Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Det handlar inte om att välja Den Minst Förtryckande Kulturen, det handlar om att göra upp med ALLT förtryck.

Ofta så tycker vita män att jag ska skriva mer om Det Riktiga Kvinnoförtrycket, alltså det kvinnoförtryck som någon annan än de själva utövar. De kanske tycker att jag ska vara tacksam för att jag trots allt lever i ett av världens mest jämställda land, att jag inte blir utsatt för så kallat ”hedersförtryck” (vilket jag blir då patriarkatet är en hederskultur) och så vidare.

Jag tänker att en måste gräva där en står. Jag är inte en av de kvinnor som har det värst, verkligen inte. Till exempel så slipper jag bli utsatt för det dubbla förtryck som rasifierade kvinnor ofta utsätts för när vita män exotiserar dem. Däremot så blir jag också utsatt för patriarkalt förtryck, och det förtryck som drabbat mig har framförallt vita män stått för. Det är vita ”svenska” män som har tryckt på mig en kvinnoroll, som har förminskat och förnedrat mig, exploaterat mig och så vidare.

Det är det västerländska patriarkatet jag har blivit utsatt för och har insikt i, det är det jag har förmåga att begripa. Och jag kan säga er, att denna version av patriarkatet inte är att leka med. Verkligen inte.

Vita män vill att jag ska alliera mig med dem i sitt projekt att lyfta fram sin maskulinitet, sitt upprätthållande och utövande av patriarkatet, som gott eller åtminstone det minst onda. Jag tänker inte göra detta. Att göra detta vore en väldigt osolidarisk handling mot de rasifierade kvinnor som utsätts för vita mäns förtryck. Att utöva rasism genom att lyfta fram mig själv som en mindre förtryckt kvinna och hävda att män från andra kulturer och med annan hudfärg är värre förtryckare vore att också säga att rasifierade kvinnor är mer förtryckta, inte för att de blir utsatta för rasism utan för att de lever i ”fel” kultur. Det vore att säga att det är de rasifierade kvinnornas ansvar att frånsäga sig sin kultur för att bli fria från förtryck, en analys som jag del inte ställer mig bakom, dels anser vara förtryckande i sig.

Jag förstår att det kan vara bekvämt att som vit feminist fokusera mer på rasifierade mäns förtryck av rasifierade kvinnor, eftersom en då stiger i aktning hos de vita män en gör gemensam sak med. Jag tror att det är väldigt viktigt för den feministiska kampen att motstå denna frestelse och istället peka på det förtryck en själv utsätts för, som gror i den kultur en själv är en del av.

Jag tror inte att rasifierade kvinnor behöver att vita feminister kommer in som några jävla räddare och berättar för dem om det förtryck de blir utsatta för i ”sin kultur”. Jag tror att de kan göra sin egen analys av den situation de befinner sig i alldeles utan att jag kommer med min vita blick och ”hjälper” dem att se den, eller som det också kan förstås; utövar mitt vita tolkningsföreträde över deras situation.

Det finns ingenstans där Det Riktiga Kvinnoförtrycket äger rum. Det Riktiga Kvinnoförtrycket finns överallt omkring oss. Det handlar inte om olika kulturer som är mer eller mindre förtryckande, det handlar om att vi lever i ett världsomspännande patriarkat. Vi måste motstå frestelsen som finns i att vända blicken någon annanstans, säga att någon annan kvinna är mer förtryckt eller att någon annan man är mer förtryckande. Detta är i sig en del av patriarkatets logik, att ständigt flytta fokus från sitt eget förtryckande arsle, och det är klart att de män som innehar en maktposition i egenskap av vita kan och vill göra detta. Att som feminist köpa denna logik är att spela med i patriarkatets stora ”skylla ifrån sig”-projekt, och det tycker jag inte att en någonsin ska göra.

Därför är jag inte intresserad av att lyfta upp hur ”andra kulturer” är mer förtryckande än den jag själv tillhör. Även om det, mot förmodan, skulle ligga ett korn av sanning i detta så är det fortfarande att lägga fokus på helt fel ställe. Jag anser inte att det är konstruktiv för den feministiska kampen att recensera olika kulturer, länder eller män utifrån hur förtryckande de är. Det handlar inte om att välja Den Minst Förtryckande Kulturen, det handlar om att göra upp med ALLT förtryck.

26 kommentarer till Det handlar inte om att välja Den Minst Förtryckande Kulturen, det handlar om att göra upp med ALLT förtryck.

  • burgschki skriver:

    Åh Fanny så fantastiskt skrivet, huvudet precis mitt på spiken och jag delar denna inställning till hundra procent. Bara för att kvinnor i Saudiarabien eller Sudan har färre (lagstadgade) rättigheter och mindre frihet än vi kvinnor väst, betyder det inte att det är ett helt annat patriarkat. Mekanismerna är desamma, skillnaden är maktfördelningen, maktkoncentrationen och en högre grad av religiöst styre för att förenkla det något enormt. Men allting är sprunget utifrån grundidén mannen är normen, kvinnan är hans egendom, en förlängning av honom (Adams revben) etc.

    Det jag tycker sällan görs dock är att lyssna mer på feministiska rörelserna i andra världsdelar, det pågår så mycket spännande skit och det är inte så att de grupperna enbart väljer att gå den västerländska feministvägen utan självklart, pga hur olika våra samhällen är uppbyggda, har de egna strategier, policies osv som vi kan lära oss utav. Jag söker för tillfället ett globalt nätverk för feminister just i detta syfte, utbyte av idéer och de problem en möter som kvinna i olika slags samhällen.

    En jättebra artikel om ämnet förresten:

    But on the other hand, African organisations can be seen to have taken unique and novel approaches to campaigning for female empowerment in ways that have influenced the rest of the world. In Africa, the term “feminism” has often carried with it the baggage of being regarded as a Western and foreign construct. However, this is rapidly changing as feminism itself has been increasingly redefined by women leaders in Africa to suit their own purposes. While some of these women’s rights agendas have been inspired by international feminisms, African women are themselves contributing significantly to global understandings and implementation of women’s rights as we see in the struggles over quotas and constitutional reform.

    When they came to the 1980 World Conference on Women in Copenhagen, for example, African women representatives were prepared with draft policy proposals regarding development. As Devaki Jain explained in Women, Development and the UN, “African women were several steps ahead of the rest of the world’s women during the 1960s and 1970s” as they were already conducting research and translating it into policy recommendations for government officials and regional bodies. The notion of ‘gender mainstreaming’ that became popular in the 1980s had been articulated by women like Jacqueline Ki-Zerbo from Burkina Faso already in 1960, when at a UN meeting she argued for the need to “keep a double stream, to have specific support for women while at the same time trying to involve them in the mainstream of decisions and actions”.

    More recently, women’s increasingly visible presence in African legislatures has also resulted in new global discussions about strategies to enhance women’s political representation. Scandinavian scholars like Drude Dahlerup and Lenita Freidenvall, for example, have argued that the incremental model of increasing women’s representation in parliament that led to high rates of female representation in the Nordic countries in the 1970s has now been replaced by the ‘fast track’ African model whereby dramatic jumps in parliamentary representation are brought about by the introduction of electoral quotas.

    http://thinkafricapress.com/gender/how-african-feminism-changed-world#.UULxtVSg3ap.facebook

  • Gabriel skriver:

    ”Ofta så tycker vita män att jag ska skriva mer om Det Riktiga Kvinnoförtrycket, alltså det kvinnoförtryck som någon annan än de själva utövar.”

    Varför är utgångspunkten vad vita män tycker? Det känns som en väldigt feg utgångspunkt för att få det du vill säga sagt.

    Hur reagerar du när rasifierade kvinnor och män vill diskutera det som särskiljer ett visst kvinnoförtryck som annorlunda från ett annat? När de kanske vill hävda något är värre än det andra.

    Det du kanske ser som en solidaritetshandling gentemot rasifierade kvinnor ser jag snarare som något förmätet och egocentriskt. Att en vit kvinna med väldigt många ord hävdar att alla förtryckta kvinnor sitter i samma båt, att man inte kan/ska göra gradskillnader eftersom allt bottnar ur samma patriarkala förtryck gör mig ilsken. Det innebär att du både förminskar och osynliggör det som är specifikt i ett visst typ av kvinnoförtryck. Det påminner lite om de män som lite för ivrigt måste påpeka att även män är utsatta för diskriminering och även de har orimliga krav etc.

    ”Det finns ingenstans där Det Riktiga Kvinnoförtrycket äger rum. Det Riktiga Kvinnoförtrycket finns överallt omkring oss. Det handlar inte om olika kulturer som är mer eller mindre förtryckande, det handlar om att vi lever i ett världsomspännande patriarkat. Vi måste motstå frestelsen som finns i att vända blicken någon annanstans, säga att någon annan kvinna är mer förtryckt eller att någon annan man är mer förtryckande.”

    Hur långt kan man dra detta? Var det fel när Sverige och andra länder i västvärlden protesterade mot apartheid i Sydafrika? Trots att det självklart inte fanns någon brist på rasism i Europa. Den situation som miljontals kvinnor i världen lever under är ju minst lika illa, om inte värre än under apartheid. Är det fel när vi protesterar mot Israels kolonialpolitik trots Europas historia av kolonialsm?

    Det måste gå att prata om gradskillnader, att peka ut något som farligare och mer angelägnare, utan att för den delen förneka eller glömma bort sitt ”egna” förtryck. Så idiotiska är inte människor.

        • Fanny skriver:

          Tja, din kommentar var ganska bra på det den också. Tycker att det är ganska tydligt att jag inte ställer mig emot att andra gör analyser av sin situation, och att jag främst skriver detta utifrån min egen position som vit kvinna som främst blivit utsatt för patriarkalt förtryck av just vita män.

          • Gabriel skriver:

            Att du skriver utifrån din position som kvinna och de vita män som förtryckt dig har jag inga åsikter om. Det är en självklarhet. Men en av dina poänger verkar vara ”förtryck som förtryck” och det tycker jag är en jävligt feg och slapp inställning.

              • Gabriel skriver:

                Återigen:

                ”Det handlar inte om olika kulturer som är mer eller mindre förtryckande, det handlar om att vi lever i ett världsomspännande patriarkat. Vi måste motstå frestelsen som finns i att vända blicken någon annanstans, säga att någon annan kvinna är mer förtryckt eller att någon annan man är mer förtryckande.”

                Sedan skulle det fortfarande vara intressant att höra vad du tycker om jämförelsen med apartheid och Israel.

                • Fanny skriver:

                  Jag ser fortfarande inte var här jag säger att en inte skulle få analysera sin egen situation, det handlar ju om att det är problematiskt när en ska hålla på och rangordna olika versioner av patriarkatet för att typ ta fram den bästa.

    • burgschki skriver:

      Fast så uppfattade jag inte inlägget överhuvudtaget. Jag tolkade såsom att Fanny vänder sig mot de som vill legitimera vårt samhälle genom att peka på andra samhällen där graden av förtryck är större. Det finns en jargong där folk tycker att en inte ska klaga för att det är ju inte lika illa som där och där borta, en avledningsmanöver helt enkelt som förminskar dels förtrycket av kvinnor i vårt samhälle men öven ”utnyttjar” rasifierade kvinnors förtryck i syfte att ursäkta dt som sker här. Utan en riktig omtanke om de kvinnor i andra länder som utsätts för en högre grad av förtryck.

      Jag tolkar det vidare som att Fanny inte heller vill hoppa på det tåget som ska berätta för icke-vita kvinnor hur himla synd det är om dom och hur förtryckta de är. Klappa dem på huvudet. Det är möjligt att jag tolkar Fannys inlägg fel, men det är så som jag ser det.

      Däremot tycker jag visst att det finns en vits med att lyfta fram förtryck i andra delar av världen och titta på detta, eller nja inte lyfta fram snarare fråga dem själva och låta de berätta. För jag är helt säker på att även om jag anser att en kvinna i Saudiarabien är oändligt mycket mer förtryckt än jag, så har hon en annan syn på saken och kan anse att kvinnor i väst är ofriare än hon på vissa vis.

      Hur osm jag uppfattade det inte såsom att vi ska negligera andra förtryck och enbart titta på vår egen situation, utan snarare inte använda oss av gradskillnader för att ursäkta vårt eget samhälle.

      • Gabriel skriver:

        Ja, det var delvis det hon sa, men hon sa mycket mer än så. Samtidigt som hon påtalade det problemet uttryckte hon, som jag förstod det, en tydlig relativisering av det förtryck som pågår på andra håll i världen(och i Sverige!).

        För det första, vilka är dessa vita män som vill att Sveriges kvinnor ska vara tacksamma för att de inte är lika förtryckta, och att det är viktigare att prata om andra kulturers förtryck? Om vi bortser från Sverigedemokrater och skrivbordsrasister. Majoriteten av de seriösa debattörer som diskuterar problem om tex hedersvåld är rasifierade kvinnor och män. De vita människor som figurerar i samma debatt om dessa är i överlag nyanserade, och använder inte diskussionen som ett sätt att förneka existensen av förtryck i Sverige. Att blanda in obetydliga ”vita män” i diskussionen är en chimär. Fullständigt onödigt. Det finns kanske någon idiot på Svd:s ledarsida som uttryckt sig såsom Fanny säger, men de flesta debattörer diskuterar inte på det sättet. I min mening hittar Fanny på en fiende för att göra en poäng.

        ”Jag tolkar det vidare som att Fanny inte heller vill hoppa på det tåget som ska berätta för icke-vita kvinnor hur himla synd det är om dom och hur förtryckta de är. Klappa dem på huvudet.”

        Det är just det som är problemet med Fannys text! Det HÄR är relativisering och överdriven respekt för andra ”kulturer”. Tron att lyftande av tex hedersproblemet är ett sätt att visa hur synd man tycker om icke-vita kvinnor eller att man klappar dem på huvudet. Återigen, vilka seriösa debattörer ger ifrån sig det intrycket? Det är helt enkelt inte sant.
        Säg att det inom en och samma kultur fanns människor med två hudfärger. Om den ena gruppen utsattes för rasism av den andra skulle ingen komma på tanken att man måste gå på tårna för att kritisera den rasismen av rädsla för att kritiken i sig är rasistisk. Men när det kommer till kvinnoförtryck så tycks respekten för kulturen vara viktigare än kvinnoförtrycket.

        Det värsta i hennes text är nog ändå detta uttdrag: ”att jag inte blir utsatt för så kallat ”hedersförtryck” (vilket jag blir då patriarkatet är en hederskultur) och så vidare.”
        Återigen en relativisering och förminskade av hedersförtrycket. Vi sitter alla i samma båt tycks hon säga. Vilket inte är sant.

        ”För jag är helt säker på att även om jag anser att en kvinna i Saudiarabien är oändligt mycket mer förtryckt än jag, så har hon en annan syn på saken och kan anse att kvinnor i väst är ofriare än hon på vissa vis.”

        Skulle du kunna gissa dig till hur hon möjligen kan anse sig som friare än dig? Vad skulle hon kunna ge för exempel. Jag tvivlar på att du skulle sagt samma sak om en svart person under apartheid.

        • burgschki skriver:

          Jag vet inte riktigt vad du är ute efter, Gabriel, annat än att få det svart på vitt att det är jättehemskt i andra kulturer? Alltså, den allmänna uppfattningen ÄR ju att vi har det mkt bättre i väst, vi är mkt friare osv osv. Jag anser självklart att kvinnor har det bättre i Sverige än så som jag har uppfattat att de har det i Iran exv. Om man tittar på lagstiftningen så har kvinnor det bättre i Sverige än i Iran också. Det jag försöker påpeka här är det västcentrerade perspektivet och en nödvändighet att ibland försöka se på kvinnors situation utifrån ett annat perspektiv och även lyssna andra feminister, för vad vi feminister i Sverige vill kanske inte nödvändigtvis är vad feminister i tex Saudiarabien anser viktigt. Gällande din fråga:

          -”För jag är helt säker på att även om jag anser att en kvinna i Saudiarabien är oändligt mycket mer förtryckt än jag, så har hon en annan syn på saken och kan anse att kvinnor i väst är ofriare än hon på vissa vis.”

          Skulle du kunna gissa dig till hur hon möjligen kan anse sig som friare än dig? Vad skulle hon kunna ge för exempel. Jag tvivlar på att du skulle sagt samma sak om en svart person under apartheid.-

          Nu känner jag ju flera kvinnor och män som växte upp under apartheid och nej jag kan självklart inte komma och säga att detta system gjorde svarta mer fria än vita men jag förstår inte riktigt vitsen med jämförelsen annat än att tjäna till att visa på hur fel Fanny har som inte direkt utmålar andra kulturer som så mkt värre än sin egna? Gällande att jämföra afrikanska kvinnor med västerländska kan jag tänka mig att de anser sig mer fria än oss vad gäller kroppsfixeringen och ätstörningar som inte är lika utbrett i (Sub-Saharan) Afrika som här. Gällande muslimska kvinnor i Saudiarabien kan jag tänka mig att de anser att sexualiseringen av den kvinnliga kroppen i det offentliga rummet är ngt som gör oss mer ofria i väst. Det handlar inte om att ursäkta förtryck här, det handlar om att erkänna för sig själv att en kanske inte vet allt bäst hela tiden och att det finns en nytta med att lyssna på andra med andra perspektiv. Jag har redan påpekat ovan varför vi i väst kan lära oss utav att lyssna på afrikansk feminism tillexempel. Det finns även en grupp i Egypten (glömt namnet) som jobbar med att tolka Koranen på ett feministiskt vis för att lyfta fram att skriften i sig inte nödvändigtvis måste vara kvinnoförtryckande.

          Men fine om du vill rangordna kulturer och samhällen från 1-10. Varsågod.

          • Fanny skriver:

            Apartheidjämförlsen är ju asmärklig. Det var ju vit kultur som var förtryckande där också? Jag skriver ju uttryckligen att rasifierade kvinnor är mer förtryckta pga de utsätts för vita mäns rasism, däremot är det inte min uppgift att recensera DERAS kultur.

          • Gabriel skriver:

            Nej, det är inte min poäng överhuvudtaget. Det är inte vad jag försöker diskutera med er. Det jag gång på gång vänder mig emot(och ja, jag vet att det låter tröttsamt vid detta lag) är relativiseringen av kvinnoförtryck. Jag finner inget egenvärde i att peka ut andra länder och kulturer som värre. Problemet är att när någon, vare sig denna är en rasifierad kvinna eller ej, vill diskutera det unika i hedersvåldskulturen dyker det ofta upp en feminist som argumenterar som Fanny gör, vilket totalt leder till att vi istället för att diskutera hedersvåld ska diskutera HUR vi ska prata om andra kulturer, om vi spelar rasisterna i händerna etc. Det blir en pseudo-debatt.
            Det är bara att se på hur de rasifierade kvinnor som lyfter hedersvåldsproblemet i Sverige blir bemötta.

            ” för vad vi feminister i Sverige vill kanske inte nödvändigtvis är vad feminister i tex Saudiarabien anser viktigt”

            Jag skulle aldrig hävda att det inte kan uppstå variationer i det kvinnor över världen finner eftersträvansvärt i deras feministiska kamp. Jag har dock svårt att tro att lika rätt inför lagen och en fullständig rätt till självbestämmande är en sådan punkt. Sen när det tex kommer till sexualiseringen av kvinnokroppen och den roll religion ska spela har jag en större förståelse för att det kan variera.

            I stora delar av Afrika råder extrem fattigdom så det hade ju varit konstigt om kroppsfixering och ätstörningar existerat där på samma sätt. Tycker det är en dålig jämförelse. Gällande jämförelsen med Saudiarabien, är det inte så att det där bland många människor(läs många män) existerar en syn på att kvinnokroppen är så extremt sexuell att den måste skylas bakom ett plagg som täcker hela kroppen? Det är snarare en hypersexualiseringen av den kvinnliga kroppen. Utfallet blir istället att kvinnan blir osynlig i det offentliga livet, och självklart kan man då inte bli sexualiserad på samma sätt. Jävligt synd om det är priset kvinnor ska behöva betala för att inte bli sexualiserade på samma sätt som kvinnor i Väst.

            Fanny har dock fortfarande inte gett exempel på alla dessa vita män som är framträdande i hedersvåldsdebatten, som använder den som ett svepskäl för att dölja sitt egna kvinnoförtryck. Vilka är de Fanny?

            ”däremot är det inte min uppgift att recensera DERAS kultur.”

            Är det fortfarande deras kultur om det gäller svenska flickor och kvinnor? Det kom ju en undersökning för några år sen som visade att omkring 70 000 av dem lever i någon typ av hederskultur. I Sverige alltså. Svenskar. Hade det gällt etniska svenska tjejer hade det varit den största feministiska frågan i det här landet(om inte den största överhuvudtaget), men eftersom det rör sig om icke-etniska svenskar så tassar man bara lite kring frågan. Rädslan över att framstå som rasist är viktigare än att hjälpa dessa tjejer. Det här är självklart inget som är unikt för framträdande feminister i Sverige, det gäller även hela det politiska och journalistiska etablissemanget. De rasifierade kvinnor som vågar lyfta frågan ses av många nästan som Uncle Toms.

            • burgschki skriver:

              Asså kan inte du komma med exempel på alla de gånger rasifierade kvinnor påpekar förtryck och hedersvåld och feminister som avfärdar detta för det har jag aldrig varit med om. Snarare är det då som vanligt SDare som använder sig av dessa kvinnor för att rättfärdiga sin ideologi. De rasifierade kvinnor jag känner eller kommit i kontakt med har snarare uttryckt en frustration över att bli sedda som offer bara för de bär slöja till exempel. Personligen skulle jag aldrig avfärda en muslimsk kvinna i Sverige eller Tyskland (där jag bor) som förde förtrycket hon utsattes för på tal och alltså jag vet inte om du känner till hur kvinnojourer arbetr men det finns ett flertal som hjälper muslimska kvinnor som utsätts för hederskulturellt våld. Som vanligt handlar det om kvinnor som hjälper kvinnor.

              Läser du några bloggar skrivna av tex muslimska kvinnor eller svarta? Umgås du med svarta kvinnor eller muslimska kvinnor?

  • Elin skriver:

    Hej Fanny!
    En sak jag har undrat över länge är hur Aids kan kopplas ihop med postkolonial teori. Något du skulle kunna tänka dig att skriva om?
    Känner ofta att faktan äter upp mig – du får mig alltid intresserad av att läsa mer.
    Tack för en lärorik blogg.

    • Fanny skriver:

      Det finns säkert många kopplingar att göra, tyvärr har jag ingen koll på varken aids eller postkolonial teori på det viset :-(

  • sak skriver:

    Ja, det här relativiserandet av ojämställdhet sker verkligen dagligen, både uttalat och outtalat. Väldigt tröttsamt!

Lämna ett svar till m Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv