Rasistmogi.

Underbara Mogi har skrivit ett inlägg om att hon blev kränkt på nattklubben Hells Kitchen. Tråkigt för henne. Hon passar såklart på att nämna att männen hon blev kränkt av hade ”utländsk härkomst”.

Detta ifrågasätts såklart i kommentarsfältet. Det urartar dels i det gamla vanliga tjatet om att utlänningar är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken och vilken otroligt kvinnofientligt religion Islam är.

Om de hade kommit från finland hade jag skrivit det, hade de kommit från danmark hade jag skrivit det, om de hade kommit från Italien hade jag skrivit det, om det hade varit norrmän så hade jag skrivit det. Nu kom männen från ett arabland där de har extremt nervärderande syn på kvinnor och behandlar dom på ett nedlåtande sätt. Och detta bekräftades inte bara 1 gång utan två gånger då 2 av de 3 männen på hells slog min axel och betedde sig som barbarer.

Det roliga med detta är att Mogi i inlägget beskriver att männen hade ”utländsk härkomst”. Hon skriver inte från vilket land eller ens vilket område de föreföll vara. Betyder ”utländsk” att man är från ett ”arabland” numera? Det är i så fall en språklig förändring jag missat.

Det tråkiga med detta är att jag själv antog att männen var från just ”ett arabland” och var muslimer. Jag ska från och med nu anstränga mig för att inte associera ”utländsk” till ”muslim/arabland”.

Hur som helst så ger Mogi uttryck för extremt främlingsfientliga och dumma åsikter i sitt kommentarsfält. Här är några favoriter:

Men nu måste du skämta? Har du absolut ingen verklighetsuppfattning? Kolla statistiken! Kolla exempelvis på hedersmorden, varför begås det på 2000 talet? Varför är vissa människor så extreeemt bakåtsträvande? Jag säger inte att ALLA är hemska kvinnoförtryckare. Men väldigt många är tyvärr det och det kan ingen säga något om, då lever man i förnekelse. Vilket du verkar göra till stor del.

Det är inte detta denna debatt handlar om, 90% håller med mig om att de var vidriga barbarer sen har vi 10% som drar en massa egna slutsatser efter jag skrivit att männen var av utländsk bakgrund, men det får stå för dom att dom har dom fördommarna. Jag har inget emot utlänningar. Det jag dock har något emot är hur vissa män förtrycker och förminskar kvinnor i deras omgivning, och dessa män var exakt sådana typer.

Det hör visst till, med deras religion så behandlar man inte kvinnan med respekt. Vilket dessa 40+ åriga män visade när de 2 gånger smällde in mig in i väggen, gjorde pistoltecken mot huvudet, skrattade samt kastade en drink på mig. Psykopatiskt beteende om du frågar mig.

Skulle för övrigt vilja veta vilken samhällsgrupp som gör sig skyldig till mest skattefusk, dvs stöld från det offentliga som bland annat gör budgeten för att bekämpa våld mindre. Kanske kan det vara överklassen?

Nedskräpningsförbudet.

Jag tycker också att det är ett jävla ofog att folk sitter i parker och skräpar ner och sen bara går ifrån det. Det är nonchalant och äckligt och ett vidrigt sätt att förvalta de ytor som faktiskt är våra gemensamma. Var man än sitter ligger det ju ett jämntjockt lager av fimpar som klibbar fast vid en.

Men jag undrar verkligen om ”hårdare tag” är boten på det hela. Finns det ens resurser hos polisen att ta hand om detta, och har de inte viktigare saker att göra? Det som behövs är ju en attitydförändring, och visst kan lagar vara normerande men jag tror att beteendet att grisa ner är så vardagligt att man inte tänker på risken för böter.

Hur som helst så skulle jag verkligen vilja se en attitydförändring rörande nedskräpning. Det är säkert en åsikt som anses gammeldags och moraliserande av många men jag har jävligt svårt att se exakt hur det skulle vara ”för mycket” att tycka att man ska visa lite vanlig jävla respekt för de utrymmen som faktiskt är menade att vara allas. Parker där folk ska kunna ha det trevligt utan att ens kläder luktar fimp.

Jag undrar om det är så att folk tycker att det är tufft att inte bry sig, eller i alla fall töntigt att göra det. Jag tycker att det är en mentalitet på 14-åringsnivå. Om förbudet har en reell effekt så skulle jag bli mycket glad.

Era rubriker: min värsta mardröm om framtidens Sverige.

Jag delar in befolkningen i två delar. Den som skaffade sig ett politiska medvetande innan alliansen kom till makten och den som inte gjorde det. Jag skulle nog säga att jag tillhör en av de sista generationerna som lyckades med detta.

När jag ser på de som är snäppet yngre än mig så tänker jag inte att de är korkade eller så, utan att de är hjärntvättade. De är lurade in i ett tankesätt där individen står i det absoluta centrumet, där personlig framgång mäts i om man har den senaste ringen från glitter och där man själv alltid är ytterst ansvarig för allt som sker i ens liv. Så många har dragits in i detta äckliga maskineri av lifestyle och konsumtionsdrivet självförverkligande.

Jag kan säkert vara förblindad men jag upplever verkligen att konsumtion och personlig framgång står i fokus mycket mer än vad det gjorde för bara fem år sedan. Mer individualism, mer konsumtion och större klassklyftor. Godhet och emapti är en konsumtionsvara, något som kommer med när det köper kläder från h&m:s miljövänliga kollektion. Något du vill visa upp på din blogg, inget du vill föra in i samhällsbygget.

Det här är vad som skrämmer mig. Ett samhälle där strukturalistiska problembeskrivningar hamnar mer i skymundan till förmån för dyrkan av framgång och starka individer. Ett samhälle är oempatiskhet och oberoende höjs upp som ett ideal, jämte blind konsumtion och köpt godhet i form av välgörenhetsglass från ben&jerrys. Där man visserligen tycker att det är tråkigt med utförsäkringar men retoriskt frågar sig ”vem som skulle betala” annars, för att höja skatten vore ju barockt! Där man tycker att den som inte har råd med sitt sl-kort ska sluta äta chips.

Den här farhågan är väl inget jag är ensam om men jag tror att det är den absolut mest troliga utvecklingen från dagens läge. Jag hoppas bara på att frustrationen hos min generation ska lyckas växa sig så stark att vi kan påverka, men i mina ögon ser det mörkt ut nu.

Musikaler.

Det är inte många som vet det, men jag är en sucker för musikaler. Jag tycker helt seriöst att det är den bästa filmgenren. Tyvärr vet jag bara tre stycken som är bra:

Moulin rouge. Vem älskar inte den? Jag gråter alltid i slutscenen. Först av lycka, sen av sorg. Jag hoppas alltid lika mycket att den ska sluta lyckligt.

Hair. Handlar om en massa hippies som knarkar och sjunger grymma låtar. Fast på slutet blir det krig =(. Alla som inte sett den måste se den. Brukar gråta när jag ser den pga att jag vill vara ung på 70-talet.

Hedwig and the angry inch. Det är ganska ovanligt att folk har sett denna. Den handlar om en misslyckad transa från östberlin och hans liv. Jättesorglig. Brukar gråta när jag ser den pga livets oändliga svärta och smärta.

Men detta är ju bara tre fantastiska filmer. Så jag vill ha tips på fantastiska spektakulära och känslosamma musikaler. Ju extremare desto bättre.

Era rubriker: om s.k ”herrtidningar”.

Min första ordentliga kontakt med fenomenet herrtidningar var när jag var på en båtresa där några killar läste tidningen Slitz. Jag var typ 15 år och i en väldigt ambivalent period. Jag tyckte att killarna var idioter men ville samtidigt har deras bekräftelse. Jag hade därför inga skrupler inför att överge kvinnokampen för att få lite kärlek.

Men hela grejen var att det bara var de töntiga killarna som läste herrtidningar. Genomgående. Därför har jag inte kunnat uppröra mig över det, helt enkelt för att det kvittar mig fullständigt vad dessa människor gör. Jag tycker generellt att de är sådana jävla loosers. Jag kände mig inte påverkad av herrtidningarna för jag tyckte bara att de som attraherades av innehållet var sådana hopplösa töntar.

Jag har märkt att det har bashats en massa på herrtidningar på sista tiden. Det har bland annat utlysts en bojkott på diverse feministiska bloggar. Personligen kan jag väl känna att det är att fokusera på fel fråga. För det första finns det ingen chans i världen att man kommer nå ut med budskapet till Slitz målgrupp, och om man gör det så kommer de bara tycka att man är en idiot och dra ännu fler ”höhö”-skämt om feminister.

Och jag kan känna lite såhär: det finns svin och det kommer alltid att göra det. Är det så viktigt att omvända idioter egentligen? Det intressanta är väl att få det stora flertalet att tänka lite mer på hur man agerar kring kvinnor kontra män? Att göra allmänheten lite mer medveten om feminism. Det är ungefär som att bekämpa nazismen genom att försöka övertala NSF:s överhuvud om att alla är lika mycket värda, det går ju inte.

Och herrtidningar i stil med Slitz är, som jag uppfattat det, inget utbrett fenomen.  Jag stöter verkligen aldrig på det i min vardag. Sen antar jag att det finns någon slags försäljning eftersom tidningarna fortfarande finns kvar, men ni fattar vad jag menar.  Hur ofta träffar man någon som läser herrtidningar, egentligen.

Måndag.

Tog med Boel på en promenad till fruktaffären vilket var en dum ide. Hon frågade hela tiden hur långt det var, och när jag sa: ”jadu Boel, vi kommer nog gå hela veckan” så var hon tvungen att sätta sig av förtvivlan.

En sur lillasyster svalkar sig med solfjädern.

Vi åt yoghurt med mullbär till lunch.

Ett övergivet hus som fanns där. Vågade dock inte gå in.

En hemlös katt.

Sen åkte vi till Marmaris.

Fotade skamlöst lokalbefolkningen.

Vi åt på en trevlig restaurang. Jag åt någon lammgrej med aubergine.

En fin affär vi var i.