Etikett: ideologi

Därför kan vi aldrig någonsin acceptera hatiska ideologier för att deras företrädare är rumsrena.

Fick en väldigt rimlig (och väntad) invändning emot resonemanget jag presenterar i den här texten:

Ditt resonemang har en stor nackdel.. Man skulle kunna resonera exakt likadant om man var rasist och tycker att man är i underläge mot invandrare, typ ”de tar alla jobben och jag som är arbetslös”. Att detta inte är snt spelar dåmingen roll eftersom rasisten upplever detvså på samma sätt som du upplever klass-samhället.

Ja, så är det. Och just därför tycker jag att det fokus som hamnat på just vänsterns hat är orimligt. Det är nämligen inte hatet man bör vända sig emot, utan tankesättet som hatet syftar till att uttrycka. Jag skulle inte kritisera en nationalist (som ju är rasisternas ideologi) för att hen uttrycker sig för starkt emot invandrare eller mångkultur eller vad det nu rör sig om, däremot motsätter jag mig själva iden hatet grundar sig på.

Men om man nu tror att invandring eller mångkultur är grunden till all, eller åtminstone en betydande del, av alla problem i samhället, gör man inte då rätt i att hata? Det förefaller mig fullständigt orimligt att vara övertygad om att man har hittat lösningen på samhällsproblemen och inte vara extrem i sina uttryck kring det. Det skulle vara väldigt oansvarigt, anser jag.

Nationalism är fel av en massa olika skäl. Det finns mycket att säga om nationalismens grundläggande ideologi; tanken om att det som enar samhället är den gemensamma ”kulturen” i form av traditioner, religion och seder. Tanken om att det inte skulle kunna existera olika kulturer parallellt med varandra, inom samma samhälle och så vidare. Allt detta förefaller i mina ögon fullständigt orimligt och det är något som jag tycker att man ska argumentera och kämpa emot. Det är helt enkelt inte en vettig ideologi.

Vad jag däremot tycker vore orimligt vore att säga: ”visst, var du nationalist men låt det inte gå över i att hata invandrare/invandringsvänliga” utan att göra någon djupare ideologikritik. Liksom bara nöja sig med att folk tycker som de gör, så länge de gör det inom vissa ramar. Problemet, som jag ser det, ligger ju i själva ideologin. Nationalism är en problematisk ideologi, oavsett om den tar sig uttryck i att heila på något torg eller att stå och debattera rumsrent i riksdagen. Denna inställning, att man får tycka vad man vill så länge man inte visar något öppet hat, är enligt mig djupt problematisk. Den lägger fokuset på ordval och metoder istället för faktiskt åsikter.

Jag tror aldrig vi kommer komma någonstans genom att acceptera nationalismen som ideologi men förkasta vissa uttryck för den. Om en accepterade nationalismen i form av till exempel Sd blir större så kommer även de uttryck vi förkastar att växa sig starkare. Det är därför vi aldrig någonsin kan stanna vid att acceptera hatiska och felaktiga ideologier bara för att deras företrädare är rumsrena, och av samma skäl ska vi inte heller förkasta ideologier för att deras företrädare använder fula ord eller gör piñatas.

Tillväxtkritik.

Jag twittrade lite angående det här att det råder närmast politisk konsensus kring att alla jobb behövs. Jobb är idag någon slags politisk överideologi, där det tas för allmän lag att det är bra med jobb. Villkoren för dessa jobb ifrågasätts från vänsterhåll, men desto ovanligare är det att man talar om nödvändigheten i vad som produceras på dessa jobb. Jag tänker att oavsett hur trygga anställningarna är och hur bra villkoren är så finns det gott om jobb som inte behövs, detta för att det på dessa jobb produceras saker som inte behövs. Ibland, eller ganska ofta, blir det rentav destruktivt, som produktion av saker som håller låg kvalitet och inte skänker särskilt mycket mervärde till någon människas liv utan mest bara används för att konsumera för sakens skull eller visa status. Jag ser inte dessa produkter som nödvändiga.

De kan säkert vara nödvändiga för en speciell person, för att uppfylla ett artificiellt behov, i en given social kontext, såsom vårt samhälle idag där konsumtion används för positionering och dessutom som ett fritidsnöje. Däremot skänker dessa produkter inget mervärde till samhället i stort. Det finns inget samhälleligt behov av leksaker från McDonalds, detta behov skapades av McDonalds. Jag kan å det bestämdaste hävda att ingens liv har berikats i någon väsentlig mening av detta. Ja, någon kan väl säga emot och tycka att ”vem är du att säga vilka produkter som behövs och inte” men jag vänder mig emot sådan relativism. Vissa produkter är helt enkelt inte nödvändiga. Ingen hade märkt om de inte var där.

Att det produceras saker som inte behövs bevisas med den omfattande reklam vi utsätts för i våra liv. Är det någon som tror att vi hade konsumerat så mycket som vi gör om vi inte utsattes för reklam? Skulle inte tro det. Reklamen befäster samhällsnormen som går ut på att befästa sin person och sitt värde medelst konsumtion. Reklamen skapar behov. Därför är även reklam, i stort, ett onödigt arbete. Det finns undantag, som reklam med syftet att föra fram viktiga budskap.

Att det finns en så omfattande produktion av produkter som inte behövs annat än för att uppfylla det socialt konstruerade behovet vi har av att visa vilka vi är genom konsumtion är negativt i min mening. Inte bara för att jag tror att det gör oss olyckliga som människor då vi klär våra kroppar och personligheter i varumärken och låter dem definiera oss, det har också en väldigt markant effekt på miljön som inte riktigt går att diskutera bort. Konsumtionssamhället är helt enkelt en av de största orsakerna till den globala uppvärmningen. Vi köper så otroligt mycket saker, saker som läggs på hög, aldrig används och sedan kanske slängs med prislappen fortfarande kvar. Saker som vi fyller våra hem med, fyller våra liv med när vi spenderar tid på dem i dubbel bemärkelse; när vi väljer ut dem och köper dem och när vi arbetar för att få ihop pengar till dem. Det är även någon stackars människa som spenderar tid på att producera dessa ting.

När man säger detta så säger folk: ”men tillväxten då?” och detta är en rimlig invändning ty hela vårt ekonomiska system idag bygger på att människor producerar till stor del onödiga saker som andra människor producerar andra saker för att kunna köpa. Detta måste göras för det är det som får ekonomin, och alltså också samhället och världen, att gå runt.Vi har ett system som bygger på en ständig tillväxt, på ständig produktion och konsumtion av varor. Människor jobbar för att kunna köpa dessa varor, varor som man ofta kan anta egentligen inte skänker deras liv någon djupare mening. Hela vårt samhälle bygger på detta.

Jag är inte nationalekonom, jag vet fan inte ett jota om hur man kan organisera samhällen varken inom eller utanför tillväxt, men jag kan bara inte förstå hur man kan se detta och tycka det är ett rimligt samhällsbygge. Vi lever i ett system där vi antingen har tillväxt, vilket skadar planeten, eller ekonomisk kris, vilket sliter sönder samhällen och skadar människor. Och idag kan man till och med läsa i nyheterna att ekonomin förbättras, att den går uppåt, och detta utan att fler människor ens får jobb eller får det bättre. Vad ska ekonomisk framgång vara till för om den inte gör det bättre för människor? Alltså inte för ett gäng aktiespekulanter och företagsägare, utan för människor i stort. Varför är det ett politiskt mål med tillväxt om den inte tycks lösa de problem vi har?

Det måste skapas en debatt om tillväxt. Eller ja, den finns egentligen redan på en massa olika håll. Det som behövs är att tillväxtideologins klor kring det politiska samtalet bryts. Att man vågar ifrågasätta inte bara arbetets villkor, utan även vad arbetet faktiskt ska vara bra för. Behöver vi dessa saker som produceras, skänker de något mervärde eller är deras enda funktion att ingå som bytesvara i en transaktion av pengar, som vi behöver för att rådande system ska fortsätta snurra? Och i så fall, finns det inga andra, bättre sätt för oss att organisera vårt samhälle på? Något som inte innefattar att människor ska sitta en massa tid på jobb de hatar, för att producera och marknadsföra onödiga saker som sliter på miljön, för att sedan kunna ta sin lön och köpa saker de inte behöver för? Jag tycker att det låter som en rimlig målsättning att utforma ett sådant alternativ.

Nyliberalismens död.

Den här texten av Göran Greider är underbar. Den handlar om nyliberalismens död.

Jag måste säga att trots att mycket ser hopplöst ut så tror jag ändå på en förändring inom ganska snar framtid. Ett uppsving för strukturalism och vänstertankar. En nedgång för individualism och ohämmad kapitalism.

Framförallt tror jag att nyckeln ligger i ett omdefinierande av människan som varelse. Som Greider tar upp så har man under lång tid påstått att girighet skulle vara en positiv och naturlig mänsklig egenskap. Jag måste säga att det går stick i stäv med min egen uppfattning om människor: generellt tror jag att människor mår bra av att ge och dela med sig. Det är ju klart att för mycket självuppoffrande aldrig är bra, men inte egoism i för hög utsträckning heller. Det är även min fasta ståndpunkt att människor är kollektivistiska varelser; vi mår bra av att omge oss med andra och ta hand om varandra.

Det är sorgligt med ett samhälle där människor tvingas in i individualism och egoism på grund av det samhällsideal som råder. Överklassen har allt att vinna på att organisering, omhändertagande och empati ses som någonting fult.

Jag tänker att om man börjar prata mer om människans natur och diskuterar vilka idéer om människan som ligger till grund för den nyliberala politiska trend som gått så kommer man kunna återta en stor del av det ideologiska utrymmet. Ett stort problem med vänstern är att de idéer man har om praktisk politik helt enkelt inte stämmer överens med väljarnas syn på sig själva. Man är helt enkelt inte bekväm med att erkänna svaghet eller samhällsstrukturer.

Infantilt försök att kritisera socialismen.

Vissa människor alltså. På detta inlägg fick jag följande kommentar:

Med socialism vinner man inga val utan det är med en allmänborgelig ideologi
där medelklassens behov tillfredställs. Det är medelklassen som är vinnare.
Gå nu på Pride och var riktigt politiskt korrekt så blir alla nöjda.

Första tanke är: ”okej, var personen så jävla borta på historialektionerna att hen inte vet att Sverige har dominerats av socialism de senaste 50 åren?”. För så är det, det är inget jävla påhitt att socialism har varit den dominerande ideologin sedan allmän rösträtt infördes. Dessutom så var det ledande partiet i Norge socialistiskt.

För det andra: varför är borgerligheten så jävla besatt av att berätta att folk inte håller med mig. Kan de inte istället försöka övertala mig om att de faktiskt har rätt? Försöker de få mig att ge upp på grund av att jag mister tilltron till förändring? Nej, om man ska snacka politik så ska man väl tala om den faktiska politiken, inte väljarstödet. Då blir det bara förra valet all over, alltså en politisk diskussion som bara handlar om vilket parti som har mest väljarsympatier.

För det tredje: vad har kommentaren ens med inlägget att göra. Jag skrev ett inlägg om massmordet på unga socialister i Norge. Tycker personen att det är okej att döda socialister för att deras ideologi inte är konkurrenskraftig eller vad är meningen? Otroligt osmakligt påpekande i kontexten kan jag tycka.

Jag är okej med att en majoritet inte tycker som jag för jag tycker att jag har rätt, och jag tänker fortsätta med det tills någon presenterar övertygande motargument. Jag tänker inte vika mig i mina åsikter bara för att vi råkar ha en borgerlig regering just nu. Och jag blir inte heller särskilt nedslagen, för det hade varit en sak om nästan ingen höll med mig, man faktum är att stödet för olika former av socialism fortfarande är ganska högt. Socialliberalism, som ju är den ideologi jag tillkännager mig till, är inte på något vis en impopulär ideologi. Sen råkar sossarna vara ett parti i kris, men det betyder inte att socialismen är död.