Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Män Som Kan Marx.

Som ni kanske vet så sysslar jag en del med att läsa Marx nu. Jag har både en kapitalet-cirkel med en vän och läser en kurs i marxistisk filosofi på högskolan. Det är roligt och jag upplever att det ökar min förståelse mycket för världen omkring mig, det hjälper mig att förstå kapitalismen och så vidare. Marx är på många sätt en fantastisk filosof och författare och det kan vara väldigt underhållande att läsa honom.

Däremot finns det ett fenomen som överskuggar denna glädje, nämligen Män Som Kan Marx. Detta är en så jävla vanlig och störig grej och det förtar så jävla mycket av det roliga i att försöka sätta sig in i marxistisk filosofi.

Män Som Kan Marx kan till exempel vara så att de tycker att det är HELT OMÖJLIGT att verkligen förstå Marx om en inte har läst [sätt in lång radda texter som väldigt få människor känner till, helst sådana som bara finns tillgängliga på originalspråk] för då så vet en minsann inte vad Marx egentligen menade med alltsammans. Jag känner bara; vem fan bryr sig? Är det verkligen relevant att tvista om vad Marx egentligen menade, det intressanta är ju hur vi kan använda hens texter för att förstå världen vi lever i idag och hur vi ska förändra den.

Jag upplever faktiskt att jag får ut något av att läsa kapitalet trots att jag inte läst Grundrisse (Grunddragen på svenska, det vill säga Marx anteckningar till kapitalet) och Marx brevväxlingar med någon annan gubbe. Nej, jag begriper kanske inte varenda detalj, men det gör en väl fan aldrig när en läser en bok första gången? Det är väl inte så jävla viktigt att en förstår precis allt, det viktiga är ju att en får ut något av läsningen, att en blir lite klokare än vad en var innan. Det är liksom ingen katastrof om en råkar tolka någon jävla fotnot fel.

Detta ger så jävla mycket prestationsångest så fort en ska ge sig i kast med läsningen av Marx, och det gör nog tyvärr att många bangar. Det är inte en bra grej att måla upp något som OERHÖRT SVÅRT om en faktiskt är intresserad av att folk ska läsa och ta till sig, vilket jag verkligen hoppas att Män Som Kan Marx är. Det stinker så jävla mycket elitism om det hela. Det känns som om en behöver dedikera hela sitt jävla liv åt att läsa Marx om en ska ha någon slags rätt att uttala sig kring de ämnen han berör. Hur är det konstruktivt? Hur är det inkluderande? Det blir bara ytterligare en åsiktsklubb bestående av herrar, som om det vore det vi behövde.

Vad är egentligen det viktiga här? Att vi gör Den Rätta Marxtolkningen eller att vi försöker förändra världen? För ingen jävel tjänar på att olika män sitter och berättar för varandra vad de tycker att Marx egentligen menade. Eller jo, borgerligheten gör såklart det, för det är jävligt praktiskt när ens politiska fiender är upptagna med att ta tolkningsföreträde och utesluta inom den egna gruppen istället för att försöka sprida idéerna på ett lättillgängligt sätt. Ba kliv ner från era höga jävla hästar istället för att tramsa runt med Den Rätta Marxtolkningen.

35 kommentarer till Män Som Kan Marx.

  • Sofia skriver:

    Är inte det beteendet mer regel än undantag?

    Män som:
    Bakar bröd
    Kör bil
    Lagar mat
    Sjunger sånger av [valfri trubadur]
    Pratar politik
    Diskuterar [whatever]

    Alltid med en släng av elitism och känsla av att vara liiiiite bättre insatt?

    Tack för din arga men träffsäkra text om detta!

  • Anna skriver:

    Åh gud ja, det här känner jag igen. Efter 3,5 års universitetsstudier så har man ju träffat en del av dessa män som Vet Bäst. Oftast män som närmar sig trettio och som har väldigt små mössor, såna som inte täcker öronen. Oh, how I hate them.

  • Miranda skriver:

    Det är verkligen precis det här jag har känt ända sedan jag blev aktiv i Ung Vänster. Och när en diskuterar någonting lite vardagligt och någon vänstersnubbe typ höjer rösten och ba ”MARX SA EN GÅNG ((typ citerar marx i fem timmar))”, vilket mest bara känns som ett sätt att visa vad en kan snarare än att föra diskussionen framåt.

  • felmoftan skriver:

    Har ett starkt minne från det fjärran 80-talet, när de första grafikbaserade operativsystemen just hade dykt upp: En arg tirad av Snubbe Som Kunde Datorer och som kände att det var förfärligt att kreti och pleti skulle kunna använda en dator till något utan att kunna programmering. Det här att datorerna faktiskt skulle *användas* till någonting, och inte bara tjäna som någons revir, verkar ha varit ett svårgripbart koncept för den här snubben.

  • Anna Lundin skriver:

    Det här var oerhört kul att läsa för mig som just börjat engagera mig i Vänsterpartiet. Jag började just undra om jag någonsin kommer att kunna läsa tillräckligt mycket för att vissa män med mössor ska tycka att jag är värd att uttala mig, och så får jag läsa denna text med kommentarer som sätter fingret precis på min upplevelse. Tack för det.

  • Viktor skriver:

    Om en befinner sig i sällskap där andra tydligt är mer belästa inom ämnet som diskuteras är det ju inte så konstigt om en inte känner sig uppmuntrad att ta del av diskussionen. Det kan ju vara så att en inte har något att tillföra. Och det måste väl få finnas en diskussion om politisk teori på högre nivå, där de som läst mer kan diskutera med varandra utan att nödvändigtvis inkludera alla andra hela tiden. Ojämna kunskapsnivåer är förstås i något avseende ett problem inom en rörelse som vill vara inkluderande men är svårt att helt komma ifrån om det finns en genomströmning på personer. Folk kommer dessutom alltid ha olika mycket intresse för att förkovra sig i ett givet ämne och därför kommer vissa tillägna sig kunskaper som andra aldrig kommer att komma i närheten av. Då progressiva rörelser utgår från politisk teori (i kombination med gemensamma intressen) är det ju också svårt att komma ifrån att kunskaper inom politisk teori uppfattas som något som ger auktoritet – i någon mån är detta såklart även önskvärt (enligt ”demokrati betyder inte att din okunskap är detsamma som min kunskap”-devisen).

    Med detta sagt så är det uppenbarligen så att marxnörderi i oproportionerlig grad används som härskarteknik i sammanhang där det är helt irrelevant, främst såklart av killar pga nördkunskapernas och härskarteknikernas platser i könsrollsmönstren. Givetvis behöver den sortens falska auktoritet bekämpas, dels för att det är kontraproduktivt i sig självt men framförallt för att det upprätthåller könsmaktsordningen inom rörelsen. Men det betyder inte att det är irrelevant att studera teori djupare, eller att en inte kan förstå teori bättre om en studerar mer. Jag tycker det här inlägget landar i någon slags relativistisk ”alla Marxläsningar är lika mycket värda”-position vilket inte känns i linje med bloggen i övrigt eller som en åsikt som egentligen kan försvaras.

    • Lo skriver:

      Jag upplever nog att problemet som framförs inte är diskussioner på en högre nivå utan just det som du beskriver, när kunskapen används som en härskarteknik för att framstå som bättre. Lite ”Lilla gumman har du bara läst si och så många böcker av *manlig tänkare* det är först när du läst lika mycket som jag som du VERKLIGEN kommer att förstå”. När jag pratar med någon som har en lägre kunskapsnivå i ett ämne försöker jag använda min kunskap för att på ett lättbegripligt sätt förklara det som personen inte kan och på så vis också sprida kunskap och kanske öppna upp nyfikenheten att lära sig mer. Istället använder många (framförallt män) kunskap som ett sätt att utesluta människor från den egna gruppen (och på så vis öka statusen på den) samt höja sin egen status, och då är det ju viktigt att inte sprida kunskapen för mycket eftersom det då sänker den egna statusen om fler människor faktiskt förstår vad en snackar om.

    • Viktor skriver:

      Alltså jag anser mig inte ”kunna Marx” och det är väl ointressant om just jag kan det eller inte, däremot kommer jag att ha större respekt för en mer bildad uppfattning än en mindre bildad uppfattning (givet allt annat lika) och förstår inte varför eller hur det skulle vara på ett annat sätt.

      Angående citatet du lyfter ut är det såklart kefft om det bara/huvudsakligen är män som diskuterar politisk teori, och det är såklart ointressant vad Marx ”egentligen menade”, men det betyder som sagt inte att diskussioner om politisk teori som förutsätter kunskaper som inte alla har nödvändigtvis saknar politisk relevans, eller att en kan göra andra (politiskt skarpare/mer användbara för revolutionen) tolkningar av kapitalet om en även har läst Grundrisse. Det blir i praktiken omöjligt att föra ett resonemang vidare om alla ska förstå hela tiden liksom, nivån måste kunna höjas ibland. Som sagt håller jag (självklart?) med om att det är kefft om/när detta går över i att diverse snubbar härskar på planeringsmöten genom att slänga sig med terminologi.

    • Fanny skriver:

      Jag tycker inte att jag skriver att en inte ska ha teoretisk diskussion? Jag ser det som ganska givet och det är ju något jag själv sysslar med i ganska hög grad på den här bloggen. Det jag vänder mig emot är som sagt när det används som en härskarteknik och blir något slags självändamål.

      • Viktor skriver:

        Nej alltså jag vet att du vill ha teoretiska diskussioner eftersom jag läser bloggen/din twitter/träffar dig och det var just därför jag skrev kommentaren. Som jag skrev ovan instämmer jag i kritiken av härskarteknikandet/elitismen, det jag inte gillade i inlägget var dels att du inte kvalificerade problemen med olika kunskapsnivåer mer (alltså typ det jag gör i första stycket ovan), samt slutklämmen där du föreslår att vi ska agera istället för diskutera teori, jag tycker det är olyckligt att ställa dem mot varandra på det sättet då det i förlängningen blir åsiktsrelativism.

    • Fanny skriver:

      Alltså, jag tycker att en kan hålla en diskussion på högre nivå utan att ägna sig åt textrunkeri eller elitism. Jag försöker alltid att lyfta diskussionen till en högre nivå när det kommer till feminism, det gör inte att jag grottar ner mig i sådant trams utan jag försöker dels hålla mig till det som är relevant i saken och dels försöka vara inkluderande och förklara istället för att prata om hur mycket en måste läsa och av vem för att ”förstå” (när det inte gäller snubbar som ägnar sig åt att ställa en massa störiga frågor istället för att googla ”feminism”). Sedan om en är intresserad av Marx som filosof så kan en väl diskutera det, men att i politiska kontexter ta upp det på det här sättet tycker jag är direkt opassande.

      Idén om olika ”kunskapsnivåer” och att det skulle vara så problematiskt instämmer jag inte i. För det mesta går det att ha en meningsfull diskussion utan att alla har samma kunskap så länge alla är intresserade av att förstå, det handlar snarare om att uttrycka sig inkluderande och skapa ett samtalsklimat där alla känner sig välkomna och människor inte känner sig rädda för att göra fel. Om det nu är så att någon är så brutalt okunnig att det inte går så tycker jag att en kan spara den diskussionen till en annan gång.

  • Ha! Det är alltid så roligt att hitta nya hipsternivåer. ”Ah, gillar du Marx? Ja, jag har gillat honom länge, men du måste ju läsa Bluöh Blah på tjeckiska, du har nog inte hört talas om den.”

  • Man Som Kan Marx skriver:

    Din tolkning, Fanny, ÄR den rätta Marx-tolkningen. Alltså (och för att tråka alla med referenser): man ska minnas att Marx inte bara gång efter annan lägger skrivandet på is för att istället ägna sig åt politisk verksamhet (organisatoriska frågor kring partiet o.s.v.), utan också ständigt gör den teoretiska poängen att i sista hand är det praktiken och inte teorin som räknas. Eller, för att parafrasera Engels i förordet till tredje volymen av Kapitalet, alla boklärda intellektuella som inte på samma gång ägnar sig åt aktivism är bara borgerskapets hantlangare.

  • Egon A skriver:

    Du kär väl lite samma grej med feminism har jag fått uppfattningen om när du skriver på bloggen? Typ ”läs detta och detta för att förstå mina inlägg”.

    • Fanny skriver:

      Hur är det likvärdigt menar du? Jag snackar ju om intellektuell elitism och tävlan, inte om att tycka att folk ibland måste läsa på för att förstå ett resonemang.

      • Elin skriver:

        Fast det är uu ungefär samma sak väl? Det hänger ju bara på om man framför det på ett drygt sätt eller inte, att hänvisa till andra eventuellt ”djupare” texter?

        Elitism förstör massor, alltid. Och män har en elitisttendens. Fast även anti-elitism och hetsande mot de som tycker att en ska läsa mer förstör. Oavsett om det handlar om marxism eller feminism eller glutenbakande. Mest förstör det när en skrämmer oss från att studera till exempel marx, med att det bara är en massa elitistgubbar som gör det, tycker jag. Menar inte att du gör det.

        • Fanny skriver:

          Fast jag tycker inte att det är elitism att hänvisa till annat, jag tycker att det är elitism att hävda att en aldrig kan ”förstå” något utan att läsa just det.

  • Christer skriver:

    Vad kul att du studerar Marx, hans teoribygge är ett oerhört värdefullt verktyg för oss som vill en annan värld.

    Det är otroligt trist att du stött på de där männen som ”kan Marx”. Jag hade hoppats att de blivit färre sedan den tid då jag själv var en sådan som tvärsäkert talade om vilka titlar man ”måste” ha studerat för att förstå.

    Jag tycker det är väsentligt att förstå och använda Marx teorier på ett korrekt sätt. Men jag tror det viktigaste med marxismen är dess grundläggande filosofiska metod, den dialektiska materialismen, (som är en del av texten i alla titlarna) och ett flexibelt och prövande förhållningssätt. Inte tusan måste en läsa varenda titel av Marx och Engels för det. Faktum är att diskussioner med andra (som kan mer eller mindre än en själv) är det som lärt mig mest, i kombination med att jag läst de titlar jag haft lust med.

  • Karim Jebari skriver:

    Hej! Jag har läst en hel del av dina inlägg på sistone, och vill bara säga att jag tycker att du är sjukt bra.

    Angående inlägget ovan kan jag bara hålla med och kanske erbjuda en möjlig psykologisk förklaring/spekulation till fenomenet du beskriver. Jag tror att det handlar om bristande självsäkerhet. Dessa män (och de är alltid män) klär sin oförmåga att tänka klart i en oegnomtränglig prosa och en tvångsmässig besatthet i att namedroppa. Jag tror att det är mycket lättare för kvinnor att publikt erkänna när och om de inte förstår, medan män måste alltid låtsas som om de är experter på allt.

    I slutändan blir det ju förstås bara fel, det enda sättet att lära sig är ju att erkänna sin egen okunnighet. Så för allas skull så uppmanar jag alla att när folk säger nåt obegripligt eller hänvisar till nån obskyr guppe som bara skriver på tyska så säg bara: ”jag fattar inte, men eftersom du tycks göra det så kan du väl förklara på ren svenska, utan att namedroppa”. Och om de inte kan det, så fråga:” anser du dig verkligen förstå nåt som du inte kan förklara?”

  • Adam Lundström skriver:

    Jag kan inte annat än hålla med.
    Det är givetvis trevligt att lyssna på andra som har läst på mer och har mer kunskaper
    (tycker jag i alla fall),men det är en stor skillnad mellan folk som har en pedagogisk stil
    och inkluderar än bessweissers som tror att de har tolkningsföreträde och bara ordbajsar så mycket att man knappet hänger med på hälften av vad de säger.

    De mest irriterande är de som behandlar Marx som något slags orakel. Han är en viktig teoretiker visst, men det många av dessa ”kan-bäst”-människor verkar glömma är att Marxismen utgår ifrån verkligheten och att man därför alltid måste göra, för att citera Lenin (;P), ”en konkret analys av konkreta förhållanden”, lära sig av historien och aldrig låta sig fastna i teoretikerträsket.
    Läs era obskyra marx-häften om ni har roligt av det, men fasta inte i 1800-talet.

    • Fanny skriver:

      Men precis. T.ex. alla dessa diskussioner kring vilka klasser som finns, de gör mig så trött. Det känns bara så jävla irrelevant att försöka applicera precis allt Marx säger om arbetarklassen på dagens förhållanden.

  • Charlotta skriver:

    Detta känner jag väl till efter tio år inom högre studier. Men jag har lärt mig att komma ihåg detta – ställ dig frågan vad som är ditt studieobjekt? Vad är det du vill veta mer om? Om svaret är personen Karl Marx och hans gärning som politisk filosof, så är det i högsta grad rimligt att även läsa allt han skrev på tyska. Samt brevväxling. Om svaret däremot är ”samhället”, med marxismen som ett sätt att förstå det bättre, då spelar det sannerligen ingen roll om man läser någon brevväxling eller inte.

    Jag brukar också tänka att det är lite som att antingen välja att ställa sig vid knähöjd och titta upp mot stora män, eller att ställa sig på axlarna till dem. Sen anser jag väl också att om t.ex. Marx hade nöjt sig med att bråka på seminarier om vem som hade läst flest originalkommentarer av Hegel, då hade det aldrig blivit någon marxism.

    • Fanny skriver:

      Alltså, en kan väl grotta ner sig i sådant om en tycker det är kul, mitt problem är när det ständigt tas upp i politiska kontexter.

  • Det där med män som kan Marx är ju inte bara problematiskt för att det är en härskarteknik som används för att trycka till kvinnor (Även om det naturligtvis också är sant, och vidrigt när det sker), ibland blir det ju också en klassgrej. Att de klasser som skulle tjäna mest på att applicera marxism stängs ute genom att man ställer en jävla massa ovettiga krav som ska uppfyllas för att vara en ”true believer”. Väldigt få personer som knegar skitjobb, skift, bemanningskneg har tid att nörda in sig till den milda grad att de lär sig tyska och läser Marx på orginalspråk.

    Visst kan jag tycka teori är roligt, nu när jag snöat in på det i vuxen ålder, men det ska inte användas som tillhygge för att banka ner folk i golvet för att demonstrera överlägsenhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv