Kategori: Vardag

Ibland vill jag bara kunna stänga av.

Igår var jag på aupairträff i svenska kyrkan här i Bryssel, som ligger typ 700 meter ifrån mig. Jag kan tycka att det är så svårt att interagera med människor som inte är intresserade av politik eller samhällsfrågor, då det är det som är mina stora intressen i livet. Men det är väl det jag måste lära mig här på ett sätt, att interagera med personer som inte delar mina intressen eller åsikter.

Herregud. Så mycket av den jag är handlar om vad jag tycker om saker och ting. Åsikter hit och dit. Ibland vill jag bara stänga av, sluta analysera precis allt hela tiden. Kunna stämma in i kören som snackar om hur vulgärt det är med kvinnor som har för ”utmanande” klädsel, kunna säga att folk som inte har jobb får skylla sig själva och bara stänga av den där jävla vetskapen om strukturer, om klass och kön och etnicitet.

Läget.

Kanske är det någon som undrar hur lilla jag har det. Jotack, jag har det bra. Igår pratade jag med Emanuel och drabbades av en viss hemlängtan. Annars försöker jag författa en debattartikel om ungas utforskande av sin sexualitet ur ett jämställdhetsperspektiv.

Mamman i familjen är ute på resa och kommer hem ikväll. Inatt sov jag ensam i huset. Jag brukar ju vara rädd när jag sover ensam, men jag känner mig ganska trygg här. Nu ska jag bara komma igång med franskan så blir allt bra!

Jag gick även till affären och handlade bindor. Först höll jag på att handla dessa pappersservetter istället, för jag tänkte såhär: förpackning med fräsch brud + kille på dejt bara måste vara bindor. ni vet ju hur viktigt det är för bindföretag att ständigt göra en grej av hur jävla bekväm och avslappnad man blir med det motsatta könet av deras produkt.

Affären här dock… de börjar inte med nästa kund fören man plockat av allt från bandet, så det går jättelångsamt och så blir man skitstressad.

All idioti.

Hejhej. Här sitter jag om grimaserar över alla jävla idioti som pågår idag. Orkar inte ens kommentera skiten för jag blir bara helt matt över det hela, kanske senare.

Och till alla antifeminister eller jämställdister eller vad ni nu kallar er: sluta anklaga mig för saker jag inte har skrivit. Jag orkar inte förklara uppenbara saker för er, tyvärr. Ni får nog försöka förstå vad jag menar själva först innan jag ger mig i kast med att klargöra.

Lite bilder från idag.

Jag är fan i himmelriket när det kommer till fotograferandet. Allt är så vackert här. En massa underbara skrytbyggen i jugendstil och jättevackra parker. Jag har ännu inte varit ute med systemkameran för då vill jag har ordentligt med tid, så det har blivit kompaktkameran än så länge. Gillar den mycket och tycker absolut att den var värd de 1700 jag betalade för den. Den fotar lite väl ljust ibland och det stör mig såklart att inte kunna ställa in allt själv, men ändå en fullgod kamera i förhållande till pris och storlek.

Här är en park som ligger nära där jag bor. I mitten står värsta triumfbågen som är byggdes då man firade 50-årsjubileet av Belgiens självständighet.

Här är en bild på min hand som Gabriel tog.

Här är en gata vi gick på. Det mesta är stängt på söndagar här.

Till häger är en kyrka/katedral som var himla häftig. Ska besöka alla kyrkor här, många ser hela fantastiska ut.

Facebookbeteenden.

Ett facebookbeteende som jag tycker är otroligt störigt är folk som ska hålla på och skriva kryptiska och ofta lite ledsna statusuppdateringar. Sedan när någon frågar så skriver de typ: ”tar det sedan gumman, hänt en del saker som gör mig lite småirriterad”. Seriöst, varför gör man så?

Samma sak med folk som är kryptiska i sina bloggar. Fattar väl grejen när de har olika ”projekt” på g men när man skriver att det är lite strul ”privat”… jag fattar det inte? Om jag har strul i mitt liv så skriver jag om det eller så skriver jag inget alls. Det värsta är ju när relativt stora bloggare skriver så kryptiskt och blir sura när deras läsare undrar. Men herregud, gissa varför?

Men det absolut mest störiga facebookbeteendet är när folk skriver ungefär såhär: ”hatar alla falska människor”. Seriöst, varför? Sen är det alltid en massa ”men guud gumman du menar väl ey mey?” under. Herregud. Vad driver människor till detta egentligen?

Hujedamej. Jävla skönt att slippa umgås med alla dessa personer.

Utmattad.

Satan alltså. Jag känner mig helt matt av alla nya intryck idag men allt känns himla bra. Jag har träffat pojkarna och mamman nu och känner mig himla välkommen faktiskt. Undrar för närvarande hur lång tid det kommer ta innan man hjärna fungerar normalt igen så jag kan skriva något vettigt här. Just nu känns den söndertrasad av all jävla information.

Liten lägesupdatering.

Såhär är det alltså för tillfället: jag har inte träffat barnen eller mamman än, däremot hämtade pappan (de har separerat) mig vid flygplatsen och nu har jag hängt med mormodern hela dagen. Familjen bor i ett så kallat townhouse som är typ som ett lyxigare radhus som jag fattar det. Det är sinnessjukt stort. Och staden är så himla fin.

När jag hade hängt upp alla mina kläder så tänkte jag att jag skulle äta lite, så jag gick ner och letade runt i hela huset efter mormodern. Hittade henne inte så jag värmde upp lite mat själv. När jag satt och åt kom hon i alla fall in och ba: ”vad bra att du tar för dig”. Behöver jag säga att jag flippade fullkomligt?

Kände ungefär såhär: jaha, hon tycker att jag kommer här och tar mig friheter. Ska nog lägga mig under en filt och ruttna bort. Hehe.

Nejmen det har varit trevligt. Vi har diskuterat politik och arbetsrätt och jag har till och med ansträngt mig för att inte svära. Inte ens sagt emot så himla mycket heller faktiskt. Jag känner mig märkligt tom, men det löser sig väl. Det är ju inte som att jag var ett sprudlande energiknippe innan jag åkte…