Kategori: Blogg

Att beskriva med respekt.

Håller på med ett inlägg som heter Att göra slut. Ni fattar nog vad det handlar om.

Det är så svårt det där med att skriva om sina relationer. Jag vill ju såklart skriva om det, få ut mina tankar och kanske få någon annan att känna igen sig eller tänka till. Och jag vill såklart berätta ärligt, berätta om hur jag har uppfattat det som varit. Men samtidigt vill jag ju visa respekt för Emanuel, för det är fortfarande en människa jag tycker väldigt mycket om.

Han tyckte om det förra inlägget jag skrev om saken, det om hur könsroller kan få både män och kvinnor att bete sig som svin. Han tyckte att det var rättvist. Det känns bra, dels för att jag vill att han ska vara bekväm med det jag skriver, men också för att min bild av förhållandet överensstämmer med hans.

Fel blogg vann.

Allvarligt talat så tycker jag att det är fel att Katrin Zytomierska vann priset som årets bloggprovokatör. En provokatör, det ska väl vara någon som provocerar? Jag tycker att Lady Dahmer förtjänade priset. Katrin är ju snarare någon slag provokatörveteran, hon har provocerat som fan men nu känns hon ganska nedtonad, och det blir liksom lite fel om man vinner det priset när man har lugnat ner sig, tycker jag.

Jag tycker att man ska sluta med att bara ha röstning och ha både röstning och jury. För när det bara är röstningen som avgör så blir det alltid så att de som folk känner igen vinner, och trots att Katrin knappt provocerar alls så känner folk igen henne som provokatör. Eller ha färre kategorier. Eller satsa mer på bloggar som inte redan har vunnit eller varit nominerade. Eller åtminstone inte nominera bloggar som inte längre passar in i genren och bara är med för att de gjort det tidigare, som jag känner är fallet med Katrin.

Varför inte bara sluta spekulera i om utseendehetsen ligger i vår natur eller ej och helt enkelt bara inse att den är dåligt i vilket fall.

Läste denna kommentar hos bloggkommentatorerna under detta inlägg om utseendehetsen som råder idag, framförallt hos kvinnor:

Tom hos djuren finns det ju att göra sig vackra för att hitta en partner. Kom bara på det nu. En annan grej, kan det inte vara så att det liksom finns inbyggt att bry sig om utseende, på ett eller annat sätt? Liksom mer grundläggande, att man tittar på varandra och bestämmer vilken flock man hör hemma i?

Det är väl egentligen ganska självklart att det finns inbyggt i oss att bry oss om utseendet. Om man ser det evolutionärt har det såklart varit himla viktigt att vara attraktiv för sin partner och för att markera grupptillhörighet. Men det måste ha varit minst lika viktigt om inte mer att vara smart, stark och hälsosam, så varför värderas då inte det så till den milda grad.

Det känns inte riktigt rimligt att skylla på evolutionen i det här fallet. Det är klart att våra gener alltid har ett finger med i spelet när det gäller vårt beteende, men den enorma utseendehets som råder idag kan inte vara ett resultat av att det skulle vara evolutionärt hållbart att agera så.

Allvarligt talat. Jag tror inte att påfåglar ägnar flera timmar om dagen åt att tänka på sitt utseende. Dom har det med sig från födseln och sen får det vara så. Men vi människor sätter allt annat åt sidan för att se bra ut, och det är väl inte sådär jätterimligt om man ska se till artens överlevnad.

Så jag tycker väl lite såhär, att folk ska sluta spekulera i varför det är som det är och bara erkänna att den utseendehets vi har idag är jävligt osund, oavsett om den ligger i vår natur eller inte.

Svar på frågorna del 1.

Här är då svar på frågorna från feministfrågestunden, jag kommer svara i omgångar eftersom jag vill svara ordentligt på alla frågor. Ni får jättegärna ställa fler frågor här.

Jag gör ett sista försök här inne innan jag går vidare i mina äventyr.
Jag kan ställa ett par frågor om ”feminism” enligt mig som är något att ha.
Feminister brukar använda sig av falsk fakta väldigt ofta så jag frågar dig om du tror något av detta är sant.

1. Kvinnor gör 2/3 av allt arbete på jorden.
2. Bistånd till kvinnor i u-länder hjälper landet bättre än bistånd till män.
3. All världens resurser ägs av män (99% enligt feminister)
4. Män slår kvinnor oftare i relationer
5. Män är större miljöbovar än kvinnor.

Skulle vara roligt att veta hur påläst du är och från vilken källa. Mina källor säger mig att allt detta är falskt och lögn. Detta är bara en bråkdel av ”myter” som finns därute och som används flitigt ända uppe hos högsta hönsen i FN. FYI så har även FN varit med och skapat den första lögnen.

Först vill jag påpeka att jag aldrig har påstått något av detta och inte heller hävdar att jag har kunskap i frågan, så med det överstökat så ska jag alltså berätta vad jag tror om dessa påståenden.

  1. Jag tror nog att det siffran är överdriven. Kvinnor utför nog som grupp mer arbete för mindre pengar än vad män gör, men jag tror inte att vi står för 2/3 av allt sammanlagt arbete som utförs.
  2. Jag tror att det kan stämma eftersom mycket bistånd hamnar i händerna på makthavare, och makthavare är ofta män, speciellt i odemokratiska länder. Jag skulle dock inte hävda att bistånd som hamnar i ”rätt” händer, alltså hos dem som behöver det och inte hos de styrande i ett land, kommer mest män till del.
  3. Jag tror inte att så mycket som 99% ägs av män, däremot tror jag ett män äger mer än kvinnor. Detta eftersom merparten av de rikaste personerna i världen är män.
  4. Jag har läst att kvinnor och män är lika benägna till fysiskt våld. Däremot tror jag att våldet som riktas mot kvinnor ofta är grövre och till stor del sexuellt till sin natur.
  5. Jag tror att kvinnor konsumerar mer än vad män gör, eftersom kvinnor ”shoppar” på ett helt annat sätt än män. Dock så styrs många stora företag av män som därför måste ta mer ansvar än gemene man, men det är en fråga om individer som måste ta ansvar och inte om kön, även om man kunde önska att könsfördelningen hos de styrande var mer jämn. Jag skulle dock aldrig använda vissa mäns makt inom branscher av betydelse för miljö som ett argument för varför män i allmänhet är större miljöbovar.

Vilket antifeministpåstående blir du mest provocerad av?

Framförallt de som rör sig om att jag som feminist skulle tycka att män som grupp alltid förtrycker kvinnor som grupp. Jag anser inte att det rör sig om män som förtrycker kvinnor på det sättet, utan att vi alla lever i en viss struktur som upprätthålls av både kvinnor och män. Jag vet att det finns feminister som verkligen ser världen som att män förtrycker kvinnor, och kvinnor inget hellre vill än att slå sig fria, men så tycker inte jag och det är inget jag vill stå till svars för.

Jag blir också irriterad på de som tror att det bara handlar om kvinnors rättigheter och plats i samhället. Jag vill bryta ner strukturer och könsroller vilket kan komma alla till del, både män som har mer ”kvinnliga” intressen och kvinnor som har mer ”manliga” intressen.

Vad tycker du om Simone Beavoir?

Jag har inte läst något av henne men lite om henne och hennes tankar. Som jag har uppfattat henne så är hon väldigt teoretisk och filosofisk i sina resonemang, vilket kanske inte faller mig i smaken. Jag är betydligt mer intresserad av lite mer jordnära feminism.

när orkar du ta diskussionen och när orkar du inte? d.v.s vilka hjärtfrågor har du inom feminism och vilka lämnar du över till andra?

Om jag orkar ta diskussionen eller inte beror dels på vem jag talar med och dels på dagsformen. Jag argumenterar gärna för saker som jag faktiskt tycker och står för, men är ganska ointresserad av att diskutera med människor som tillskriver mig åsikter jag inte har.

Den feministiska fråga som jag för närvarande finner mest relevant är abortfrågan, och den kan jag diskutera hur mycket som helst, helt enkelt för att jag tycker att den är så jävla viktig. Jag tycker även att prostitution och surrogatmödraskap är viktigt. Men som sagt, det beror mest på vem jag snackar med.

hur är du att diskutera, i det här fallet, feminism med? framhåller du det sakliga med fakta eller går du på känslor och dina egna upplevda händelser mest? blir du upprörd lätt eller håller du dig cool?

Det är ju alltid svårt att säga hur man är i diskussioner. Jag vill såklart gärna hävda att jag är saklig och intellektuellt hederlig, men vet inte om andra delar den uppfattningen. Återigen handlar det mycket om vem jag talar med. Om personen ifråga är intresserad av att lyssna och förstå så lyssnar jag gärna tillbaka, även om jag har hört det dem säger en miljon gånger tidigare (vilket ofta är fallet). Om personen bara vill köra över mig så brukar jag strunta i det, för jag pallar inte bråka med människor.

Jag brukar argumentera både utifrån det jag upplever och observerar i min omgivning och från fakta. När det kommer till prostitution så är jag väldigt påläst, så där kan jag för det mesta leverera något mer substansfullt, på andra områden är jag inte alls lika duktig.

Jag blir ganska lätt upprörd, men av den anledningen så har jag numera börjat välja bort diskussioner som jag kanske skulle vilja ta men som jag vet att jag inte kommer kunna föra med värdighet. Jag tycker att man gör feminismen en otjänst om man inte argumenterar sakligt och väl för den, och därför brukar jag strunta i att argumentera alls om jag inte känner att jag har orken.

Ett förbud mot slöjor riskerar att leda till mer förtryck.

Dennism har skrivit om att man borde förbjuda slöja på offentliga platser. Som argument drar han det gamla vanliga:

Kvinnor som av sina män eller sin familj tvingas att bära heltäckande slöja är offer för religiös extremism och den heltäckande slöjan är ett maktvapen och ett sätt att förtrycka dem och göra dem till slavar.

Säg nu att det skulle vara sant att alla kvinnor som bär slöja tvingas till det av sina män. Jag är helt övertygad om att så inte är fallet. Det rör sig mer om att man blivit uppfostrad i en speciell religion och struktur än att man har blivit direkt tvingad till att bära plagget. Av rent principiella skäl ställer jag mig emot att förbjuda klädesplagg.

Men om det nu skulle stämma att det alltid rör sig om tvång så skulle det nog ändå inte vara en effektiv lösning. För de kvinnor som idag blir tvingade att ha slöja på sig skulle nog få sin rörlighet markant begränsad om slöjan förbjuds på offentlig plats. Jag tror helt enkelt att de som blev tvingade helt sonika skulle bli förbjudna att gå ut.

Det är därför det är så dumt det här med slöj- och burkaförbud. För de personer som faktiskt är förtryckta, de kommer nog inte att bli friare för att de förbjuds ha plaggen på sig. De kommer bara att bli ännu mer begränsade och hållna i hemmet.

Ibland måste man kompromissa. Tillåta vissa element som kan anses vara förtryckande för att kunna få en mer naturlig övergång in i samhället för detta personer.

DennisM avslutar såhär:

Vi måste sluta upp med att av rädsla för att bli kallade för det ena och det andra vägra att ta tag i problem så fort de har minsta anknytning till religion!

Jag håller med honom om det. Vi kan inte acceptera till exempel omskärelse för att det är en del av en religion. Men det funkar inte heller att rakt av förbjuda allt men tycker illa om, man måste se till konsekvenserna och som blivande jurist så tycker jag att man ska inse det. Även om man önskar ett samhälle fritt från kvinnoförtryck så måste man kunna se att vissa lagar inte får den konsekvens man önskat.

Att lyssna på sin kropp är bra, men sunt förnuft kan nog också hjälpa.

Alice har gästbloggat hos happy happy fatgirl om det här med att normala kroppsfunktioner sjukdomsförklaras när det kommer till kosthållning. Ett väldigt bra inlägg! Jag håller med om att det är dåligt att folk anses vara sockerberoende för att de är sugna på något sött, det är väldigt naturligt att vi blir sugna på snabb energi om vi är utsvultna. Man ska inte sjukdomsförklara normala kroppsfunktioner.

Men samtidigt så är våra kroppar anpassade efter att vi lever med ett ständigt underskott på mat, vilket gör att vi har lätt för att överäta när det väl finns mat. Problemet är att idag finns det mat precis hela tiden, vilket gör att det lätt bli för mycket. Speciellt av snabb energi.

Jag tror mycket på det här med att lyssna på kroppen och det är det jag själv brukar praktisera. Däremot tycker jag att man måste tänka också. Visst är man ofta sugen på snabb energi när man är hungrig, med det betyder inte att man ska äta en chokladkaka även om man skulle kunna, en banan duger gott och väl. Jag är ofta sugen på pasta men brukar skippa det till förmån för matvete eftersom jag vet att jag blir mätt på mindre och håller mig mätt längre av det.

Man ska absolut lyssna på sin kropp men man måste också lära sig tyda kroppens signaler på ett nyttigt sätt. Många som bara äter det de känner för blir ju tyvärr överviktiga. Mycket handlar nog om vilka vanor man har med sig från barndomen; om man varit aktiv och fått ”riktig” mat och inte ätit överdrivna mängder godis.

Var vill jag komma med detta egentligen? Vill väl mest bara säga att om man lyssnar på kroppen och använder sitt förnuft samtidigt så kommer man nog att ha en alldeles sund vikt. Men alla dessa tips och trix som lärs ut tror jag bara är av ondo. Det är inte nyttigt att ta typ 20 olika saker i beräkningen när man ska laga en måltid. Men om man faller för varje impuls som kroppen ger en, då kommer man nog inte att ha en sund vikt.

Jag har aldrig någonsin påstått att lagen ska vara olika för män och kvinnor.

Fan vad jag kan bli trött på folk som kallar sig antifeminister och motiverar det med att ”kvinnor och män ska vara lika inför lagen”. Men herregud för fan, jag vet det. Jag tycker också det. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv argumenterat för att vi ska ha kvinnofridsbrott i lagboken, jag har bara argumenterat för motsatsen rakt av.

Men det fina i kråksången är att man kan ha ett strukturalistiskt perspektiv utan att behöva skriva in det i lagboken. Man kan var medveten om att män ofta slår kvinnor i nära relationer utan att behöva formulera brottet som ”hustrumisshandel”. Man kan säga att vi har ett brott som heter partnermisshandel och samtidigt veta att väldigt många av de som blir slagna av sina partners är kvinnor i heterosexuella relationer. Det tycker jag att man ska veta och ta hänsyn till när man stiftar lagar, även om själva lagen sedan ska vara könsneutral. För det är lika illa om en kvinna slår sin man och det är himla dåligt att det ibland ses som lite crazy och ”helt okej” när en kvinna ger sin man en örfil.

Snälla sluta anta att jag vill ha det här bara för att jag är feminist. Jag har aldrig sagt det. Jag har aldrig någonsin sagt att jag tycker att en lag ska vara utformad olika för olika kön. Aldrig.

Så kan ni efterhängsna antifeminister bara fatta den här saken; jag vill att män och kvinnor ska ha lika rättigheter och vara lika inför lagen och även i praxis. Men jag vill också att män och kvinnor ska betraktas lika och ha samma möjligheter så att kvinnor slipper ”välja” att abortera bort vissa foster för att de har fel kön.

Denna jävla dag.

Den här dagen alltså. Är trött och skitstressad för att jag äger för många ting. Har inte orkat rensa ut saker, vilket gör att jag packat drygt tio flyttlådor fulla med de saker jag ska lämna kvar här. Herregud alltså, jag ska aldrig mer köpa saker. Får ångest av bara tanken.

Muntrar upp med en bild på två fina kompisar. Kommer inte träffa er på ett år, ok hejdå.

(Förresten: jag kommer definitivt fortsätta blogga, förhoppningsvis bättre än innan)