Angående det här med kristendomens särställning i undervisningen: varför i helvete ska man ens ha ämnet religion i skolan? Man borde istället ah ämnet livsåskådningar.
En ide jag stöter på ofta ”ute på fältet” är att folk tycker att man ska ”hitta sin tro”, alltså att man ska välja vilken fullkomligt irrationell ide man tycker ”känns rätt”. Att tron är det enda sättet att nå andlighet och harmoni i sitt liv, att det är det enda sättet man kan skaffa sig ett rättesnöre, en moral att leva efter.
Men världen är full av livsåskådningar, olika filosofier kring hur man ska leva som alla kan erbjuda andlighet i någon form. Eller ett rättesnöre, om man så vill. Jag ogillar iden om att religion har någon slags särställning bland andra livsåskådningar som verkligen är fullständigt oberättigad, dels när det gäller innehållet som sådant men också historiskt inflytande. Som om religion vore det enda som påverka människors sätt att tänka.
Kristendomen har påverkat Sverige, men inte mer än asatro eller naturdyrkan (som i mångt och mycket är samma sak), så varför tas det aldrig eller i varje fall mycket sällan upp?
Jag vill se ämnet religion avskaffas och ersättas med ämnet livsåskådningar. Där kommer det givetvis att falla sig naturligt att ta upp de ledande religionerna, men man kommer också ta upp filosofisk synsätt såsom existentialism och säkert också politiska. Då kanske människor förstår att det finns mer att hämta från livsåskådningar än bara troende eller ateist, det finns så mycket att välja och vraka på utan att man för den sakens skulle behöver hänge sig åt någon irrationell dogm, vilket dels skulle leda till att folk skulle göra ett mer upplyst val när det gäller att ”hitta sin tro” och dels att religionens särställning skulle försvagas.
För varför ska något som i princip bara bygger på irrationella antaganden och vidskeplighet och som dessutom leder till så mycket elände få vara viktigare än filosofiska teorier när det gäller vägval i livet? Varför ska religionen få ha patent på att predika vad som är rätt och fel? Ungefär som om irrationalitet vore något fint, något som berättigar en åskådning ett större utrymme.
Jag vet inte om det vore en bra idé att ha livsåskådningar som ett separat ämne i grundskolan: det vore kanske svårt att fördjupa undervisningen så att det blir meningsfullt. Men man kunde möjligtvis ta bort religionsämnet och integrera de element som hör till det i historia, samhällskunskap och svenska (religiösa texter och deras betydelse för litteraturen och språket generellt). Sedan kunde man kanske införa ett ämne som ”Kritiskt tänkande och ideologi” som kärnämne på gymnasiet, i stället för religionsämnet, och där både ta upp grundläggande argumentationsanalys och liknande (eller också integrera de sakerna mer i t.ex. svenskan), samtidigt som man tittade närmare på tankeinnehållet i olika religiösa och filosofiska läror.
Det vore också en lösning, däremot tror jag att folk skulle lacka om man tog bort ämnet religion, men det skulle kanske funka att reformera om det till livsåskådningar, rent populistiskt alltså. Poängen är hur som helst att religionen inte bör ha en särställning, varken i undervisningen eller i lagtexten.