Etikett: 30 dagar

Dag 7: Min bästa vän.

Nu har jag stannat upp i den här 30 dagar-listan, men jag tänkte att jag skulle slutföra den.

Jag har kort och gott tre kompisar här i livet. Hilda är nog vad jag skulle kalla min bästis men om man snackar vänner så måste alla nämnas.

Hilda. Hilda är min ”bestis” och har så varit sedan vi båda var 14-åriga emos som hängde på lava. Vår vänskap började på följande vis: jag ringde Hilda och ojade mig över att min bror var gay, varpå vi träffades och åkte till stan. Jag snattade någon ”sprutgrej” som sprutade klet och använde den på Åhléns ingång. Då tog vakten fast Hilda. Och säg mig, vem blir inte bästis med den som tagit skulden för ens vandalism?

Vi har gått igenom alla töntiga tonårshångel, kärlekar och subkulturella uttryck tillsammans. Min favorit är när jag blev mordhotad för att jag spoilade Harry Potter på medeltidsveckan. Då var hon där och tog hand om mig.

Emil. Emil och jag har känt varandra sedan vi gick fyran tillsammans, men blev vänner först i sexan/sjuan. Vår vänskap har gått igenom mycket för att till slut hamna i ett gemensamt intresse för att dissa folk. När alla mina vänner finner sig själva och blir lyckliga och harmoniska så står Emil kvar som min världshatiska klippa i havet.

Jag skulle nog säga att Emil är den som fyller det största ”hålet” i min vänkrets. Jag tror inte jag skulle kunna hitta någon som kunde fylla samma funktion.

Clinton. Clinton och jag blev vänner när vi jobbade på en tidning tillsammans. Vårt första möte bestod i att jag och Hilda låg hemma på hans golv och slog varandra med diskborstar. Sen blev han ihop med en av mina dåvarande bästisar som var en riktig mansslukerska. Sen när hon dissade oss alla för att vi ”knarkade” (faktiskt ett påhitt från hennes sidan) för mycket så förenades vi i gemensamt hat gentemot henne. Vi träffades och bakade och smidde planer på hur vi skulle offentligt förnedra henne. Efter det var vänskapen ett faktum.

Dag sex, min dag.

Berättar om gårdagen, för det var då jag skulle ha skrivit detta egentligen.

Emanuel sov över hos mig och jag vaknade vid tio. Satt vid datorn och chillade och åt sedan frukost. Kämpade i ungefär en timme med att få Emanuel att stiga upp ur sängen men gav upp och la mig i sängen själv. Drog över till mina kusiner och tog lite bilder på dem samt drack te och åt nån gryta.

Sedan, och då var klockan ungefär tre, åkte vi in till stan och fikade med ung liberal på café string, åt en getostmacka och diskuterade organisation och annat viktigt i ungefär 2,5 timme. Jag och Emanuel drog sedan till webhallen för han skulle köpa ett tangentbord. Ungefär här langade jag helt jävla omotiverad känsloflipp och grät hela vägen hem till honom och ungefär tre timmar framåt. Sen hade jag lite dåligt samvete för att jag alltid mår så dåligt.

Vi skulle ha druckit öl med Isak och Gustav men fick istället skjuts hem till mig av min underbara mamma och bjöd över dem dit istället. Sen satt vi och chillade till kanske halv ett och sen körde jag ut dem. Jag och Emanuel kollade på paradise hotel och sen sov vi.

Dag fem, vad är kärlek?

Idag känner jag mig sjukt oinspirerad till att skriva om kärlek. Överlag är jag ingen ”kärleksmänniska” i den betydelsen att jag tycker om att hypa den söndertrasade känslan. Det är inget jag brukar ägna mig åt att romantisera. Allvarligt talat så har jag aldrig begripit charmen i dessa destruktiva tonårskärlekar som människor så ofta ägnar sig åt att romantisera, kanske för att jag tycker att mina egna sådana utsvävningar var så idiotiska och framförallt obegripliga.

Kärlek är jobbigt för mig för det är där alla mina ideal ställs på sin ända. Jag älskar fan mig själv i nästan alla situationer, men när kärleken tar överhanden blir jag bara efterbliven. Orkar inte se mig själv som ett offer för mina känslor för jag gillar att ha kontroll över saker och ting i mitt liv och framförallt i mitt huvud. Jag vill vara rationell och smart och framförallt hålla huvudet kallt, men det går liksom inte när man är kär.

Så för mig är kärlek både en jävla cancersvulst i mina känslor samtidigt som det är bland det finaste som finns. Jag orkar bara inte romantisera det just nu, så för den som vill så skrev jag om det för några månader sedan.

Dag fyra, vad jag ätit idag.

Jobbigt att tänka på vad man käkat eftersom jag blivit en sån jävla soffpotatis. Minns tiden då jag tränade flera gånger i veckan (ca en månad sedan).

Frule/lunch: Emanuels fenomenala wok med turkisk yoghurt och avocado.

Mellis: två fruktbrödsmackor, två dadlar.

Middag: potatisgratäng, nåt kött och stekta brytbönor hos Emanuels mamma. Mycket gott.

Efterrätt: Valnötsglass med björnbär och blåbär.

Amen så farligt var det inte trots allt.

Dag tre, mina föräldrar.

Mina föräldrar är fortfarande lyckligt gifta, verkar det som i alla fall.

Min pappa heter Per vilket jag också alltid kallar honom, aldrig pappa. Detta skapade stor förvirring hos min vän Hilda eftersom hon trodde att Per var den onda styvfadern, då jag alltid bråkade med honom. Han jobbar som arkitekt och är ganska klipsk, men inte lika klipsk som jag. Vi är ganska lika, jag och min far. Vi har dock en stor, ständigt pågående, konflikt: köket. Han tycker att jag är dålig på att städa vilket INTE STÄMMER, jag är fan bäst av alla mina vänner. Däremot är han en neurotisk fjant som fastnat i den anala fasen. Blir fan upprörd bara jag tänker på det. Detta förtjänar fan ett eget inlägg nån gång.

Min mamma heter Cecilia. Hon är väldigt älskvärd men vi har inte så mycket gemensamt. Hon är utbildad till arbetsterapeut men är just nu elrullstolsexpert på nåt ställe som ger ut hjälpmedel till de som behöver. Jag har fått för mig att hon är en mycket kompetent elrullstolsexpert.

Jag har liksom inget särskilt att säga om mina föräldrar. De var väldigt bra under min uppväxt och är väldigt liberalt sinnade, jag slutade ha hemkomsttider redan vid 16 och de har aldrig brytt sig om att försöka begränsa min alkoholkonsumtion eller liknande, vilket hade mycket att göra med att det inte behövdes, bör väl tilläggas. Schyssta och vettiga typer, liksom. Men ibland känner jag bara att det finns en ocean av missförstånd oss emellan.

Dag två, min första kärlek.

När jag ser tillbaks på min första kärlek så känner jag mig bara som ett enda stort frågetecken. Jag var kär i honom i kanske tre år utan att få något tillbaka. Han hyste absolut inga känslor för mig och det visste jag och visste att han inte skulle komma att göra det heller. Jag var dessutom medveten om att jag inte skulle få något ut av att vara tillsammans med honom, för han är nog min absoluta motsats, i livsstil, intressen och åsikter. Det är faktiskt lite jobbigt att tänka på att jag ödslade så mycket tid på det.

Jag var nog inte ens kär på slutet, utan inbillade mig mest att jag var det. Alla känslor försvann nämligen väldigt snabbt när jag träffade en ny.

Tänkte jag skulle göra den hära.

Har ju haft en liten ”bloggpaus” som ni kanske märkt (hoppas det). Jag har verkligen känt att jag inte haft nåt att säga. Det är ju givetvis inte sant, men jag tänkte värma upp skrivmusklerna lite med den här. En varje dag.

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick