Här kommer alla bidrag från veckans utmaning.
Knullad i Herrens hus – av Niklas Hellgren
Vadå förspel, bloggutmaning inlägg 5 – av Sara Strömvall
Bloggutmaningen del fem, hur skildras sex – av Hemma hos Knyttet
Bloggutmaning, ämne fem, hur skildras sex – av Fulskratt
Sexualitet och normer inom populärkulturen – av Shamandalie
små stänk av feminism i patriarkal porr – av Mary Saint Mary
Jag är sämst både på att svara på kommentarer och era frågestundsfrågor, det beror på att mitt liv är helt kaosartat just nu. Det reder upp sig sakta men säkert, men det är jävligt mycket just nu helt enkelt.
Idag har jag observerat ett extremt intressant beteende hos en av mina kommentatorer, som jag tycker mig se mycket ofta. Detta är en person som kommenterat innan vars kommentar jag tagit bort, jag minns inte exakt varför. Nå, hur som helst kommenterade personen under mitt inlägg om folk som känner sig censurerade:
Hejsan!
Ville bara säga att min kommentar som du inte publicerade inte var menad att trycka ner på något vis, jag var uppriktigt intresserad av hur du tänkte, och om du verkligen menade vad du skrev. Och angående lagen var jag också ute efter att få veta hur det verkligen var, och om jag hade fel uppfattning då du verkade säker på din sak. Sedan – igen, av intresse, inte för att trycka ner – varför känner du att du måste ha en så hård censurering? Av alla de bloggar jag läst så sticker din ut med den absolut lägsta ”toleransnivån”.
Personen försöker uppenbarligen hålla någon slags ”god ton”, men kan ändå inte hålla sig ifrån att förminska mig och ifrågasätta mitt omdöme samt säga att jag har ”lägst toleransnivå”. Tänker sig denna människa att detta är ett bra upplägg för någon slags meningsfull diskussion? Detta är förvisso en sådan kommentar jag troligen skulle ha släppt igenom, men eftersom jag modererar vissa kommentarer så tar sådant ibland tid, eftersom jag gör annat på dagarna än att kolla mitt kommentarsfält. Detta är dessutom den typen av kommentar som jag vill besvara direkt innan jag publicerar den, och därför tar det extra lång tid. Men så är det, ibland tar det några timmar eller ett dygn innan jag släpper igenom en kommentar.
Men personen som kommenterar tänker inte vänta, utan utgår istället från att hen blivit censurerad och skriver följande:
Vad är du rädd för? Diskussion? Debatt? Mitt förra inlägg följde dina regler, och var inte ens närapå galla, möjligen lite sur uppstötning
.
Jag vet att det här är din blogg osv, men när din policy gällande kommentarer tydligen är värre än valfri nazi-blogg (ja, jag har besökt ett antal såna, ibland är det roligt att bråka med nassar) så borde du kanske tänka efter lite…
Vad är grejen med detta? Varför så paranoid? Varför känner sig personen tvungen att skriva till mig igen? Jag begriper det inte.
Det är en jävligt vanlig inställning att tycka att en på något vis har någon slags ”rätt” att få sin kommentar publicerad om en håller ”god ton” och anstränger sig. När människor tycker sig ha denna rättighet så blir jag jävligt avtänd på att ha något med dem att göra.
Men personen kan liksom inte hålla sig, hen bara måste skriva en kommentar till med en lång och utförlig analys till varför jag inte släpper igenom hen jävla kommentar:
Så, jag har funderat lite på varför rassar låter folk kommentera men inte du, och har kommit fram till några avgörande skillnader:
1) Självsäkerhet. Om det är något nassar och rassar har så är det självsäkerhet. De är säkra på sig själva och på att de har rätt. Om de råkar ut för motgångar (Och det gör de. Oj, vad de gör!) så stiger de upp, borstar av sig och fortsätter. Du däremot verkar inte vara en stark person. Man får känslan att du inte klarar motgångar speciellt bra.
2) Ideologi. Rassar är ganska säkra på sin ideologi – de vet(!) att de har rätt, och därför är de inte heller rädda att debattera med folk som inte håller med dem (det roliga blir därför att sakta och säkert punktera deras tankebubblor). Du däremot verkar inte vara så säker – varken på kommunismen eller feminismen. Kanske du innerst inne vet att ingendera av dem håller för någon närmare granskning?Jag tror därför att orsaken till att du inte låter kommentarer (förutom ryggdunkar-skval) få komma fram är en kombination av de två. Å ena sidan vet du att varken feminismen eller kommunismen håller någon som helst närmare granskning utan att sjunka som Titanic. Å andra sidan har du antagligen byggt hela din världsbild på dessa två ideologier – och skulle någon rasera dem har du ingenting kvar, vilket du inte skulle klara av utan att bryta ihop.
Har jag fel?
Alltså snälla människa, ta dig samman. Hur kan det vara en så jävla big deal för dig att jag inte släpper förbi din jävla kommentar att du sätter dig och författar typ en halv A4 med en redogörelse för min personlighet? Hur kan du tycka att det är ett okej beteende bara för att jag inte publicerat din kommentar? Det är ju helt otroligt.
Allt detta sker alltså inom loppet av en period då jag inte ens tagit ställning till den här personens första kommentar. Det är fan i mig helt otroligt hur mycket vissa människor har taggarna utåt och hur det liksom blir en självuppfyllande jävla profetia eftersom de bara inte kan hålla sig från att klaga på att jag inte släppa igenom deras dynga. Ta ett steg tillbaks bara och chilla lite så kanske det blir enklare.
Ja, ni är troligen censurerade. Om du gått in och skrivit en kommentar med syfte att trycka ner mig, då har jag troligen tagit bort den. Jag har extremt låg toleransnivå.
Jag har kommentarsregler här. Sedan har jag ett tips; om du tänker ”den där Fanny är så dum i huvudet nu ska jag allt sätta dit hen” så behöver du inte ens bry dig om att kommentera. Jag märker det där, oavsett hur ”fina” ord du använder eller hur bra du själv tycker att din så kallade argumentation är.
Jag vill också påpeka att detta är en blogg, ingen jävla domstol. Nej, jag är inte ”rättvis” i min bedömning av kommentarer, inte alls faktiskt. Om du tycker att det är så jävla deppigt att inte få spy ur dig din galla just precis här så föreslår jag att du så att säga skaffar dig en annan hobby.
De senaste dagarna här på bloggen har jag skrivit två inlägg där jag uttryckt mig klumpigt vilket har lett till att folk blivit sura och ledsna. Jag vill därför dels be om ursäkt, dels förtydliga mig.
Först rör det inlägget om Queer. Jag står fast vid det jag skriver i inlägget, men jag håller med om att jag kunde varit tydligare med att peka ut vilja jag anser problematiska och att det nu är alltför generaliserande. Jag upplever att det finns en ganska tydlig grupp personer som omhuldar queerretorik och antar vissa queera tankar och attribut utan att på ett genomgående sätt dekonstruera sin manlighet. Det kan röra sig om personer som kallar sig män men tar avstånd från ”manlighet”, vilket oftast snarare betyder ”manlighet som jag personligen inte känner mig bekväm i”. Detta är något en kan syssla med om en tycker det är bra, problemet jag ser är när det blandas ihop med en kamp för att sluta förtrycka kvinnor. I mina ögon är detta inte vad som sker här, snarare är det ett selektivt urval av de manliga attribut en personligen finner bekväma. En person som gör på det här viset är enligt mig fortfarande en förtryckare, innehar fortfarande patriarkal makt, och jag ser inte denne som min allierade i kampen emot kvinnoförtrycket. Sedan får hen väl syssla med vad hen vill, men jag kommer inte sluta kritisera dennes utövande av patriarkal makt bara för att hen inte definierar sig som man eller känner sig bekväm i mansrollen.
Sedan rör det inlägget om funktionshinder. Mitt syfte var inte att säga åt personer med funktionshinder hur de ska bedriva sin kamp, jag inser såklart att i en sådan position så tar en vad en kan för att stärka sin position i samhället. Däremot tycker jag att det är problematiskt när frågan lyfts på det viset på en högre politisk nivå. Jag är helt med på att alla människor har något att bidra med och att det är viktigt att organisationer, arbetsliv och så vidare är mer öppna och toleranta, vad jag har problem med är hela idén om specialförmågor som en liksom kan få tillgång till om en bara accepterar annat. Vad gör det med de människor som inte har några sådana specialförmågor?
Men generellt ska jag bli bättre på att skriva kring den här typen av ämnen, för jag håller med om att jag formulerat mig illa i vissa av fallen. Jag vet att jag kan vara dålig på att besvara kritik eftersom jag är väldigt försvarsinställd i kommentarerna, men jag tänker mycket på den här typen av kritik och försöker verkligen att inte använda ett språk eller resonera på sätt som är förtryckande.
Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning om feminism och sex är skildringar av sex.
Hur skildras sex, och hur påverkar det vår sexualitet? Det är de frågorna jag tänker är centrala. Vilka sexskildringar har varit viktiga för dig, för ditt formande av din sexualitet? Hur tänker du att du har påverkats av hur sex skildras i största allmänhet?
Jag kommer nog inte skriva så mycket om direkta skildringar av sex som om romantik och erotik, eftersom jag tänker att det är där sexualiteten formas först, det är där villkoren sätts.
Här kommer alla inlägg i ämne fyra i min och Schmenus bloggutmaning om sex och feminism. De två senaste veckornas ämne var Våldtäkt.
När du inget annat kan göra än att finnas där av Ord och ord.
Du behöver inte må dåligt över en våldtäkt av Moralfjant.
Den dolda våldtäkten av Asperger hippie.
Bloggutmaningen: Våldtäkt av Knyttet.
Bloggutmaning – en lätt fundering på underhållningsvåldtäkt av Mondocane. Här finns även ett tillägg.
Det enkla ordet samtycke, och det svåra ordet våldtäkt av Tjejbloggat.
Ett inlägg fyllt med gamla minnen och nyfött hat av Supersnippy.
Varför lär vi tjejer hur de inte blir våldtagna, istället för att lära killar att inte våldta? av Calatalo.
Rädslan, den förbannade rädslan av Intersektionell Solidaritet.
Våldtäkt och vad jag ska lära min dotter av Linas värld.
”Våra killar gör inte så” av Vakentimmar.
Våldtäktsmannaprofilen av ett Ritstift i din rumpa.
Här kommer några svar på era frågor. Vissa har jag sparat för att skriva mer ordentligt om dem senare och reste kommer jag köra i ett inlägg lite senare.
vem är du käääär i?
Jag är kär i min partner Isak. Jag brukar nog snarare säga att jag känner kärlek dock, och det gör jag till en massa olika personer.
Har du varit riktigt glad någon gång?
Jag är ofta glad, däremot känner jag sällan att allt är bra eller perfekt helt enkelt eftersom det inte är det.
Du kallar dig för kommunist, jag är intresserad av dina ekonomipolitiska åsikter. Är dina åsikter separerade från den vänsterpartistiska kapitalismkritisismen? Hade du önskat att fullt ut sätta ett stopp för den fria marknaden eller vill du bara inte veta av den i närheten av välfärdssektorn?
Jag vill inte ha någon kapitalistisk marknad alls, detta eftersom kapitalismen har ett ständigt behov av att utvidgas och obönhörligen kommer att lägga nya sektorer under sig, t.ex. välfärden. Jag tror inte på en ”kontrollerad” kapitalistisk marknad utan jag tror att den måste bort helt. Sedan om det skulle kunna finnas någon form av marknad i ett kommunistiskt samhälle vet jag inte, men jag tror inte att den nuvarande kan reformeras till detta utan jag tror att det är något som måste byggas upp på nytt.
I vår ständiga strävan efter tillväxt på en jord med ändliga resurser, och där tredje världen tar implikationerna av vår ständigt stigande levnadsstandard kommer vi antagligen att få se en kollaps under vår livstid. Har du funderat på hur vi bör gå tillväga för att inte göra oss beroende av en tillväxtekonomi?
Jag tror att det enda sättet är att avskaffa kapitalismen som helhet. Jag tror inte på kapitalism eller marknad utan tillväxt, eftersom jag ser expansionsbehovet som en av kapitalismens grundläggande krafter som den behöver för att fungera. Jag tror emellertid inte att problemet är ”ändliga resurser” utan att kapitalismen utgör ett enormt slöseri med våra resurser. Jag tror att det är helt möjligt att alla jordens människor ska kunna ha en dräglig levnadsstandard om vi istället började planera vårt användande av resurser demokratiskt.
Om du föreslår att stoppa den fria marknaden, hur tror du konsekvenserna kommer bli för oss som internationellt konkurrerande nation?
Jag föreslår övertagande av produktionsmedlen och att vi börjar organisera produktionen demokratiskt istället för via marknadskrafterna.
Btw så känner jag mig lite skeptiskt till begreppet ”fri marknad” eftersom begreppets betydelse är ganska oklar.
Du är en stor förebild. Men du! Vad gillar du för musik?
Tack! Jag gillar mycket musik av kvinnor som jobbar mycket med rösten. Jag tycker mycket om Björk, Pj Harvey och Diamanda Galas. Generellt gillar jag musik och även annan kultur med mycket känslor och energi i. Jag tycker mycket om sorgsen musik och arg musik.
Om det var val idag vilken parti skulle du rösta på ?
Troligen vänsterpartiet till riksdagen. Eventuellt F! i kommunen och/eller landstinget. Har inte satt in mig så mycket i vilka frågor de driver konkret eftersom partipolitik intresserar mig marginellt, men lär göra det när det är dags.
Vad tycker du om surrogatmödraskap ,tycker du att vi ska tillåta det i Sverige ?
Jag tycker att surrogatmödraskap är en av de yttersta formerna va patriarkal exploatering av kvinnor och anser att det ska förbjudas. Jag tycker inte heller att svenska par ska ha rätt att köpa detta utomlands, något som lär vara ganska lätt att reglera eftersom de ju kommer behöva frakta barnet tillbaks till Sverige. Jag tycker att Ekis Ekmans bok Varat och Varan är en skarp bok i frågan och skriver väl i princip under på synen som presenteras där.
vad är grejen med att skriva ”en” istället för ”man” tex. ”en bör gå i skolan”, istället för ”man bör gå i skolan”?
Det är för att jag skriver könsneutralt. ”Man” härrör från mannen som norm och det är något jag som feminist ställer mig emot.
Hur ser du på proletariatets diktatur? Hur försvarar en det? Har du någon kunskap om den frihetliga socialismen (anarkismen och syndikalismen) och hur ser du på dem?
Mvh M.
Hela konceptet ”proletariatets” diktatur är ju extremt missuppfattat, det är liksom inte så någon tänker sig kommunismen, däremot att det kan vara en del i en övergång till kommunismen. Jag anser att såväl anarkism som syndikalism är en form av kommunism, och ser framförallt syndikalistiska kampmetoder som ett mycket viktigt led i att nå kommunismen. Däremot anser jag att det också måste finnas någon form av central organisation i ett övergångsstadium, men att den inte ska ha makten över produktionen utan mer ska fungera samordnande. Jag tror att den enda rimliga vägen till kommunism är övertagande av produktionsmedel som sker från arbetarna själva.
Hur ser du på kristendomen, islam och judendomen?
Jag har väl inte direkt någon åsikt eftersom jag är ganska okunnig på ämnet religion. För min del får folk gärna tro på vad de vill och omsätta sin tro i politisk handling, men jag ställer mig såklart emot olika förtryckande strukturer inte religionen precis som i resen av samhället.
Kanske urtrist fråga med tanke på hur du ser på arbetslinjen, men jag undrar om du har något särskilt jobb i tanken som du vill jobba med när du pluggat färdigt? Jag hoppas fortfarande på att du trots allt vill bli politiker, du skulle lätt få min röst
Politiker blir det nog inte eftersom jag tycker parlamentarism är skit. Jag hoppas på att kunna doktorera och sedan jobba inom akademin. Om inte så tror jag att jag kommer kunna livnära mig på skrivandet på något vis.
Menar inte alls att provocera med den här frågan utan jag är faktiskt genuint nyfiken.
Vad anser du om män som har som hobby och mål att attrahera och ligga med så många tjejer som möjligt? Går det att vara en feministisk man och samtidigt ägna sig åt detta?
Anledningen till att jag är nyfiken är pga det finns nämligen en självutnämnd feministisk man, som dessutom är väldigt vänster (vet ej om han är kommunist dock) som nämligen har ovannämnda hobby, han menar att detta inte är antifeministiskt.
Jag tänker att om det hela bygger på att personen ifråga inger falska förhoppningar och kör något slags ”spel” för att få kvinnor i säng så är det absolut patriarkalt, eftersom den typen av ”spel” är patriarkalt. Det är också patriarkalt att betrakta kvinnor som sexobjekt en ska ”erövra” snarare än människor. Om personen däremot är ärlig i sina intentioner så ser jag inget större problem, men jag tänker att det är ganska ovanligt att folk har den inställningen. Det viktigaste för mig i min kontakt med män är att de inte kör något jävla spel utan är ärliga med vad de vill ha.
Är de vego? Vad tycker/känner du inför vegokost?
Jag blev nyligen vegan. Jag tycker att det är moraliskt rätt att inte förtrycka djur och därför tycker jag det är ett bra val som jag önskar att fler gjorde. Överlag tycker jag det är ganska lätt att laga veganmat och att det går att få i sig det en behöver utan problem.
Hur ställer du dig i frågan om prostitution bör legalisers idag? Kram!
Jag tycker att prostitution ska vara fortsatt förbjudet på samma sätt som idag, dvs att köpet är det förbjudna. Jag anser att det är viktigt att det sker ett bättre socialt arbete för att få ut kvinnor ur prostitution och att män som köpt sex ska få högre straff. Jag skulle också tycka det vore bra om prostitution klassades som en form av våldtäkt, då det är vad det handlar om.
Hur hittar du ställen att dumpstra på?
Hör från folk bara. Finns en hemsida som heter Trashwiki som kanske kan vara värd att kolla.
Kan du förklara skillnaden mellan anarkokommunism, vanlig anarkism och kommunism, frihetlig kommunism osv? Kan en kalla ett samhälle för anarkistiskt om en tvingar in folket i ett speciellt produktionssätt (kommunism)?
Jag förstår inte hur kommunism skulle innebära tvång in i ett visst produktionssätt? Det handlar ju bara om ägandeförhållanden, det vill säga att ingen ska kunna äga produktionsmedel på ett sätt som tillåter makt över en produktion denne själv inte utför. Exakt vad skillnaderna på de olika ideologierna är känner jag mig inte riktigt i position att besvara, men jag uppfattar det mest som att det rör sig om olika medel för att nå samma mål.
Har du varit politiskt aktiv i en grupp någon gång? Vet att du är engagerad i en kvinnojour, men tänker ungdomsförbund som typ SUF, ung vänster, RKU, RS osv
När jag var yngre var jag ju liberal och var under en tid aktiv i, och till och med startade upp, ungdomsförbundet Ung liberal. Sedan kom jag på bättre tankar. Mer om detta kan du läsa här.
Kan du ge något boktips på enkla förklaringar för socialism, kommunism, anarkism och kapitalism? Inte liksom så tungt som typ Marx. Försöker mig just nu på En introduktion till Marx Kapitalet, som du tipsade om, men tycker att det är himla svårt att förstå allt..
Ja, den introduktionen är inte direkt ”lätt” men jag tyckte den var ganska bra som stöd till kapitaletläsningen, vilket såklart i sig är ett helvetesprojekt. Rekommenderar Harveys Kapitalets gåta och kapitalismens kriser, som visserligen är ganska träig men en bra bok om en vill förstå hur en kan använda Marx teorier idag. Sedan tycker jag mycket om Kapitalistisk realism av Fisher som inte är så mycket Marx men däremot en bra kapitalismkritisk bok som är väldigt lätt att ta sig igenom och greppa. Jag tycker också att boken Varför Marx hade rätt att Eagleton är en mycket bra och pedagogisk introduktion till Marx, även om jag ofta stör mig på hur människan skriver. Vill för övrigt påpeka att jag verkligen inte ”förstår allt” hela tiden, men jag kör på ändå. För det mesta lyckas en uppfatta de viktigaste koncepten.
Vad anser jag om detta? Jo, jag anser att det är ganska konstigt och en aning patetiskt att människor sitter och diskuterar min psykiska hälsa. Jag har lite svårt att se syftet med det. Varför inte bara bemöta mig mer argument istället? Varför måste ni förklara mig som sjuk bara för att jag har vissa åsikter. Det känns som ett jävligt fegt och undflyende sätt att bemöta det på, istället för att faktiskt tänka efter lite. Personligen brukar jag inte patologisera mina meningsmotståndare. Jag har lite svårt att se syftet faktiskt.
Jag har lite svårt att de vad det skulle spela för roll om jag var psykiskt sjuk. Människor som är psykiskt sjuka kan ofta fortfarande resonera om olika saker. Psykisk sjukdom gör inte att en plötsligt förlorar all förmåga att resonera. Många extremt skarpa människor lider av psykisk sjukdom, så det bevisar liksom absolut ingenting om det nu vore så att jag var psykiskt sjuk. Min eventuella psykiska ohälsa står uppenbarligen inte i vägen för att jag kan skriva texter om patriarkatet som många kvinnor känner igen sig i och tycker är skarpa.
Det har varit och är en stolt patriarkal tradition att patologisera kvinnor som på olika sätt sätter sig emot patriarkatet. Det är såklart ett jävligt bekvämt sätt att bli av med meningsmotståndare, att avvisa dem som knäppa istället för att ta argumentationen på allvar. Den som är ett fegt kräk kan väl såklart göra detta, men jag förstår inte riktigt hur det är relevant för mig att någon tycker det är mer bekvämt att avvisa mig som knäpp än att ta mig på allvar.
Så ja, jag noterar väl att ni som sitter och spekulerar i min psykiska hälsa är fega kräk som inte har något bättre att komma med än att patologisera mig. Det är väl tråkigt för er att ni är så intellektuellt och känslomässigt undermåliga individer, men för egen del så känner jag väl att jag tycker att det är en ganska enkel prioritering att värdera alla de kvinnor som dagligen skriver till mig att jag får dem att känna styrka i kampen mot förtrycket de utsätts för över att några fega kräk sitter i någon källare och spekulerar kring min psykiska hälsa.
Så ja, ni kan väl spekulera bäst ni vill. Jag vet ändå att ni inte har något annat att erbjuda än skit.
Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning om feminism och sex är våldtäkt.
Jag tänker att en central fråga är; vad är våldtäkt och vad kommer det ifrån, vad handlar det om? Vad i vårt samhälle och vårt sätt att vara mot varandra är det som ger upphov till våldtäkterna?
Eftersom det är ett tungt ämne som jag hoppas att många vill skriva på så kommer vi att vänta två veckor. Jag hoppas verkligen att många vill och vågar skriva sina tankar. Utmaningen håller alltså på till nästnästa söndag.
Jag kommer nog att skriva om hur våldtäkt och sex hänger ihop, just eftersom det är så vanligt att folk hävdar att våldtäkt och sex vore väsensskilt.
Den som vill kan twittra under hashtaggen #femsexblogg.