Kåtsug i blick.

Alltså herregud, att denna recensent har skrivit att Liv Strömquist har ”kåtsug i blick” på sin författarbild i sin bok Ja till Liv är ju bara för mycket. Speciellt när bilden ser ut såhär:

Alltså herregud. Om det där är ett ”kåtsug” då borde ju fan hälften av alla kvinnor spärras in för våldtäktsprovokation! Är det kanske den blygsamma mängden smink som skapar intrycket?

Läs för övrigt Hannahs roliga inlägg om saken.

Men nån jävla gräns får det väl för fan ta och vara!

Vissa bemanningsföretag har tydligen satt i system att erbjuda anställda uppdrag de troligen inte kommer tacka ja till för att slippa betala ut garantilön för dagen. Jag är verkligen absolut inte förvånad. Inte alls. Kompensationen för detta för de anställda som drabbats är att de fått ut sin garantilön för den perioden som gällde.

I morse kunde vi berätta att flera anställda på Uniflex har tackat nej till uppdrag som egentligen inte fanns. Uniflex har nu erkänt att de gjort så här. Men enligt deras vd, Jan Bengtsson, ska alla de som drabbats nu ha fått sin garantilön för den tiden.

Detta är inget annat än ett hån. Det rör sig om företag som systematiskt svindlat sina anställda och utsatt dem för mental press för att tjäna pengar och det dem ska göra för att kompensera detta är alltså att betala ut den lön de enligt avtal är tvungna till. Detta är inte en rimligt kompensation, fallet bör tas upp i domstol, företaget bör betala ut skadestånd och eventuellt få tillståndet att bedriva verksamhet indraget.

Om företag som beter sig illa på arbetsmarknaden kommer undan med att bara ”ta tillbaks” genom att be om ursäkt och fullfölja sina plikter så kommer den här typen av svindlande bli vanligare, ty det har inget att förlora på att bete sig som svin. Det värsta som kan ske är att det måste fullfölja sina åtaganden i efterhand. Jag tycker absolut att de personer som är inblandade i detta ska ta fallet vidare till arbetsrättsdomstol.

I kommentarsfältet under en av artiklarna så läste jag även detta:

Han berättade då vidare att han tidigare varit anställd där, och efter ett tag märkt att bemanningsföretaget ALLTID, alltså genom att sätta det i system, betalat ut för lite i lön! – varje månad! Min cykelåkande kollega åkte då hem och kollade upp siffrorna, och mycket riktigt så hade han fått för lite utbetald. Han berättade alltså detta för mig och bad mig kontrollera mina löneutbetalningar. Jag gjorde detta och fann att det saknades ca 3-400 kr, på varje månadslön, som jag borde ha fått…! Efter en del samtal med löneavdelningen på Uniflex så fick jag till slut de pengar som ”missats” att betala ut till mig. Men hade inte personen på cykel blivit stoppad, av den tidigare anställde på Uniflex, så hade vi kanske inte märkt ”fusket”(?). Det måste ju ha varit medvetet gjort?

Åh, du sköna nya Sverige. Landet där man kan ha så innovativa affärsidéer som att systematiskt svindla anställda på sin lön, lura dem att det finns uppdrag de måste tacka nej till för att slippa betala ut garantilön och sälja tillstånd att bedriva skolor på blocket.

Annie Lööf snackar helt enkelt otroligt mycket skit.

Fan vad provocerad jag blev av Annie Lööfs anförande vid partiledardebatten. Jonas Sjöstedt ifrågasatta det faktum att Lööf snackade om ”trygga jobb” när  tryggheten (alltså de fasta anställningarna) på arbetsmarknaden har minskat. Lööf replikerar med att börja snacka om ”alla dom” som nu har fått ett arbete, en lön och en arbetsgemenskap, som nu kan betala sin hyra och så vidare. Detta innebär enligt Lööf både Frihet™ och Trygghet™ för dessa människor.

Det är klart att folk har fått fast jobb även under den borgerliga regeringen men både arbetslösheten och de otrygga anställningarna har ökat rent statistiskt. Arbetspolitiken har inte lett till någon ökning av dessa värden som Lööf talar sig varm för. Det är klart som fan att regeringen inte lyckats hindra varenda människa från att skaffa ett fast jobb med den generella trenden är ju att det under deras styre har skett en minskning.

Jag blir så arg när man använder det där pseudohumanistiska snacket om Människor™ och Individer™ för att lägga dimridåer över statistiska faktum och orsakssamband. ”Det spelar ingen roll att arbetslösheten har ökat för den här Rullstolsburen Invandrare-Individen™ fick minsann jobb genom fas3”, ”det spelar ingen roll att höjd restaurangmoms kostar skitmycket och ger relativt lite jobb för den här gulliga egenföretagaren har kunnat anställa en Ung Tjej-Individ™”. Skit i att fler tar livet av sig, fler är osäkert anställda, fler går från dag till dag utan att veta om de kommer kunna få lön eller inte så länge vi har några få personer som lyckats ta sig från en hopplös situation till något bra eller i alla fall helt okej med alla odds emot sig. Att oddsen kanske borde vara lite bättre från första början är det ingen som talar om. Lööf snackar fan otroligt mycket skit är min anspråkslösa konklusion av allt detta.

Detta är inte martyrskap.

Denna hyllningstext till Juholt, om hur han visade sig vara ”större än partiet” när han tillslut avgick är så konstig. Det är ju inte som att han hade kunnat göra på något annat sätt? Jag undrar om det är någon som på allvar tror att det var han allena som tog beslutet att avgå, om det var han som mitt ur ingenting tog upp det på krismötet till allas stora förvåning och som trots protester insisterade på att det skulle vara det bästa för partiet. Så var det nog inte.

Det finns faktiskt inget hedervärt med Juholt. Han har klamrat sig fast trots att det länge varit uppenbart att det inte kommer hålla, han har ljugit och betett sig allmän ovärdigt för en partiledare.

Man blir inte martyr för att man tar chansen att få ett av de mest prestigefyllda politiska uppdragen och sedan blir tvungen att avgå för att man inte fixar det. Tyvärr. Man blir inte martyr för att man som partiledare gör det som är oundvikligt bäst för partiet. Det är att sköta sitt uppdrag korrekt, inte att göra något fint och godhjärtat.

Vi lever uppenbarligen i en värld där det förväntas av politiker att de ska sätta sig själv i första rummet, framför partiet och sitt uppdrag, så till den grad att det hyllas att de under påtryckningar gör slut på en situation som uppenbarligen är ohållbar. Att de förväntas klamra sig fast vid makten så till den milda grad att de struntar i att deras avgång krävs från en mängd olika håll och att situationen är uppenbart ohållbar.

Det beteende som Juholt har uppvisat är inte hedervärt. Det är på sin höjd helt okej.