Hanna Fridén har skrivit ett inlägg där hon går ut till försvar mot Amanda Schulmans inlägg om att hon tycker att en kvinna såg bättre ut innan en viktminskning. Hon tycker visst att det är motiverat att kommentera kroppen i sammanhanget eftersom den har figurerat i ett sammanhang som rör sig om viktminskning och påpekar att hon dessutom har gjort det själv, i det här inlägget.
Jag håller med henne till viss del. Det är mer berättigat att kommentera kroppar när de figurerar i sammanhang som dessa än det är att kommentera t.ex. Blondinbellas bikinibilder. Skillnaden på Fridéns och Schulmans inlägg var dock otroligt stor. Fridén skrev om det ur en helt annan vinkel, hon ifrågasatte idealet som artiklar som dessa sprider. Den här iden om att man blir så mycket lyckligare bara man går ner i vikt. Fridén har totalt fokus på att Aftonbladet borde sluta hypa kroppar som kan vara minst lika ohälsosamma som några ”extrakilon”. Detta motiverar hon med att det är ett hälsoproblem att många tjejer hetsar med vikten och är underviktiga.
Men Schulman skriver något helt annat. Hon attackerar den här tjejens kropp mer direkt. Hon skriver inget om att det är dåligt med reklam för viktminskning, inget om att det är ett hälsofara, ingen idealdebatt. Hon skriver bara att hon tycker att tjejen på bilden har en ful kropp. Sen var det inget mer. Hon skriver inte att hon tycker att det är fel med dieter, bara att det är fel när det är för att uppnå detta specifika ideal.
Det är detta jag stör mig på med idealkritik som den Schulman levererar. Hon lägger fortfarande totalt fokus på hur personen ifråga ser ut istället för att tala om det negativa i att vi ständigt möts av bilder som dessa. Hon är mer intresserad av att kritisera den specifika kroppen än tidningen som lyfter fram den som något eftersträvansvärt för gemene man.
Jag skulle inte bli arg på Schulman om hon skrivit att hon tycker att Aftonbladet sprider ett osunt ideal, däremot tycker jag inte om att hon skriver att den här kvinnan kropp är ful. Det finns inget idealkritiskt i att säga: ”dieter, visst, men inte för att uppnå det här resultatet”. Det är bara att återigen sätta kvinnan kropp i fokus för problembeskrivningen och inte den bransch som tjänar åtskilliga miljoner på att dessa ideal upprätthålls.
Visst finns det kommentarer kring människors kroppar jag tycker mindre bra eller dåligt om och generellt tycker jag att det är trist att säga att någon är ful, samtidigt så tycker jag att man kan förstå att detta händer, då det egentligen är fokus, att utseendet ligger i fokus, och människor då får ha åsikter om det.
Som en makeover. En del kommer gilla hur personen såg ut innan, andra hur personen i fråga såg ut efter. Det brukar slippa bli så infekterat.
Men det blir infekterat när man nämner kroppen och det finns en konstighet i detta. Samtidigt som jag anser att man fokuserar för mycket på kvinnors utseende och kroppar så blir det väldigt märkligt när det, i såna sammanhang, helt plötsligt är förbjudet. Om allt är förbjudet, då tror jag personligen att det kan vara svårt att göra något åt helhetproblematiken: För folk kommer fortfarande vilja leverera åsikter, men vi ska nog få dem att göra det i rätt sammanhang.
För åsikter kommer folk alltid att ha. Men man måste ju inte hålla med dem. Man kan tycka att det är dumma åsikter. Fel åsikter. Rent ut sagt osympatiska åsikter. Men att åsikter om utseende och vikt kommer när det skrivs artiklar om det är däremot relevant i sig och i detta område vill jag inte införa förbud eller säga att det är irrelevent eller oombett – För det är det ju.
Sedan får ju folk säga att åsikterna är hur dumma som helst som de vill. Det har jag inget emot alls! 😀
Fa inlagg har gjort mig sa upprord som Amandas inlagg, som hon aven justerade i efterhand o tog bort den avslutande uppmaningen dar hon bad sina lasare att ”arligt” saga om hon inte var finare innan.
O sen forstar inte Amanda alls att dra ner ett ideal och ersatta med ett annat ar lika tokigt.
Hela debatten om hur en kvinna ska se ut borde bara tystas ner.
Jag tycker bara att det finns så mycket okunskap i båda inläggen, i Schulmans inlägg också en sorts dubbelmoral- för ja, hon skriver mycket grövre och mindre idealkritiskt än Fridén gör, men nog tycker jag ändå att hon gör det under en attityd av att vilja motarbeta idealen. Jag tycker dock inte det är fint eller OK att göra det genom att trycka ner enskilda människor för deras kroppar, eller att utpeka kroppar som fula eller osunda (faktum är att jag har svårt att se hur man kan dra den slutsatsen enbart baserat på hur kroppen ser ut). Det blir bara samma grej fast åt andra hållet, däri ligger också dubbelmoralen. Dessutom håller jag med dig i det du skriver: då man säger att hennes kropp var finare innan, utgår man ifrån att tjejen förändrat sig för andras skull och inte för sin egen, därmed finner man det också vara OK att utmåla kroppen som ohälsosam, ful, fel eller vad man nu använder sig av för uttryck. Men det spelar ingen roll vad tjejens orsak till förändring var eller hur hälsosam eller ohälsosam hon är nu, för det är inte riktigt OK att kommentera enskilda personers kroppar på det där sättet. Det finns tusen andra sätt man kan kritisera ideal på, varför göra det genom att säga att en persons kropp var finare innan eller att människan ser sjuk ut nu?
Vad okunskapen gäller: Fridén skriver om att tjejens armbåge är större än hennes överarm och att man då är underviktig. Sådant handlar dock om benstomme också (vissa har helt enkelt mer markerade knän och armbågar än andra, jag har t.ex. ganska skeva knän p.g.a. att jag gått inåt med fötterna och detta kan göra att mina ben ser rätt lustiga & ”onormala” ut i vissa vinklar), dessutom kan vissa vinklar få kroppen att se mindre eller större ut än vad den egentligen är. Jag är knappast underviktig, jag väger 66 kilo till 171 cm, och har lite extra fett på magen. Lever på god mat i mängder och en del onyttigt utöver det. Så det är inte så att jag svälter. Ändå kan mina armbågar i vissa vinklar göra så att överarmen ser mindre ut än dem. Att det ser så ut även på en tjej som nog väger mycket mindre än mig, i förhållande till sin längd, och som dessutom ser ut att vara yngre än jag är- det är inte alls märkligt. Så det går inte riktigt att dra slutsatsen att hon är underviktig baserat på en enda bild.
Fridén skriver även i sitt kommentarsfält att man visst kan svälta och bygga muskler samtidigt, men det är inte korrekt. Muskelbygge kräver kaloriöverskott och svält kaloriunderskott. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Däremot kan man givetvis behålla en stor del av sina muskler när man sedan bantar (deffar) bort överskottsfett från sin bulk/bygg-period, och många kroppsbyggare gör det på ett sätt som ska göra att man förlorar minimalt med muskelandel. Givetvis gör dock vissa av dem detta på ett ohälsosamt sätt, och det kan man absolut ifrågasätta. Även inom idrotten finns det mycket ätstörningar och det är viktigt att prata om det. Man kan också ifrågasätta Aftonbladets val av rubrik, och hur hälsosamt det egentligen är att ha en så låg fettprocent som vissa av fitnessfolkets och bodybuildertypernas kroppar har (å andra sidan ser denna Karin så pass ung ut att en låg fettprocent kanske inte alls är märkligt eller skadligt i hennes fall), men jag tycker inte att vare sig Fridén eller Schulman gör det på ett särskilt bra sätt.
Candy:
Men gud, jag är inte okunnig om kroppen men tack för att du går runt och beskriver mig som okunnig, Candy. Kan du inte diskutera med mig om vad du inte håller med mig om? För att slänga ur sig att någon är okunnig är lika dumt som om jag skulle beskriva dig som pucko.
Jag har arbetat med ätstörningar i över sju i tätt anslutning och tillsammans med organisationer som arbetar med detta. Vi arbetar tillsammans med läkare, både psykologer och läkare som är inriktade på fysiken. Man kan visst tappa i vikt och bygga muskler samtidigt, vilket jag också skrivit som svar i min blogg till dig, något som du inte besvarat däremot.
Om du går runt och har fräckheten att slänga ur dig att jag är okunnig i andra bloggar (du kan faktiskt skriva att du tycker att jag har fel utan att slänga till med den typen av påhopp, för det är jävligt otrevligt och jag uppskattar inte att beskrivas som okunnig i mitt arbete) varför ska jag ödsla tid på att besvara dig artigt och utförligt? Varför ska jag inte avfärda dig som okunnig och osympatisk? Snälla, tänk på hur du uttrycker dig för det där är förolämpande och onödigt i diskussionen.
Om du inte tror mig utifrån min erfarenhet jag fått tillsammans med samarbeten med läkare, då kan du googla frasen ”gå ner i vikt och bygga muskler” och själv se hur många läkare det är som bekräftar ATT JO, det är möjligt:
http://www.google.se/#sclient=psy-ab&hl=sv&site=&source=hp&q=g%C3%A5+ner+i+vikt+och+bygga+muskler&rlz=1R2ADFA_svSE413&psj=1&oq=g%C3%A5+ner+i+vikt+och+&aq=0&aqi=g8&aql=&gs_sm=3&gs_upl=183l5459l0l6635l34l34l8l6l7l0l334l2527l8.11.0.1l20l0&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.,cf.osb&fp=82a40ffea23fce72&biw=1366&bih=518
Så snälla, gå inte runt och säg att jag är okunnig bara för att du inte håller med mig, och om du ska slänga till med en så dryg kommentar: Googla det iaf. först att se om du verkligen har rätt.
Hejdå.
Det handlar inte bara om att jag ”inte håller med dig, utan om att jag också lärt mig helt annorlunda än vad du har lärt dig. Jag har styrketränat i åtta år och läst väldigt mycket om näringslära och muskelbygge, så jo, även jag kan hävda att jag vet vad jag snackar om. Du behöver inte utgå från att jag ”inte googlat” bara för att jag hävdar något som motsäger det du fått lära dig. Det framstår enbart som en härskarteknik.
Sedan har jag inte kallat dig för okunnig- jag har kallat ditt inlägg för okunnigt. Det är skillnad. Tråkigt att du tar så illa vid dig av detta (som jag för övrigt påpekade även i din blogg, så ja, jag har tagit det där också, och ditt inlägg diskuteras i detta inlägg så att jag kritiserar något som skrivs där är inte alls märkligt.)