Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Dagsarkiv: 14 maj, 2011

Life.

Idag har jag hatat livet. Dagen började härligt med att jag spydde och låg i fosterställning omväxlande i cirka en timme. Hängde med Emil och vårt umgänge gick i princip ut på att hata livet och regeringen på grund av det ständiga och obevekliga isärplockandet av allt vad arbetarrätt och socialt skyddsnät heter.

Sedan så försökte jag umgås med folk och kolla på Quarnevalen (studetspextåg som går var tredje/fjärde år eller så) men blev bara upprörd. Speciellt upprörd blev jag över handelshögskolans ekipage där det stod ”när vi blir chefer kommer vi sänka era löner”. Jag ba: ”sånt skämtar man inte om!”. Omoget månne, men jag har fan blivit brutalt humorbefriad på sista tiden, jag blir nästan upprörd av folk som skämtar på andra sätt än att göra politisk satir. Jag fattar inte människors ständiga behov av att skämta om saker och lätta upp stämningar hit och dit. Fan vad trött jag är på allt flams och trams hit och dit. Jag vill ju för helvete bara att folk ska fatta vad som är så förbannat fel i det här samhället och unisont kräva alla jävla politikers avgång.

När jag insett att jag var totalt omöjlig i alla sociala sammanhang så åkte jag hem och grät en skvätt. Jag känner en sån jävla hopplöshet inför allt i min omgivning: mitt jobb, samhället, min bombnedslagsinredning men framförallt så är jag så jävla trött på mig själv. Jag har aldrig innan känt mig såhär maktlös. Maktlös inför mitt eget liv och inför det som sker omkring mig. Maktlös inför mina känslor och orden som kommer ur min käft.

Jag har så många idéer om vad jag vill göra men saknar ork och lust för att genomföra en enda av dem. Min kraft har fullständigt runnit ur mig och just nu vill jag bara inte leva.

Den nya barnmisshandeln.

Att spruta i sitt barn nervgift och vaxa benen på det regelbundet måste ju betraktas som en ganska grov form av barnmisshandel. Speciellt i kombination med den psykiska press ungen lär utsättas för i och med kravet på att vara snygg. Jag förstår inte varför mamman får behålla ungen efter att ha gått ut med detta.

För övrigt undrar jag om inte skönhetsoperationer borde räknas som doping i skönhetstävlingar. Det är ju faktiskt precis samma sak: man fuskar fram de egenskaper man bedöms för. Det hade ju varit ganska festligt om barnet blev bannat från tävlingen för att mamman gett henne botox.

Om man nu ägnat fem år åt att fota dagens outfit, varför inte lägga lite mer energi på det?

Nu har jag ägnat ca 15 minuter av mitt liv åt att läsa Englas blogg. Nu känner jag mig full av tomhet.

Jag reflekterade över en sak: om man nu bygger hela sin blogg på att den ska vara snygg, varför i helvete lär man sig inte att ta bättre bilder? Jag tycker att det är mycket märkligt.

Typ en bild som denna. Varför har hon tagit med dörren som sticker fram i övre kanten? Varför har hon ens fotat shortsen liggandes på golvet? Varför har hon fotat med blixt så att det blir massa reflektioner i skinnet?

Eller denna. Varför har hon suddat ut kanterna? Vad är det för märkligt filter hon har kört över? Varför har hon skärpan på spegelramen? Varför har hon inte sett till att allt på bilden är rakt?

Alltså, nu är detta inget personligt mot Engla så men jag tycker att det är himla märkligt att bloggare tenderar att ta så fula bilder även om de har en nästan helt bildbaserad blogg. Om man nu fotat dagens outfit i fem år och det är det huvudsakliga innehållet i ens blogg så borde man kanske lägga lite mer energi på det.

Ge mig pengar!
Arkiv