nazism – Fanny Åström

Att ha ”rätt till sin åsikt”.

Diskuterade ”yttrandefrihet” för ett par dagar sedan. Som alla vet är detta koncept helt centralt i den så kallade ”demokratin” vi lever i.

Folk brukar gillar att fråga ”men vill inte du att vänsterdemonstration ska skyddas av polisen”. För det första så tror jag inte det skulle bli en reellt aktuell fråga, vänsterdemonstrationer brukar sällan skyddas av polisen på det sättet och brukar inte heller behöva skyddas. De grupperingar som vänder sig emot vänstern är antingen för små, eller så är de töntiga liberaler som aldrig skulle göra något själva men däremot gärna tycker att våldsmonopolet ska användas till att motverka ”oroligheter”.

MEN inte ens om det var en reell fråga så tror jag att jag hade velat det, eller att jag hade tyckt det var relevant snarare.

Det är nämligen så, att anledningen till att jag är politiskt engagerad inte är att jag vill ”ha en åsikt” utan att jag vill åstadkomma förändring. Att min rätt att ”ha en åsikt” skyddas av polis spelar föga roll om de gör allt som står i sin makt för att åsikten inte ska kunna realiseras (till exempel skyddar den privata äganderätten eller bara samhället och dess institutioner i sin helhet).

Hela idén om att människor ska ha rätt att ”ha en åsikt” bygger på ett enormt missförstånd av vad politik handlar om. Det är inte en fråga om individens identitet, det är en fråga om samhället. Nazisterna vill inte bara ”uttrycka sin åsikt”, det vill verka som politisk kraft för att förändra samhället. Jag vill inte heller ”ha en åsikt”, jag vill uppnå det klasslösa postpatriarkala samhället.

Däremot så SÄGER det ju en del om samhället att nazisters demonstrationer skyddas med stora polisinsatser FAST det finns stöd i lagen för att förbjuda dem, medan en vänsterdemonstration inte skyddas ens när polisen VET att det finns en hotbild mot den (till exempel i Kärrtorp). Det säger något om vad som prioriteras i detta samhälle, vilka politiska krafter som faktiskt accepteras, när vi rör oss bortom de liberala flosklerna om ”yttrandefrihet” och ”allas lika värde” så ser vi klart och tydligt att nazisters åsikter anses mer skyddsvärda än vänsterns och antirasisters och antifascisters. Nazisterna får polisbeskydd och eskort, vi blir bortjagade, tårgasade, nerridna av hästar. Det är uppenbart att polisen inte står på vår sida, att de till och med är våra fiender i detta. För det handlar inte om nazisters ”rätt till sin åsikt”, det handlar om deras rätt att verka som en politisk kraft i ett offentligt rum, och denna rätt skyddas.

Det ingår i det liberala tänkandet att särskilja åsikter från handlingar. För det första är yttrandet av en åsikt i sig en handling, men det kan också på sikt skapa en grogrund för faktiskt förbjudna handlingar. Det nazistiska organisering gör det, ju fler de blir, ju mer aktiva de blir och ju mer accepterad deras närvaro blir desto större är risken att de också tar sig för annat som inte är att ”uttrycka sin åsikt”. Det har vi ju redan sett ett gäng gånger nu det senaste året, och en måste vara bra naiv om en inte fattar hur det hänger ihop. Givetvis är nazisterna inte våldsamma på sina marscher, de vill ju ha snutens beskydd, men det är såklart inte deras enda verksamhet.

Detta gäller väl inte alla som motdemonstrerar, men mitt syfte är i alla fall inte att stå snällt i ett hörn och ”säga min åsikt”, mitt syfte är att göra det jävligt osoft och obehagligt för nazister att gå. Det är för att jag är övertygad om att nazistisk organisering inte heller bara handlar om att ”säga sin åsikt” utan om att verka som en aktiv politisk kraft, en nazistisk sådan, vilket jag har väldigt svårt att greppa hur en inte skulle kunna se som något negativt. Och jag tror att det är klokt att göra något innan det är för sent.

Fascismens framväxt hade inte varit möjlig utan den liberala statens beskydd.

Det talas en del om att bekämpa rasism och fascism från diverse politikers sida och jag tänker att det absolut första steget borde vara att sluta skydda dem så förbannat. Jag tänker på olika demonstrationer jag varit på och hur många vi varit och hur få de varit och att de aldrig hade vågat visa sig ute om det inte var för att de kunde räkna med polisens beskydd. om de inte kunde räkna med piketbuss efter piketbuss, polishästar och hundar, som finns där bara för att de ska kunna hålla sin vidriga verksamhet offentligt.

”Tycker du folk ska slå ner varandra på öppen gata?”. Nej, inte direkt, och det är inte vad jag tror skulle hända heller. Jag tror att om snuten slutade skydda fascister så skulle de helt enkelt inte visa sig på öppen gata i egenskap av fascister. För vi är fler. Vidare så är det i dagens läge så att snuten slår ner meningsmotståndare på öppen gata, snuten slår ner människor som till skillnad från dem tycker att fascism och nazism är någonting dåligt som ska bekämpas. De slår ner människor som agerar enligt denna övertygelse.

Vissa gillar att prata om så kallade ”principer” som till exempel yttrandefrihet. Det är väl en ”fin tanke”, men faktum är att fascismens framväxt är möjlig för att de kan räkna med att skyddas av staten och våldsmonopolet. Det hade helt enkelt inte varit möjligt annars. Jag vet att ni gillar att babbla om yttrandefrihet men jag har så oerhört svårt att se vad det spelar för roll när vi faktiskt befinner oss i en situation där fascister och nazister tar mer och mer plats, och detta för att de får polisens beskydd.

Den som genuint vänder sig emot nazism och fascism borde ta sig en funderare på vad det är för institutioner, strukturer och ideal som gör att den kan existera som politisk kraft. Om en inte gör detta så spelar det ingen roll hur mycket en är ”emot” det ena eller det andra, i praktiken är försvaret av nazisters och fascisters yttrandefrihet någonting som också gynnas fascism och nazism.

Det är fegt, det är verkligen så jävla fegt, att haka upp sig på så kallade ”demokratiska ideal” samtidigt som fascister och nazister syns mer och mer, samtidigt som de attackerar vänsterdemonstrationer, agerar ”medborgargarde” och attackerar människor som inte passar in i deras idealsamhälle. Att tycka att det kvittar lika vad dessa ideal i praktiken leder till för att de ligger bra i munnen, för att det låter fint, för att det passar bra ihop med de ideal som detta samhälle är uppbyggt kring.

Men alla har väl sina prioriteringar, och det är uppenbart att vissa inte sätter bekämpandet av fascism och nazism särskilt högt på dagordningen.

Det är inte extremism att vilja kunna vara ute på kvällen utan att bli misshandlad.

Jag vill dela med mig av denna nyhet från Nätverket linje 17, som jag hoppas att ni hjälper till att sprida:

En kvinna misshandlades av nazister under en joggingtur på Nytorpsgärde under lördagen. All kärlek och styrka till vår syster och hennes familj Vi behöver hjälpas åt att hålla våra områden trygga för alla människor. Att organisera och gå natt/kvällsvandringar är något vi alla kan göra där vi bor. Gå gärna tillsammans, ta med dig något att skrapa lyktstolpar med, fördela gärna kvällarna så att folk är ute så mycket som möjligt! Var försiktig och ha gärna en plan för hur olika tänkbara situationer ska hanteras.
Gatorna tillhör oss alla,
när nazisterna och rasisterna är borta vilar vi!

Detta är alltså samma nätverk som anordnade den stora demonstrationen i Kärrtorp för några veckor sedan, med anledning av att deras demonstration blivit attackerad av nazister en vecka tidigare. Den demonstrationen samlade 18 000 personer som tydligt tog ställning mot nazism, men nazisterna fortsätter att klottra ner linje 17 med hakkors och tydligen också trakassera de som bor där. Uppenbarligen tas detta inte på allvar eftersom det får fortgå utan att till exempel polisen tar till några åtgärder emot det (mig veterligen i alla fall, de verkar inte direkt göra en stor sak av det).

Inte heller från regeringen har det hörts något uttalande om det hela, förutom Reinfeldts svada om att det inte utgör ett problem efter om ”tredje part” inte drabbas, som om de som engagerar sig politiskt i dessa frågor, de barn som var med på demonstrationen som attackerades, de gymnasieelever som tvingas se sin skola nedklottrad med hakkors eller de som känner rädsla inför att röra sig i det offentliga rummet, var värda att ta hänsyn till.

Problemet anses, som alltid, vara att ”vänsterextremister” försvarar rätten till staden, alla människors lika värde och så vidare, inte att det uppenbarligen finns människor som går in för att göra det offentliga rummet osäkert, trakassera de som befinner sig där och ta sig ensamrätt till det.

Jag tycker inte att det är extremism att vilja kunna vara ute på kvällen utan att bli misshandlad av nazister eller att vilja slippa se sitt område nedklottrat av hatsymboler. Det handlar om att kunna känna sig trygg, att ha lika rätt till det offentliga rummet som andra, och detta äventyras av detta fåtal personer som sprider skräck.

Twitter 20/9. Våld och åsikter.

Har numera skärpt kommentarsreglerna ytterligare. Män som skriver långa haranger om yttrandefrihet ryker. Det är sjukt jävla ointressant att diskutera ”friheter” och ”rättigheter” utan maktperspektiv. Det är liksom bara tankar, det betyder inget. Någon tycker att alla ska ha rätt att säga sin åsikt. Jaha? Så jävla ointressant ”ställningstagande”.

Den här grejen inom liberalismen att frikoppla åsikter från politik. Hur blev t.ex. nazismen ”bara” en åsikt? Det är bara ur en extremt privilegierad position en kan avskriva nazism osv till ”bara” en åsikt. För andra är det ett direkt hot. Ideologier är aldrig ”bara” åsikter, det är idéer om hur samhället ska vara. Får idéerna slå rot så kommer samhället bli så. Det spelar ingen roll hur mycket det står i vår grundlag att en inte får döda folk på grund av deras ras, vinner idéerna makt kommer det ske.

Ingen annanstans än i ert uppdiktade universum är ideologier ”bara” åsikter. Det är sådant som påverkar samhället, som påverkar människor. Därför är jag så jävla ointresserad av att diskutera yttrandefrihet med dig. Jag kommer aldrig gå med på premissen att det ”bara” är åsikter. Om du inte accepterar att åsikter påverkar samhället så kan vi liksom inte diskutera politik.

Är för övrigt helt ointresserad av att bruka våld mot nazister bara för sakens skull, det handlar om att hindra deras framfart. Våld för våldets skull är bara barbariskt och okonstruktivt. Men nödvändigt våld för att hindra ett större våld är en självklarhet.

Jag vet att kampen för ett mänskligt samhälle är viktigare än allt.

Spännande det här med polis, våldsmonopol och så vidare. På förfrågan tänkte jag klargöra för min grundläggande syn på våldsanvändning, vilket också kommer bli ett klargörande för min syn på ideologi och demokrati.

Många verkar se den liberala demokratin som neutral. Det är det inte, det är liberal och borgerlig. Den liberala demokratin som form skapades ur borgarklassen krav på samhällsförändring, krav som givetvis var anpassade efter dem själva och deras verksamhet, det vill säga kapitalistisk sådan. Därför är den liberala demokratin inte anpassad för ett samhälle fritt från kapitalism. Om vi lämnar kapitalismen så kommer vi även att lämna den liberala demokratin bakom oss, och kamp mot kapitalismen kommer aldrig att kunna ske enbart eller ens huvudsakligen med parlamentariska

I ett samhälle där pengar ger makt på alla områden är ”en person, en röst” en gång vart fjärde år inte någon större tröst. Det politiska samtalet är fortfarande utformat efter företagens behov. Det enda som talas om är jobb och tillväxt, något som inte är så konstigt i ett samhälle som styrs av pengar. Politiken är ingen separat sfär där en kan diskutera andra frågor än de som står på agendan i resten av samhället, politiken påverkas av den makt som florerar i resten av samhället. Så länge vi har kapitalism så kommer dessa frågor att prioriteras, för det är där makten ligger.

Som jag ser det så bygger samhälle idag på våld. Dels på ett väldigt konkret, direkt våld, alltså polisens och militärens våld. Det är det våld som kommer fram när en på riktigt utmanar makten. Men också ett strukturellt våld som finns precis överallt. Människor tvingas dagligen in i saker de inte har den minsta lust till eller kan styra över, människor exploateras, människor blir ifråntagna sina möjligheter till att leva ett värdigt liv och så vidare. Så blir det i ett samhälle där profit går före människor, då kommer människor välmående obönhörligt att pressas undan för kapitalismens skull. Det är det som sker under arbetslinjen; människor tvingas in i till synes meningslöst lidande för att de ska bli ännu billigare för kapitalet att köpa, för att de ska kunna exploateras i allt högre grad. Samhällsbygget ger även upphov till våld, till exempel rasisters och nazisters våld. Detta våld ställer jag mig emot.

Jag tycker att en bör använda våld för att hindra ett större våld. Jag tycker att det är ens plikt att använda våld för att hindra ett större våld. I mina ögon bygger detta samhälle på våld, och det riskerar alltid att bli än mer våldsamt. När jag står och skriker på nazister är det inte för att jag inte tycker att de har rätt att uttrycka sina åsikter, det är för att jag är rädd för vad deras åsikter kommer leda och till viss del redan har lett till. Om det ”bara” handlade om åsikter hade jag inte brytt mig, men inget existerar i ett vakuum. Om de inte stöter på motstånd kommer de att expandera, och deras expansion kommer obönhörligen att leda till våld. Jag tycker att en ska vara så sparsam med våldsanvändning som möjligt, vilket jag också tycker att vänstern brukar leva upp till. Överlag finns det en ganska negativ inställning till de som är alltför taggade på att slåss bara för sakens skull, och det ”våld” som brukar förekomma brukar vara i form av blockader, oväsen och, som senast, vattenballonger. Det är ganska harmlöst i förhållande till hur mycket våld en ideologi som nazismen kan ge upphov till.

Vissa pratar om ”olika åsikter”, som om det var en fråga om tandkrämspreferens. Detta tycker jag är ett sjukt sätt att se på saken. Nazism är en ideologi som bygger på att människor har olika värde på grund av sitt ursprung, det är en ideologi som redan har lett till miljontals döda och som kan göra det igen. Vi är inte skyddade mot nazismen eller fascismen bara för att vi lever i en liberal demokrati. Den ökade rasismen leder redan idag till att människor lider och dör. Det är ingen jävla lek, det är allvar. Det handlar om människors liv. Och det är de jag protesterar emot. Jag protesterar inte emot en ”åsikt”, jag protesterar emot en realitet, mot en viss typ av samhälle. Det räcker inte med att rösta på något annat än nazisterna var fjärde år, en måste ta ställning emot förtrycket varenda jävla dag.

Den liberala demokratin står inte på min sida, för den är utformad efter kapitalets intressen. Den liberala demokratin kommer aldrig att kunna erbjuda ett ramverk för mig att driva de frågor jag tycker är viktiga, alltså frågor som rör människors värde. Därför väljer jag att gå utanför den. Det handlar om ideologi. Det handlar om att jag tror på ett samhälle fritt från förtryck, fritt från exploatering, och jag tycker inte att det samhälle vi lever i idag är detta, hur mycket formell ”frihet” och ”jämlikhet” det än sägs bära på. Frihet och jämlikhet under kapitalismen ser jag som en omöjlighet, eftersom kapitalismens själva grundsten är just ojämlikhet och underkastelse under kapitalets logik. Jag kommer aldrig att spela deras spel, för jag vet att reglerna inte är viktade för mig. Och jag vet att kampen för ett mänskligt samhälle är viktigare än allt.

Att inte ta ställning är alltid att ta ställning för förtryck.

Fått många spännande så kallade motargument emot mitt inlägg om det här med att bryta mot lagen, använda våld och så vidare. Först och främst vill jag förtydliga att jag inte tycker att våld är en bra grej eller en bra lösning, däremot tycker jag att det bör användas om det är nödvändigt för att hindra et större våld. Det vill säga; nazism är en extremt våldsam ideologi, om den får fäste (vilket den håller på att få) så kommer det våldet att sakna motstycke. Då tycker jag att det är en bra grej att undvika det, och om det krävs våld i en sådan situation så tycker jag det ska användas. Det våld som användes i demonstrationen igår var ganska harmlöst, det rörde sig liksom om att det kastades vattenballonger och att det byggdes blockader och kedjor. Jag vet inte ens om en kan kalla det våld. Faktum är att folk är måttligt intresserade av att slåss, de flesta är mest intresserade av att hindra nazisternas framfart.

Vissa menar att det inte är en bra strategi utan att nazisterna bara framstår som offer och yada yada. Ja, det är klart att någon alltid kommer tycka att det är synd om nazisterna men faktum är att motstånd gör folk mindre benägna att bli nazister. Det är också viktigt att markera för resten av samhället att det inte är okej, att inte hjälpa till att normalisera fanskapet utan visa att det går att säga nej till nazism. Att inte göra detta utan bara låta det bero anser jag är direkt omoraliskt och det är ingenting jag någonsin kommer göra. Att säga att det ”bara är åsikter” och sedan luta sig tillbaks duger inte, ty dessa ”åsikter” är inte harmlösa och om de slår rot så kommer de att leda till politisk handling. Faktum är att den växande rasismen och nazismen redan skördat flera offer, både de som skickas tillbaks till en säker död och de som blir trakasserade och misshandlade på stan på grund av sin hudfärg. Det är inte ”bara” åsikter, det är aldrig ”bara” åsikter. Allting finns i en samhällskontext och bara för att du personligen inte drabbas så betyder inte det att andra människor inte gör det.

Vissa människor tycker att en ska ”argumentera” istället, jag kan väl bara säga: lycka till som fan med den strategin. Jag vet däremot personligen att jag aldrig skulle kunna försvara ett så lamt agerande från min egen sida, speciellt inte när vi står där mitt i skiten. Vissa tycker att nazisterna inte kommer att ändra sig för att de möter motstånd, men jag är sjukt ointresserad av att enskilda individer ska ”ta sitt förnuft till fånga”, jag är intresserad av att inte leva i ett samhälle med en groende nazism. Människor som tror att de kan stoppa nazismen genom att sitta där och ”argumentera” emot en nazist i taget är mer än lovligt naiva, att de dessutom tycker sig ha rätt att berätta för mig att min metod är fel tycker jag bara är vidrigt. Dessa människor är direkt medskyldiga till nazismens framfart, dels för att de inte gör något för att stoppa den men framförallt för att de väljer att lägga krut på att snacka skit om människor som faktiskt gör något.

Det har också kommit upprörda röster kring det jag sagt om polisen. Dels att de bara ”skyddar demokratin”. Om detta kan jag väl framförallt säga att jag inte tycker att nazism är demokratiskt. Det är för helvete en ideologi som bygger på att vissa människor är mindre värda på grund av deras ras. Det är vidare skillnad på att en människa har en åsikt på sin kammare och att hen tillåts uttrycka den offentligt. Jag förstår faktiskt inte varför polisen ska hålla på och försvara nazisternas marsch. Jag vet att om polisen inte hade gjort detta så hade nazisterna inte vågat demonstrera, och det hade jag tyckt varit en jävligt bra grej eftersom nazism är vidrigt.

Det har också talats om att polisen ”bara gör sitt jobb”. Som polis har en först och främst valt att jobba med att upprätthålla lagen och därmed hela jävla skitsamhället, ett val jag tycker är förkastligt. Vidare så kan en faktiskt vägra utföra vissa arbetsuppgifter. Hade det inte velat stå där och försvara nazism hade de kunnat strunta i det, men nu valde de att göra det och det tycker jag är en sjukt vidrig grej. Dessa polisen har ett personligt ansvar.

Det är läge att ta ställning, och ni som väljer att inte göra det kommer att ta ställning för förtrycket. Om en inte aktivt kämpar emot så låter en det gro, låter det passera. Er tolerans som ni är så förbannat stolta över är det som låter nazismen och rasismen få fotfäste. Ni som lägger er energi på att kritisera de som gör motstånd mot nazism istället för att själva göra det är fan inte bättre än nazisterna, ni bidrar på precis samma sätt till denna vidriga samhällsutveckling. Det gäller polisen som försvara dem, det gäller alla självrättfärdiga jävla liberaler som tycker en ska ”argumentera” istället, det gäller alla som slår sig för bröstet med att de ”tolererar” en ideologi som går ut på hat mot andra folkgrupper.

Timbro är också högerextremister.

Ordet extremist används titt som tätt för att smutskasta meningsmotståndare, något jag i sig tycker är otroligt fånigt. Att någon är extremist säger ingenting mer än att en står långt ifrån den politiska mitten, vilket i sig inte säger något om vilka åsikter en innehar eller någonting alls egentligen.

Ofta talas om vänster- och högerextremism. Vänsterextremism verkar vara typ allting som är långt ut åt vänster. Ibland tycker ju människor rent av att vänsterpartiet är extremister, fast de snarare är någon slags socialdemokrater. Högerextremism däremot är en titel som enbart används om rasister, fascister och nazister. Har seriöst aldrig hört det användas om till exempel människor som är emot abort eller för nattväktarstat trots att detta är extremt marginaliserade åsikter i Sverige, och båda är ju uttryck för en väldigt långt dragen högerideologi, i det första fallet konservatism och i det andra fallet liberalism.

Jag tänker mig att till exempel Timbro skulle kunna klassas som högerextrema. Jag menar alltså inte att de skulle vara fascister/rasister/nazister utan att det har dragit en högerideologi väldigt långt.

Det är liksom inget konstigt med att vara extremist, jag är själv extremist och tycker inte att det är konstigt att en inte kan placera sig i den politiska mittfåran (gud, vilket freak kan det ens?). Däremot används extremist väldigt mycket av människor, ofta liberaler, för att smutskasta politiska motståndare, och då är det ett stort problem att det endast är vänstern och rasister/fascister som anses kunna vara extremister. Att alla andra delar av högern liksom är ”skyddade” från att kallas extremister för att rasister och fascister är de högerextremister vi talar om.

Ordet används dessutom på ett sätt som gör att höger- och vänsterextremister klumpas ihop fast de över huvud taget inte tillhör samma ideologi. Folk låtsas som om det liksom är samma skrot och korn, vilket såklart är ett jätteproblem för den som vill ha en vettig ideologidiskussion.

Jag tycker det är konstigt att detta är ett språk som helt okritiskt har antagits av såväl politiker som akademiker. Idag talar vi inte sällan om extremister som ett av de största hoten mot vårt samhälle (något som i sig är asfånigt), och att då ha en definition av extremism som helt utesluter vissa politiska läger är väldigt problematiskt.

Så jag hoppas att jag nu har övertygat er alla om att även börja kalla stockkonservativa och superliberala för högerextremister. Jag ska i alla fall det.

Man kan prata om nazism utan att nämna kommunismen i samma andetag.

Jonas Wikström har skrivit ett utmärkt inlägg om detta med vissa personers oförmåga att diskutera nazismens och främlingsfientlighetens frammarsch i Europa utan att i samma andetag ta upp kommunismen. Det stämmer att kommunismen har gjort sig skyldig till fruktansvärda brott, men om man ser på saken idag så är de högerextrema krafterna i Europa betydligt mycket värre, och det är väl ändå det som måste diskuteras, alltså agendan hos de extremistiska partier som faktiskt har börjat få mer makt.

Visst är det viktigt att se till historien men en rörelse måste ändå bedömas efter vad den är idag primärt, efter vad den har varit historiskt i andra hand. Jag upplever att både socialismen som helhet och kommunismen har utvecklats ideologiskt och det är extremt ovanligt att människor uttrycker någon längtan tillbaks till en ordning såsom Sovjet. Höger däremot känns långt ifrån lika utvecklas ideologiskt, och även om jag inte tror att det kommer komma en ny förintelse så ser jag även ett litet inflytande från främlingsfientliga krafter som något strikt negativt.

Det finns ideologier som inte är det minsta lilla positiva, ens i sin mjukaste form. Andra ideologier har grundpremisser som redan i sin linda går emot allt jag anser rätt och riktigt. Jag tycker till exempel inte att liberalism som ideologi är döden i liten grad, utan tycker att det kan tillföra något positivt. Däremot så ogillar jag extremversionen och tror att den är extremt destruktiv. Jag skulle dock aldrig blanda ihop den med liberalism som helhet. Främlingsfientliga ideologier däremot ser jag ingenting bra med, inte ens i en väldigt liten skala, utan ser dem bara som destruktiva och nedbrytande.

Om man inte har lyckas formulera en bättre kritik än ”vill ni ha det som i Sovjet” efter alla dessa år så borde man nog anstränga sig lite mer. Socialismen är en bred ideologi med en mängd olika inriktningar, även i de extrema falangerna så finns en enorm bredd på hur man anser att samhällsproblem ska lösas och hur samhället i slutänden ska vara utformat. Visst finns det goda grunder att kritisera dessa ideologier på, men att klumpa ihop det med Sovjet så fort det kommer på tal är varken insiktsfullt eller hederligt.

Man kan inte möta en rörelse med tystnad.

Alltid när det är nazistdemos och vänstern i vanlig ordning ordnar motdemos så får man alltid höra att det är fel för att 1. man ska inte inskränka demonstrationsrätten och 2. det ger en dålig bild av antinazister eftersom de bara ”bråkar och förstör”. Det första argumentet faller ju på sig själv då demonstrationsrätten även ger rätten att ordna motdemos. Det andra bygger ju på uppfattningen att människor går till dessa demos bara för att bråka, vilket säkert stämmer när det gäller några personer men vilket knappast kan sägas vara representativt för merparten av demonstranterna.

Det är i mina ögon mer pinsamt för en politiska falang att det inte finns någon uppslutning från dem vid demonstrationer som dessa. I mina ögon handlar det om en ovilja att ta ansvar och stå för vad man säger; man gömmer sig bakom någon slags liberal dimridå av att ”alla ska få uttrycka sina åsikter” men glömmer liksom helt vilka dessa åsikter är och att det faktiskt är relevant att demonstrera emot rörelser som drivs av antidemokratiska värden. Det är liksom ingen demonstration för fler katthem vi snackar om. Man är mer intresserad av att teoretisera än att faktiskt gå till aktiv handling och visa sitt missnöje, något som är ganska generellt bland borgerliga.

En av anledningarna till att Salemmarschen samlar färre och färre är att det finns ett aktivt motstånd. Det är inte kul för någon att år efter år stå där och ha många gånger fler arga motdemonstranter framför sig. Visst blir det bråkigt, visst får det uppmärksamhet, men utan dem skulle nazisterna få härja i fred. Det är något bra att folk tvingas fundera, att folk tvingas välja sida, att folk blir presenterade för alternativ. Man kan inte bemöta en folkrörelse med tystnad hur bekvämt det än hade varit.

Ofta när folk diskuterar detta så utgår man ifrån att nazister generellt är en väldigt dedikerad grupp rent åsiktsmässigt. Att de verkligen tycker som de gör. Visst finns det dem som gör det, men jag vågar ändå hävda att en stor del av de engagerade nazisterna inte har något ordentligt ideologiskt tankebygge bakom sina ståndpunkter utan mest bara söker efter en gemenskap. Och om samhället då visar att det inte är något uppskattat så kommer man troligen lyckas få många av gemenskapssökarna att ändra sig och även få eventuella nya medlemmar att ändra sig. Och det är ju dem man vill komma åt; de som får nazismen att komma ut i de breda folklagren och inte bara i en liten klubb. Nazister kommer alltid att finnas, men vi kan medelst aktivt motstånd hindra att de blir fler. Det kommer ni tyvärr aldrig lyckas göra på debattsidan i Dn.

Det farliga är inte alltid det mest extrema, det farliga är det som får tid att växa medan vi kollar åt ett annat håll.

Detta är nog det vettigaste jag läst angående Sd i media på ett bra tag.

Själv har jag flera gånger upprört mig över att man bara ser huruvida Sd kommer över fyraprocentspärren eller ej. Det enda som spelar roll är hur många röster specifikt Sd får, inte hur opinionen och retoriken i övrigt ser ut. Jag har innan skrivit om att vi redan har ett främlingsfientligt parti i riksdagen och att man borde sluta se det så jävla svart och vitt utan fatta att det finns gråtoner på främlingsfientlighetsskalan.

Det viktiga är ju trots allt inte vilka partier som sitter där dem sitter, utan varför de gör det och vilka människor som har röstat fram dem och varför. Om det finns ett problem med en utbredd främlingsfientlighet så bör vi fokusera på att ändra folks attityder, inte på att motarbeta Sd i riksdagen, även om det givetvis också är viktigt.

Vad man glömmer i allt tjafs om utskottsposter och stödpartier är att det finns riktiga människor som faktiskt har röstat på Sd, som faktiskt håller med dem. Är det inte dem som i slutänden påverkar detta? Dessutom har hela retoriken i den politiska debatten mer och mer dragits åt att man ska ha så kallad ”ordning och reda”, ställa krav (är att bry sig) och strängare straff. En sån politik drabbar alltid de svagare grupperna i samhället och nog fan kan man räkna invandrare till dem.

Även om man inte rakt ut säger att Islam är som nazism och det största hotet mot västvärlden så kan man föra en politik som i sitt utslag missgynnar invandrare och det är det vi går mot i samhället. Även om folk inte per definition tycker att folk med annan hudfärg är mindre värda så vill man inskränka invandrares utrymme att utöva sin kultur, man vill ta ”hårdare tag” mot folk som inte sköter sig trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att det är en effektiv metod (snarare motsatsen) och det är ju där främlingsfientligheten börjar. I en önskan efter att människor ska ”göra rätt för sig”, i en oförståelse för att folk kan ha trauman och problem och i en önskan efter likriktning och absurd trygghet. Sån politik slår mot invandrare.

Jag skulle nog kunna övertyga dem flesta till att delar av Sd:s politik är bra om jag bara hade rätt ingång i diskussionen. Många tycker att saker som hårdare krav är fina grejer, många tycker att ”i Sverige ska man tala svenska” men inser inte att det är precis det som är främlingsfientlighet. Människor som tycker att folk gärna får vara mörka i hyn och fira ramadan och andra helt ofarliga traditioner, så länge de inte stör och så länge de har jobb och talar bra svenska. Sådana personer identifierar sig inte som främlingsfientliga eftersom de inte per definition tycker illa om just invandrare. Men å andra sidan: vem gör egentligen det? Det är bara extremt efterblivna nynazister som tycker att det är hudfärgen och endast hudfärgen som räknas, vanlig rasism ser inte ut så.

Så jag kan inte annat än hålla med: vi måste acceptera att Sverige inte är den toleransens fanbärare som vi vill få det att framstå som. Vi måste definiera vad främlingsfientlighet egentligen är, vilken retorik och politik som drabbar invandrare. Vi måste sluta se det som att främlingsfientliga bara är personer som vill ”spöa negrer” och föra en seriös debatt om vad som kan räknas som främlingsfientligt och inte. För det farliga är inte de mest extrema, det farliga är det som långsamt smyger sig på, det vi inte märker. Och vad som är ännu farligare är det extrema som får oss att vända våra blickar bort från det smygande, alltså precis det Sd är.