En katt.
Dag: 12 december 2011
Ämne nummer fyra: kärnfamiljen.
Nu var det ett tag sedan jag skrev om detta. Här kommer i alla fall ämne nummer fyra i min bloggutmaning om relationer. Ett ämne jag tror kommer bli knepigt att skriva om. Jag hoppas inte folk blir avskräckta för det.
Kärnfamiljen. Samhällets kärna. Den minsta samhällsinstitutionen. Kärnfamiljen behöver inte bara innebära mamma, pappa, barn i mina ögon. Jag tänker mig snarare att det handlar om ett visst förhållande man har till sina släktingar. I ett samhälle där kärnfamiljen värderas högt så kommer troligen även banden till mormor och morfar, farmor och farfar, mostrar och fastrar, förbröder och morbröder, kusiner och så vidare värderas högre. Släkten blir viktigare helt enkelt.
Jag kommer nog att skriva om kärnfamiljen som grundtrygghet i samhället och olika sorters individualism.
Andra frågeställningar man kanske kan finna intressanta är: vad är kärnfamiljen? Är det rimligt att anta att familjen är den minsta enheten i samhället, efter individen? Hur mycket betyder familjen för oss, egentligen? Vad skulle man kunna ersätta kärnfamiljen med för samlevnadskonstruktioner? Hur ser du på att samhället tagit över uppgifter som annars har skötts inom familjen, som vård av gamla?
Jag.
Bra tips.
Alla kvinnors vän i skönhetsnöde, chic, tipsar här om hur man ska göra med högklackat. Några konkreta tips om vilka skor man ska välja presenteras. Hur klacken och tån ska se ut för att det ska vara bekvämt och så vidare. Följande tips presenteras också:
Ett gott humör är jättebra för att moverka smärtan i fötterna. Bär bara skorna om det känns kul helt enkelt.
Man ska bara ha skorna när det känns tillräckligt kul för att man ska palla med smärtan. Bra tips.
Man kan inte möta en rörelse med tystnad.
Alltid när det är nazistdemos och vänstern i vanlig ordning ordnar motdemos så får man alltid höra att det är fel för att 1. man ska inte inskränka demonstrationsrätten och 2. det ger en dålig bild av antinazister eftersom de bara ”bråkar och förstör”. Det första argumentet faller ju på sig själv då demonstrationsrätten även ger rätten att ordna motdemos. Det andra bygger ju på uppfattningen att människor går till dessa demos bara för att bråka, vilket säkert stämmer när det gäller några personer men vilket knappast kan sägas vara representativt för merparten av demonstranterna.
Det är i mina ögon mer pinsamt för en politiska falang att det inte finns någon uppslutning från dem vid demonstrationer som dessa. I mina ögon handlar det om en ovilja att ta ansvar och stå för vad man säger; man gömmer sig bakom någon slags liberal dimridå av att ”alla ska få uttrycka sina åsikter” men glömmer liksom helt vilka dessa åsikter är och att det faktiskt är relevant att demonstrera emot rörelser som drivs av antidemokratiska värden. Det är liksom ingen demonstration för fler katthem vi snackar om. Man är mer intresserad av att teoretisera än att faktiskt gå till aktiv handling och visa sitt missnöje, något som är ganska generellt bland borgerliga.
En av anledningarna till att Salemmarschen samlar färre och färre är att det finns ett aktivt motstånd. Det är inte kul för någon att år efter år stå där och ha många gånger fler arga motdemonstranter framför sig. Visst blir det bråkigt, visst får det uppmärksamhet, men utan dem skulle nazisterna få härja i fred. Det är något bra att folk tvingas fundera, att folk tvingas välja sida, att folk blir presenterade för alternativ. Man kan inte bemöta en folkrörelse med tystnad hur bekvämt det än hade varit.
Ofta när folk diskuterar detta så utgår man ifrån att nazister generellt är en väldigt dedikerad grupp rent åsiktsmässigt. Att de verkligen tycker som de gör. Visst finns det dem som gör det, men jag vågar ändå hävda att en stor del av de engagerade nazisterna inte har något ordentligt ideologiskt tankebygge bakom sina ståndpunkter utan mest bara söker efter en gemenskap. Och om samhället då visar att det inte är något uppskattat så kommer man troligen lyckas få många av gemenskapssökarna att ändra sig och även få eventuella nya medlemmar att ändra sig. Och det är ju dem man vill komma åt; de som får nazismen att komma ut i de breda folklagren och inte bara i en liten klubb. Nazister kommer alltid att finnas, men vi kan medelst aktivt motstånd hindra att de blir fler. Det kommer ni tyvärr aldrig lyckas göra på debattsidan i Dn.
Linnea.
