är alla personer som tar sig rätten att spy ut sina åsikter om våra kroppar, våra hygienrutiner och våra bilder fast de egentligen inte ha något alls med saken att göra. De som behöver ändra på sig är personerna som tycker att alla kvinnor ska anpassa sig efter deras personliga preferenser gällande kroppsbehåring, inte vi som tycker att alla ska få ha rätten att bestämma över sina egna jävla kroppar utan att någon ska kalla oss äckliga.

Och på samma sätt är det inte personerna som inte aktivt döljer sin sexualitet som behöver förändras, utan personerna som tar sig rätten att ha åsikter om andras val av partner. Som tycker sig ha rätten att kalla personer som visar upp sin kärlek offentligt, precis som många heterosexuella gör, för äckliga bara för att de själva inte har samma preferenser.

De som behöver förändras är inte de som gör vad de vill med sina kroppar, visar sin kärlek oavsett kön. De som behöver förändras är personerna som inte kan tåla att andra människor har en annan smak än de själva, en annan uppfattning om vad som är vackert och inte eller en annan sexualitet.

Respektera min rätt att bestämma över min egen kropp tack.

Ikväll har jag varit så sinnessjukt irriterad på människor som inte fattar skillnaden mellan att ha en personlig preferens och att sprida en bild av att allt som går utanför den skulle vara fel. Som DennisM.

Fy alltså. Sådant kan verkligen sätta sig hos mig. Inte just för att DennisM tycker det, för han är ju liksom en idiot. Det som stör mig är att hans sätt att tänka förekommer i en mindre extrem form hos väldigt många människor.

Kan inte alla människor snälla sluta ha sådan jävla åsiktstourettes och lära sig skilja på i vilka situationer det är relevant att säga sin åsikt och inte? Man behöver inte säga exakt vad man tycker om precis allt för precis alla, faktiskt. Det tillför inte världen något att berätta att någons skor är fula, att någons kroppsfunktioner är äckliga eller att man tycker att någon väger för mycket. Ska det vara så svårt att förstå?

Respektera att jag bestämmer vad jag gör med min egen kropp. Ingen annan ska ha några åsikter om hur jag väljer att klä mig, sminka mig, äta eller raka mig. Det är mitt val, mitt problem, och ingen annans. Och om du finner det motbjudande så har jag ett jävligt enkelt tips: ligg inte med mig! Det lär inte vara något du behöver anstränga dig för heller, eftersom jag av princip inte ligger med idioter.

Att gå från ett ideal direkt in i ett annat.

Det här inlägget av Christina är otroligt bra. Det handlar om angelägenheten kring att göra om kroppskomplex, ett problem som drabbar väldigt många personer och främst kvinnor, till någon slags sjukdom som man måste bli frisk från på egen hand. Tydligen kallas det CBS, Competitive Body Syndrome.

Jag blir också trött på detta ständiga sjukdomsförklarande och individualiserande av fenomen som uppstår till mångt och mycket på grund av vårat samhälle. Det blir liksom bara ytterligare en del av förtrycket när man ständigt uppmanas till att bryta sig bort från detta för att bli en bättre, lyckligare och roligare människa. Ibland känns det som att man inte försöker bryta sig ur sina kroppskomplex för sin egen skulle, utan för någon annans. För att uppnå ett annat ideal, idealet av den starka, friska entreprenörsstjejen som behöver äta ordentligt för att orka starta företag.

Anställningstrygghetsfrågan måste fan redas ut.

Den här artikeln borde läsas tycker jag. Den handlar om bemanningsföretag.

Ofta motiveras förekomsten av bemanningsföretag med att det är bra för flexibiliteten på arbetsmarknaden och att det är en ”fot in” i yrkeslivet. Detta i sig kan absolut vara goda argument om det nu var så det funkade, men det råder det ganska delade meningar om.

Jag skulle vara helt okej med provanställning och bemanningsföretag om det ledde till trygga anställningar för en majoritet. Så ser det tyvärr inte ut idag utan många stannar i otrygga arbetsförhållanden under en väldigt lång tid.

Det måste vara så otroligt tärande på psyket att jobba på samma arbetsplats i flera år och ändå inte ha någon anställningstrygghet eller några möjligheter till utveckling och avancemang. Ingen person mår ju bra av att trampa på samma ställe år ut och år in.

Frågan med anställningstrygghet måste lösas, för såhär kan vi faktiskt inte ha det. Vi kan inte ha ett samhälle där människor som uppenbarligen behövs på en arbetsplats fortfarande efter flera års tid inte blir betraktade som ”riktiga” anställda. Jag förstår att det kan finnas ett behov av flexibilitet på arbetsmarknaden, men när bemanningsföretag används som en mellanhand i vad vi annars skulle kalla en vanlig heltidstjänst för att företaget ska slippa från ansvar så är det ju uppenbarligen något som inte riktigt funkar som det ska.

Folk som ”ogillar hår under armarna” kan aldrig dra gränsen mellan att ge uttryck för sin personliga preferens i en fråga och att fullkomligt förgöra personer som gjort ett annat val.

Detta är vad jag tycker är problemet med folk som snackar om att de inte tycker om kroppshår på kvinnor. DennisM har fått frågan vad han tycker och han svarar såhär:

Personligen så tycker jag inte att det är ok, det ser bara äckligt och ovårdat ut. Jag förstår faktiskt inte varför man väljer att inte raka armhålorna/benen som tjej. Vill man vara rebellisk och gå emot idealet finns det andra sätt att göra än att förstöra sitt yttre.

Jag hade varit helt okej med att han tyckte att det var fult och hade svarat enligt det på frågan. Om jag hade fått frågor om vad jag tycker om vissa utseenden så hade jag också svarat enligt mina preferenser. Man får ha en personlig smak.

Vad som däremot stör mig är att han skriver att det ”inte är ok”. Okej för vem, undrar jag då? När jag säger att något inte är okej så brukar det röra sig om saker som våld, stöld och så vidare som faktiskt inte är okej att ägna sig åt. Inte typ kläder, smink eller hår under armarna. Då skulle jag kanske skrivit ”jag tycker inte att det är snyggt”. Inte att det inte är okej.

Visare fortsätter han med att skriva att det är äckligt och ovårdat. Snälla Dennis, du fick en enkel fråga om kroppsbehåring på tjejer, du behöver inte dra upp hela jävla registret av förolämpningar för att visa hur illa du tycker om det.

Tyck gärna att kroppsbehåring är fult. Du kan välja en partner som har samma åsikter om kroppsbehåring som du har. Men man behöver faktiskt inte ge uttryck för precis alla åsikter man har om folks utseenden och livsval, inte ens när man blir tillfrågad. Det är detta som är mitt problem med folk som ”ogillar hår under armarna”, det är att de aldrig kan dra gränsen mellan att ge uttryck för sin personliga preferens i en fråga och att fullkomligt förgöra personer som gjort ett annat val gällande sin kroppsbehåring.

Användandet av skattepengar måste ifrågasättas.

Det här tyckte jag var ett väldigt bra inlägg om det här med skatt. Om hur vanligt det är att folk, så fort man pratar om skatter, drar någon utläggning om. ”men kan du inte bara betala de där extra kronorna för att de där personerna ska få vad de nu får”.

Självklart skall vi hjälpa varandra och skatt är inte dåligt att betala. Men det är dåligt när vi inte respekterar varandras tid eller liv, genom att anse att våra målsättningar är viktigare än deras. För varje tillägg vi gör till offentlig verksamhet och för varje verksamhet som vi väljer att ha kvar så måste vi vara medvetna om att det är människors tid, liv och relationer som vi tar i anspråk. Inte pengar.

Skatt är bra, det tycker jag verkligen. Jag har inte heller något emot att vi har ett så högt skattetryck som vi har idag. Däremot så tycker jag att man ska vara medveten om att det inte bara handlar om ”några kronor hit eller dit”. För det första blir det ganska många kronor när saker och ting slås ihop, och för det andra så måste dessa kronor komma någonstans ifrån, det ligger en ansträngning bakom varje intjänad krona.

Det duger inte att säga ”men kan du inte bara avvara de där kronorna”. Man måste fundera på vad prioriterar och varför. Vem som får ta del av satsningarna som sker och vem som får betala. Med det inte sagt att det inte finns saker det är värt att betala skatt för, det finns såklart en mängd olika saker som är väldigt viktiga och som jag tycker att man ska finansera gemensamt. Men det finns också en massa saker av mer tvivelaktig natur dit det går skattepengar och det måste faktiskt ifrågasättas.

Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund.

Vissa har tagit illa upp över mitt inlägg om ”saker jag avskyr” och påpekar att ”alla” minsann inte är på det sättet jag beskriver. Jag förstår ju varför inlägget är provocerande i sig men jag vill bara förtydliga att det jag stör mig på är personer som är just som jag beskriver varken mer eller mindre.

Det finns gott om människor som tycker att arbetslinjen är bra med goda skäl och dem kan jag absolut respektera även om jag personligen inte håller med dem. Det finns också gott om människor som ser att det finns till exempel klasskillnader men som helt enkelt inte ser det som politikens uppgift att jämna ut dem. Jag håller inte med dem heller, men jag tycker inte illa om dem.

Vad jag tycker är provocerande är inte personer som har andra åsikter än jag själv. Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund. Man behöver inte tycka att det är ett problem att det är så eller vilja lösa det på politisk väg, däremot så är det bara idioti att förneka förekomsten av det. Jag tycker helt enkelt inte att man ska syssla med politik om man inte kan se att det finns andra saker som styr människors livsöden än deras ”fria val”.

Hade varit kul att kunna uttala sig.

I tider som dessa önskar jag att jag var utbildad nationalekonom, eller i alla fall hade studerat ämnet ett halvår eller så. Då skulle man kanske ha någon chans att kunna uttala sig om vad som händer i Grekland och eurozonen i stort just nu med någon slags trovärdighet.

Min uppfattning hittills är i alla fall att jag är sjukt glad över att Sverige inte gick med i euron från första början, att man höll folkomröstning och respekterade vad folket tyckte i frågan. Tack för det! Visserligen påverkas vi ju ändå, men inte till samma grad.

När jag kommer hem till Sverige ska jag fan läsa minst 30 poäng nationalekonomi. Det kommer säkert att vara skittråkigt, men jag vill verkligen kunna förstå sånt här på en något djupare nivå än vad jag gör nu.

Man kan vara liberal utan att vara dum i huvudet.

Såhär va. Man kan absolut vara liberal utan att vara dum i huvudet. Jag betecknar mig själv som någon slags socialliberal. Däremot har jag svårt att se hur man kan ha tagit sig en ordentlig titt på världen och fortfarande tro att det inte finns strukturer i samhället som styr oss. Människor som säger att det inte finns någon underklass eller fattiga människor i Sverige ser jag helt enkelt som personer som inte tagit sig an att utforska samhället.