Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

bilder

Instragram.

Här kommen min vecka på instragram (Fannyarsinoe heter jag där).

IMG_20130416_083703

Kollade på den tjocka dimman utanför fönstret och deppade lite.

IMG_20130415_142624

Försökte rita en sån här ca 100 ggr innan det blev rätt. Här är ett misslyckats försök.

IMG_20130412_160146Hittade 50shades-partyspelet på akademibokhandeln för den som vill.

IMG_20130417_210239

Var på tjejjoursmöte och gick hem med en vän.

IMG_20130419_133756

Fått punka på cykeln och med anledning av detta unnat mig att åka lite buss. Betalade såklart inte för mig utan använde denna app. Funkar perfekt i Stockholms kollektivtrafik och för det mesta även i Uppsala. Rekommenderar varmt.

IMG_20130417_134756

Läste om statsfeminism i kurslitteraturen.

IMG_20130417_094253

Hade mens och blodade ner allt.

IMG_20130416_135231

Sympatibesökte polishuset med en kompis.

IMG_20130419_174814

Gått i St Pers-gallerian vilket alltid föranleder en massa ångest. Det är fan omöjligt att hitta ut ur fanskapet!!!

IMG_20130416_092510

Hade min glittertröja på mig men var sur ändå.

IMG_20130420_224528

Surat över denna idealiserade bild av marknaden i min kurslitteratur.

Hemma.

010

002

019

020

056Jag var hemma i Stockholm i veckan. Här är lite bilder från då.

Bryssel.

betongen

höghus

acab

Idag saknar jag Bryssel. Alla dessa bilder är från där jag bodde då jag bodde där.

Instagram.

Eftersom jag har skaffat ny telefon med duglig kamera så har jag även skaffat Instagram. Där heter jag Fannyarsinoe och lägger upp bilder som berör typ vad jag hittar på om dagarna, alternativ raljerar över reklam, produkter, tidningsartiklar och liknande. Den som vill får såklart hemskt gärna följa, så jag känner mig värdefull.

Bild från fönstret i föräldrahemmet.

Skogskyrkogården. I vanlig ordning.

”Inte en enda kalori.”

Min bror.

Min bananflugsfälla.

Killpopcorn och killcola.

London.

Åkte buss i jättemånga timmar.

Och båt.

Chillade på Camden market.

Träffade Sofia som bjöd på kaffe. Tack för det!

Såg utsikten från Primerose hill.

Satt högst upp, längst fram i en dubbeldäckad buss. Mycket nöjd.

Gick på någon shoppinggata.

Åkte tunnelbana vilket var otroligt jobbigt.

Hände lite i en park.

Såg Big Ben från långt håll.

Och sen åkte vi hem.

Konsumtionsjunkie.

En grej jag verkligen försöker ändra på hos mig själv är min mottaglighet för reklambudskap. All reklam attraherar mig inte, till exempel shampooreklam tycker jag är jävla ointressant. Samma sak med reklam för parfym. Jag attraheras inte av bildspråket som brukar finnas i sådana reklamer och jag finner produkten från början ointressant. Fattar inte varför t.ex. Lancôme skulle ha något att säga till om hur jag ska lukta, verkar orimligt. Har aldrig köpt parfym i hela mitt liv.

Men klädreklam alltså. Den påverkar mig så otroligt mycket. Och reklam för träningssaker. När jag ser den känner jag ett sånt jävla behov av att leva på det viset, köpa de produkterna. Jag tänker att om jag bara hade den där saken så skulle mitt liv vara komplett. Om jag bara hade den där klänningen så skulle jag kunna ha ett estetiskt fulländat liv och så vidare.

Just nu hanterar jag problemet genom att i så liten grad som möjligt exponera mig för sådan reklam som jag vet påverkar mig. Jag läser inte modetidningar eller modebloggar, jag minimerar tiden jag går i affärer utan att vara på jakt efter något särskilt och så vidare. Jag har också, i takt med ökande medvetenhet, börjat märka hur min reaktion på dessa bilder blir annorlunda. Den är fortfarande lika stark men det är mer en känsla av äckel och matthet som kommer, inte en känsla av habegär. Jag inser att aldrig kommer att kunna bli som kvinnorna på de där bilderna och på ett sätt gör det mig lugn. Då är det nämligen inte ens någon ide att försöka. Så numera mår jag mest dåligt över ett ouppnåligt ideal när jag strosar i affärer, jag fylls inte av något habegär till följd av det.

Visst är det tråkigt att må dåligt men jag resonerar som så att det är bättre att jag gör det än att jag matar de som producerat dessa bilder med mer av mina pengar. Men det jag vill uppnå till slut är väl någon slags likgiltighet inför bilderna. En känsla av att det är okej, jag ser inte ut sådär och jag vill inte göra det heller. Jag har inte det där livet och jag vill inte ha de heller. Till viss grad tror jag att jag kommit dit för jag blir så oändligt mycket mer attraherad av bilder av lugn, enkelhet och naturlighet än det där uppmejkade och stimmiga eller det där helt helt perfekta.

Om jag hade en massa pengar och hade kunnat konsumera alla de prylar jag ibland känner ett reflexmässigt behov av så hade jag troligen varit en konsumtionsjunkie av rang, i alla fall för tillfället. Men jag håller på att försöka jobba bort det nu, att släppa mitt uppdämda behov av att köpa mig ur olyckan. Och jag hoppas att om jag en gång står mellan valet av fritid och pengar så kommer jag välja fritiden för jag tror det skulle göra mig så otroligt mycket lyckligare.

Arkiv