Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om du vill motverka patriarkatet i din vardag ska du läsa detta inlägg.

Nu kanske ni undra mer om det här med patriarkatet och relationer och så. Därför tänkte jag sammanställa en lista över inlägg jag skrivit om saken samt ett boktips (kommer i slitet)! Fyll hemskt gärna på med andra lästips och så. De flesta texterna handlar om monogama heterorelationer, men kan oftast appliceras även på annat. Fler finns i min kategori Relationer här på bloggen, men har plockat ut de bästa här.

Här är det första inlägget, som handlar om mitt första förhållande. Detta är typ fortfarande ca det bästa jag skrivit ever. Här är ett utdrag:

Jag önskar att jag hade kunnat formulera allt detta, det som ständigt gnagde någonstans i bakhuvudet men jag inte kunde sätta ord på. Att jag hade kunnat förklara att det som spelar roll är inte exakt hur många timmar i veckan vi har tillsammans utan att jag kan känna att jag inte behöver jaga. Att du finns där för mig, inte alltid fysiskt men känslomässigt. Att du bryr dig om mig, inte bara för att jag är din flickvän och man måste trösta sin flickvän när hon ber om det utan för att man bryr sig om personer man älskar. För du älskar väl mig?

Här är ett om personer som betraktar relationer som företag och om hur det handla om bristande intresse i sin partner.

Här har jag skrivit, ganska tillspetsat, om hur det kan fungera när en part i ett förhållande gör mer känslomässigt arbete.

Här har jag skrivit om manligt tolkningsföreträde, och här om att göra sig fri från det och bär upp din världsbild själv. Utdrag från det senare inlägget:

Nu har jag skapat min egen verklighet. Jag har skapat mina egna definitioner, och det har fallit sig så att han samtycker i många av dem. Och även om jag tycker om det så finns det något farligt i det. Bekräftelsen kan i sig tvinga fram längtan efter ny bekräftelse, och den längtan gör att anpassningen ligger nära till hands. Men jag vill inte anpassa mig. Jag vill ha min egen definition, min egen analys, som jag själv har skapat och som jag också till fullo rår över.

Här har jag skrivit om män som menar att de själv står utanför patriarkatet och inte har något att vinna på det.

Här har jag skrivit om det här att kvinnor alltid uppfattas som mer bråkiga när det tar upp problem i relationer. Utdrag:

Ett problem med att låta en person” få som den vill” är att en fortfarande inte har erkänt den personens perspektiv på situationen! Det framgår tydligt av formuleringen att anpassningen inte handlar om att en är övertygad, utan om att en ger med sig för att en inte anser att det är en grej värd att bråka om. Det är alltså ett utmärkt sätt att både undvika konflikt men fortfarande upprätthålla sitt tolkningsföreträde och dessutom, på allt detta, framstå som den snälla och resonabla av de två parterna, istället för att vara den som skapar konflikt.

Här har jag skrivit om att alltid vara den som definieras som problemet. Utdrag:

Så ja, jag har verkligen tänkt igenom vad jag gjorde fel. Jag ägnade tre år åt att tänka på vad jag gjorde fel, hur jag var ett problem. Och jag vill inte definiera mig själv som Problemet längre. Jag vill se utanför detta. Jag vill se de strukturer som skapade vår relation, med alla problem däri, för att försöka hitta nya vägar för nuvarande relationer.

Här har jag skrivit om ojämnt utbyte av bekräftelse.

Här har jag skrivit en lång jävla redogörelse om hur patriarkatet fungerar. De mest relevanta bitarna är det om den patriarkala utsugningen och frivillighet.

Här är mitt inlägg om att alla män förtrycker alla kvinnor.

Nu kanske någon vill ha lite mer konkret. Då har jag skrivit det här inlägget om att våga använda sin makt som kvinna och ställa krav och detta om att identifiera känslomässigt arbete.

Sist men inte minst vill jag verkligen rekommendera boken Det kallas kärlek av Holmberg som jag skrivit om här. Det har varit en rejäl ögonöppnare för mig, och jag har läst den tillsammans med min nuvarande partner vilket verkligen har hjälpt oss ur många patriarkala mönster och till en mer jämställd relation. Den boken har lärt mig att se så sjukt mycket mer av hur patriarkatet tar sig uttryck, så jag tycker verkligen en ska läsa den och helst läsa och diskutera tillsammans med eventuell(a) partner(s).

Och alltså, om du känner ”too long; didn’t read” inför detta så är du inte intresserad av att motverka patriarkala strukturer, helt seriöst. Det är trist både för dig (i alla fall om du är kvinna, men kanske även om du är man) och för personer i din omgivning. Jag tycker dock att det är varje jämställdhetsintresserad persons plikt (speciellt om du är man) att läsa in sig, så är du jämställdhetsintresserad; sätt igång och läs och utbilda dig.

9 kommentarer till Om du vill motverka patriarkatet i din vardag ska du läsa detta inlägg.

  • Elsa skriver:

    Jättebra inlägg allihop. Och nu blev jag väldigt sugen på att läsa den boken! Det bästa är ju att det är sommar nu också, jag kommer ha tid för att läsa en hel del.

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver i första inlägget. Det känns skönt på något sätt.

    Jag har på senare tid märkt av att mitt bekräftelsebehov är större än vad jag trodde. Jag måste veta att jag är omtyckt, och får jag inte den bekräftelsen från den personen jag vill vara omtyckt av så mår jag rent ut av skitdåligt. Kan verkligen deppa ner mig helt i onödan. Får jag den bekräftelsen dock så mår jag bra. Hur eländigt är inte det? Jag vill inte att mitt välbefinnande ska hänga på det. Jag vill verkligen vara stark i mig själv, men jag vet inte hur jag ska bli det.

    Jag kan känna att jag ger så mycket men får ingenting tillbaka. Allt jag vill ha är bara lite av samma hängivhet tillbaka. Gah. Och alla de här känslorna kommer ju ifrån att jag analyserar och jag analyserar och jag analyserar. DET ÄR JOBBIGT.

    Okej, inser att detta mest är abstrakt jidder för dig och de som inte är mig och förstår vad jag menar. Men äh.

    Tycker verkligen om din blogg Fanny! Du gör ett riktigt bra jobb!

  • Elsa skriver:

    Jag diskuterade detta med min kompis hur man känner sig ”needy” i förhållanden och hon känner precis som jag, och vi konstaterade att det är väldigt vanligt att tjejer känner så.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Detta kan jag blogga om mer utförligt imorgon! Det har sin förklaring så att säga.

  • wigwag skriver:

    ”Detta innebär inte att du som man är personligt ansvarig för våld mot kvinnor, våldtäkter också vidare, men det innebär att du måste förstå dig själv i din samhälleliga position som man gentemot kvinnor. Vad innebär det att vara man när kvinnor lever under ett hot om våld från män? Hur kan en göra för att förändra detta?” ”Detta innebär inte att en är ansvarig för hela patriarkatet, men det innebär att en genom sitt agerande, och framförallt genom att vägra ifrågasätta sitt eget agerande, understödjer att det kan fortsätta existera.”

    Plockat två citat från din ”långa jävla redogörelse” om patriarkatet eller könsmaktordningen som jag vill kalla det och som jag inte sätter likhetstecken mellan. Men din beskrivning av könsmaktordningen är helt ok för mig och det fanns väl inte mycket att anmärka på vad jag kunde se så där direkt.

    Citaten ovan står dock i viss motsatsställning till det du skrev i inlägget ”Alla män förtrycker alla kvinnor.” För något opersonligt medansvar anser jag ej finns. Allt ansvar och ansvarstagande är naturligtvis personligt. Och jag vidhåller att något personligt ansvar enbart till följd av sitt kön är ofeministiskt och rena rama dumheten. Bra att du skrev din ”långa jävla redogörelse” och citaten ovan så känner jag mig mindre kränkt som man.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Okej, tack för sin åsikt. Delar den inte. Mitt problem är fräst att du hävdar att jag använder ord fel.

  • Argh jobbigt men bra inlägg! Det naglar fast några gnagande punkter som jag och en av mina närmsta människor pratat om men haft svårt att få rätt på. Detta känns som att du pekade ut skrevorna så att jag kan fortsätta klättra. Tack, tack, tack, tack, tack!

  • Agnes skriver:

    Fast tänk kanske också på att alla klarar inte av att läsa långa texter, detta beror INTE på att man är ointresserad av feminism/jämställdhet utan kan bero på en massa annat, t.ex. lässvårigheter. ”too long didnt read” är inte det bästa uttrycket om man ska påvisa likgiltighet inför jämställdhetsfrågor. jag till exempel är jävligt engagerad men orkade faktiskt inte läsa varje stycke, och det har inget med ignorans att göra.

    annars tycker jag du är grym <3

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Så kan det såklart vara, men tror ändå att de flesta klarar av att ta sig igenom mina inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv