Reinis almedalstal.

Lyssnar på Reinfeldts jävla tal nu och orkar orkar orkar inte. Han pratar om att det blivit vanligare att folk bråkar på bussen för att de inte vill betala biljetten. Hans lösning på detta: fler poliser. Inte sänkta priser. Kan han inte själv begripa att om våldet har ökat under hans tid vid makten så kan hans politik vara en del av problemet. Varför då köra mer med samma kort?

Det borde ju vilket barn som helst begripa att det leder till att avgifter betraktas som oberättigade om de är så sanslöst höga som de är idag. Tyvärr så går det ut över helt oskyldiga chaufförer, och det är tråkigt. Men är lösningen verkligen fler poliser? Jag orkar inte att synen på våld alltid är att det ska skrämmas bort med statligt våld. Jag undrar om de på allvar tror att det kommer fungera. Jag blir så matt och ledsen.

Det var så mycket annat i talet som också var skevt. Orkar inte skriva om det nu, men gud vad jag önskar ett maktskifte.

Väl rutet!

Fick en kommentar från Lovisa under detta inlägg som var väldigt bra angående att ta ansvar sitt privilegium och se sin egen roll i samhällsordningen utan att skylla ifrån sig. Tänkte dela med mig (hoppas det är okej Lovisa, skriv annars):

Som med rasism. Man kan säga hur mycket som helst att man inte är rasist, och jag tycker till exempel inte att jag är rasist. Dock att jag ibland gör eller säger saker som är rasistiska, helt enkelt för att jag inte vet bättre. För att jag är vit, och har blivit uppfostrad i att se vit som det normala och andra hudfärger som avvikande. Därför kommer jag, om jag inte jobbar aktivt med det, kalla beiga saker för hudfärgade och måla fler vita personer än svarta i mina porträtt och hänvisa till svarta människor som ”den svarta tjejen/killen” och inte den långa, svarthåriga, stortandade eller modemedvetna tjejen/killen som jag skulle sagt om en vit människa.

Så jag är inte rasist, jag ser maktförhållanden och fördomar och försöker aktivt jobba emot dom, men jag kan inte undkomma det faktum att jag är uppvuxen som vit kvinna i ett vitt samhälle. Vilket gör att jag ibland kommer att säga rasistiska saker. Precis som att vi alla har vuxit upp i ett patriarkat, vilket innebär att vi kommer att säga sexistiska saker/tänka väldigt sexistiska tankar.

Det är det här jag försökt få fram i flera inlägg. Jag tycker att det är den inställningen folk bör ha till samhället och sin egen del i det.

Att man inte förstår betyder inte att man är korkad.

Angående detta med att svara på trollkommentarer så fick jag denna kommentar:

Tycker du mestadels brukar besvara kommentarer så när du inte verkar fatta vad de menar och då är väl de lite intelligentare.

För det första brukar jag för det mesta fråga om jag inte fattar. Men just angående att ”inte fatta” så tänker jag att det inte alls behöver vara så att det är ett tecken på att motparten är intelligentare för att man inte förstår vad hen säger vilket ofta brukas ta för någon slags sanning. Tänk barn till exempel, de är ofta obegripliga. Är det för att de är sanslöst intelligenta?

Det är skillnad på att inte förstå och inte förstå. Vissa saker begriper man inte för att det är för avancerat eller kräver för mycket förkunskap. Jag har sällan några problem med att erkänna att jag inte begriper sådant, för jag tycker inte att det är pinsamt att sakna kunskap. När någon antifeminist kommer och drar avancerade ord, teorier och hänvisar till en massa svåra böcker eller så så brukar jag ta det med en nypa salt. Jag tolkar det i mångt och mycket som en härskarteknik. Det kan absolut vara så att personen faktiskt har något att komma med, men om jag skulle kolla upp varenda bok, film och rapport jag får skickad till mig så skulle jag inte göra annat, och det tycker jag faktiskt inte är värt för att kunna ”diskutera” med antifeminister.

Andra saker begriper man inte för att det är långsökt, dåligt uttryckt eller vilar på en världsbild man inte håller med om. Detta skulle jag säga är fallet i en absolut merpart av alla antifeministkommentarer. Det är ofta långa uppsatser av en massa dravel, svåra ord som saknar relevans i sammanhanget och så vidare. Vissa har dessutom helt omöjligt att typ framföra en tes och liksom komma till någon slags konklusion eller ens förklara vad de vänder sig emot. Inte konstigt då att man inget begriper. Jag tänker inte heller sitta med någon jävla ordbok och läsa samma kommentar om och om igen bara för att kunna diskutera med antifeminister.

Jag tänker såhär: den som på riktigt är intresserad av att framföra ett budskap håller dels en trevlig ton men gör också ansträngningar för att bli förstådd. Dessa personer brukar absolut inte försöka skriva lättläst, snarare motsatsen. De brukar dessutom helt ur tomma luften hänvisa till ”fakta” utan att belägga dem eller ens argumentera för dem. ”Det finns inget förtryck av kvinnor” säger de och då finns det inget mer att säga än ”okej, tack för informationen”. Det är ingen mening med att diskutera. Man kan inte vinna, av följande skäl:

Vi behöver en samtyckeslagstiftning.

Läs detta av Hanne Kjöller om våldtäktsmålet mot flickan med Aspergers. Det är verkligen vidrigt. Hennes slutsats är följande:

Här öppnar hovrätten för en helt ny syn på samtycke. Psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, dementa eller andra med ”svårtolkade uttrycksformer” får helt enkelt finna sig i att våldtas eftersom juristerna inte tycker de säger nej på rätt sätt.

Med grund i detta så kan jag mer och mer tycka att en samtyckeslagstiftning vore på sin plats. Inte så att bevisbördan ska vara omvänd, alltså att man ska behöva bevisa att samtycke getts, men att man om rätten kommer fram till att det har funnits anledning för en att känna tvivel kring om personen ville eller ej ska bli dömd för våldtäkt.

Det ska inte krävas att man säger ”nej” rakt ut eller knuffar bort personen (inte ens det verkar alltid räcka), har man inte på något sätt sagt eller visat att man vill så borde det räcka. Speciellt i fall som detta, när flickan blivit intvingad på toaletten till att börja med. Då finns det anledning för henne att känna sig hotad och därför inte våga göra tydligt motstånd.

En våldtäkt består ju inte bara av själva sexet utan även av situationen innan. Inte så att den som flirtat till att börja med inte ska kunna säga nej, men det är naturligt att anta att någon som varit på innan är intresserad av att fortsätta om inte annat signaleras. Däremot en person som inte visat intresse tidigare bör absolut tillfrågas om man känner för en ”snabbis”, det är väl inte så konstigt?

Jag funderar själv om jag hade vågat säga nej i den situationen. I ett främmande hus, full, med en kille som släpat mig med till en toalett. Klart som fan man är rädd. Om killen hade varit det minsta intresserad av vad hon ville hade han frågat, men det var han inte. Att hon då inte sa nej spelar fan ingen roll, skulden ligger helt och hållet på honom.

Om denna dom kvarstår är det ett bevis på att den nuvarande lagstiftningen inte är tillräcklig.

Varför skulle det vara bra att folk har olika åsikter?

När folk avslutar en diskussion med att säga typ: ”jag håller inte med dig men de är ju tur att folk är olika”, hur tänker man då? På vilket sätt är det bra om folk har destruktiva eller felaktiga åsikter?

Det är ju viktigt att det finns utrymme för olika åsikter och att människors känner sig bekväma med att uttrycka dem, men jag kan verkligen inte anse att det är en bra sak att människor är klimatförnekare, rasister och så vidare bara för själva diversitetens skull. Folk kommer alltid att tycka olika om olika frågor och det är bra för det för diskussionen framåt. Men det för väl inte samhällsdiskussionen framåt att folk går omkring och tycker skit på dåliga grunder.

Åsikter jag tycker suger:

  • Skattefusk är acceptabelt.
  • Man ska ha strängare fängelsestraff.
  • Den som blir våldtagen får skylla sig själv.
  • Det är okej att överkonsumera.
  • Klassklyftor är bra.

Och så finns det såklart en massa andra åsikter som jag inte tycker tillför någonting. Inte så att jag vill förbjuda folk från att ha dem, men jag tycker inte att det är bra att folk ”tycker olika” på dessa områden. Jag har verkligen väldigt svårt att se ett egenvärde i detta.

Ok tack för info.

När jag inte orkar svara på någon jävla antifeminist skriver jag för det mesta bara ”okej”/ok tack för info/tack för denna nyttiga information om världen/sakernas tillstånd. Alltså, folk som kommer in och bara presenterar ”fakta” och ba ”ha, där fick du din feminist”… De förtjänar inget annat svar. Jag brukar ändå publicera deras kommentarer för underhållningens skull. Jag undrar verkligen vad de har för självbild. Tror de ärligt talat att de ska kunna övertala mig om något, eller vill de bara bråka och känna sig intelligenta.

Sluta upprepa kvalitetsmyten.

Haha! Jag älskar det faktum att Mogi skrivit om att människor kritiserar henne för överkonsumtion, som jag antar kom sig av att Bloggkommentatorerna skrev om mitt inlägg. Som vanligt fattar hon dock ingenting.

Det jag märker är att när andra bloggar länkar in till mig så tillkommer det läsare som inte läser i vanliga fall, några av dessa personer är negativa samt skeptiska till att jag lägger stor fokus på att jobba med kvalitet. […] Jag köper mycket hellre kvalitetsplagg skapade i Frankrike eller Italien än plagg från en kedja som kör massproduktion i Kina. Att jag har vuxit upp i bland annat Italien samt Frankrike har absolut påverkat min syn på mode, kvalitet går före allt.

Men grejen är att ingen lackat över att Mogi handlar kvalitetskläder. Seriöst, jag tycker bara det är bra att hon gör de tom hon har råd. Men vad jag inte pallar med är att hon använde kvalitet-argumentet för att berättiga den enorma mängd saker hon köper. För det är det som är grejen, att Mogi köper sjukt mycket kläder, men inbillar sig på något vis att det är okej för att det är ”kvalitet”.

Att hon sedan börjar tjata om var kläderna är tillverkade konfunderar mig. Är Zaras kläder tillverkade i Italien? Jag skulle inte tro det. Dessutom behandlar de sin butikspersonal som skit.

Jag undrar om Mogi verkligen vet att kläderna hon köper är tillverkade i Italien eller Frankrike eller om hon bara drar till med det för att få det att låta bättre. När man säger ”Kina” så förs ju tankarna till låglönefabriker, medan ”Italien” låter mycket trevligare.  Mig veterligen finns det inga belägg för att dyrare märken i regel skulle vara tillverkade under bättre villkor (om det inte är något extremt exklusivt) men det är något som ständigt upprepas bland modebloggare som gillar ”kvalitet”. Kan ni bara sluta upprepa kvalitetsmyten om och om igen och låtsas som om dyra kläder har ett direkt samband med schysst produktion, miljövänlighet och så vidare. Så behöver det inte alls vara. Dessutom spelar det mindre roll om produktionen är ”schysst” om man köper mer än man behöver. Det enda som garanterat är miljövänligt är att dra ner på sin konsumtion.

”Överkonsumtion, enligt vem?” undrar Mogi och jag undrar om hon själv anser att hon behöver alla dessa kläder. Jag menar vissa grejer använder hon ju enligt utsago inte ens? Är det inte då rimligt att börja fundera lite mer innan man köper ytterligare en tweed.

Jag gillar Scum-manifestet.

Läste Scum-manifestet (eller början av det) för första gången idag och måste säga att jag blev meddragen. Det är en otroligt stark text, och jag uppskattar den kompromisslösa uppkäftigheten som finns i den.

Jag läser det som om det stod manligheten/manssamhället istället för män. Det tycker jag är den enda rimliga tolkningen. Jag tolkar den absolut inte som ironisk eller skämtsam på något vis, som vissa försöker får det till när de vill försvara texten.

Jag fascineras av den kraft som finns i texten. Jag blir liksom svept med den. Och vad mer: jag kan verkligen känna hennes vrede även i mig. Inte vrede mot alla män, men vrede mot det samhälle vi lever i. Vrede över det förtryck som kvinnor utsätts för bara på grund av sitt kön. Jag kan känna hur det bubblar inom mig. Och det ger mig kraft.

Nej. Jag kommer inte ”skära upp” några män. Nej, jag håller inte med Solanas om än hälften av det hon skriver. Men den frenesi och den ilska som sprudlar i texten, den kan jag verkligen begripa. Och den ger mig vilja och kraft att förändra.

Så tja. Jag gillar Scum-manifestet. Jag tycker att det är en grym text. Bara hopp på mig nu, alla mänsrättsaktivister.