Etikett: förlöjliga

Varför skulle jag inte bli arg över förlöjliganden av en rörelse som kämpar emot förtryck?

En sak jag tycker är märklig är hur människor tycker att feminister är dumma och omogna och gud vet allt när vi blir förbannade över offentlig smutskastning och förlöjligande av den feministiska rörelsen.

Såhär ser det ut från mitt perspektiv: jag engagerar mig på en massa olika sätt i en rörelse som arbetar för social rättvisa mellan män och kvinnor. Jag arbetar emot ett förtryckande system som gör att kvinnor dagligen blir utsatta för olika former av övergrepp, ofrihet och inte sällan får sätta livet till.

Svt väljer att göra en serie i tre delar som går ut på att ”diskutera” feminismen, men som enligt utsago från en mängd personer jag litar på, snarare handlar om att förlöjliga den (har inte sett programmet själv och kommer inte heller göra det, har ingen lust att bli mer upprörd och uppgiven än jag redan är). Detta är alltså frågor som på ett mycket konkret sätt avgöra många människors liv, som handlar om liv och död för många. Feminism handlar bland annat om rätten till sin identitet, om sexuellt våld, om ekonomisk makt, om inflytande över sitt eget liv och om misshandel. Detta är mycket mycket viktiga frågor för en väldigt stor del av jordens befolkning, och feminister spenderar mycket tid och energi på att kämpa emot förtryck.

När människor försöker förlöjliga feminismen förstår jag inte varför jag skulle ta detta med en klackspark och fokusera på något viktigare. Detta är, i mina ögon, en del i det motstånd som jag stöter på som feminist, det är en del i det som hindrar kampen för ett jämställt samhälle. Jag blir förbannad som fan när min kamp spottas på, inte bara för att jag blir kränkt personligen utan för att jag vet hur många människor som dagligen lider och dör som en följd av det här jävla samhällssystemet. Jag vet att kvinnor och trans*personer i denna stund våldtas, misshandlas och till och med dör som ett resultat av denna vidriga struktur. Jag tycker inte att det är någon jävla lek, jag vet att det är blodigt jävla allvar. Därför blir jag jävligt sur när någon på ett mycket aktivt sätt försöker sätta käppar i hjulet för oss som faktiskt lägger lite engagemang i att stoppa detta förtryck.

Jag är så trött på att agera ”moget” och liknande när det kommer till sånt här, och det är nog ingenting emot hur de för vilka ”hen” är en fråga om deras egen identitet känner inför att ständigt bli förlöjligade och utpekade som någon slags dålig och irrelevant feminism. Det är klart att det är något som en måste få reagera på och bli arg över.

Ja, jag blir förbannad när någon väljer att utnyttja sitt utrymme till att förlöjliga människor som kämpar för sina och andras rättigheter och jag har mycket svårt att förstå varför jag inte skulle bli det. Detta är inte någon tramsig lek för mig, det är en fråga om den politiska verkligheten i vilken jag utsätts för förtryck och kampen för att förändra detta. När personer kommer och tycker att jag ska ta emot deras eller andras förlöjliganden och trams på ett snällt sätt undrar jag vilken jävla verklighet de lever i. Jag lever i alla fall i en där kvinnor är förtryckta, och jag har mycket svårt att se varför det skulle vara okej med ett tv-program som fokuserar på att förlöjliga kampen emot detta förtryck.

Det hela blir liksom så jävla absurt när jag tänker på alla de vidriga berättelser om sexuellt våld, förtryck och mäns våld mot kvinnor jag får ta del av på daglig basis. Jag kan fan för mitt liv inte begripa vad det finns för jävla mening med att göra den typen av förlöjligande av feminismen, och jag kan inte heller förstå varför jag skulle acceptera det och typ ”gå vidare” eller något liknande. Jag kommer att fortsätta vara feminist trots dessa fåniga försök till smutskastning, och jag kommer fortsätta tycka att de som sysslar med detta är idioter som inte bara inte tillför något till samhället utan rentav lägger sin tid på att motarbeta oss som kämpar emot förtryck.

Jag vägrar spotta på min egen kamp en gång till!

Zettermark, eller Zäta, är en av mina favoritbloggar. Cool feminist som skriver otroligt vettiga inlägg, alltid välskrivet och tänkvärt. Här skriver hon om hur man ska tackla antifeministiska argument och exemplifierar det med en person som skrivit ett ”skämt” på facebook om hur mycket hen hatar genusfrågor på tentan. Läs inlägget, det är en bra guide till hur man kan agera i liknande situationer.

Ett otroligt vanligt argument från antifeminister är ju det gamla tjatet om att det måste gå att skämta om allt. Jag har allvarligt talat inga problem med att folk skämtar men att säga att en totalt osmaklig kommentar är ett skämt är inte en godtagbar ursäkt för att vara ett svin. Nån kan säga att det är ett skämt att ta mig på brösten, det är inte mer okej för det. Jag minns så många gånger i min ungdom när man har varit ”tvungen” att tycka att sexistiska skämt är roliga för att kunna smälta in i en grupp. Hur man har skrattat när nån har sagt att man inte har samma ”rätt” till något för att man är kvinna och således en idiot. Det är säkert menat som skämt, men om man skämtar hela tiden så blir det tillslut allvar. Även om det är ett skämt så är det fortfarande exkluderande.

Folk använder skämt som ett skydd för sina åsikter. Så fort något visar sig vara opassande eller upprörande så bortförklarar man sig med att det är ett skämt. Man kan till exempel säga att man hatar feminister och sedan säga att man egentligen bara ”drev” med ”synen” på feminister. Men man har fortfarande sagt det man sade, och det var då rakt inte uppenbart att det var ett ”skämt” från första början. Att det är ett skämt är något man drar fram som ett ess ur rockärmen när det börjar bli jobbigt, vilket leder till att det som opponerar sig blir förminskad eftersom hen inte fattade att det var ett skämt, alternativt inte har nån ”humor”. Om man inte opponerar sig får ”skämtet” stå kvar där, helt utan skämtsamma undertoner och bidra till det antifeministiska klimatet. Hur man än gör så förlorar man.

Men framförallt är detta eviga skämtande och distanstagande ett sätt att förminska dem som faktiskt bryr sig om saker på riktigt. Vår kamp spottas på och skrattas åt av människor som inte ens kan stå för vad dem tycker. Genom att ständigt skämta bort allt så gör man allvaret till något löjeväckande, och till slut kommer ingen kritik att tas på allvar eftersom den bara är ett tecken på att man saknar humor. Denna totala brist på allvar kan vara ett av de farligaste vapen vi som faktiskt bryr oss om saker har emot oss. Det är en förminskningsteknik som heter duga, för ingen vill väl vara tråkig? Att sakna humor och ta saker på allvar är typ den största synden i vårt samhälle.

Jag inser nu att jag gjorde fel när jag skämtade om att jag är kvinna. Jag skulle inte ha skrattat med, jag skulle ha opponerat mig. Det gör jag alltid nu för tiden. Om nån tycker att jag är en jävla bitterfitta, så tyck det då! Jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre. Det viktiga är att inte själv förlöjliga de saker man bryr sig om, för då har man genast förlorat. Jag vägrar spotta på min egen kamp en gång till!