Det naturliga idealet.

Det naturliga idealet verkar mestadels inte leda till att folk faktiskt är mer naturliga, utan till att folk ljuger mer om huruvida de opererat sig och gör mindre extrema operationer.

En grej som är ganska vanlig är ju att kändisar uttalar sig i media och säger att de minsann varken äter nyttigt eller tränar, utan bara hur helt perfekta kroppar hela naturligt. De kan inte förstååå varför de är så smala eftersom de äter hamburgare och chips och geléråttor varje vaken jävla minut.

Men hela poängen är ju att folk ska tro att det är naturligt, och jag undrar bara hur i helvete man kan tycka att det är ett positivt ideal. Det borde ju vara rejält destruktivt att en massa människor går omkring och tror att vissa kan ha sådär snygga kroppar utan att göra en enda operation, utan att offra någonting. Det måste ju leda till otroligt mycket komplex.

Jag tycker folk borde vara lite mer ärliga om sina utseende och säga att: visst, jag ser ut sådär men jag har å andra sidan offrat något för det. Flera timmar på gymmet, en tråkig diet och kanske lite botox byggde denna vackra kropp. Det kostar tid, engagemang och pengar att se ut såhär.

För om man vill ha en perfekt kropp så måste man oundvikligen prioritera bort något annat, så är det. Och det borde alla ”unga tjejer” ha rätt att få veta från sina älskade förebilder, istället för att bli matade med svador om hur mycket alla andra kan äta utan att gå upp i vikt.

16 reaktioner till “Det naturliga idealet.”

  1. Samtidigt så är det väl knappast omöjligt att ha en ”perfekt” kropp på ytan utan att ha opererat sig/bantat eller liknande. Om man t.ex. ser till väldigt smala personer, så finns det ju naturligt smala människor. Vi föds ju inte feta precis. Jag hade en period när jag kunde äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Jag hade förmodligen fortfarande kunnat äta vad som helst utan att gå upp om det inte varit för att jag fuckat min förbränning etc. p.g.a. mediciner + ätstörningar. Men innan ätstörningarna & allt kunde jag äta precis vad som helst. Sen är man ju inte hälsosam bara därför, man kan ju fråga sig hur jävla bra det är att trycka i sig fett med chips varje dag. Bara för att man inte går upp i vikt betyder det ju inte att kroppen fröjdas inuti.

    Hur som helst, så förstår jag din poäng, men jag tycker det är synd om man utgår från att folk ljuger om sina ”naturligt snygga kroppar” bara för att det finns de som måste kämpa för att komma dit/behålla snyggheten.

    1. Jag håller med Candy i det hon säger. Jag råkar vara en av dessa som ser ut som just detta destruktiva ideal utan att kämpa det minsta för det. Det är mina gener och väldigt lite jag kan göra åt min kroppsform. Jag KAN äta chips och snabbmat i massor utan att det syns på mig, men det blir jäkigt äckigt och näringsfattigt, så jag gör det inte av den anledningen. Jag tycker att det är lite väl förenklat att säga att alla smala människor ljuger om de påstår att de inte sliter och svettas för att se ut som dom gör.

      Men jag tycker samtidigt att du har en viktig poäng i att det kan kosta väldigt mycket att pressa sin kropp på det sätt som många gör och man kan önska att det fanns en större öppenhet kring detta, så att man lättare skulle kunna diskutera och problematisera ämnet.

        1. Absolut, men jag försökte bemöta ditt inlägg som verkade fokusera mycket på just det; vikt och träning. Fortfarande, oavsett vad man väljer att definiera som snygghet, så finns det de som har ”tur” med gener och inte behöver kämpa sig dit.

          1. Förvisso. Jag tror dock att dessa är färre än vad som påstås (alla har ju ”hög förbränning” nuförtiden).

          1. Klart man kan ha en grym förbränning men alla människor går upp i vikt om de äter fler kalorier än de gör av med. De som skryter om att de äter skräpmat/godis och inte tränar men ändå är supersmala har någon form av ätstörning och ersätter intaget av mat med en hamburgare och godis och skryter om hur mycket de äter när de i själva verket svälter sig själva. Det är vanlig strategi bland anorektiker för att inte bli ”upptäckta” – alla tror ju att de som är ätstörda typ tuggar på en halv morot och kallar det middag. Om någon har en bmi på 17 och trycker i sig en Big Mac med plusmeny och inte tränar men ändå är mager som en sticka har det inte med hög förbränning att göra utan att de inte äter tre mål mat om dagen samt ett eller två mellanmål. Sanningen är nog mer att de åt en Snickers till frukost, ett äpple till lunch och den där Big Macen till middag. Räknar man ihop det blir det färre kalorier än om du ätit frukost, lunch, mellanmål, middag.

            1. Jag är ett levande exempel på att din teori inte håller. Hade jag kunnat hade jag hemskt gärna gått upp några kilon, för min vikt är nåt jag gärna skulle ändra på. Men både av vad läkare säger och efter att ha fått det bekräftat år efter år, så kan jag endast gå upp nåt enstaka kilo som mest. Min kropp bränner helt enkelt enormt mycket energi, så en livsstil av svullande gör ingen större skillnad. Eftersom min kropp inte har mycket till reserver, så kräven den att jag äter minst tre mål om dagen och inte slarvar, annars orkar jag överhuvudtaget ingenting. Så nej, jag svälter verkligen inte mig själv och har varken bulimi eller anorexi, hur gärna man än vill tro det.

              1. Som sagt: snygghet handlar om annat än att vara smal. Min teori är väl inte vattentät men jag tycker att det är himla trist när folk ljuger för att vara ”naturliga”.

  2. Jag brukar fundera över snygg-Britney vs sunk-Britney, hur är det ens möjligt att förvandlas så mycket på så kort tid? Ena året är hon överviktig och ofräsch nästa är hon smal och tränad med perfekt hy och noll celluliter.

      1. Men kan man Photoshopa en video? Bilderna vet jag ju fixas, nätet har en del sånt för den som är nyfiken, men hur gör de med musikvideosarna? Vad är äkta? Jag vet att Sex & the city-tjejerna hade någon form av digital retuschering i de sista säsongerna men Brittan, tror ni hon kör den med?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *